Han delar ut 7000 kramar i Uppsala

– Att ha en nära anhörig som är långvarigt sjuk eller har en funktionsvariation är ofta förknippat med skuld. Hur mycket du än gör för att hjälpa.

I början av oktober arrangerar Anhörigcentrum i Uppsala de årliga Anhörigdagarna. Hela staden skrev om arrangemanget i förra veckans tidning, och följer nu upp den artikel. En av de som arbetat länge med stöd till anhörigvårdare är Carolina Welin. Hon är utbildad psykosyntesterapeut och kommunikatör och har träffat många som vårdar sina nära. Att de behöver stöd på olika sätt är något hon poängterar.

– Ofta förstår inte de som vårdar att de själva också behöver stöd. Då måste man förklara för dem hur viktigt det är.

Ibland är enskilda samtal med de som vårdar sina anhöriga bra, men ofta är det mest effektiva att skapa grupper med flera anhörigvårdare i. Då kan de jämföra sina situationer, känna igen sig i andra och få stöd och förståelse i gruppen.

– Jag vet att många känner sig ensamma när de vårdar en nära anhörig. Man glömmer att det finns många andra i samma sits.

Något som de flesta behöver är att få egen tid till något de tycker om att göra. Att få en ledig eftermiddag eller kanske en hel helg kan ge nya krafter och nya idéer om hur livet ska gå vidare. Carolina understryker vikten av att få tid att ta hand om sig själv.

– Ska man orka ta hand om en nära anhörig samtidigt som man kanske jobbar och har andra åtaganden måste man få tid för återhämtning.

Ett sätt för anhörigvårdaren att få avlastning kan vara att ge den sjuke möjlighet att bo på ett korttidsboende någon gång i månaden. Kan man hitta en sådan lösning kommer såväl den anhöriga som den som vårdar att orka längre. Och må bättre i vardagen.

– Ibland räcker det med en kortare paus, som att gå på bio, men ibland behovs det en lite längre period.

Carolina kommer tillbaka till känslan av skuld och dåligt samvete som ofta infinner sig hos anhörigvårdare. Att den som man älskar och kanske delat ett långt liv med ska drabbas av sjukdom medan man själv fortsätter att vara frisk känns orättvist.

– Det handlar ofta om kärlek och sorg över att se hur den man älskar inte längre klarar sig själv.

Carolina Welin finns på plats den 6/10, Anhörigdagarnas inledningsdag.

Under Anhörigdagarnas avslutningsdag, den 8/10, är psykologen, författaren och forskaren Martina Nelson på plats för att föreläsa och träffa anhörigvårdare. Hon berättar att psykisk ohälsa är något som ofta följer i spåren av att vårda någon nära. Martina säger att det är mycket viktigt att inte glömma bort sin egen hälsa i en sådan situation.

– Många tänker att man ska ta hand om sig själv sen, när den som är sjuk bivit bättre eller kanske gått bort. Det fungerar inte. Det är väldigt lätt att drabbas av till exempel en utmattning när man vårdar en nära anhörig under en längre tid.

Liksom Carolina säger Martina att skuld och skam är vanliga känslor när det kommer till anhörigvård. Det kan vara olika beroende på vilken typ av situation man har och ibland är det lättare att acceptera att en äldre person fått en demenssjukdom än att till exempel en ung människa varit med om en olycka.

– Ett naturligt åldrande kan ibland vara lättare att leva med, säger Martina och anhörigvårdaren därmed må bättre

Avslutningsvis kan konstateras att en person som vårdar en nära anhörig ofta medvetet eller omedvetet håller sina egna behov tillbaka. Det kan leda till psykisk ohälsa av olika slag och bäst är att redan från början försöka hitta pauser och ta hjälp med det man behöver.

– Tyvärr kan köerna inom den offentliga vården vara ganska långa, säger Martina. Det finns privata alternativ, men bäst är förstås att inte hamna i en situation där man själv behöver vård. Man bör tänka på sig själv redan från början.

(Samarbete)

I mer än 75 år har Lions funnits i Uppsala. Genom lokala insamlingar, stöd till barn och unga och internationella hjälpprojekt visar medlemmarna hur ideellt engagemang kan göra konkret skillnad.

En plats på ett sommarläger, stöd till en träningsresa eller ett stipendium till forskning. Hjälpen kan ta många former, men utgångspunkten är densamma: människor går samman och använder sin tid, sin kunskap och sitt engagemang för att hjälpa andra.

I Uppsala bärs arbetet bland annat av Lions Club Upsala Disa och Lions Club Uppsala. Klubbarna är en del av en världsomspännande rörelse, men en stor del av deras verksamhet börjar nära - i mötet med lokala behov och i aktiviteter som samlar Uppsalabor kring ett gemensamt ändamål.

Det lokala stödet riktas ofta till barn och ungdomar. Lions Club Uppsala har bland annat bidragit till att unga kunnat delta i tränings- och sommarläger och gett Uppsalaungdomar möjlighet att vara med på internationella ungdomsläger. Insatserna kan vara avgörande för den som annars riskerar att stå utanför. Lions Club Uppsala stödjer ett större projekt om mänskliga rättigheter i Västra Stenhagenskolan.

Lions Club Upsala Disa har samtidigt delat ut stipendier till unga diabetesforskare vid Uppsala universitet och uppmärksammat personer som gjort betydelsefulla ideella insatser. Disa har stöttat Alnäs sommarlägerverksamhet, så att ungdomar med behov av extra stöd kunnat delta.

