Magnus Sandberg är född och uppvuxen i Uppsala, men bor numera i Stockholm. Han är utbildad datavetare och har jobbat inom it-sektorn. Skrivandet har alltid varit ett intresse, och under studietiden skrev han kåserier i studenttidningen Ergo. Han har nyligen gett ut sin första bok, “Den motvillige ministern”, som är en satir på den svenska politiken. 

I boken får man följa Rasmus, som är minister i en framtida socialdemokratisk regering. Han är arbetsskygg och har tröttnat på det politiska spelet. Han vill bara hem och titta på tv, vilket resulterar i att han rymmer från jobbet under ett viktigt möte. På vägen hem råkar han ut för en massa missöden och jagas av medarbetare och flickvän.

Boken riktar sig inte bara till de som är politiskt intresserade, utan passar alla som vill läsa något lättsamt och underhållande. 

– Rasmus är en person som jag tror många känner igen sig i. Ibland orkar man inte ta ansvaret som man borde, utan man vill bara hem och softa, säger Magnus. 

Magnus fick inspiration till att skriva boken, dels för att han var sugen på att skriva något roligt, dels för att han tycker att roliga böcker är en bristvara i den svenska samtidslitteraturen. 

– Det ges inte ut så mycket komedi, och det har ingen status i Sverige, säger han. 

Huvudpersonen, Rasmus, kom till när han själv satt och slötittade på tv efter en utmattande dag. Han tänkte att det är någonting unikt med tv och att det är extremt kravlöst. Då väcktes tanken på att skriva en berättelse där huvudpersonens främsta drivkraft är att titta på tv. 

– Det låter absurt, men just därför tyckte jag att det var en rolig tanke, säger han. Först tänkte jag att han skulle ha ett intetsägande jobb, men sen kom jag fram till att det är roligare om det är en minister som rymmer från jobbet. 

I boken driver han också med Sundsvall. Att han valde den staden beror på att han inte har någon relation till Sundsvall och därav kan fantisera fritt. Dessutom är hans – och troligen de flestas – bild av Sundsvall att det är en ganska normal och välfungerande stad, vilket gör att det blir roligare med de groteska påhoppen som förekommer i boken. 

– Jag har aldrig varit i Sundsvall och nu törs jag inte åka dit, säger Magnus med ett leende. 

Vidare anser han att vi lever i en tid som är dyster och med ett hårt politiskt klimat, och därför är det extra viktigt med komedi. Politisk satir vänder sig inte bara till den ena sidan i politiken, utan den bjuder in alla. Den kan bidra med lite avslappning i de polariserade konflikterna i politiken. Tanken är att hitta någonting gemensamt att skratta åt. 

– Det kan vara väldigt förenande att skratta tillsammans, istället för att bara peka finger åt varandra, säger Magnus. 

Responsen på boken hittills är att den är underhållande, vilket också är hans ambition med boken. Det finns en tanke på en uppföljare, men den idén får gro ett tag. Nu hoppas han att “Den motvillige ministern” ska nå ut till så många som möjligt.

– Jag tycker att den har fått ett ganska fint mottagande. Den säljer en del, och biblioteken börjar ta in den. Jag håller tummarna, avslutar Magnus. 

/Lina-Maria Hjortell

Hos dansföreningen Swingkatten kan både nybörjare och erfarna dansare ta en svängom i bland annat lindy hop, boogie woogie och autentisk jazz. I år firar Uppsalaföreningen 25-årsjubileum och de ser fram emot att fortsätta sprida gemenskap och dansglädje i Uppsala. 

– Musiken, glädjen och mötet med andra är en viktig del av dansen, säger Siri Fjellman som är vice ordförande i Swingkatten och undervisar i dansstilen lindy hop. Hon får medhåll från Frauke Augstein som är ordförande och lärare i blues.  

– Det är en speciell sorts möte och kommunikation som uppstår i en dans, säger hon. 

De båda har haft dans som intresse i större delen av livet. Swingkatten dansförening har funnits sedan 2001, i år 25 år. De har omkring 500 medlemmar, erbjuder kurser i en rad olika dansstilar och anordnar olika evenemang. 

De flesta dansstilar, som lindy hop, balboa, blues och boogie woogie är pardanser, medan jazz och step dansas solo. Stilarna skiljer sig lite i bland annat tempo och musik, men gemensamt är anknytningen till musiken och ursprunget i swing, som uppstod i Harlem, New York på 1920-talet, influerat av afroamerikansk danstradition. 

Frauke och Siri tycker att dans är både en utmärkt träningsform och ett sätt att vara kreativ, ha roligt och träffa andra.  

– När man möter en annan person i en dans behövs inga ord. Man hittar ett eget språk i dansen vilket är väldigt spännande och kreativt, säger Frauke.  

Dansintresset bjuder in till gemenskap, både i Uppsala och på andra platser i världen. Både Frauke och Siri har, när de varit på resande fot, letat upp en lokal dansförening att tillbringa en kväll med. På samma sätt hittar även människor som befinner sig tillfälligt i Uppsala, som turister och utbytesstudenter, till Swingkattens evenemang. För övrigt finns en stor spridning bland föreningens medlemmar, både när det kommer till kön, ålder, bakgrund och erfarenhet.  

– Vid något tillfälle var åldersspridningen så stor som mellan 16 och 80 år. Hos oss är verkligen alla välkomna, oavsett vem man är, säger Siri. 

Förutom kurser i de olika dansstilarna är socialdans en viktig del av Swingkattens verksamhet. Evenemangen avser ofta en bestämd dansstil, och man kan dyka upp med eller utan danspartner. Några gånger per år har de liveband, vilket bidrar till en extra festlig stämning på dansgolvet. På evenemangen gäller föreningens uppförandekoder, som bland annat innebär att man alltid kan tacka nej, och att man själv också ska vara okej med att få ett nej på frågan om en dans.  

– Vi upplever att alla är införstådda med vårt gemensamma förhållningssätt. Det skapar trygghet, inte minst för de som kanske är lite nya och osäkra.  

Till den som är nyfiken på dans, men kanske är lite osäker, vill Frauke och Siri uppmuntra till att våga prova. 

– Och ge inte upp! Vill man, kan man gå en nybörjarkurs flera gånger - till slut sätter det sig. Det viktiga är att man tycker att det är kul.  

/Emma Tapper