Med romanen Ljuset bortom bergen, utgiven av Sol förlag, debuterar Lisa Joof med en stark och berörande berättelse som sätter ljuset på ett av vår tids mest allvarliga, men ofta osynliggjorda, samhällsproblem: våld i nära relationer.

– Det betyder oerhört mycket för mig att få lyfta ett problem som så många lever med i det tysta, säger Lisa Joof.

Idén till boken växte fram efter många samtal med kvinnor som levt i våldsamma relationer, men också genom hennes arbete på ett av Migrationsverkets utreseboenden. Där mötte hon människor med olika bakgrunder, men med en gemensam längtan – att få leva ett värdigt liv i trygghet.

Genom både yrkesliv och privata möten har hon kommit i kontakt med kvinnor i olika åldrar och från skilda samhällsklasser. En gemensam nämnare har varit erfarenheter av övergrepp, oavsett etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet.

– Det är viktigt att betona att våldet finns överallt. Många vill tro att det sker långt borta, i andra miljöer. Men i verkligheten händer det varje dag, ofta bakom stängda dörrar.

I arbetet med boken har Lisa Joof gjort ett medvetet val: varje våldshandling som huvudkaraktären utsätts för bygger på verkliga berättelser. Samtidigt har materialet bearbetats så att ingen enskild persons historia ska kunna identifieras.

Romanen lyfter också fram att våld inte enbart är fysiskt. Psykisk nedbrytning, hot, ekonomisk kontroll och social isolering är former av våld som sällan lämnar synliga spår, men som kan få djupa och långvariga konsekvenser.

En fråga som ofta återkommer i diskussioner om våldsamma relationer är: ”Varför lämnar hon inte?” Enligt Lisa Joof speglar den frågan ofta en bristande förståelse för situationens komplexitet.

– Att lämna kan vara den farligaste fasen. Rädsla, hot, ekonomiskt beroende och ansvar för barn gör att situationen sällan är så enkel som den kan verka utifrån.

Trots sitt författarskap var vägen till skrivandet inte självklar.

– Till skillnad från många andra författare växte jag inte upp med en kärlek till böcker eller en dröm om att skriva. Som barn hade jag svårt att koncentrera mig när jag läste, tankarna vandrade ofta iväg till annat. Det var först i övre tonåren som läsningen fick en annan betydelse. Genom böcker baserade på verkliga händelser, som Inte utan min dotter, väcktes ett starkt intresse.

– De berättelserna grep tag i mig på ett helt annat sätt. I efterhand tror jag att det var där ett frö såddes, både till mitt skrivande och till mitt engagemang i frågor som rör mänskliga rättigheter.

Ljuset bortom bergen följer Laura, som bara är sexton år när hennes barndom abrupt tar slut. Hon tvingas in i ett äktenskap med en man med stort politiskt inflytande och förs in i ett liv präglat av kontroll, rädsla och övergrepp. När våldet även riktas mot barnen ställs hon inför ett avgörande val – ett beslut som kan kosta henne allt.

Läsaren får även följa Systerskapet, ett hemligt nätverk av kvinnor som vägrar låta sig tystas och som kämpar för att rädda andra i desperata situationer. Systerskapet är ett fiktivt namn, men symboliserar många hjälporganisationer och individer som tillägnar sitt liv till att rädda kvinnor och barn i nöd.

Berättelsen rör sig genom olika miljöer och skildrar verklighetsnära situationer – från livet i krigsdrabbade områden till komplexiteten i migrationsprocessen. Resultatet är en roman om mod, uthållighet och en moders ovillkorliga kärlek till sina barn.

– Jag hoppas att boken kan bidra till ökad förståelse, väcka känslor och skapa samtal kring de här frågorna.

Inspirationen till boken har hämtats från flera miljöer som Lisa vistats i under sitt liv, allt från länder i Mellanöstern till Grekland och svenska stadsmiljöer, tidningsartiklar och nyhetshändelser – men framför allt från de kvinnor som delat sina berättelser.

– Jag vill rikta ett särskilt tack till alla modiga kvinnor jag har mött, som vågat dela sina historier. Det är deras röster som bär den här berättelsen.

Ljuset bortom bergen släpps som tryckt bok den 10 maj. Ljudboken, inläst av Anja Lundqvist, planeras att ges ut i september.

Fotograf: David Lagerlöf

– Både mamma och pappa är professionella violinister och meningen var att jag skulle spela fiol, men så blev det inte.

Nils Hansson Meng, 27 år och en – både nationellt och internationellt – mycket framgångsrik pianist, skrattar.

– Redan som 6-åring bråkade jag så mycket med mamma när hon skulle lära mig spela fiol att jag var tvungen att byta instrument. Pianot som stod närmast i rummet blev valet.

Och på den vägen är det. Även om Nils har andra intressen, han är bland annat en duktig konstnär, så är pianot hans ständiga följeslagare. Under både grundskolan och gymnasiet valde han musikinriktningar och senare studerade han pianospel i Helsingfors och i Berlin – allt med sikte att bli professionell pianist.

– Lite dålig fantasi kanske, säger Nils, men jag har trivts med det instrumentet från start.

