– Se Hilding Linnqvists utställning i Bror Hjorths Hus
Allt blommar mot svart är namnet på den nyinvigda utställningen i Bror Hjorths Hus. Konstnären är Hilding Linnqvist (1891-1984). Utställningskommissarie Adam Rosenkvist har, med hjälp av stiftelsen Hilding Linnqvists konst, sammanställt ett stort antal av Linnqvists tidiga teckningar, akvareller och oljemålningar.
– Jag har gjort ett koncenterat nedslag i Linnqvist långa konstnärsliv, säger Adam.
Verken som visas i utställningen är gjorda från 1910-talets mitt fram till 1922. Det är mestadels naivistiska målningar med svart eller mörk bakgrund, men också enkla blyertsteckningar och teckningsblock med skisser från Linnqvists resor, säger Adam.
Hilding Linnqvist hade ett stora intresse för litteratur, däribland poesi.
– Titeln på utställningen här är hämtad från Vilhelm Ekelunds dikt Ã…h det finns stunder, som Ekelund skrev 1906. En strof ur dikten lyder just ’allt blommar mot svart’ och Linnqvists målade ofta med svart bakgrund. Dikten handlar om ensamhet och är ganska mörk, säger Adam.
Mycket av Linnqvist arbete är dock allt annat än mörkt och det finns exempel i utställningen på ljusa och romantiska konstverk. Störst intresse väcker hans tidiga konst, den han gjorde fram till ungefär 1925. Han målade då flera bilder i en enkel, naivistisk stil; landskap i det som då var Stockholms utkanter, litterärt färgade och symbolladdade fantasibilder och verklighetsnära blomsterstilleben. Ofta med en mörk natthimmel som fond.
Många förknippar Hilding Linnqvist med Liljevalchs konsthall, där han debuterade 1916 och sedan ställde ut sin konst vid ett flertal tillfällen fram till 1925. Ganska tidigt blev han en uppmärksammad konstnär i sin samtid och snart började han få uppdrag att göra konstverk till offentliga platser som Sveriges Riksdag, bibliotek och skolor.
Även om Linnqvist bodde på Södermalm i Stockholm var han från 1920-talet ofta på resande fot och många av hans målningar föreställer platser i olika länder i Europa. En berömd målning är den väldiga målningen Torgbild, Fransk småstad (Chinon), som finns på Moderna Museet, och en annan Strandliv vid Adriatiska havet.
Från 1930-talet arbetade Linnqvist med mjukare former än tidigare och Adam Rosenkvist berättar att Linnqvist efter mitten av 1920-talet tröttnade på naivismen. Kanske uppfattade han att han fastnat i en ”stil”.
– Från 40-talet och framåt målade han med starkare färger än tidigare. Han levde ända till 1984 och producerade mycket konst under sitt liv.
Under Hilding Linnqvist tidiga konstnärsliv tillhörde han samma kretsar som Bror Hjorth och de två kände varandra, men umgicks inte privat. Linnqvist har har ställts ut i Bror Hjorths Hus tidigare, men Mattias Enström, intendent på museet, berättar att det var för tjugofem år sen.
– Det känns därför roligt att vi nu fick den här möjligheten och det är ett mycket fint urval av verk från den period som även Bror Hjorth uppskattade mest i Linnqvists produktion.
Hilding Linnqvists konst har överhuvud taget haft en period då den inte vistats så mycket och Adam Rosenkvist hoppas nu att en ny generation vill lära känna Linnqvist – som han tycker är mycket sevärd.
– Hans konst är fantastisk! Jag hoppas att många tar tillfället i akt och besöker utställningen för att lära känna den närmare.
Bilder: Många av de verk som nu ställs ut i Bror Hjorths Hus kommer från privata långivare. Adam Rosenkvist, som är utställningskommissarie, är tacksam för möjligheten att kunna visa dem. Huvuddelen kommer dock från Stiftelsen Hilding Linnqvists konsts samlingar. Förhoppningen är att intresset för Hilding Linnqvists konstverk ska bli större. Kanske kan utställningen visas på fler ställen framöver?
Allt blommar mot svart
"Ã…h det finns stunder, då så ensam sig själen känner, att det smärtar att se sin hand.
Ã…h vad för sällsamt gift i dessa vårkvällsstrålar: Se! mina hjärterötter vitna, vitna!
Se, döden lyser på mitt anlets hud,
som vita krokos vitnar djupare
på gräsplan mörk i solnedgången.
Allt blommar nu mot svart:
de gula hasslars hängen dallra
över dammars bleka vatten,
allt blommar nu mot svart,
syns liksom utan rötter hänga
i genomskinlig mörk glans, andlikt; men i mitt hjärtas rum är evig Februari, allt blommar där mot svart.”
Vilhelm Ekelund, Ã…h det finns stunder (1906).
/Anna Löfving
