Feelgood om livet i Paris och barnbok om rififikupp på Tullgarns slott

– Mångsidiga uppsalaförfattaren Karolina Schützer ger ut två böcker samtidigt

– Vad händer när en person, som i vanliga fall är stark och modig, faller? När någon som alltid klarat sig själv tappar masken? Det tycker jag är intressant att skriva om.

Det har blivit försommar i Uppsala och Karolina Schützer, tidigare reporter på SVT och numera välkänd författare, har slagit sig ner vid fikabordet. Hon vill berätta inte bara om den tredje delen i feelgoodserien Sophia i Paris, utan också om sin alldeles nya barnbok. Den heter Blodspår på slottet och är hennes andra.

– Den första boken för barn heter Flykten från cell 38 och är baserad på ett verkligt fall om en fånge som slutade äta för att bli så smal att han kunde rymma genom ett rör. Den här har också ett verkligt fall som utgångspunkt.

Under de fyra år som Karolina arbetat som författare har hon dessutom hunnit ge ut två deckare. De heter Dödens lustgård och Mördarens melodi och utspelar sig i Uppsala. Hon kallar dem ”cozy crime” eftersom de är både spännande och ”mysiga”. Innan hon skrev dem tog hon reda på mycket om de platserna i Uppsala där karaktärerna befinner sig.

– Jag utgår ofta från staden eller platsen och det som hänt där på riktigt när jag skriver, berättar hon. Att miljö- och historiebeskrivningarna är verkliga är viktigt för mig.

Personerna som beskrivs i hennes böcker är dock påhittade. Som för de flesta andra författare blandar hon egenskaper och händelser från sitt eget och sina vänners och familjemedlemmars liv. Sedan kokar hon ihop en historia som passar i den miljön hon valt för sin berättelse. Södertälje, där Karolina växte upp, är en favoritstad i hennes böcker. Uppsala är en annan – men den stad som lockar allra mest ligger inte i Sverige.

– Jag älskar Paris! Där har jag varit många gånger, pluggat och arbetat och dit kommer jag alltid tillbaka. Nu senast var jag där och intervjuade fyra äldre personer, som flyttat från Sverige som unga och levt sina liv i Paris. Så spännande.

Att träffa de personerna var en del av det gedigna förarbetat hon alltid gör innan hon börjar skriva. Hennes senaste bok, När morgonen gryr i Paris, handlar om Hayley, en väninna till Sophia, som var huvudpersonen i de två första böckerna. Hayley var i de böckerna en stark och självständig person, men i del tre råkar hon ut för saker som får henne att vackla. Vad händer då? Att se starka personer bli svaga, vilket kan hända vem som hest, är något Karolina intresserat sig för.

– När man kommit upp lite i ålder har det hänt en del i ens vänskapskrets. Människor blir sjuka, förlorar jobbet eller råkar ut för annat som får dem att tappa fotfästet. Det händer Hayley, som är huvudperson i den senaste boken.

Samtidigt är När morgonen gryr i Paris full av vackra miljöskildringar av favoritstaden Paris. Den handlar om relationer – kärlek, vänskap – och om stadslivet med caféer, barer, vin och mat.

– Massor med mat, skrattar Karolina. Mat, möten och vackra miljöer.

Det roligaste med livet som författare tycker Karolina är mötet med läsarna. Hon gillar att göra research, fantisera och skriva, men att få träffa barn och vuxna som läst hennes böcker och vill prata om dem är väldigt roligt. Hon besöker ofta skolar och bibliotek och berättar om sitt skrivande och lyssnar till barnens berättelser. Ibland möter hon barn som aldrig läser.

– Då kan vi prata om tv-spel eller liknande. De kan ju också vara bra berättelser.

Den senaste barnboken, som släpptes för bara en vecka sedan, handlar om en så kallad rififikupp, där brottslingarna sågar upp ett hål i taket på ett slott och firar sig ner för att stjäla värdesäker. Karolina har inte kunnat glömma de fantastiska miljöerna kring Tullgarns slott som hon ofta besökte som liten.

– Jag tyckte det var en spännande plats och det kändes perfekt att placera en rififikupp där. Boken är inspirerad av en av de största konstkupperna som skett i Sverige, nämligen den rififikupp som gjorde på Moderna Museet 1993.

Både den nya barnboken och den nya boken om Paris har blivit väl mottagna och går att beställa på nätet eller köpa i Uppsalas boklådor. Nästa vår kommer Morgonen gryr i Paris i pocket och Karolina ser mycket fram emot att höra vad hennes läsare tycker om både den och Blodspår på slottet.