Som pianist är man aldrig en i mängden i en orkester utan någon som sticker ut. Det kan vara både roligt och jobbigt. Under många framträdanden som Nils gör är han ensam på scenen, eller tillsammans med två andra musiker, till exempel en cellist och en violinist, så det som nu stundar är speciellt.

– Jag ska vara solist i Akademiska kapellet i Uppsala den 23 maj. Det känns väldigt fint, sällan som man får den chansen, men är också en stor press.

Att spela tillsammans med en stor orkester på det viset beskriver Nils som att ha huvudrollen i en pjäs. Medspelarna är viktiga, men finns i bakgrunden. Själv står man längst fram på scenen.

– Jag har gjort det här tidigare, det är väldigt speciellt.

Nils bor i Stockholm, men att komma till Uppsala och spela är inga problem. Här bor farmor och farfar och han är ofta och hälsar på.

– Det är lite mindre hetsigt i Uppsala än i Stockholm, så det känns skönt att åka dit.

Universitetsorkestern Akademiska kapellet är en lite ovanlig samarbetsorkester för Nils eftersom det är en amatörorkester, där finns en del yngre medlemmar, studenter, och Nils beskriver det som att nivån varierar en del.

– Det är en speciell utmaning som ska bli jättekul. Att man hittar rätt nivå i musiken.

Att det blir en stor publik i Universitetsaulan bekymrar inte Nils, som säger att antalet personer som lyssnar inte spelar så stor roll. Han vill göra ett lika bra framträdande oavsett hur många som är där.

– Jag är lite av en perfektionist, så det handlar alltid om avtrycket man gör. Hos varje person.

Att få möjlighet att möta publiken efter en konsert är viktigt. Nästan alltid är den positiv och visar uppskattning och för Nils betyder det mycket.

– De brukar tacka och kommentera uppträdandet, vilket känns fint.

Den 23 maj kan man lyssna till Nils Hansson Meng, som – tillsammans med Kungliga Akademiska kapellet i Universitetsaulan i Uppsala – uppträder under årets Vårkonsert. Dagen före, den 22 maj, sker en likadan konsert i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm.

/Anna Löfving

Uppsala internationella litteraturfestival ägde rum mellan den 18 och 21 med föreställningar, samtal, musik och poesi. Festivalen arrangerades för nionde året, med årets tema mod och mobilisering. Under fredagskvällen hölls festkvällen i Uppsala universitets aula.

Årets tema mod och mobilisering är en hyllning till “de kulturarbetare som tar ställning i ett Europa som på flera håll skakas av polarisering och auktoritära tendenser”.

– Det är nu såna tider då många känner hopplöshet, men jag tror att vi tillsammans kan inge hopp och mod, och litteratur är bara ett av många verktyg, säger Kholod Saghir, konstnärlig ledare och festivalchef, strax innan festkvällen ska dra igång på fredagen.

Innan publiken släpps in i Universitetsaulan för kvällens program behöver de sista detaljerna sitta. Kholod har en viktig roll, och andra medlemmar i festivalledningen och kvällens konferencier Amanda Ooms stämmer av några sista försäkrande frågor. När dörrarna öppnas och människor fyller aulan får många även ett personligt välkomnande av Kholod.

– Veckan hittills har varit underbar, men intensiv – precis som det ska vara, säger Kholod.

Vad betyder det att få genomföra litteraturfesten för nionde året?

– Det betyder allt. Det är verkligen en fest som samlar så många människor. I en så vacker stad som Uppsala är det speciellt att få finnas på så många olika platser, som universitetet, konstmuseet, stadsbiblioteket, stadsteatern och även gymnasieskolorna, säger Kholod.

Uppsala internationella litteraturfestival har blivit en årlig tradition för att hylla litteraturen, och uppmärksamma litteratur och författarskap från delar av världen som är mindre synliga i svensk kontext. Bland annat genom att bjuda in poeter och författare från den arabisktalande delen av världen, lyfta icke engelskspråkiga europeiska författarskap, författare från Irak, Palestina och litteratur på  jiddisch.

Under årets festival, med temat mod och mobilisering, diskuterades litteraturens roll som en möjlig motståndskraft i de stora frågor som vi ställs inför idag, i tider av krig, växande nationalism och politisk polarisering.

— När man frågar författare om litteraturens roll så svarar många att, även om de berättar om världen som innehåller så mycket mörker, så är målet att i mörkret bringa hopp.

I år fanns även en programpunkt specifikt riktad till gymnasieelever. Syftet var att bjuda in unga till att känna sig delaktiga i samtal kring de viktiga frågorna om humanitet, demokrati och kunskap, och den roll litteraturen och poesin har i relation till det.

– Världen idag har mycket utmaningar. Ungdomar idag har mycket koll och de är skarpa. De är vårt hopp, de är framtiden, säger Kholod.

Under festivalkvällen hölls det tal av Anne Ramberg, advokat och ordförande i konsortiet vid Uppsala universitet och den prisbelönte poeten Natalie Diaz. Artur Dron, poet som skrivit dikter unders in tjänstgöring i fronten vid Ukrainas försvarsmakt, och Asmaa Azaizeh, journalist och en av de mest framträdande palestinska rösterna inom samtida poesi, framträdde med poesiuppläsningar. Musik framfördes av Lisa Nilsson, sångerska, textförfattare och skådespelare, samt av rapparen och sångerskan Imenella.

/Emma Tapper