– Jag älskar katter! De är gosiga, som bebisar, samtidigt som de är självständiga och riktiga rovdjur ibland.

Det är torsdag kväll och Anette Lundberg har just gått på sitt pass som volontär på katthemmet Samvetet strax utanför Uppsala. Lokalerna är nya och fräscha och hon berättar att de ganska nyss flyttat hit från en annan plats och att det känns toppen.

– Det är nytt och fint här och mycket plats för våra katter.

Hos Samvetet bor just nu 54 katter. De är placerade i olika stora rum, ibland ensamma, ibland flera stycken tillsammans. Anette säger att man provar sig fram, vilka katter som trivs ensamma och vilka som vill ha sällskap. Ibland kommer katterna tillsammans till katthemmet, en mamma med sina ungar eller ett syskonpar, och då placeras de i samma rum.

– De flesta katter går ihop med andra, men ibland behöver någon vara för sig själv.

Allt som allt ansvarar Samvetet just nu får ett 70-tal katter. 54 är på katthemmet, resten befinner sig i så kallade akuthem. Det kan bero på att de behöver vara i en hemmiljö, att de kanske genomgått en operation eller att något annat speciellt inträffat. Alla katter är i behov av nya egna hem och Anette och de andra 40-talet volontärer som är engagerade arbetar på olika sätt för att hitta bra hem till dem.

– De allra flesta hittar egna hem så småningom, men i undantagsfall kan någon katt bli kvar här riktigt länge.

Rebecca och Victor, som besöker Samvetet idag, är glada. De hade först tänkt sig två andra katter, men efter diskussion med de ansvariga på Samvetet har de idag träffat två katter som de verkligen känner kommer att passa hemma hos dem. Rebecca förklarar.

– De här två känns helt rätt för oss. De behöver ett hem och vi har ett, det här kommer att går bra.

Att personalen på Samvetet är väldigt noggrann med var katterna hamnar står klart. Vem som helst får inte adoptera katterna, utan i varje enskilt fall görs en noggrann utredning och för Anette och de andra är det väldigt viktig att katten hamnar rätt och blir väl omhändertagen. Anette berättar att om det ändå blir fel, om de nya ägarna inte kan ta hand om sin katt, är den alltid välkommen tillbaka till hemmet.

– Den katt som en gång kommit till oss tar vi alltid hand om. Behöver de komma tillbaka och placeras i ett nytt hem ordnar vi det.

Anette har varit engagerad i katthemmet fyra år och säger att om man är en djurälskare – som hon – finns inget bättre att ägna sig åt. Att få komma till katthemmet efter en dag på jobbet och känna att man ger en viktig insats för djuren är det bästa som finns.

– Lugnet här och känslan av att göra något viktigt för de fina katterna är fantastiskt. Jag tycker verkligen om det här uppdraget.

Vasilisa Butorina håller med. Hon kommer också till Samvetet varje vecka och upplever att hon gör en viktig insats. Katter är hennes passion och att se dem hitta nya, bra ägare är viktigt.

– Det känns jättebra att göra den här insatsen. Jag tycker mycket om katter och vill hjälpa på det sätt jag kan.

De flesta katter som bor på Samvetet är sådana som hittats utomhus och inte har något hem. Ibland ringer en person som sett en hemlös katt i området och vill att Samvetet rycker ut. Anette säger att de lånar ut en ”fälla” som personen kan fånga in katten i och att man sedan åker dit för att hämta. Ibland är det en kattmamma med ungar, som någon inte vill ta ansvar för och då tar Samvetet hand om den lilla familjen.

– Att inte kastrera sina katter och sedan lämna dem åt sitt öde är hemskt, säger Anette. Vi försöker naturligtvis att hjälpa till om vi kan.

Alla katter som Samvetet tar hand om undersöks av veterinärer och blir sedan kastrerade, vaccinerade och registrerade. Om katten har en sjukdom behandlas den och inte förrän katten är frisk nog för en flytt är den redo att få ett nytt hem. Anette är väldigt glad över den fina hjälp man får från djurvårdsutbildade, t ex veterinärer, som gör volontärarbete med enklare åtgärder för katterna där man också kan bygga en trygg relation.
– Ett ständigt behov och bekymmer är ändå medel för att katterna ska ha livskvalité, få rätt diagnos och behandling och medicin. Alla bidrag vi får är väldigt välkomna.

