Det ser lugnt ut på utsidan, men innanför Fyrisgårdens väggar bubblar det av aktivitet. Dagarna före midsommar pågår ett av Fyrisgårdens många läger, Summer camp, som riktar sig till barn, unga och vuxna med funktionsvariation. Årets tema är midsommar, och det pysslas med mängder av blommor och kransar, skapas musik och dansas för fullt.

I ett rum inne i Fyrisgårdens gula byggnad pustar deltagarna precis ut för vattenpaus. Lisa, Isa och Edvin är tre av deltagarna i gänget som idag får prova på dans på olika sätt.

– Vi har fått värma upp, och hälsat på varandra med olika delar av kroppen, berättar Lisa.

– Vi har också fått dansa som olika känslor, fyller Isa i.

Fyrisgården är en hemgård som finns för att skapa gemenskap och goda möten för alla, oavsett ålder, ursprung och funktionsförmåga. På Fyrisgården finns en mängd olika aktiviteter, kurser, café och olika evenemang. Under sommaren anordnas flera

olika läger, för barn och unga både med och utan funktionsvariation. På årets Summer camp, som är sommarens första läger, deltar 52 personer i olika åldrar. Lägret pågår i tre dagar och många av deltagarna provar olika aktiviteter under olika dagar.

Igår var Lisa i musikgruppen och både Edvin och Isa var i idrottsgruppen, som håller till i en idrottshall i närheten. Trion känner varandra sedan tidigare, då de har gått på Fyrisgårdens fritids tillsammans.

–  Det är kul här, för man kan göra så mycket olika saker och vara med kompisar, säger Isa och får medhåll från vännerna.

Linnea Glassel är en av ledarna för dansgruppen. Hon berättar att många av deltagarna på lägret känner varandra från Fyrisgårdens andra aktiviteter, medan vissa är helt nya och deltar i lägret för första gången.

– Det är en väldigt trygg grupp som gärna välkomnar nya. Det är fint att se alla dansa tillsammans, utifrån sina egna förutsättningar, säger Linnea.

I andra änden av Fyrisgården, i rummet för skapande, hörs bara musiken från dansgruppen på avstånd. Deltagarna sitter runt borden och småpratar medan de pysslar. Med vackra kransar som hängts upp, och blommor i olika färger, form och material märks midsommartemat tydligt även här. Deltagaren Mathias visar stolt upp kransen som han har skapat, som sitter upphängd bredvid de andra.

– Det är kul att vara här och det finns mycket att göra. De som jobbar här är också snälla och coola, säger Mathias.

En annan i pysselgruppen är Freja. Hon har också skapat en fin krans och blommor av alla dess slag.

– Man kan både pärla blommor, göra dem av kaffefilter och papper, eller tova dem, berättar Freja.

Hon var med i pysselgruppen även igår, och Mathias var då i idrottsgruppen. De båda har varit på Summer camp förut och de gillar speciellt årets midsommartema.

– Jag tycker att det är fint att vara här, säger Freja.

Runt halsen har Mathias precis som alla andra deltagare på lägret ett deltagarkort som visar vilka aktiviteter han ska göra under de olika dagarna. Mest ser han fram emot avslutningen, då alla ska visa upp vad de gjort på lägret.

Ulrica Backlund, verksamhetschef på Fyrisgården, är också med och skapar. Hon berättar att Summer camp på Fyrisgården f fyller tio år i år, vilket också ska firas.

– Det är fantastiskt att vi funnits så länge. Det är uppskattat av deltagare i alla åldrar och det är roligt att se att det funkar så bra, säger Ulrica.

Hon berättar att lägret startades för att det inte fanns några läger för målgruppen och sedan dess har deltagandet varit stadigt i alla år. Lägret anpassas efter deltagarnas behov och de erbjuder ett smörgåsbord av olika aktiviteter, så att alla ska få möjlighet att prova på nya saker, utifrån sina egna förutsättningar.

Från övervåningen hörs ljudet av trummor från gruppen som ägnar sig åt musik. Beata och Julia är två av deltagarna som precis ska vara med i en rytmövning ledd av lägerledaren Sigmund Runebjörk. Deltagarna sitter i ring och Sigmund visar och förklarar hur de ska stampa och klappa i takt. Beata berättar att hon ofta är på Fyrisgården och har varit på Summer camp flera gånger tidigare.

– Det roligaste är att vara med kompisar här och att spela och lyssna på musik, säger Beata.

Idag har hon skrivit en låt som handlar om henne och en kompis. Men nu ska hon fortsätta med rytmövningen.

