Med intresse för gamla cyklar: “Som en tidsmaskin”

Uppdaterad 2026-09-16, Publicerad 2026-09-12 – av Emma Tapper

Lördagen den 5 september samlades Uppsala vintage biking för tionde året – för en dag av cyklande runt om i Uppsala, picknick och umgänge. Under eftermiddagen stannade de 55 deltagarna till i Botaniska trädgården för fotografering och prisutdelning.

Ljudet av cykelklockor kommer närmare och en kortege av cyklande människor rullar genom centrala Uppsala. Från en högtalare på någons pakethållare strömmar swingmusik. Vid första anblick på cyklar, hattar och kavajer i tweed kan man tro att man åkt tillbaka i tiden, men vilken tid är frågan. Konceptet här är att man klär sig tidsenligt utifrån sin cykel.

– Just tweedcykling har blivit hyfsat välkänt, men vi ville inte begränsa detta till en viss tidsera. Något gammalmodigt kan ju vara en sak för dig och en annan sak för mig, säger Håkan Södergren, en av arrangörerna.

Nymans verkstäder i Uppsala var under sin storhetstid under första halvan av 1900-talet en av de största cykeltillverkarna i norra Europa med en produktionshastighet på nästan en cykel i minuten. Industrin och cykeln som färdmedel har präglat Uppsala som den cykelstad den är idag, vilket Håkan och vännen Mats Öfverberg ville uppmärksamma när de startade Uppsala vintage biking för tio år sedan.

– Vi är båda intresserade av cyklar och historien här i Uppsala, och vi ville göra något för att uppmärksamma det kulturarv vi faktiskt har.

Håkan är dagen till ära uppklädd till självaste Gustaf Grahn, som var verkställande direktör på Nymans verkstäder under mitten på 1900-talet. Med 1600 anställda, varav 1350 i Uppsala, var Grahn under perioden en av Uppsalas viktigaste män.

– Jag är otroligt nöjd med dagen. Det är ett roligt sätt att träffa andra med samma intresse och ett sätt att hylla det kulturarv och alla de cyklar som tillverkades vid cykelfabriken Nymans verkstäder här i Uppsala, säger Håkan.

Genom åren har Uppsala vintage biking växt från omkring 30 deltagare till dagens 55 deltagare. Många lockas av ett gemensamt intresse för cyklar men även för umgänget. En stor del av deltagarna har även återkommit år efter år.

En av dem är Branislav Dragin, en cykelfantast som idag cyklar på en velociped, eller höghjuling som det också kallas. Velocipeden är föregångaren till den moderna cykeln, som saknar kedja och där tramporna är monterade till det enorma framhjulet.

– Jag är ganska aktiv som person så både cyklar och deras historia har blivit ett stort intresse. För mig är cykeln frihet, säger han.

Branislav gissar att han har varit med på Uppsala vintage biking varje år sedan starten och har en egen samling cyklar som han gärna mekar med.

– Det är något visst med att få bevara något gammalt som har både fin teknik och känsla. Även en cykel som har legat på Fyrisåns botten i många år går att plocka upp. Man rustar upp den, smörjer kedjan och så rullar den igen. Det blir lite som en tidsmaskin, säger han.

I sällskapet finns också en herre som ser ut att ha rest från 1970-talet och landat i Botaniska trädgården. På kavajslaget sitter en lapp med texten “Kontrollant för Uppsala Försäkringskassa”. Men under hatten och den målade mustaschen gömmer sig egentligen Anneli Sundin. Hon har också varit med sedan starten för tio år sedan, och att klä ut sig till någon historisk figur har blivit en rolig del av deltagandet. Ett möte i dörren för omkring 20 år sedan inspirerade henne till att välja dessa kläder från 1970-talet och cykeln från 1960-talet.

– Jag var själv med om att det knackade på en man från Försäkringskassan när jag var hemma under en period. Han var en kontrollant som gick hem till folk för att kolla att de faktiskt var hemma och var sjuk under sin sjukskrivning.

Många andra deltagare har också ansträngt sig för att klä sig passande enligt sin cykels tidsperiod. Flera hittar inspiration från en tidigare ägare av cykeln och klär upp sig enligt en yrkesroll eller som en gammal släkting. Förra året var Anneli en sjuksköterska, en av många yrkesgrupper som ofta använde cykeln i sitt arbete.

– Jag vill vara med och hedra folk och som har cyklat och fortfarande cyklar i sin vardag, säger Anneli.

