Allt blommar mot svart

Publicerad 2026-01-07 – av öfre slotts media
4 min läsning

– Se Hilding Linnqvists utställning i Bror Hjorths Hus

Allt blommar mot svart är namnet på den nyinvigda utställningen i Bror Hjorths Hus. Konstnären är Hilding Linnqvist (1891-1984). Utställningskommissarie Adam Rosenkvist har, med hjälp av stiftelsen Hilding Linnqvists konst, sammanställt ett stort antal av Linnqvists tidiga teckningar, akvareller och oljemålningar. 

– Jag har gjort ett koncenterat nedslag i Linnqvist långa konstnärsliv, säger Adam. 

Verken som visas i utställningen är gjorda från 1910-talets mitt fram till 1922. Det är mestadels naivistiska målningar med svart eller mörk bakgrund, men också enkla blyertsteckningar och teckningsblock med skisser från Linnqvists resor, säger Adam. 

Hilding Linnqvist hade ett stora intresse för litteratur, däribland poesi. 

– Titeln på utställningen här är hämtad från Vilhelm Ekelunds dikt Ã…h det finns stunder, som Ekelund skrev 1906. En strof ur dikten lyder just ’allt blommar mot svart’ och Linnqvists målade ofta med svart bakgrund. Dikten handlar om ensamhet och är ganska mörk, säger Adam.

Mycket av Linnqvist arbete är dock allt annat än mörkt och det finns exempel i utställningen på ljusa och romantiska konstverk. Störst intresse väcker hans tidiga konst, den han gjorde fram till ungefär 1925. Han målade då flera bilder i en enkel, naivistisk stil; landskap i det som då var Stockholms utkanter, litterärt färgade och symbolladdade fantasibilder och verklighetsnära blomsterstilleben. Ofta med en mörk natthimmel som fond. 

Många förknippar Hilding Linnqvist med Liljevalchs konsthall, där han debuterade 1916 och sedan ställde ut sin konst vid ett flertal tillfällen fram till 1925. Ganska tidigt blev han en uppmärksammad konstnär i sin samtid och snart började han få uppdrag att göra konstverk till offentliga platser som Sveriges Riksdag, bibliotek och skolor.

Även om Linnqvist bodde på Södermalm i Stockholm var han från 1920-talet ofta på resande fot och många av hans målningar föreställer platser i olika länder i Europa. En berömd målning är den väldiga målningen Torgbild, Fransk småstad (Chinon), som finns på Moderna Museet, och en annan Strandliv vid Adriatiska havet.

Från 1930-talet arbetade Linnqvist med mjukare former än tidigare och Adam Rosenkvist berättar att Linnqvist efter mitten av 1920-talet tröttnade på naivismen. Kanske uppfattade han att han fastnat i en ”stil”. 

– Från 40-talet och framåt målade han med starkare färger än tidigare. Han levde ända till 1984 och producerade mycket konst under sitt liv. 

Under Hilding Linnqvist tidiga konstnärsliv tillhörde han samma kretsar som Bror Hjorth och de två kände varandra, men umgicks inte privat. Linnqvist har har ställts ut i Bror Hjorths Hus tidigare, men Mattias Enström, intendent på museet, berättar att det var för tjugofem år sen. 

– Det känns därför roligt att vi nu fick den här möjligheten och det är ett mycket fint urval av verk från den period som även Bror Hjorth uppskattade mest i Linnqvists produktion. 

Hilding Linnqvists konst har överhuvud taget haft en period då den inte vistats så mycket och Adam Rosenkvist hoppas nu att en ny generation vill lära känna Linnqvist – som han tycker är mycket sevärd. 

– Hans konst är fantastisk! Jag hoppas att många tar tillfället i akt och besöker utställningen för att lära känna den närmare. 

Bilder: Många av de verk som nu ställs ut i Bror Hjorths Hus kommer från privata långivare. Adam Rosenkvist, som är utställningskommissarie, är tacksam för möjligheten att kunna visa dem. Huvuddelen kommer dock från Stiftelsen Hilding Linnqvists konsts samlingar. Förhoppningen är att intresset för Hilding Linnqvists konstverk ska bli större. Kanske kan  utställningen  visas på fler ställen framöver? 

Allt blommar mot svart

"Ã…h det finns stunder, då så ensam sig själen känner, att det smärtar att se sin hand. 

Ã…h vad för sällsamt gift i dessa vårkvällsstrålar: Se! mina hjärterötter vitna, vitna!
Se, döden lyser på mitt anlets hud,
som vita krokos vitnar djupare 

på gräsplan mörk i solnedgången. 