I rummet intill sitter några koncentrerade deltagare och skriver låtar.

– Man ska tänka på att inte ta någon annans låt och att hitta på en bra text och melodi, säger Tindra, en av deltagarna.

Att skriva låtar är lite svårt, men det går bättre ju mer man övar, menar Tindra. Hon tycker att hon redan har blivit bättre på trummor, rytm och takt.

Fler läger kommer att anordnas på Fyrisgården under sommaren och alla läger 2026 är kostnadsfria. Mer information och anmälan hittar du på Fyrisgårdens webbplats.

/Emma Tapper

Vid Gryttjoms flygfält är det full aktivitet, inte bara av flygplan och fallskärmshoppare. I luften och på marken myllrar, surrar och flaxar en stor mängd olika arter som fjärilar, fåglar och bin, bland en bred flora av växter. I projektet Ett hopp för pollinatörerna, som drivs av Upplandsstiftelsen, har nu över 600 arter kartlagts vid flygfältet.

2021 gjorde Svenska flygsportförbundet en kartläggning över många flygfält i landet, och Gryttjoms flygfält sydväst om Tierp visade sig ha en stor artrikedom. Det valdes då ut som ett av de fält man skulle satsa på för att gynna den biologiska mångfalden. 2024 startade Upplandsstiftelsen projektet tillsammans med Stockholms fallskärmsklubb som nyttjar flygfältet. Sedan dess har arbetet med kartläggningen av arter fortsatt, och en mängd insatser för att gynna pollinatörer och fåglar på flygfältet har genomförts.

– Det vi gör är som ett helt bibliotek av insatser. Var för sig är det ganska enkla medel, men som gör stor nytta för artrikedomen här vi Gryttjoms flygfält, säger Cajsa Björkén,

naturvårdsspecialist på Upplandsstiftelsen.

Bland de över 600 arterna som kartlagts finns över 150 arter av bin, fjärilar och andra pollinatörer, varav 12 är rödlistade. För dem har man byggt insektshotell, sandbäddar och lerbäddar –  favoritplatser för många bin att bygga bo i. Även bland fågelarterna finns en stor bredd, och till fåglar och fladdermöss har man satt ut holkar.

Varför behövs pollinatörerna?

– Vi är helt beroende av pollinatörerna för att kunna odla den mat vi äter, samtidigt som många arter hotas av dagens jordbruk, säger Cajsa.

Stora delar av Upplandsslätten har länge brukats som åkermark och genom tillförsel av konstgödsel blivit mycket näringsrik. Cajsa förklarar att den kväverika jorden bara gynnar ett fåtal växtarter som lätt konkurrerar ut andra. Gryttjom har länge nyttjats som

flygfält, och har varken gödslats eller plöjts, vilket har lett till en näringsfattig mark och en

artrik flora.

Därför är det viktigt att värna om den näringsfattiga marken och bidra till att den utmarglas ännu mer. På Gryttjoms flygfält har det gjorts genom att samla upp höet efter slåtterna och bränna fjolårets kvarvarande gräs på våren.

På så vis får de konkurrensstarka arterna en chans att slå rot, vilket i sin tur gynnar pollinatörerna. Under en livscykel kan en art behöva flera olika eller en specifik växt för att kunna leva och föröka sig.

– En fjäril kanske behöver nektar som mat från en viss sorts växt, men lägger sina ägg på en annan.

Det har dessutom anlagts en helt ny äng vid flygfältet, där det tidigare varit åkermark. Den näringsrika jorden har grävts bort, ersatts med ängsjord och lokalt insamlade frön har såtts in.

– Där har det tidigare bara varit maskrosor. Nu, den första säsongen är ängen helt blå av blåklint. Det är lite häftigt att se uppifrån av de som hoppar fallskärm, säger Cajsa.

Projektet Ett hopp för pollinatörerna drivs av Upplandsstiftelsen tillsammans med Stockholms fallskärmsklubb, Upplands ornitologiska förening, Naturskyddsföreningen i Tierp, markägaren och Svenska flygsportförbundet för att gynna pollinatörer och fåglar. Medfinansiärer är Leader Dalälven och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Hjälp pollinatörerna!

Du kan själv hjälpa viktiga pollinatörer som bin och fjärilar genom att sätta ut insektshotell, odla bivänliga blommor i din balkonglåda, eller låta bli att klippa gräsmattan på de ställen där det växer mycket blommor.

/Emma Tapper

– Jag älskar katter! De är gosiga, som bebisar, samtidigt som de är självständiga och riktiga rovdjur ibland.