/Emma Tapper

Upplevelsernas Uppsala: när digital och fysisk underhållning möts

Publicerad Idag 12:20 – av Anna Löfving

Uppsala är en stad med ett rikt kulturliv. Domkyrkan, universitetet och de historiska museerna är en del av stadsbilden, men det är i det vardagliga nöjeslivet som stadens karaktär verkligen syns. Katalin vid stationen, Uppsala Konsert och Kongress och Gottsunda dans och teater är platser som tillsammans bidrar till ett brett kulturutbud som sträcker sig långt bortom det traditionella. Allt detta samsas i dag med ett digitalt utbud som erbjuder upplevelser utan att man behöver lämna soffan.

Den som föredrar digital underhållning hittar casinospel online som ett av flera alternativ för kvällsunderhållning. Det handlar om att välja en kväll av engagemang och närvaro, oavsett om det sker framför en skärm eller i en sal med andra människor.

Från scen till skärm

Scenlivet i Uppsala är aktivt under hela hösten. Föreställningar, konserter och kulturkvällar avlöser varandra och skapar en rytm i staden som lockar både studenter och bofasta.

Staden har en lång tradition av scenkonst och kulturupplevelser. Under hösten 2026 utforskar Mema Dans i föreställningen Allt jag inte visste kroppens plats i det digitala samhället. Föreställningen riktar sig till mellanstadiet och hade premiär på Gottsunda dans och teater den 6 november 2026. Frågan om hur vi förhåller oss till det digitala informationsflödet är inte längre abstrakt. Den är en del av vardagen.

Det speglar något bredare i hur Uppsalaborna använder sin fritid. Gränsen mellan fysisk och digital upplevelse är inte längre skarp. En och samma person kan börja kvällen med en föreställning och avsluta den med digital underhållning hemma. Formerna kompletterar varandra snarare än att konkurrera.

Studentstaden och spelkulturen

Uppsala är en studentstad med en lång tradition av spelkultur. Från kortspel i nationslokalerna till brädspelskvällar på caféer runt om i stan har spel i olika former alltid haft en naturlig plats i det sociala livet. Den digitala varianten är en förlängning av samma intresse, fast med andra förutsättningar.

Online-underhållning i form av casinospel kräver varken planering, sällskap eller en specifik plats. Det fungerar lika bra sent på kvällen i ett studentrum som hemma i vardagsrummet. Precis som andra former av underhållning kan casinospel väcka intresse och skapa spänning, men upplevelsen bygger på andra förutsättningar än en social brädspelskväll.

Vad den licensierade spelmarknaden innebär

Sedan spellagen trädde i kraft den 1 januari 2019 regleras den svenska onlinespelmarknaden av ett licenssystem. Spelinspektionen ansvarar för tillsynen och publicerar ett register där man kan kontrollera om ett spelbolag har svensk licens. Bolag med licens måste erbjuda spelgränser och vara anslutna till Spelpaus, där en spelare kan stänga av sig från hela den licensierade marknaden med en enda registrering.

Den licensierade svenska spelmarknaden hade en nettoomsättning på 28,2 miljarder kronor under 2025. Av detta stod kommersiellt onlinespel och vadhållning för drygt 18,4 miljarder kronor.

En stad i rörelse

Uppsala fortsätter att växa som upplevelsestad. Nya scener öppnar, kulturutbudet breddas och det digitala nöjeslivet expanderar parallellt. Här finns det sällan brist på alternativ, vare sig man söker ett levande kulturliv eller kvällsunderhållning i hemmet.

Det som förenar alla dessa former är samma grundläggande sökande efter engagemang och närvaro. Uppsala erbjuder det i många skepnader, från konsertscenen till skärmen hemma, och det digitala utbudet är numera en självklar del av stadens nöjesliv.

La Cappella firade 40 år – och återsåg tre dirigenter

Publicerad Igår 22:38 – av Anna Löfving

La Cappella bildades hösten 1986, efter att körprofilen Robert Sund insett att Sverige saknade en damkör på hög nivå. I helgen firade kören sina första 40 år med jubileumskonserten Röster i rörelse, där tre tidigare dirigenter medverkade med några av sina favoritstycken.

Robert Sund startade La Cappella efter en resa i Östeuropa, där han hört många bra damkörer och insett att det var något som inte fanns i Sverige.

– Flickkörer fanns, men inte körer för kvinnor med mogna röster. Så 1986 bestämde jag mig för att starta en damkör som skulle ha hög kvalitet och sjunga bra musik.

Han ledde kören under nästan ett decennium och kom under jubileumskonserten tillbaka för att dirigera några stycken från den tiden. Karin Eklundh var körens dirigent mellan 1995 och 2014.

