Uppsalafödde Håkan är scenograf för Allsång på Skansen och andra stora produktioner

Lördagen den 5 september samlades Uppsala vintage biking för tionde året – för en dag av cyklande runt om i Uppsala, picknick och umgänge. Under eftermiddagen stannade de 55 deltagarna till i Botaniska trädgården för fotografering och prisutdelning.

Ljudet av cykelklockor kommer närmare och en kortege av cyklande människor rullar genom centrala Uppsala. Från en högtalare på någons pakethållare strömmar swingmusik. Vid första anblick på cyklar, hattar och kavajer i tweed kan man tro att man åkt tillbaka i tiden, men vilken tid är frågan. Konceptet här är att man klär sig tidsenligt utifrån sin cykel.

– Just tweedcykling har blivit hyfsat välkänt, men vi ville inte begränsa detta till en viss tidsera. Något gammalmodigt kan ju vara en sak för dig och en annan sak för mig, säger Håkan Södergren, en av arrangörerna.

Nymans verkstäder i Uppsala var under sin storhetstid under första halvan av 1900-talet en av de största cykeltillverkarna i norra Europa med en produktionshastighet på nästan en cykel i minuten. Industrin och cykeln som färdmedel har präglat Uppsala som den cykelstad den är idag, vilket Håkan och vännen Mats Öfverberg ville uppmärksamma när de startade Uppsala vintage biking för tio år sedan.

– Vi är båda intresserade av cyklar och historien här i Uppsala, och vi ville göra något för att uppmärksamma det kulturarv vi faktiskt har.

Håkan är dagen till ära uppklädd till självaste Gustaf Grahn, som var verkställande direktör på Nymans verkstäder under mitten på 1900-talet. Med 1600 anställda, varav 1350 i Uppsala, var Grahn under perioden en av Uppsalas viktigaste män.

– Jag är otroligt nöjd med dagen. Det är ett roligt sätt att träffa andra med samma intresse och ett sätt att hylla det kulturarv och alla de cyklar som tillverkades vid cykelfabriken Nymans verkstäder här i Uppsala, säger Håkan.

Genom åren har Uppsala vintage biking växt från omkring 30 deltagare till dagens 55 deltagare. Många lockas av ett gemensamt intresse för cyklar men även för umgänget. En stor del av deltagarna har även återkommit år efter år.

En av dem är Branislav Dragin, en cykelfantast som idag cyklar på en velociped, eller höghjuling som det också kallas. Velocipeden är föregångaren till den moderna cykeln, som saknar kedja och där tramporna är monterade till det enorma framhjulet.

– Jag är ganska aktiv som person så både cyklar och deras historia har blivit ett stort intresse. För mig är cykeln frihet, säger han.

Branislav gissar att han har varit med på Uppsala vintage biking varje år sedan starten och har en egen samling cyklar som han gärna mekar med.

– Det är något visst med att få bevara något gammalt som har både fin teknik och känsla. Även en cykel som har legat på Fyrisåns botten i många år går att plocka upp. Man rustar upp den, smörjer kedjan och så rullar den igen. Det blir lite som en tidsmaskin, säger han.

I sällskapet finns också en herre som ser ut att ha rest från 1970-talet och landat i Botaniska trädgården. På kavajslaget sitter en lapp med texten “Kontrollant för Uppsala Försäkringskassa”. Men under hatten och den målade mustaschen gömmer sig egentligen Anneli Sundin. Hon har också varit med sedan starten för tio år sedan, och att klä ut sig till någon historisk figur har blivit en rolig del av deltagandet. Ett möte i dörren för omkring 20 år sedan inspirerade henne till att välja dessa kläder från 1970-talet och cykeln från 1960-talet.

– Jag var själv med om att det knackade på en man från Försäkringskassan när jag var hemma under en period. Han var en kontrollant som gick hem till folk för att kolla att de faktiskt var hemma och var sjuk under sin sjukskrivning.

Många andra deltagare har också ansträngt sig för att klä sig passande enligt sin cykels tidsperiod. Flera hittar inspiration från en tidigare ägare av cykeln och klär upp sig enligt en yrkesroll eller som en gammal släkting. Förra året var Anneli en sjuksköterska, en av många yrkesgrupper som ofta använde cykeln i sitt arbete.

– Jag vill vara med och hedra folk och som har cyklat och fortfarande cyklar i sin vardag, säger Anneli.

/Emma Tapper

Det trådsmala kroppsidealet från början av 2000-talet har återvänt, och barn och unga fortsätter att påverkas av kroppsideal och sociala medier. I januari 2026 rapporterade Bris åter om ett ökat antal samtal om ätstörningar i sin stödlinje. Teater Elins succéföreställning ”Så enkelt går du ner 10 kg!” återvänder nu till scenen efter att ha varit slutsåld 2025, och är mot den här bakgrunden aktuellare än någonsin.