Vill du stötta katthemmet Samvetet kan du gå in på deras hemsida och se hur du ska agera. Alla bidrag, ekonomiska och andra, är mycket välkomna och helt avgörande för hemmets framtid.

– Vi år så tacksamma får alla människors välvilja, avslutar Anette. Tillsammans räddar vi livet på många fina katter i Uppsala.

/Anna Löfving

Vid Gryttjoms flygfält är det full aktivitet, inte bara av flygplan och fallskärmshoppare. I luften och på marken myllrar, surrar och flaxar en stor mängd olika arter som fjärilar, fåglar och bin, bland en bred flora av växter. I projektet Ett hopp för pollinatörerna, som drivs av Upplandsstiftelsen, har nu över 600 arter kartlagts vid flygfältet.

2021 gjorde Svenska flygsportförbundet en kartläggning över många flygfält i landet, och Gryttjoms flygfält sydväst om Tierp visade sig ha en stor artrikedom. Det valdes då ut som ett av de fält man skulle satsa på för att gynna den biologiska mångfalden. 2024 startade Upplandsstiftelsen projektet tillsammans med Stockholms fallskärmsklubb som nyttjar flygfältet. Sedan dess har arbetet med kartläggningen av arter fortsatt, och en mängd insatser för att gynna pollinatörer och fåglar på flygfältet har genomförts.

– Det vi gör är som ett helt bibliotek av insatser. Var för sig är det ganska enkla medel, men som gör stor nytta för artrikedomen här vi Gryttjoms flygfält, säger Cajsa Björkén,

naturvårdsspecialist på Upplandsstiftelsen.

Bland de över 600 arterna som kartlagts finns över 150 arter av bin, fjärilar och andra pollinatörer, varav 12 är rödlistade. För dem har man byggt insektshotell, sandbäddar och lerbäddar –  favoritplatser för många bin att bygga bo i. Även bland fågelarterna finns en stor bredd, och till fåglar och fladdermöss har man satt ut holkar.

Varför behövs pollinatörerna?

– Vi är helt beroende av pollinatörerna för att kunna odla den mat vi äter, samtidigt som många arter hotas av dagens jordbruk, säger Cajsa.

Stora delar av Upplandsslätten har länge brukats som åkermark och genom tillförsel av konstgödsel blivit mycket näringsrik. Cajsa förklarar att den kväverika jorden bara gynnar ett fåtal växtarter som lätt konkurrerar ut andra. Gryttjom har länge nyttjats som

flygfält, och har varken gödslats eller plöjts, vilket har lett till en näringsfattig mark och en

artrik flora.

Därför är det viktigt att värna om den näringsfattiga marken och bidra till att den utmarglas ännu mer. På Gryttjoms flygfält har det gjorts genom att samla upp höet efter slåtterna och bränna fjolårets kvarvarande gräs på våren.

På så vis får de konkurrensstarka arterna en chans att slå rot, vilket i sin tur gynnar pollinatörerna. Under en livscykel kan en art behöva flera olika eller en specifik växt för att kunna leva och föröka sig.

– En fjäril kanske behöver nektar som mat från en viss sorts växt, men lägger sina ägg på en annan.

Det har dessutom anlagts en helt ny äng vid flygfältet, där det tidigare varit åkermark. Den näringsrika jorden har grävts bort, ersatts med ängsjord och lokalt insamlade frön har såtts in.

– Där har det tidigare bara varit maskrosor. Nu, den första säsongen är ängen helt blå av blåklint. Det är lite häftigt att se uppifrån av de som hoppar fallskärm, säger Cajsa.

Projektet Ett hopp för pollinatörerna drivs av Upplandsstiftelsen tillsammans med Stockholms fallskärmsklubb, Upplands ornitologiska förening, Naturskyddsföreningen i Tierp, markägaren och Svenska flygsportförbundet för att gynna pollinatörer och fåglar. Medfinansiärer är Leader Dalälven och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Hjälp pollinatörerna!

Du kan själv hjälpa viktiga pollinatörer som bin och fjärilar genom att sätta ut insektshotell, odla bivänliga blommor i din balkonglåda, eller låta bli att klippa gräsmattan på de ställen där det växer mycket blommor.

/Emma Tapper

Trots att regnet dragit in över Uppsala den här söndagsmorgonen – och en del av knallarna som var på plats igår och i fredags inte dykt upp – är stämningen på Vikingatidsfestivalen i Gamla Uppsala mycket bra. Människor strömmar till från alla håll och på såväl marknadsplatsen utanför museet som inne i byggnaden är det full rulle. Amanda Rimmer och Ronja Samuelsson, som ansvarar för programmet, är nöjda.