– Jag är igång med att skriva nya böcker nu, men så fort jag får möjlighet vill jag ut och träffa nya läsare. Det är det roligaste av allt.

/Anna Löfving

Det är söndag mitt i augusti och lite dramatiskt väder över Ulva kvarn. Det passar fint eftersom det för andra dagen i rad arrangeras Historiska dagar och de mörka skyarna fint ramar in riddare, gycklare, hästar, lägertält och marknad. Temat är vendeltid, vikingatid och medeltid och både de medverkande och många av besökarna är tidsenligt klädda. Några som går in ordentligt för sitt historiska intresse är Sara Normansson och Malin och Erik Rönn. De kommer från Alundatrakten och berättar att det just där gjorts fynd från vendeltiden som gjort att de blivit nyfikna.

– Vi är kanske lite nördiga, skrattar Erik, men har ett väldigt stort historieintresse.

Sara håller med och berättar att de bildat en förening som nu har ett 100-tal medlemmar, varav många är hantverkare och kombinerar praktiskt arbete med teoretiskt.

– Vi bjuder in föreläsare några gånger per år och sen träffas vi förstås ofta i föreningen och har det jättetrevligt.

En annan mycket aktiv grupp på plats vid Ulva kvarn dessa dagar är Riddarna af Bardhe. Bardhe är ett gammalt namn för Bålsta och mycket av deras aktiviteter kretsar kring en ridskola där. Idag är de vid Ulva för att visa upp hur medeltida stridskonst, bland annat till häst, kunde se ut. Erik Modin, konferencier och utklädd till riddare, berättar.

– Vi kommer snart att visa upp hur skickliga riddarna kunde vara, inte minst till häst. Dels var de ofta i krig, dels hade de uppvisningar av olika slag.

Föreningen i Bålsta startade 2012 och idag är både barn, ungdomar och vuxna engagerade. Erik säger att det handlar om rolig gemenskap, historieintresse och en särskild typ av idrott.

– En unik typ av sport får man säga, som är väldigt rolig, men det viktigaste är att träffas och ha kul.

Kristina Emanuelsson och hennes kollega Lars Eriksson har rest från Västergötland för att medverka vid Ulva kvarn och trots att gårdagen var väl varm för att försäljningen av deras hantverk, allt knutet till vikingatiden, skulle gå jättebra är hon nöjd med de historiska dagarna.

– Vi säljer kläder och trä- och läderprodukter för stora och små och idag har intresset varit stort. Det är första gången vi är här, men vi kommer gärna tillbaka.

Sagoberättaren Rosenfinken samlar vi flera tillfällen under söndagen en stor skara barn som vill höra henne berätta nordiska folksagor. Sagorna har hon hittat i gamla skrifter och gestaltar på ett medryckande sätt.

– Vill ni höra en saga om blod, frågar hon och barnen i publiken ropar glatt att det vill de gärna.

/Anna Löfving

Vildfåglar – om drömmar, vänskap och framtidstro

– Jag tror att många idag längtar efter en annan värld. Eller en annan tid. När framtiden inte kändes så hopplös.

Det är fredag och framför mig på Café Ofvandahls sitter en av Uppsalas mest framstående författare just nu. Vi har träffats tidigare, Ellinor Skagegård och jag, men det är tre år sedan – när hennes förra bok, Quelqu’une, kom ut. Den handlar om stjärnreportern Märta Lindqvists liv under tidigt 1900-tal. 2019 gav Ellinor ut För dig ska musiken bara vara ett smycke, som beskriver den tyska tonsättaren Fanny Mendelssohns gärningar. De båda berättelserna är till allra största delen autentiska, där dagböcker och sanna historieskildringar ligger till grund. Den nya boken, som är anledningen till dagens möte, är uppbyggd på ett annat sätt.

– Vildfåglar är min första roman. Jag har gjort mycket historisk research, allt från läsning i arkiv till att titta på gamla fotografier och boken är baserad på några verkliga händelser, men min huvudperson är helt fiktiv.

Ellinor, som är från Uppsala, har skrivit i hela sitt liv. Hon har arbetat – och arbetar – som journalist på olika stora tidningar och hon har alltid varit intresserad av sin omvärld och av historia. Att vara nyhetsreporter var dock inte Ellinors grej. Hon ler.

– Nog det värsta jag varit med om! Stressigt och kortsiktigt och passade mig inte alls.

Istället älskar hon att grotta ner sig i stora projekt. Att ha tid till research, gärna bakåt i tiden och få berätta en historia på djupet. Och hennes berättelser, såväl inom journalistiken som när hon skriver böcker, ska ha en mening. Ellinor betraktar omvärlden, den dåtida eller nutida, och reflekterar över det som sker. Tiden runt det förra sekelskiftet samt det tidiga 1900-talet har alltid särskilt fascinerat henne.

