– Jag är med på höstmarknaden för femte året i rad, skrattar Carlos Ojewa och visar upp sina vackra smycken för damen som stannat till. Och på julmarknaden har jag nog varit med 15 år. 

Det heter visserligen höstmarknad, det som arrangeras den första helgen i september vid Ulva kvarn. Men det liknar mer en sommarfest. Solen skiner, det är vindstilla och överallt äter människor glass och dricker svalkande drycker. Hösten är inte här än och Carlos verkar glad för det.

– Ett perfekt väder för en marknad. Massor med folk här och jag säljer bra.

Det samma gäller för Lena Nyström, som är en av 17 delägare av livsstilsbutiken Öster om ån. Idag stor hon på marknaden i Ulva med sina fina plagg till försäljning. Det är koftor och vantar, mössor och halsdukar, men också skor, lampor och annat som inte är hemstickat.

– Jag säljer allt möjligt, säger Lena och ler. Mycket är dock producerat med min stickmaskin. 

Som andra knallar vi pratar med älskar hon att medverka på Ulva kvarns marknader. Miljön är oslagbar, stämningen fin och i det vackra vädret som råder den här helgen går det inte att misslyckas.

– Jag säljer via hemsida och i butiken i stan, säger Lena, men är alltid med här ute. Det här stället är unikt.

Uppsalaborna Elin och Knut har stannat till vid trollkarl Henrik Salomosson. Han ser pillemarisk ut och lurar inte bara dem utan alla som stannat till för att titta. Elin skrattar.

– Jag försöker verkligen förstå hur han gör, men det går inte. 

   Knut nickar.

– Samma med mig. Jag fattar inte hur han kunde få våra signaturer att hamna på samma spelkort. 

Henrik, som hellre kallar sig mångsysslare än trollkarl, ler stort Han tänker inte avslöja hur han gör, men berättar att det krävs mycket övning. Han arbetar med många olika saker, men att trolla är en favoritsysselsättning.

– Jag har hållit på i 14 år, berättar han. Om det hade fungerat hade jag gärna försörjt mig som trollkarl.

Vid ett av borden i caféet man möts av när man kommer in på marknaden sitter Mikael och Kerstin med döttrarna Hilma och Signe. Hilma, som bara är fyra månader har inte så mycket att säga, men Signe, fyra år, tycker det är roligt med marknad.

– Det är kul att vara här, säger hon. Och gott fika.

Mamma Kerstin berättar att hon tänker köpa stickade kläder till flickorna och deras vän, norrmannen Andreas som är på besök, skrattar.

– Jättekul att vara här. Jag älskar svenskt fika, särskilt prinsesstårtor. 

Längre in på marknaden, i backen bakom kvarnen, hittar vi textilkonstnärinnan Agnes Palko. Hon arbetar endast med återbruket material och visar upp en mängd prylar hon tillverkat av gamla jeanstyger och annat.

– Jag samlar in plagg från vänner och bekanta och ger nytt liv åt sådant som de övergett.

Agnes arbetar som slöjdlärare till vardags, men är med på så många markander och andra liknande tillfällen som möjligt.

– Det är jätteroligt att träffa mycket folk och få möjlighet att berätta och att sälja det jag gjort, säger hon. Det här kommer jag att göra om.

Två av besökarna, som inte vill var med på bild, heter Eva och Ã…ke och liksom alla andra trivs de fint på Ulva höstmarknad. De har besökt marknaden i 15 år, berättar de och trots att de bor en bit härifrån, kommer de alltid tillbaka. 

– Vi hittar alltid något att handla och något ätbart, säger Ã…ke. 

– Det är en härlig tradition, fortsätter Eva. Man kommer ut och träffar nya människor på det här sättet.

/Anna Löfving

Hos dansföreningen Swingkatten kan både nybörjare och erfarna dansare ta en svängom i bland annat lindy hop, boogie woogie och autentisk jazz. I år firar Uppsalaföreningen 25-årsjubileum och de ser fram emot att fortsätta sprida gemenskap och dansglädje i Uppsala. 

– Musiken, glädjen och mötet med andra är en viktig del av dansen, säger Siri Fjellman som är vice ordförande i Swingkatten och undervisar i dansstilen lindy hop. Hon får medhåll från Frauke Augstein som är ordförande och lärare i blues.  

– Det är en speciell sorts möte och kommunikation som uppstår i en dans, säger hon. 

De båda har haft dans som intresse i större delen av livet. Swingkatten dansförening har funnits sedan 2001, i år 25 år. De har omkring 500 medlemmar, erbjuder kurser i en rad olika dansstilar och anordnar olika evenemang. 

De flesta dansstilar, som lindy hop, balboa, blues och boogie woogie är pardanser, medan jazz och step dansas solo. Stilarna skiljer sig lite i bland annat tempo och musik, men gemensamt är anknytningen till musiken och ursprunget i swing, som uppstod i Harlem, New York på 1920-talet, influerat av afroamerikansk danstradition. 

Frauke och Siri tycker att dans är både en utmärkt träningsform och ett sätt att vara kreativ, ha roligt och träffa andra.  

– När man möter en annan person i en dans behövs inga ord. Man hittar ett eget språk i dansen vilket är väldigt spännande och kreativt, säger Frauke.  

Dansintresset bjuder in till gemenskap, både i Uppsala och på andra platser i världen. Både Frauke och Siri har, när de varit på resande fot, letat upp en lokal dansförening att tillbringa en kväll med. På samma sätt hittar även människor som befinner sig tillfälligt i Uppsala, som turister och utbytesstudenter, till Swingkattens evenemang. För övrigt finns en stor spridning bland föreningens medlemmar, både när det kommer till kön, ålder, bakgrund och erfarenhet.  

– Vid något tillfälle var åldersspridningen så stor som mellan 16 och 80 år. Hos oss är verkligen alla välkomna, oavsett vem man är, säger Siri. 

Förutom kurser i de olika dansstilarna är socialdans en viktig del av Swingkattens verksamhet. Evenemangen avser ofta en bestämd dansstil, och man kan dyka upp med eller utan danspartner. Några gånger per år har de liveband, vilket bidrar till en extra festlig stämning på dansgolvet. På evenemangen gäller föreningens uppförandekoder, som bland annat innebär att man alltid kan tacka nej, och att man själv också ska vara okej med att få ett nej på frågan om en dans.  

– Vi upplever att alla är införstådda med vårt gemensamma förhållningssätt. Det skapar trygghet, inte minst för de som kanske är lite nya och osäkra.  

Till den som är nyfiken på dans, men kanske är lite osäker, vill Frauke och Siri uppmuntra till att våga prova. 

– Och ge inte upp! Vill man, kan man gå en nybörjarkurs flera gånger - till slut sätter det sig. Det viktiga är att man tycker att det är kul.  

/Emma Tapper