– Det har varit en väldigt positiv stämning alla tre dagarna, säger Ronja. Lite lugnare idag eftersom det regnar, men ändå mycket folk.

Amanda säger att det mest slående för hennes del är att besökarna tycks vara i stunden, landar på något sätt och tar del av det som erbjuds här och nu.

– De lägger bort mobilerna och verkar gå in får att delta i det som finns här.

Och det som finns är mycket. Förutom marknaden utomhus, där det går att köpa allt från kolbullar gjorda på vetemjöl, salt och vatten – med hemkokt lingonsylt – till smycken, smidda i järn över öppen eld och verktyg och kläder i vikingastil, pågår en massa aktiviteter inne på museet. Amanda berättar om gycklarspel, stridsuppvisningar, guidade turer på Kungshögarna och föreläsningar om vikingatiden på svenska och engelska.

– Ungefär hälften av besökarna kommer från andra länder, så engelska måste vi erbjuda.

Både Amanda och Ronja är utbildade arkeologer och tycker det är väldigt roligt att festivalen lockar så många intresserade och att de får möjlighet att berätta om Sverige under vikingatiden. Liksom vid förra festivalen för två år sedan finns flera så kallade ”återskapare” på plats. Det är personer som försöker återskapa vikingalivet och klär och beter sig som man gjorde då.

– De sitter i sina tält där de tar emot besökare och berättar om vikingatiden på ett realistiskt sätt, säger Amanda.

Två entusiaster på marknaden är Anders Fredriksson och Jimmy Sjöblom. Jimmy föreställer ett ”fattighjon” och säger att det roligaste vid sådana här tillfällen är rollspelet som han och Anders har när de smider smycken och annat som de sedan säljer i sitt marknadsstånd.

– Ingen lön och ösregn, skrattar Jimmy. Ändå har vi jättekul.

Anders håller med samtidigt som han visar en klunga besökare som samlats runt hans lilla smedja. Han arbetar till vardags med helt andra saker, men har smidet som sitt stora intresse och gillar hur mjukt järnet är och enkelt att rätta till om det blir fel.

– Det är bara att smälta och forma om ifall det behövs. Allt jag gör är återbruk av gammalt skrot som jag fått eller hittat. Det blir smycken, krokar och annat som går att sälja.

Liksom de andra knallarna på marknaden åker Anders och Jimmy på festivaler och liknande tillställningar så ofta de kan. Många av de som är i Gamla Uppsala den här helgen känner varandra och uppskattar att ses då och då under året.

– Det här är min passion och … mitt liv, söver Anders. Jag har en stor kärlek till hantverket och älskar gamla historiska marknader och event.

Amanda, som befinner sig inomhus i museet, där besökarna också är många, säger att hon upplever ett växande intresse för verksamheten på Gamla Uppsala museum. De flesta guidade visningar under året är fullbokade och det samlas alltid mycket folk vid föreläsningar och andra aktiviter som arrangeras. Den som vill kan köpa ett årskort på museet och delta i allt man vill, men det går också att köpa biljett till varje tillfälle. Särskilt roligt är det förstås en sådan här helg, när temat är vikingar och det samlas mycket människor från olika håll.

– Vi har julmarknad och vårmarknad här ute också, säger hon. Allt är populärt, men just Vikingatidsfestivalen är speciell för oss. Den här platsens historia, de gamla Kungshögarna och hela området här är verkligen unikt i vårt land och det vi fokuserar på en sådan här helg.

/Anna Löfving

– Vi har ”uppfunnit” ett par glasögon som hjälper den som varken kan höra eller prata, alltså är dövstum. Med hjälp av en kamera och ny AI-teknik kan teckenspråk förvandlas till ett språk som hörs av andra.

Det är början på juni och för några dagar sedan utsågs de två eleverna Melker Lindström och Gustav Östman i 9E på Stordammens skola i Sävja till vinnare i tävlingen – som avslutade det tre veckor långa projektarbetet Let’s Uptech. Daniel Sköld arbetar på företaget Knightec Group och var den som redan 2017 initierade skolsamarbetet i Sävja.

– Vi vill uppmuntra elever i nian att intressera sig för teknikfrågor. Det finns så mycket att upptäcka och arbeta med om man får upp ögonen för dessa frågor.

