Den 28 september intar komikern Isak Jansson scenen på Reginateatern med sin humorföreställning “Dalaapan”. Showen bygger på en osannolik berättelse om en cirkusapa som rymde och engagerade hela byn.

– När man inte lyckades få tag i apan skickade de ut jaktlaget för att jaga den, berättar Isak.

Första gången han hörde historien var hemma hos hans bror i hembyn Enviken i Dalarna – där händelsen med apan sägs ha ägt rum på 50-talet.

– Han berättade bara i förbifarten att, “ja, men du vet Läppen, han har ju ärvt geväret som man sköt apan med”, säger Isak.

Av nyfikenhet började Isak ringa runt och fråga folk i byn vad de visste om den bortsprungna apan. Och det visade sig att nästan alla hade en egen version av vad som hade hänt.

– Jag slussades runt och fick prata med en massa olika människor. Många äldre hade även andra historier att berätta om byn, säger Isak.

Genom samtalen med folk i byn fick han en ny koppling till platsen där han kommer ifrån.

– Via den här knasiga, och på ett sätt meningslösa, historien kom jag närmare min hemby, säger Isak.

Efter att ha bott 20 år i Stockholm är känslan av "hemma" komplicerad.

– När jag är uppe i Dalarna så känner jag mig som en stockholmare. Men i Stockholm så är jag ju en mas, säger Isak.

Trots den specifika kopplingen till Enviken är det många som känner igen sig, oavsett var i landet han är och spelar.

– Det är väl mycket det föreställningen handlar om, just det här att återfinna sina rötter via någonting så dumt som en bortsprungen apa, säger Isak.

På turnén har det också visat sig att historier om bortsprungna djur är vanligare än vad man kan tro.

– Någon kom fram och berättade om en elefant som hade sprungit lös i en by. Det är jättekul att det finns sådana historier där ute.

I researchen till föreställningen fick han hjälp av Institutet för språk och folkminnen på Uppsala universitet att gräva i vandringssägner.

– Dom har funnits med på ett hörn där och tipsat mig om såna här bortsprungna djurhistorier till exempel, säger Isak.

Ibland beskriver han föreställningen som true-crime.

– Det är ju ett mysterium. Ett skott har avlossats och en apa har försvunnit. Och jag försöker gå till botten med vad som hände, säger Isak.

Nu ser han fram mot föreställningen på Reginateatern, och en uppsalapublik som förhoppningsvis matchar förväntningarna.

– Det är alltid en väldigt ung, pigg publik i Uppsala, säger Isak.

TEXT: SIGNE STRAND
FOTO: ANNIKA FLYGGE

öfre slotts media

Hos dansföreningen Swingkatten kan både nybörjare och erfarna dansare ta en svängom i bland annat lindy hop, boogie woogie och autentisk jazz. I år firar Uppsalaföreningen 25-årsjubileum och de ser fram emot att fortsätta sprida gemenskap och dansglädje i Uppsala. 

– Musiken, glädjen och mötet med andra är en viktig del av dansen, säger Siri Fjellman som är vice ordförande i Swingkatten och undervisar i dansstilen lindy hop. Hon får medhåll från Frauke Augstein som är ordförande och lärare i blues.  

– Det är en speciell sorts möte och kommunikation som uppstår i en dans, säger hon. 

De båda har haft dans som intresse i större delen av livet. Swingkatten dansförening har funnits sedan 2001, i år 25 år. De har omkring 500 medlemmar, erbjuder kurser i en rad olika dansstilar och anordnar olika evenemang. 

De flesta dansstilar, som lindy hop, balboa, blues och boogie woogie är pardanser, medan jazz och step dansas solo. Stilarna skiljer sig lite i bland annat tempo och musik, men gemensamt är anknytningen till musiken och ursprunget i swing, som uppstod i Harlem, New York på 1920-talet, influerat av afroamerikansk danstradition. 

Frauke och Siri tycker att dans är både en utmärkt träningsform och ett sätt att vara kreativ, ha roligt och träffa andra.  

– När man möter en annan person i en dans behövs inga ord. Man hittar ett eget språk i dansen vilket är väldigt spännande och kreativt, säger Frauke.  

Dansintresset bjuder in till gemenskap, både i Uppsala och på andra platser i världen. Både Frauke och Siri har, när de varit på resande fot, letat upp en lokal dansförening att tillbringa en kväll med. På samma sätt hittar även människor som befinner sig tillfälligt i Uppsala, som turister och utbytesstudenter, till Swingkattens evenemang. För övrigt finns en stor spridning bland föreningens medlemmar, både när det kommer till kön, ålder, bakgrund och erfarenhet.  

– Vid något tillfälle var åldersspridningen så stor som mellan 16 och 80 år. Hos oss är verkligen alla välkomna, oavsett vem man är, säger Siri. 

Förutom kurser i de olika dansstilarna är socialdans en viktig del av Swingkattens verksamhet. Evenemangen avser ofta en bestämd dansstil, och man kan dyka upp med eller utan danspartner. Några gånger per år har de liveband, vilket bidrar till en extra festlig stämning på dansgolvet. På evenemangen gäller föreningens uppförandekoder, som bland annat innebär att man alltid kan tacka nej, och att man själv också ska vara okej med att få ett nej på frågan om en dans.  

– Vi upplever att alla är införstådda med vårt gemensamma förhållningssätt. Det skapar trygghet, inte minst för de som kanske är lite nya och osäkra.  

Till den som är nyfiken på dans, men kanske är lite osäker, vill Frauke och Siri uppmuntra till att våga prova. 

– Och ge inte upp! Vill man, kan man gå en nybörjarkurs flera gånger - till slut sätter det sig. Det viktiga är att man tycker att det är kul.  

/Emma Tapper