Allt blommar nu mot svart:
de gula hasslars hängen dallra
över dammars bleka vatten,
allt blommar nu mot svart,
syns liksom utan rötter hänga
i genomskinlig mörk glans, andlikt; men i mitt hjärtas rum är evig Februari, allt blommar där mot svart.” 

Vilhelm Ekelund, Ã…h det finns stunder (1906).

/Anna Löfving

Mystik och berättelser från den andra sidan – Harriet Nauer släpper ny skiva och spelar i Uppsala

Publicerad Igår 15:54 – av öfre slotts media
2 min läsning

– Vacker musik om hemska saker.

Det är slutet av april och i Katalins jazzbar börjar det fyllas på med folk. Hela staden har fått en pratstund med kvällens huvudperson – artisten, singer-songwritern och den allt mer välkända – Harriet Nauer från Trollhättan.

– Det är kanske 70 procent mörker och 30 procent ljus i min musik, berättar hon. Jag vill förmedla min egen fantasivärld.

Egentligen heter Harriet någonting annat och egentligen är hon utbildad lärare, men musiken har alltid funnits där. Liksom mystiken.

– Psykisk ohälsa och självmord är något som återkommer i mina texter. Jag har ett mörker i mig, men också alltid ett hopp.

Harriet växte upp i den lilla staden Trollhättan och planerade för ett liv som lärare. Med en pappa som spelade gitarr och en mamma som sjöng fanns musiken ständigt närvarande. I 20-årsåldern började hon skriva musik.

– Jag har alltid skrivit dagbok och bestämde mig för att ta dagboksskrivandet in i musiken.

Idag är hon en etablerad artist. Hennes debutalbum heter Vampyre country och handlar om spöken, hemsökelser, död, onda gudar och pirater. Men också om livet, som segrar. Harriet skrattar.

– Mörker krävs för att man ska se ljuset. Det vill jag förmedla.

Själva berättelsen är det viktigaste för Harriet. Hon tycker mycket om att skriva texter, där atmosfären byggs upp i det övernaturliga och livet efter döden är central. Texterna handlar ofta om mord – men ibland om att den mördade kommer tillbaka.

– Jag gillar det mystiska, som man inte riktigt greppar. Men ändå dras till.

Drömmen är att kunna jobba som artist på heltid. Sedan ett par år turnerar hon Sverige runt med sin egen musik och sina egna texter. Hon har nyss gett ut sin debutskiva och sommaren är full av spelningar.

– Vi kommer att dyka upp lite här och där i sommar, jag och fantastiskt band, berättar Harriet. De hänger med mig på de flesta spelningar framöver.

Det är inte första gången som gänget uppträder i Uppsala och även om inte Harriet själv har några särskilda bindningar till staden säger hon att Uppsala har mycket som lockar.

– Det vackra gamla slottet och en del annat här passar mig och min värld perfekt. Och publiken här är underbar.

/Anna Löfving

Möt Nils Hansson Meng – solopianist på årets Vårkonsert med Kungliga Akademiska kapellet

Publicerad 2026-04-28 – av öfre slotts media
3 min läsning

– Både mamma och pappa är professionella violinister och meningen var att jag skulle spela fiol, men så blev det inte.

Nils Hansson Meng, 27 år och en – både nationellt och internationellt – mycket framgångsrik pianist, skrattar.

– Redan som 6-åring bråkade jag så mycket med mamma när hon skulle lära mig spela fiol att jag var tvungen att byta instrument. Pianot som stod närmast i rummet blev valet.

Och på den vägen är det. Även om Nils har andra intressen, han är bland annat en duktig konstnär, så är pianot hans ständiga följeslagare. Under både grundskolan och gymnasiet valde han musikinriktningar och senare studerade han pianospel i Helsingfors och i Berlin – allt med sikte att bli professionell pianist.

– Lite dålig fantasi kanske, säger Nils, men jag har trivts med det instrumentet från start.

Som pianist är man aldrig en i mängden i en orkester utan någon som sticker ut. Det kan vara både roligt och jobbigt. Under många framträdanden som Nils gör är han ensam på scenen, eller tillsammans med två andra musiker, till exempel en cellist och en violinist, så det som nu stundar är speciellt.

– Jag ska vara solist i Akademiska kapellet i Uppsala den 23 maj. Det känns väldigt fint, sällan som man får den chansen, men är också en stor press.

Att spela tillsammans med en stor orkester på det viset beskriver Nils som att ha huvudrollen i en pjäs. Medspelarna är viktiga, men finns i bakgrunden. Själv står man längst fram på scenen.

– Jag har gjort det här tidigare, det är väldigt speciellt.

Nils bor i Stockholm, men att komma till Uppsala och spela är inga problem. Här bor farmor och farfar och han är ofta och hälsar på.