Rektor Cilla Peiro nickar. Hon var med redan för nio år sedan och tycker det är viktigt att hennes elever upptäcker hur mycket spännande det finns inom just teknikområdet.

– Det är ett väldigt seriöst upplägg, som jag känner är uppskattat och engagerar eleverna.

De två killarna som vann finalen i stipendietävlingen på skolan håller med. Både Melker och Gustav har fina betyg och var redan tidigare intresserade av teknik, men under de tre veckorna som de fick tid att fördjupa sig i en egen uppfinning blev de ännu mer nyfikna.

– Det ska bli skönt med sommarlov, ler Gustav, men att så småningom få jobba med teknikfrågor vore kul.

Melker, som kommit in på ett naturvetenskapligt program på gymnasiet, håller med. Han tycker teknik är riktigt roligt och att få lösa verkliga problem med hjälp av ny teknik vill han gärna fortsätta med.

– Att vi fick utveckla en egen idé på det här sättet var spännande.

På skolan inleder man arbetet redan under höstterminen, bland annat genom att prata om ingenjörsyrket, och i december besöker skolans niondeklassare Knightec Groups lokaler i Uppsala. Man genomför teknikövningar och försöker skapa broar till arbetslivet. Under vårterminen fortsätter arbetet, som alltså avslutas med ett tre veckor långt mer intensivt projektarbete.

– Sedan utses tre vinnare, som får presentera sina projekt för en jury – som utser själva vinnaren, säger Daniel.

Vinsten innebär en veckas praktik på teknikkonsultbolagets kontor i Uppsala. Då kommer killarna – i det här fallet – att få hjälp med att utveckla sin idé av personer som arbetar professionellt med teknikfrågor. Melker och Gustav tycker det ska bli intressant.

– Kul att få se hur de jobbar på Knightec Group, säger Gustav. Det blir en stor skillnad mot skolan.

Även om Daniel kommer att ta emot Gustav och Melker på sin arbetsplats är inte det grundläggande målet med Let’s Uptech att rekrytera framtida arbetskraft. Istället säger han att tanken är att höja intresset för teknikfrågor i största allmänhet.

– Hela sektorn är väldigt het och det finns stora möjligheter, också globalt, att arbeta i branschen. Behovet av ingenjörer är stort, men det viktiga är att eleverna i så här ung ålder får ett intresse för området.

Cilla säger avslutningsvis att hon är stolt och glad över att vara en del i det projekt som har som mål att främja teknikintresset hos unga uppsalabor och särskilt stolt är hon över Melkers och Gustavs nya uppfinning – glasögon för dövstumma.

– En jättefin idé, som kanske kan bli verklighet en dag.

/Anna Löfving

I sitt arbete på BB möter barnmorskan Jennifer Berglund dagligen mammor som

känner sig bortglömda efter förlossningen. Många vittnar om att tiden efteråt

kommer som lite av en chock, och det är svårt att hinna ge tillräckligt med tid och

stöd till varje mamma. För att hjälpa nyblivna mammor genom en omtumlande

period i livet skrev hon boken Den fjärde trimestern som släpps den 28 maj.

Graviditeten och förlossningen får stort utrymme inom både vården och

samhällsdebatten. Men enligt barnmorskan Jennifer Berglund är tiden efteråt

fortfarande ett område där många mammor känner sig oförberedda, ensamma och

bortglömda. Med sin bok vill hon skifta fokus från bebisen till mamman; hennes känslor,

kropp och återhämtning under de första månaderna efter förlossningen.

– Det är såklart inte konstigt att det blir mycket fokus på just förlossningen. Det är en stor

sak, något vi minns hela livet. Men samtidigt varar den bara i max några dygn. Sedan står

mammorna där med smärta, sömnbrist och tusen frågor samtidigt som hormonerna

åker berg- och dalbana. Då behövs information, tröst och en trygg hand att hålla i, säger

Jennifer.

Normalt delas en graviditet in i tre trimestrar, men begreppet ”den fjärde trimestern”

används allt oftare för att beskriva den första tiden efter förlossningen – en omvälvande

period där både kropp och identitet förändras samtidigt som en ny människa ska tas om

hand.

– Många går hem och googlar sina frågor och symptom mitt i natten och skrämmer upp

sig själva. Jag ville skriva den bok jag själv önskar att alla mammor fick med sig hem från

BB, säger Jennifer.