– Min ambition var att göra musik som känns i hjärtat. Ett exempel är Karin Rehnqvists kompositioner, som stundtals kan vara väldigt avancerade och alltid med syfte att beröra på djupet, säger hon när hon tänker tillbaka.

Eklundh medverkade vid konserten i Missionskyrkan, den 7 november, liksom Tony Margeta, dirigent 2014–2022. Han minns att han blev lite skärrad när han fick frågan om att ta över kören:

– Hur skulle det gå att axla uppdraget att leda Sveriges bästa damkör? Men jag tänkte att en sådan här chans får man kanske aldrig mer.

Han kom att leda kören bland annat i fyra internationella körtävlingar, varav tre ledde till vinst, grand slam. Bred repertoar, varm klang, stark sammanhållning och en ständig vilja att utvecklas kännetecknar fortfarande kören. La Cappella består idag av cirka 40 kvinnor i olika åldrar och leds av Merete Ellegaard.

– Det var spännande att låta tre tidigare dirigenters musikaliska avtryck möta dagens La Cappella och en framåtblickande ny repertoar. Bland annat framförde vi de vinnande verken från jubileumsårets kompositionstävling, som visar hur körens långa erfarenhet utgör en språngbräda för fortsatt konstnärlig utveckling, säger hon.

Medverkande:

La Cappella under ledning av Merete Ellegaard

Gästades av tidigare dirigenter: Robert Sund, Karin Eklundh, Tony Margeta

Konferencier: Julia Sjöstedt

Ackordeon: Daga Fagius

Tema eld på årets Museidag

Publicerad Igår 22:35 – av Anna Löfving

I helgen var det dags för den årliga Museidagen att gå av stapeln i Uppsala. I år var 13 museer, med olika huvudmän, involverade och det gemensamma var, förutom fri entré, tema Eld. På Biotopia hade man tagit temat på allvar och det första besökarna mötte var en öppen eld att baka bröd över. Ansvarig för dagen är Anna Lagerqvist och hon berättar för Hela staden att Museidagen är en rolig dag, som man alltid laddar extra för.

– Det beror kanske lite på viket tema det är, men det brukar alltid komma mycket folk en sådan här dag.

Anna, som arbetat i många år på Biotopia, upplever ett ökat intresse för museet och tror att det beror på trenden att istället för det digitala stanna upp och uppleva saker tillsammans med sina barn.

– Många säger att de försöker dra ner på tempot och fokusera på en sak i taget. Det är bra för barnen att få gå in på detaljer ibland.

En familj som tycks uppskatta just det är Benai Amini och hennes man Bajar Omar. Deras dotter Kali Omar är 7 år och hon tycker det är jättekul att få möjligheten att baka bröd över öppen eld.

– Jag gillar att baka, säger Kali och plattar till den lilla biten deg hon fått av Anna. Också i elden.

Banai nickar och säger att hon också uppskattar det här initiativet och ofta brukar gå till olika museer med sin familj.

– Det är alltid trevligt, och just idag speciellt. Nu ska vi baka!

På Medicinhistoriska museet funderade man över temat Eld och kom fram till att begreppet feber var det närmaste man kunde komma. Feber, i en positiv bemärkelse, kan hjälpa till att bota sjukdomar och feber kan upplevas het som eld. Anna Stenkula, som är ansvarig för museet, ler.

– Feber är på gott och ont kan man säga, det är jobbigt men kan användas som behandling.

Medicinhistoriska museet är öppet som vanligt idag, men det som gör dagen speciell är – förutom gratis inträde – de två föreläsningar som hålls. Den ena handlar om den förändrade synen på feber genom historien och den andra om Malariafeber som behandling. Anna säger att den behandlingen användes på Ulleråker mentalsjukhus en gång i tiden, för att lindra sjukdomen neurosyfilis, som många patienter led av.

– Bakterien är känslig mot hög temperatur och därför är feber en bra metod för att lindra, säger Anna.

En annan som kan mycket om olika behandlingar mot sjukdomar är guiden och förra sjuksköterskan Kerstin Rollman. Hon visar skåpet med termometrar, där man ser att värmen gör så att kvicksilvret vidgas och visar temperaturen.

– Förr fanns inte termometrar som visade temperaturen när termometern tagits ut ur kroppen, utan man fick titta vilken temperatur man hade under en filt.

Det var först på 1800-talet som man på ett objektivt sätt kunde ange om en person hade feber eller ej. Tidigare var metoden att känna på olika ställen på kroppen. Idag är den vanligast metoden att mäta temperaturen med en apparat i örat.

– Det har förstås underlättat för en föräldrar att kunna mäta barnets feber så, säger Kerstin.