Monologföreställningen handlar om att överleva anorexia och bygger på skådespelaren Elin Hillängs egna erfarenheter, tillsammans med andra patienters berättelser, research och fiktion.

”Vi ser tyvärr att den trend vi upptäckte för några år sedan fortsätter. Målet är att sprida kunskap om en allvarlig och ofta missförstådd sjukdom”, säger Elin Hilläng, konstnärlig ledare på Teater Elin och skådespelare i föreställningen.

Under 2026 har frågor om barns och ungas exponering för kroppsideal och skadligt innehåll fått fortsatt uppmärksamhet. I april skrev Forskning.se om hur skönhets- och kroppsideal riktas mot allt yngre personer, även barn. I juni rekommenderade Folkhälsomyndigheten att barn väntar med egen smartphone tills de fyller 13 år, bland annat med hänvisning till risken att utsättas för skadligt innehåll.

“Så enkelt går du ner 10 kg!” innehåller humor trots det allvarliga ämnet och slutar hoppfullt: ”Vi ska inte ducka för det mörka och svåra, men sedan måste vi också upp igen. Föreställningen handlar om att överleva”, säger Elin Hilläng.

Höstens föreställningar

12 september kl. 13.00–14.00 – Öppet rep under Kulturnatten, Sprakateatern, Uppsala. Frivillig entré som swishas på plats, först till kvarn.

19 september kl. 19.00–20.15 – Nypremiär på Sprakateatern, Uppsala.

9 oktober kl. 19.00–20.15 – Kulturhuset Storbrunn, Östhammar.

17 oktober kl. 19.00–20.15 – Sprakateatern, Uppsala.

14 november kl. 14.00–15.15 – Sprakateatern, Uppsala.

Biljetter bokas via kulturbiljetter.se. Skolföreställningar spelas på Kulturhuset Storbrunn i Östhammar 6 och 9 oktober, och bokas av skolor via mail: info@teaterelin.com.

Den 12-19 september visades fotoutställningen ”I våra händer” på kulturpunkten i Gottsunda centrum. Utställningen lyfter fram den värme och omsorg som finns bland de som utövar kampsport, i kontrast till den hårda sporten.

Barbro Agstam har fotograferat i många år och i maj i år var hon en av fotograferna som var med och dokumenterade Boxingsgalan på Pins and games i Uppsala. Men upplevelsen av att fotografera kampsport blev något helt annat än hon hade väntat sig.

– Man hade en bild av kampsport som våldsam och aggressiv, men det visade sig vara precis helt tvärtom. Visst är det en hård sport, men vi som fotade blev oerhört tagna av den värme, ömhet och omsorg som fanns mellan ledare, tränare och tävlande, säger Barbro.

Idén att göra en utställning av fotografierna var väckt, och Barbro började ringa runt. Utöver fotografierna från Boxningsgalan fick hon med sig några kollegor att fota thaiboxningsgalan GLORY som ägde rum i början av september på IFU Arena.

Efter det fruktansvärda dådet i Fagersta i slutet på augusti, där media rapporterade att gärningsmannen tidigare har utövat kampsport, kändes det extra viktigt att få lyfta den bild av sporterna som Barbro och hennes kollegor sett.

– Media lyfte fram kampsporten som någon sorts bakgrund till att den här killen utförde dådet. Jag tror att det finns mycket fördomar om kampsport och det är synd om det får en negativ stämpel. Tvärtom lär sig utövarna att visa värme och empati för andra genom sporten, säger Barbro.

De andra fotograferna i utställningen är Marek Skupinski, Bibbi Joa, Cecilia Olsdotter, Emil Wall, Ilari Leskinen och Pontus Baum. Marek, Bibbi och Cecilia är på plats tillsammans med Barbro dagen före utställningens vernissage den 12 september för att sätta upp fotografierna i Kulturpunkten. De är enade kring att de har berörts av det fina de fått se av sporterna.

Samtidigt som både boxning och thaiboxning är hårda och fysiska sporter finns en mjukhet i det mellanmänskliga, det som händer runt omkring matcherna. Utställningen visar kontrasterna mellan dessa olika skilda sidor av kampsporten.

– Det är klart att det är en tuff sport. De slåss, det gör säkert ont och det är näsblod ibland. Men i allt runtomkring matcherna finns en omsorg från tränare och om varandra. På matchen är man motståndare som knockar varandra, men efteråt kramas man och checkar in med varandra, säger Marek Skupinski.

Det har varit en speciell upplevelse att fotografera galorna, och de vill med sina fotografier visa upp en annan bild av sporten än den hårda och våldsamma.

– Jag trodde att det skulle vara en hård och maskulin miljö, men det fanns otroligt mycket värme, respekt och sårbarhet som jag inte hade förväntat mig att se, berättar Bibbi Joa och får medhåll från de andra.

/Emma Tapper