Det är torsdag kväll och Anette Lundberg har just gått på sitt pass som volontär på katthemmet Samvetet strax utanför Uppsala. Lokalerna är nya och fräscha och hon berättar att de ganska nyss flyttat hit från en annan plats och att det känns toppen.

– Det är nytt och fint här och mycket plats för våra katter.

Hos Samvetet bor just nu 54 katter. De är placerade i olika stora rum, ibland ensamma, ibland flera stycken tillsammans. Anette säger att man provar sig fram, vilka katter som trivs ensamma och vilka som vill ha sällskap. Ibland kommer katterna tillsammans till katthemmet, en mamma med sina ungar eller ett syskonpar, och då placeras de i samma rum.

– De flesta katter går ihop med andra, men ibland behöver någon vara för sig själv.

Allt som allt ansvarar Samvetet just nu får ett 70-tal katter. 54 är på katthemmet, resten befinner sig i så kallade akuthem. Det kan bero på att de behöver vara i en hemmiljö, att de kanske genomgått en operation eller att något annat speciellt inträffat. Alla katter är i behov av nya egna hem och Anette och de andra 40-talet volontärer som är engagerade arbetar på olika sätt för att hitta bra hem till dem.

– De allra flesta hittar egna hem så småningom, men i undantagsfall kan någon katt bli kvar här riktigt länge.

Rebecca och Victor, som besöker Samvetet idag, är glada. De hade först tänkt sig två andra katter, men efter diskussion med de ansvariga på Samvetet har de idag träffat två katter som de verkligen känner kommer att passa hemma hos dem. Rebecca förklarar.

– De här två känns helt rätt för oss. De behöver ett hem och vi har ett, det här kommer att går bra.

Att personalen på Samvetet är väldigt noggrann med var katterna hamnar står klart. Vem som helst får inte adoptera katterna, utan i varje enskilt fall görs en noggrann utredning och för Anette och de andra är det väldigt viktig att katten hamnar rätt och blir väl omhändertagen. Anette berättar att om det ändå blir fel, om de nya ägarna inte kan ta hand om sin katt, är den alltid välkommen tillbaka till hemmet.

– Den katt som en gång kommit till oss tar vi alltid hand om. Behöver de komma tillbaka och placeras i ett nytt hem ordnar vi det.

Anette har varit engagerad i katthemmet fyra år och säger att om man är en djurälskare – som hon – finns inget bättre att ägna sig åt. Att få komma till katthemmet efter en dag på jobbet och känna att man ger en viktig insats för djuren är det bästa som finns.

– Lugnet här och känslan av att göra något viktigt för de fina katterna är fantastiskt. Jag tycker verkligen om det här uppdraget.

Vasilisa Butorina håller med. Hon kommer också till Samvetet varje vecka och upplever att hon gör en viktig insats. Katter är hennes passion och att se dem hitta nya, bra ägare är viktigt.

– Det känns jättebra att göra den här insatsen. Jag tycker mycket om katter och vill hjälpa på det sätt jag kan.

De flesta katter som bor på Samvetet är sådana som hittats utomhus och inte har något hem. Ibland ringer en person som sett en hemlös katt i området och vill att Samvetet rycker ut. Anette säger att de lånar ut en ”fälla” som personen kan fånga in katten i och att man sedan åker dit för att hämta. Ibland är det en kattmamma med ungar, som någon inte vill ta ansvar för och då tar Samvetet hand om den lilla familjen.

– Att inte kastrera sina katter och sedan lämna dem åt sitt öde är hemskt, säger Anette. Vi försöker naturligtvis att hjälpa till om vi kan.

Alla katter som Samvetet tar hand om undersöks av veterinärer och blir sedan kastrerade, vaccinerade och registrerade. Om katten har en sjukdom behandlas den och inte förrän katten är frisk nog för en flytt är den redo att få ett nytt hem. Anette är väldigt glad över den fina hjälp man får från djurvårdsutbildade, t ex veterinärer, som gör volontärarbete med enklare åtgärder för katterna där man också kan bygga en trygg relation.
– Ett ständigt behov och bekymmer är ändå medel för att katterna ska ha livskvalité, få rätt diagnos och behandling och medicin. Alla bidrag vi får är väldigt välkomna.

Vill du stötta katthemmet Samvetet kan du gå in på deras hemsida och se hur du ska agera. Alla bidrag, ekonomiska och andra, är mycket välkomna och helt avgörande för hemmets framtid.

– Vi år så tacksamma får alla människors välvilja, avslutar Anette. Tillsammans räddar vi livet på många fina katter i Uppsala.

/Anna Löfving