– Det är lite mindre hetsigt i Uppsala än i Stockholm, så det känns skönt att åka dit.

Universitetsorkestern Akademiska kapellet är en lite ovanlig samarbetsorkester för Nils eftersom det är en amatörorkester, där finns en del yngre medlemmar, studenter, och Nils beskriver det som att nivån varierar en del.

– Det är en speciell utmaning som ska bli jättekul. Att man hittar rätt nivå i musiken.

Att det blir en stor publik i Universitetsaulan bekymrar inte Nils, som säger att antalet personer som lyssnar inte spelar så stor roll. Han vill göra ett lika bra framträdande oavsett hur många som är där.

– Jag är lite av en perfektionist, så det handlar alltid om avtrycket man gör. Hos varje person.

Att få möjlighet att möta publiken efter en konsert är viktigt. Nästan alltid är den positiv och visar uppskattning och för Nils betyder det mycket.

– De brukar tacka och kommentera uppträdandet, vilket känns fint.

Den 23 maj kan man lyssna till Nils Hansson Meng, som – tillsammans med Kungliga Akademiska kapellet i Universitetsaulan i Uppsala – uppträder under årets Vårkonsert. Dagen före, den 22 maj, sker en likadan konsert i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm.

/Anna Löfving

Uppsalaförfattare Lisa Joof debuterar med romanen Ljuset bortom bergen

Uppdaterad 2026-05-03, Publicerad 2026-04-28 – av öfre slotts media
4 min läsning

Med romanen Ljuset bortom bergen, utgiven av Sol förlag, debuterar Lisa Joof med en stark och berörande berättelse som sätter ljuset på ett av vår tids mest allvarliga, men ofta osynliggjorda, samhällsproblem: våld i nära relationer.

– Det betyder oerhört mycket för mig att få lyfta ett problem som så många lever med i det tysta, säger Lisa Joof.

Idén till boken växte fram efter många samtal med kvinnor som levt i våldsamma relationer, men också genom hennes arbete på ett av Migrationsverkets utreseboenden. Där mötte hon människor med olika bakgrunder, men med en gemensam längtan – att få leva ett värdigt liv i trygghet.

Genom både yrkesliv och privata möten har hon kommit i kontakt med kvinnor i olika åldrar och från skilda samhällsklasser. En gemensam nämnare har varit erfarenheter av övergrepp, oavsett etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet.

– Det är viktigt att betona att våldet finns överallt. Många vill tro att det sker långt borta, i andra miljöer. Men i verkligheten händer det varje dag, ofta bakom stängda dörrar.

I arbetet med boken har Lisa Joof gjort ett medvetet val: varje våldshandling som huvudkaraktären utsätts för bygger på verkliga berättelser. Samtidigt har materialet bearbetats så att ingen enskild persons historia ska kunna identifieras.

Romanen lyfter också fram att våld inte enbart är fysiskt. Psykisk nedbrytning, hot, ekonomisk kontroll och social isolering är former av våld som sällan lämnar synliga spår, men som kan få djupa och långvariga konsekvenser.

En fråga som ofta återkommer i diskussioner om våldsamma relationer är: ”Varför lämnar hon inte?” Enligt Lisa Joof speglar den frågan ofta en bristande förståelse för situationens komplexitet.

– Att lämna kan vara den farligaste fasen. Rädsla, hot, ekonomiskt beroende och ansvar för barn gör att situationen sällan är så enkel som den kan verka utifrån.

Trots sitt författarskap var vägen till skrivandet inte självklar.

– Till skillnad från många andra författare växte jag inte upp med en kärlek till böcker eller en dröm om att skriva. Som barn hade jag svårt att koncentrera mig när jag läste, tankarna vandrade ofta iväg till annat. Det var först i övre tonåren som läsningen fick en annan betydelse. Genom böcker baserade på verkliga händelser, som Inte utan min dotter, väcktes ett starkt intresse.

– De berättelserna grep tag i mig på ett helt annat sätt. I efterhand tror jag att det var där ett frö såddes, både till mitt skrivande och till mitt engagemang i frågor som rör mänskliga rättigheter.

Ljuset bortom bergen följer Laura, som bara är sexton år när hennes barndom abrupt tar slut. Hon tvingas in i ett äktenskap med en man med stort politiskt inflytande och förs in i ett liv präglat av kontroll, rädsla och övergrepp. När våldet även riktas mot barnen ställs hon inför ett avgörande val – ett beslut som kan kosta henne allt.