– Det är en period som inte är så omskriven. Från tiden runt och efter de båda världskrigen finns mycket skildrat, men perioden före är inte lika förekommande i kulturen.

I Sverige var kvinnor på universitetet om inte vanligt förekommande, så ändå inte unika under tidigt 1900-tal. Ellinor kallar de studentskor som hon skriver om i Vildfåglar för den andra generationen kvinnliga studenter i Sverige. Den första generationen, i slutet av 1800-talet, var rebeller och forcerade många hinder. Den andra, där huvudpersonen Lottie Jung och hennes vänner ingår, hamnade i lite av ett vakuum. Vad gör vi nu med den frihet vi fått? Med alla möjligheter den gett oss.

– De mötte på ett sätt en ny verklighet, men var också tvungna att förhålla sig till den gamla. Oskrivna regler om ansvar, familjeliv och äktenskap, yrkesval och politik fanns överallt.

Vildfåglar handlar om fyra nära vänner, som alla studerar vid universitetet i Uppsala. Lottie kommer från landsbygden runt Gävle, men hennes vänner är från Stockholm och vana vid ett annat liv. Deras vänskap blir djup och kan sägas vara grunden i berättelsen, samtidigt som de drömmer om den stora kärleken och hoppas möta en man och få bilda familj.

– Drömmar som krossas, säger Ellinor. Vildfåglar är ingen feelgoodhistoria, utan många gånger det motsatta.

Ett av bokens mysterium, som Ellinor uttrycker det, är ett självmord som sker bland vännerna och anledningen till den berättelsen är tre verkliga självmord som Ellinor fick vetskap om under reseracharbetet till sin förra bok. Livet för många unga kvinnor i början på 1900-talet var inte enkelt.

– Jag blev nyfiken på hur det kunde gå så långt som till självmord. Ramarna som kvinnorna levde efter var svåra och snäva.

Ändå är den värld som Vildfåglar bjuder in till full av framtidstro och en kamp för att kvinnor skulle få det bättre. Det hoppas Ellinor att hon lyckats förmedla och att hennes läsare ska uppskatta.

– Vildfåglar är första i trilogin Uppsalakransen. I de två återstående delarna kommer man att få följa Lottie och hennes värld, ungefär fram till 1920. Genom världskrig, kvinnliga vänskaper, arbete och förstås, drömmen om kärleken.

Ellinor Skagegårds tidigare böcker är “För dig ska musiken bara vara ett smycke”, om tonsättaren Fanny Mendelssohn (Leopard 2019) och “Quelqu’une, berättelsen om Märta Lindqvists otroliga liv” (Polaris 2023). Romanen Vildfåglar ges ut av bokförlaget Polaris.

Det är lördag eftermiddag och sommaren närmar sig slutet. På Biotopia, ett av Uppsalas mest besökta museer, märks det ännu ingen nedgång i besöksantalet. Andreas Karlström, som sommarjobbar som informatör och guide, ler.

– Det är mycket folk här varje dag. Mest uppsalabor och turister från Sverige, men också ganska många utländska besökare.

En av Andreas uppgifter i sommar är att berätta för barn (och vuxna) om fossiler. Varje onsdag och lördag samlas intresserade inne i museet för en introduktion, där Anderas informerar om vad fossiler egentligen är, hur de kunnat bevaras under lång tid och varför de är intressanta att lära sig mer om idag. Han börjar med att fråga dagens besökare hur gamla de är?

– Jag är 4 år, säger Folke, som tillsammans med kompisen Lycke, som fyller 5 år imorgon, slagit sig ner på golvet. Jag är 77 år, säger Folkes morfar.

Andreas nickar.

– Och fossilerna vi ska prata om nu är ungefär 500 miljoner år gamla.

En fossil är en rest av ett förhistoriskt djur och kan bestå av ett skal, en skelettdel, en tand eller något annat som bevarats under till exempel ett djupt lager av sand.

– Hur dog djuren då, frågar Lycke och Andreas berömmer honom.

– En bra fråga, men det vet man ju inte riktigt. De blev kanske uppätna av andra djur, som inte åt av skelettet.

Folke knackar på snäckan framför sig.

– Hallå, är det någon hemma här?

Efter en stund beger sig den lilla gruppen ut i Vasaparken, där Andreas ber barnen gräva i en stor sandlåda, där flera fossiler finns gömda. Nästan genast hittar barnen delar av de förhistoriska djuren och Ario, som anslutit lite senare, och hans föräldrar gräver frenetiskt.