Fyrisgårdens ungdomsverksamhet, Uppsala Handikappidrott och 4H-gårdarna har också fått del av Disas insamlade pengar. Mer än en miljon kronor har delats ut lokalt under de senaste tio åren, till barn och unga, forskning och andra angelägna ändamål i Uppsala.

Pengarna samlas in genom aktiviteter som kulturevenemang, konstutställningar, julmarknader, ungdomsaktiviteter och samarbeten med sponsorer. Alla insamlade medel går oavkortat till ändamålet, Lions organisation och administration finansieras av medlemsavgifter.

Uppsalaklubbarna ingår i Lions Sverige, som samlar omkring 300 klubbar. Av insamlade pengar strävar klubbarna att skänka 1/3 lokalt,1/3 i Sverige och 1/3 internationellt. Det gör att lokala initiativ kan förenas med större gemensamma satsningar. Ett exempel är Tältprojektet, där katastroftält med nödvändig utrustning skickas till områden som drabbats av kris och katastrof.

Ett annat är Water Means Life, som arbetar med vattenförsörjning genom brunnar i Etiopien.

Lions International är rankad som världens största ideella hjälporganisation. Organisationen bildades i USA för mer än hundra år sedan och i dag finns 1,4 miljoner medlemmar i över 200 länder. Internationellt arbetar Lions bland annat med katastrofhjälp, synvård, insatser mot mässling i samarbete med WHO och stöd till personer med funktionsnedsättning.

Lions ursprungliga devis var Liberty intelligence our nation's safety, där initialerna bildade ordet Lions. Utifrån detta antog man ett lejon som symbol.

Lions Club Uppsala bildades 1949 och hör till de tidiga Lionsklubbarna i Sverige. Den långa historien märks i kombinationen av lokala traditioner och internationella kontakter: en insamling i Uppsala kan hjälpa en familj i närområdet, samtidigt som klubbarna kan mobilisera stöd när en katastrof inträffar långt bort.

Bakom varje aktivitet finns människor som väljer att engagera sig på sin fritid. Någon planerar ett evenemang, en annan ordnar sponsorer, en tredje möter dem som behöver stöd. Det ideella arbetet är också en social gemenskap, där olika erfarenheter och yrkeskunskaper får komma till nytta.

För Lions Club Upsala Disa och Lions Club Uppsala är målet därför större än själva insamlingen. Arbetet handlar om att se behov, skapa möjligheter och omsätta medmänsklighet i praktisk handling.

– En gång i månaden träffas vi. Ofta har vi en intressant gäst eller gör ett studiebesök. Vi umgås, äter en bit mat, diskuterar och planerar våra insamlingsaktiviteter. Vi bjuder in alla som vill göra skillnad att besöka ett månadsmöte. Kom och se hur roligt det kan vara i Lions! Besök våra hemsidor, lions-club-upsala-disa.se och uppsala.lions.se. Kontakta oss - vi vill gärna bli fler, hälsar Ingegerd Larsson, som är ansvarig för information, Lions Club Upsala Disa.

– Det är egentligen en gammal tvättstugetomt, som vi numera använder som en mötesplats, berättar en av de boende i området, Paula Cuevas Aguelira. Vi ses och umgås där, barnen spelar fotboll och hundar leker.

I år är det 100 år sedan som Kungsgärdets egnahems- och fruktodlarförening bildades. Anledningen var att den öppna platsen som ligger bland gatorna och husen i det vackra villaområdet Kungsgärdet – en gång ritat och planterat av den kände stadsarkitekten Gunnar Leche – skulle bevaras. För ett antal år sedan började en medlemsavgift tas ut och pengarna används dels för att området ska tas om hand, dels för att grannarna ska kunna ses – åtminstone en gång per sommar – och känna gemenskap och ansvar för den gröna ytan.

– Det är viktigt för oss att området bevaras, säger Paula. Det behövs en öppen plats bland husen, så att man kan träffas och lära känna varandra.

Och förra helgen ställdes det till med en ordentlig 100-årsfest. Karin Höjenberg, som också bor i området och deltog i festen, beskriver den som ”en härlig fest” med närmare 140 gäster.

– Den yngsta deltagaren var 1 år och den äldsta 92. Boende, före detta boende och utflugna barn och barnbarn deltog.

Vädret var på festdeltagarnas sida, även om det strax före festen kom en kort regnskur. Föreningens ordförande Magdalena Söderlind höll välkomsttal och reflekterade över allt som hänt, både globalt och lokalt, under de 100 år som gått sedan föreningen bildades.

Det anordnades allsång, ledd av Ola Ljunggren Bergås, som beskrivs som föreningens egen ”Jacke Sjödin”, och frågesport.

– Frågesporten hade anknytning till föreningen och området och ledde till många diskussioner om vad som hänt här tidigare, berättar Karin.

Paula säger att killarna på Pedalling pizza palace levererade pizzor som gick åt i ”en rasande fart” och berättar att det fram på kvällskvisten blev uppträdande av den yngsta generation. Barnen dansade till Zara Larsson, vilket uppskattades mycket.

– Vi är väldigt glada över att ha tillgång till den här gamla tvättstugetomten och hoppas kunna fortsätta träffas där. Det är viktigt för hela området att en sådan här öppen yta finns, avslutar hon.

I föreningen finns 83 fastigheter, där de på Slöjdgatan beskrivs som mest pittoreska. Husen där började byggas 1925.

/Anna Löfving