Öl och Öppen scen 

La Cappella bildades hösten 1986, efter att körprofilen Robert Sund insett att Sverige saknade en damkör på hög nivå. I helgen firade kören sina första 40 år med jubileumskonserten Röster i rörelse, där tre tidigare dirigenter medverkade med några av sina favoritstycken.

Robert Sund startade La Cappella efter en resa i Östeuropa, där han hört många bra damkörer och insett att det var något som inte fanns i Sverige.

– Flickkörer fanns, men inte körer för kvinnor med mogna röster. Så 1986 bestämde jag mig för att starta en damkör som skulle ha hög kvalitet och sjunga bra musik.

Han ledde kören under nästan ett decennium och kom under jubileumskonserten tillbaka för att dirigera några stycken från den tiden. Karin Eklundh var körens dirigent mellan 1995 och 2014.

– Min ambition var att göra musik som känns i hjärtat. Ett exempel är Karin Rehnqvists kompositioner, som stundtals kan vara väldigt avancerade och alltid med syfte att beröra på djupet, säger hon när hon tänker tillbaka.

Eklundh medverkade vid konserten i Missionskyrkan, den 7 november, liksom Tony Margeta, dirigent 2014–2022. Han minns att han blev lite skärrad när han fick frågan om att ta över kören:

– Hur skulle det gå att axla uppdraget att leda Sveriges bästa damkör? Men jag tänkte att en sådan här chans får man kanske aldrig mer.

Han kom att leda kören bland annat i fyra internationella körtävlingar, varav tre ledde till vinst, grand slam. Bred repertoar, varm klang, stark sammanhållning och en ständig vilja att utvecklas kännetecknar fortfarande kören. La Cappella består idag av cirka 40 kvinnor i olika åldrar och leds av Merete Ellegaard.

– Det var spännande att låta tre tidigare dirigenters musikaliska avtryck möta dagens La Cappella och en framåtblickande ny repertoar. Bland annat framförde vi de vinnande verken från jubileumsårets kompositionstävling, som visar hur körens långa erfarenhet utgör en språngbräda för fortsatt konstnärlig utveckling, säger hon.

Medverkande:

La Cappella under ledning av Merete Ellegaard

Gästades av tidigare dirigenter: Robert Sund, Karin Eklundh, Tony Margeta

Konferencier: Julia Sjöstedt

Ackordeon: Daga Fagius

I helgen var det dags för den årliga Museidagen att gå av stapeln i Uppsala. I år var 13 museer, med olika huvudmän, involverade och det gemensamma var, förutom fri entré, tema Eld. På Biotopia hade man tagit temat på allvar och det första besökarna mötte var en öppen eld att baka bröd över. Ansvarig för dagen är Anna Lagerqvist och hon berättar för Hela staden att Museidagen är en rolig dag, som man alltid laddar extra för.

– Det beror kanske lite på viket tema det är, men det brukar alltid komma mycket folk en sådan här dag.

Anna, som arbetat i många år på Biotopia, upplever ett ökat intresse för museet och tror att det beror på trenden att istället för det digitala stanna upp och uppleva saker tillsammans med sina barn.

– Många säger att de försöker dra ner på tempot och fokusera på en sak i taget. Det är bra för barnen att få gå in på detaljer ibland.

En familj som tycks uppskatta just det är Benai Amini och hennes man Bajar Omar. Deras dotter Kali Omar är 7 år och hon tycker det är jättekul att få möjligheten att baka bröd över öppen eld.

– Jag gillar att baka, säger Kali och plattar till den lilla biten deg hon fått av Anna. Också i elden.

Banai nickar och säger att hon också uppskattar det här initiativet och ofta brukar gå till olika museer med sin familj.

– Det är alltid trevligt, och just idag speciellt. Nu ska vi baka!

På Medicinhistoriska museet funderade man över temat Eld och kom fram till att begreppet feber var det närmaste man kunde komma. Feber, i en positiv bemärkelse, kan hjälpa till att bota sjukdomar och feber kan upplevas het som eld. Anna Stenkula, som är ansvarig för museet, ler.

– Feber är på gott och ont kan man säga, det är jobbigt men kan användas som behandling.

Medicinhistoriska museet är öppet som vanligt idag, men det som gör dagen speciell är – förutom gratis inträde – de två föreläsningar som hålls. Den ena handlar om den förändrade synen på feber genom historien och den andra om Malariafeber som behandling. Anna säger att den behandlingen användes på Ulleråker mentalsjukhus en gång i tiden, för att lindra sjukdomen neurosyfilis, som många patienter led av.

– Bakterien är känslig mot hög temperatur och därför är feber en bra metod för att lindra, säger Anna.

En annan som kan mycket om olika behandlingar mot sjukdomar är guiden och förra sjuksköterskan Kerstin Rollman. Hon visar skåpet med termometrar, där man ser att värmen gör så att kvicksilvret vidgas och visar temperaturen.

– Förr fanns inte termometrar som visade temperaturen när termometern tagits ut ur kroppen, utan man fick titta vilken temperatur man hade under en filt.

Det var först på 1800-talet som man på ett objektivt sätt kunde ange om en person hade feber eller ej. Tidigare var metoden att känna på olika ställen på kroppen. Idag är den vanligast metoden att mäta temperaturen med en apparat i örat.

– Det har förstås underlättat för en föräldrar att kunna mäta barnets feber så, säger Kerstin.

På universitetsbiblioteket Carolina Rediviva har man idag valt att fokusera på de arkeologiska utgrävningarna som gjorts i Carolinaparken nyligen. Viveka Stolt och Moa Bergkvist, som båda arbetar med information på biblioteket, berättar att Museidagen är en viktig dag, då de planerar tillsammans med andra museer i stan.

– Vi tipsar och hjälper varandra, säger Moa. Alla har olika kunskaper, som man kan dela med sig av.

En huvudperson på Carolina idag är arkeologen och docenten Joakim Wehlin. Tillsammans med sina studenter har han genomfört utgrävningar i parken bakom biblioteket och idag visar de upp delar av de fynd man gjort.

– Inför universitets 550-årsjubileum tänkte vi fokusera på vår egen historia och göra utgrävningar i Engelska parken. Vi har hittat mycket intressant från bland annat studentikosa sammanhang.

Joakim säger att han upplever ett ökat förtroende för vetenskapen, där arkeologin är ett exempel på när naturvetenskap blandas med humanism.

– Det gör arkeologi intressant för många människor, säger Joakim. Många är nyfikna på det vi hittar när vi gräver i vårt närområde och det vi kan gissa oss till hände i vår närhistoria.