– Ni behöver inte gräva så djupt, säger Andreas. De flesta fossiler ligger ganska lättillgängligt till.

Många av de fossiler som hittats i Uppland är rester av djur som tidigare har levt i vatten, marina ryggradslösa djur med hårda skal eller skelett. Det är fiskar, musslor, snäckor, koraller och så kallade trilobiter.

– Det är ett slags leddjur, berättar Andreas, som var väldigt vanliga i haven för flera hundra miljoner år sedan.

Småpojkarna i den stora sandlådan utanför Biotopia frågar efter dinosaurier. Särskilt Folke är väldigt intresserad av dem.

– Jag älskar dinosaurier, finns det rester av dem här?

Att det fanns levande dinosaurier i Sverige för ungefär 100 miljoner år sedan vet man, men just i Uppland var de ovanliga. Här har det inte hittats några fossil efter dem, vilket beror på bergarter och jordlager som inte kunnat bevara resterna. I Skåne finns däremot mycket rester – fossiler – av dinosaurier bevarade.

– Men vi vet att de fanns här i Uppland också, säger Andreas.

Övriga dagar under sommaren (förutom måndag) kan den som är intresserad lyssna på Andreas och hans kolleger två gånger per dag. Kvart över elva och tre. Du ser på Biotopias hemsida vad ”föreläsningarna” handlar om de olika tiderna och var och när du ska vara på plats. Allting är kostnadsfritt och ingen anmälan krävs.

– Det är så viktigt att barn – och vuxna – lär sig mer om den förhistoriska tiden, avslutar Andreas. Man får en förståelse för tiden och livet på jorden för länge sedan, vilket ger en förståelse också för hur vi lever idag.

/Anna Löfving

– i år större än någonsin tidigare

– Det finns många medeltida marknader i Sverige, men den här är speciell. Svår att beskriva – den måste upplevas.

Det har blivit augusti och snart dags för årets ”Historiska dagar vid Ulva kvarn”. Ansvarige Tim Krondahl från föreningen Ulls vikingar berättar att det i år är fler deltagare än någonsin.
– Sedan vi startade för sex år sedan har intresset från riddare, gycklare, knallar och andra gått lite upp och ner, men i år är anmälningarna på topp. Det känns väldigt roligt.

Tim, som varit engagerad i det som kallas ”historiskt återskapande” i många år, säger att det viktigaste med arrangemanget vid Ulva kvarn är att människor ska ha roligt. Det handlar om gemenskap, mat och dryck, underhållning – men också om att lära sig mer om den svenska historien.
– Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av forntiden, medeltiden, vikingarnas äventyr och hur de levde. Min pappa introducerade mig och nu vill jag visa mina barn.

Under de historiska dagarna vid Ulva kvarn kan man se riddarspel – om än i liten skala – handla sådant som fanns på marknader under medeltiden, skratta åt gycklarna, lyssna på sagoberättande och själv få prova på bågskytte och att klä sig som en viking.
– Vi har en pysselverkstad för barn, där man kan göra sina egna kläder och känna sig som en del av den historiska marknaden, säger Tim och fortsätter:.
– Vi som startade såväl Ulls vikingar som dessa dagar är historienördar. Det vi vill är att andra på ett trevligt sätt ska ta del av livet man levde på vikingatiden och framåt.

Även om det skildras en del strider, både till häst och på marken, intygar Tim att ingen kommer till skada på riktigt. Det hela är ett skådespel och till skillnad mot det som kallas lajv – ett rollspel där deltagarna är en karaktär – är historiskt återskapande mer ett skådespel där de involverade skapar en atmosfär som för tankarna till hur det faktiskt kan ha varit en gång i tiden.
– Vi tar på oss tidstypiska kläder och agerar som till exempel vikingarna gjorde då, men vi är fortfarande oss själva.

Eventet pågår lördag och söndag (15-16 augusti) mellan 10 och 18 (lördag) och 10 och 16 (söndag). Marknaden med knallar som säljer allt från kläder till mat och dryck hittar du på den övre delen av Ulva kvarn, där också hantverkarna som håller till vid Ulva kvarn till vardags håller öppet hela helgen. Riddarspelen och de andra aktiviteterna finns längre ner, vid kvarnen och Fyrisån. Tim avslutar med att hälsa alla välkomna i mitten av augusti.
– Det kommer att bli en fantastisk helg för alla som intresserade av underhållning, god mat och dryck, vacker miljö, rolig gemenskap – och vår svenska historia. Hoppas vi ses!

/Anna Löfving