Läsaren får även följa Systerskapet, ett hemligt nätverk av kvinnor som vägrar låta sig tystas och som kämpar för att rädda andra i desperata situationer. Systerskapet är ett fiktivt namn, men symboliserar många hjälporganisationer och individer som tillägnar sitt liv till att rädda kvinnor och barn i nöd.

Berättelsen rör sig genom olika miljöer och skildrar verklighetsnära situationer – från livet i krigsdrabbade områden till komplexiteten i migrationsprocessen. Resultatet är en roman om mod, uthållighet och en moders ovillkorliga kärlek till sina barn.

– Jag hoppas att boken kan bidra till ökad förståelse, väcka känslor och skapa samtal kring de här frågorna.

Inspirationen till boken har hämtats från flera miljöer som Lisa vistats i under sitt liv, allt från länder i Mellanöstern till Grekland och svenska stadsmiljöer, tidningsartiklar och nyhetshändelser – men framför allt från de kvinnor som delat sina berättelser.

– Jag vill rikta ett särskilt tack till alla modiga kvinnor jag har mött, som vågat dela sina historier. Det är deras röster som bär den här berättelsen.

Ljuset bortom bergen släpps som tryckt bok den 10 maj. Ljudboken, inläst av Anja Lundqvist, planeras att ges ut i september.

Fotograf: David Lagerlöf

Mod och mobilisering under årets litteraturfestival

Uppdaterad 2026-03-31, Publicerad 2026-03-31 – av öfre slotts media
3 min läsning

Uppsala internationella litteraturfestival ägde rum mellan den 18 och 21 med föreställningar, samtal, musik och poesi. Festivalen arrangerades för nionde året, med årets tema mod och mobilisering. Under fredagskvällen hölls festkvällen i Uppsala universitets aula.

Årets tema mod och mobilisering är en hyllning till de kulturarbetare som tar ställning i ett Europa som på flera håll skakas av polarisering och auktoritära tendenser”.

– Det är nu såna tider då många känner hopplöshet, men jag tror att vi tillsammans kan inge hopp och mod, och litteratur är bara ett av många verktyg, säger Kholod Saghir, konstnärlig ledare och festivalchef, strax innan festkvällen ska dra igång på fredagen.

Innan publiken släpps in i Universitetsaulan för kvällens program behöver de sista detaljerna sitta. Kholod har en viktig roll, och andra medlemmar i festivalledningen och kvällens konferencier Amanda Ooms stämmer av några sista försäkrande frågor. När dörrarna öppnas och människor fyller aulan får många även ett personligt välkomnande av Kholod.

– Veckan hittills har varit underbar, men intensiv – precis som det ska vara, säger Kholod.

Vad betyder det att få genomföra litteraturfesten för nionde året?

– Det betyder allt. Det är verkligen en fest som samlar så många människor. I en så vacker stad som Uppsala är det speciellt att få finnas på så många olika platser, som universitetet, konstmuseet, stadsbiblioteket, stadsteatern och även gymnasieskolorna, säger Kholod.

Uppsala internationella litteraturfestival har blivit en årlig tradition för att hylla litteraturen, och uppmärksamma litteratur och författarskap från delar av världen som är mindre synliga i svensk kontext. Bland annat genom att bjuda in poeter och författare från den arabisktalande delen av världen, lyfta icke engelskspråkiga europeiska författarskap, författare från Irak, Palestina och litteratur på  jiddisch.

Under årets festival, med temat mod och mobilisering, diskuterades litteraturens roll som en möjlig motståndskraft i de stora frågor som vi ställs inför idag, i tider av krig, växande nationalism och politisk polarisering.

— När man frågar författare om litteraturens roll så svarar många att, även om de berättar om världen som innehåller så mycket mörker, så är målet att i mörkret bringa hopp.

I år fanns även en programpunkt specifikt riktad till gymnasieelever. Syftet var att bjuda in unga till att känna sig delaktiga i samtal kring de viktiga frågorna om humanitet, demokrati och kunskap, och den roll litteraturen och poesin har i relation till det.

– Världen idag har mycket utmaningar. Ungdomar idag har mycket koll och de är skarpa. De är vårt hopp, de är framtiden, säger Kholod.

Under festivalkvällen hölls det tal av Anne Ramberg, advokat och ordförande i konsortiet vid Uppsala universitet och den prisbelönte poeten Natalie Diaz. Artur Dron, poet som skrivit dikter unders in tjänstgöring i fronten vid Ukrainas försvarsmakt, och Asmaa Azaizeh, journalist och en av de mest framträdande palestinska rösterna inom samtida poesi, framträdde med poesiuppläsningar. Musik framfördes av Lisa Nilsson, sångerska, textförfattare och skådespelare, samt av rapparen och sångerskan Imenella.

/Emma Tapper