På universitetsbiblioteket Carolina Rediviva har man idag valt att fokusera på de arkeologiska utgrävningarna som gjorts i Carolinaparken nyligen. Viveka Stolt och Moa Bergkvist, som båda arbetar med information på biblioteket, berättar att Museidagen är en viktig dag, då de planerar tillsammans med andra museer i stan.

– Vi tipsar och hjälper varandra, säger Moa. Alla har olika kunskaper, som man kan dela med sig av.

En huvudperson på Carolina idag är arkeologen och docenten Joakim Wehlin. Tillsammans med sina studenter har han genomfört utgrävningar i parken bakom biblioteket och idag visar de upp delar av de fynd man gjort.

– Inför universitets 550-årsjubileum tänkte vi fokusera på vår egen historia och göra utgrävningar i Engelska parken. Vi har hittat mycket intressant från bland annat studentikosa sammanhang.

Joakim säger att han upplever ett ökat förtroende för vetenskapen, där arkeologin är ett exempel på när naturvetenskap blandas med humanism.

– Det gör arkeologi intressant för många människor, säger Joakim. Många är nyfikna på det vi hittar när vi gräver i vårt närområde och det vi kan gissa oss till hände i vår närhistoria.

De bjuder in till scenkonst och gemenskap i höstmörkret

Uppdaterad 2026-11-07, Publicerad 2026-11-06 – av Emma Tapper

Den 14-15 november, när hösten verkar som mörkast, äger festivalen CoMovement rum på kulturhuset Leoparden och på Björkgatan 26 i Boländerna. Festivalen anordnas av föreningen Watch Me Bake och kretsar kring rörelsebaserad konst och gemenskap. Under två dagar bjuds både konstnärer och publik in till workshops, föreställningar och sociala möten.

Ida Mandrén och Erika Martikainen sitter vid ett av fönsterborden inne på kulturhuset Leoparden på Svartbäcksgatan. De är båda engagerade i föreningen Watch Me Bake som arrangerar festivalen CoMovement här på Leoparden den 15 november och på Björkgatan 26 den 15 november.

Föreningen Watch Me Bake har funnits sedan 2023 och skapades ur en gemensam erfarenhet av att dans och rörelsebaserad konst saknar plats i Uppsala. Sedan dess har de årligen anordnat festivaler och många andra evenemang.

– Vi vill att fler ska få upptäcka dans och scenkonst. Det är konstformer som kanske inte är så tydliga för folk men vi vill göra det mer tillgängligt. Det behöver inte alltid vara så pretentiöst och svårt, säger Ida.

Förutom att ha skapat fler möjligheter för dansen i Uppsala är ett mål för Watch Me Bake att bidra till att scenkonsten växer ännu mer genom att ge konstnärer plats att uttrycka sig och publik att få möta scenkonst i en tillåtande miljö. Scenkonst är ett samlingsbegrepp för olika konstformer som genomförs live. Det kan exempelvis vara en kombination av olika konstformer som rörelse kombinerat med sång, teater eller spoken word.

Ett av föreningens återkommande evenemang är “Vardagsrummet”. Kvällarna är utformade enligt ett återkommande koncept för föreningen, där inbjudna konstnärer eller performers ger en föreställning som sedan följs av ett publiksamtal. Ledda av samtalsvärdar får publiken och artisterna själva diskutera och dela sina tankar och känslor kring föreställningen.

– Samtalen är en viktig del av vår verksamhet och de ger ett fint utbyte kring konsten. Man behöver inte vara rädd att delta utan gör det utifrån sina egna premisser. Vi vill att fler ska känna att de får ta del av och tycka till om konsten, säger Ida.

Även festivalen CoMovement bjuder på föreställningar och publiksamtal, men också flera workshops. Några av programpunkterna är en keramikworkshop med Ebba Lundell där du får måla din egen keramiska anka, och en dansworkshop i Body Percussion med Elvira Hall.

Under helgen får publiken också uppleva en improviserad föreställning där dansare och jazzmusiker möts på scenen. Erika och Ida menar att festivalen blir ett sammanhang som skapar möten människor emellan i en avslappnad miljö.

– Speciellt den här årstiden när det blir mörkare. Det behövs fler platser där vi kan mötas och känna gemenskap, säger Erika.

Båda dagarna har gratis entré och är öppna för alla och man kan delta på hur mycket eller lite av programmet man vill.

– Vi hoppas att både de som redan känner till oss och helt nya nyfikna dyker upp. Det behöver inte vara en stor grej. Kom som du är, säger Ida.

Mer information hittar du på Watch Me Bakes instagram @watchmebake.se och Facebook: Watch me bake.