Kungsgärdets egnahems- och fruktodlarförening – 100 år i år

– Det är egentligen en gammal tvättstugetomt, som vi numera använder som en mötesplats, berättar en av de boende i området, Paula Cuevas Aguelira. Vi ses och umgås där, barnen spelar fotboll och hundar leker.

I år är det 100 år sedan som Kungsgärdets egnahems- och fruktodlarförening bildades. Anledningen var att den öppna platsen som ligger bland gatorna och husen i det vackra villaområdet Kungsgärdet – en gång ritat och planterat av den kände stadsarkitekten Gunnar Leche – skulle bevaras. För ett antal år sedan började en medlemsavgift tas ut och pengarna används dels för att området ska tas om hand, dels för att grannarna ska kunna ses – åtminstone en gång per sommar – och känna gemenskap och ansvar för den gröna ytan.

– Det är viktigt för oss att området bevaras, säger Paula. Det behövs en öppen plats bland husen, så att man kan träffas och lära känna varandra.

Och förra helgen ställdes det till med en ordentlig 100-årsfest. Karin Höjenberg, som också bor i området och deltog i festen, beskriver den som ”en härlig fest” med närmare 140 gäster.

– Den yngsta deltagaren var 1 år och den äldsta 92. Boende, före detta boende och utflugna barn och barnbarn deltog.

Vädret var på festdeltagarnas sida, även om det strax före festen kom en kort regnskur. Föreningens ordförande Magdalena Söderlind höll välkomsttal och reflekterade över allt som hänt, både globalt och lokalt, under de 100 år som gått sedan föreningen bildades.

Det anordnades allsång, ledd av Ola Ljunggren Bergås, som beskrivs som föreningens egen ”Jacke Sjödin”, och frågesport.

– Frågesporten hade anknytning till föreningen och området och ledde till många diskussioner om vad som hänt här tidigare, berättar Karin.

Paula säger att killarna på Pedalling pizza palace levererade pizzor som gick åt i ”en rasande fart” och berättar att det fram på kvällskvisten blev uppträdande av den yngsta generation. Barnen dansade till Zara Larsson, vilket uppskattades mycket.

– Vi är väldigt glada över att ha tillgång till den här gamla tvättstugetomten och hoppas kunna fortsätta träffas där. Det är viktigt för hela området att en sådan här öppen yta finns, avslutar hon.

I föreningen finns 83 fastigheter, där de på Slöjdgatan beskrivs som mest pittoreska. Husen där började byggas 1925.

/Anna Löfving

– Vi jobbar med demokratifrågan på alla fronter i skolan, säger utvecklingsläraren Zrinka Miljan. Det genomsyrar allt arbete vi gör.

På Von Bahrs skola, som ligger i stadsdelen Löten i norra Uppsala, har mer än 70 procent av eleverna ett annat språk än svenska som modersmål. Det betyder inte att de inte pratar svenska eller inte är födda i Sverige, men deras föräldrar har ett annat språk som förstaspråk.

– Våra elever och deras familjer härstammar från många olika länder, säger Zrinka. Det gör det här arbetet extra viktigt eftersom demokratibegreppet inte är lika etablerat överallt.

Och nu har skolan vunnit ett pris. Det är Fredens hus i Uppsala som varje år utlyser en tävling där en skola i Sverige vinner priset ”Skolornas fredspris”. Zrinka berättar att det bröt ut ett ordentligt segervrål när eleverna på Von Bahrs skola förstod att de vunnit.

– Det är en summa pengar och det är ett resestipendium, men framför allt är det äran att bli den bästa skolan i hela landet på ”fred och demokrati”.

Egentligen har man arbetat med begreppet demokrati under många år, men för tre år sedan intensifierades satsningen. Då blev alla årskurser, från förskolan till nian, involverade och så gott som samtliga ämnen som eleverna har berörs. Zrinka berättar att mattelärarna undervisar i statisk som visar framgångar och bakslag i frågor som rör demokrati och på svenskalektionerna får eleverna läsa böcker om krig och fred och ibland själva skriva berättelser och dikter.

– Vi deltog tidigare i – och vann – tävlingen Poesi utan gränser, där alla elever som ville bidrog med en egen dikt.

Enligt Zrinka börjar allt demokratiarbete, liksom all strävan mot fred mellan länder med att människor ska vara snälla mot varandra. Den som behöver hjälp ska få det och den som kan hjälpa ska göra det.

– Vi måste visa varandra respekt. Vi är olika och har olika bakgrunder, men vi är alla lika viktiga.

Resestipendiet som Emerichfonden står bakom kommer att möjliggöra en resa till Norge och ön Utöya. Att få se med egna ögon vad extremism och hat mot oliktänkande kan få för följder är viktigt. Eleverna kommer också att besöka museer i Oslo, där information om tragedin som inträffade för några år sedan finns samlad.

– Det är viktigt att inte glömma bort att sådant här kan hända. Historien får aldrig upprepa sig.

Tillsammans med övrig person på Von Bahrs skola är Zrinka mycket stolt och glad över priset  som skolan vunnit och hon vill berömma sina elever.

– All är väldigt engagerade och duktiga och förstår hur viktigt detta arbeta där. Oavsett bakgrund och livssituation måste vi ha respekt och förståelse för varandra. Först då kan världen förändras på riktigt.

/Anna Löfving

– De flesta som kommer för ett samtal med oss brukar uppskatta den ventil det innebär. Att det finns någon annan än de allra närmaste som lyssnar.

I början av oktober anordnas de så kallade Anhörigdagarna i Uppsala. Anna-Karin Olsson, som arbetar som anhörigkonsulent på Anhörigcentrum i Uppsala kommun, berättar att anledningen till arrangemanget är att göra människor uppmärksamma på det stöd som finns för anhöriga till någon som är långvarigt sjuk.

– Det kan handla om både fysisk och psykisk sjukdom eller demenssjukdom.

Stödet från kommunen till den anhörige inrättades för 20 år sedan och var från början inriktat på just demenssjukdomar. Numera innefattar det stöd till anhöriga som har barn, partners, föräldrar eller vänner med långvariga sjukdomar av olika slag, där stödbehovet ser olika ut för den som är sjuk.

– Alla som känner ett behov av stöd från oss har, enligt lagen, rätt att få det, säger Anna-Karin.

Man träffas i Anhörigcentrums lokaler i S:t Per gallerian, ibland bara den anhörige och personen från Anhörigcentrum, ibland samlas man i grupper.

– Många känner sig ensamma, så att träffa fler i liknande situation kan göra väldigt gott, säger Anna-Karin.

På Anhörigcentrum arbetar 15 anhörigkonsulenter med olika inriktningar och Anna-Karin uppskattar att de tillsammans träffar och samtalar med ca 500 anhöriga per månad. Behovet av stödsamtal är stort och de flesta kommer en gång i månaden för samtal. Hur lång perioden som man behöver stöd är varierar naturligtvis och för en del kan det handla om många år. Den förälder som till exempel stödjer ett barn med psykisk sjukdom kan behöva göra det hela sitt liv.

– Det är väldigt olika, säger Anna-Karin, men vi finns här så länge det behövs.

I uppdraget som Anhörigcentrum har ingår också att ibland avlasta den anhörige som kanske har svårt att lämna den som är sjuk själv hemma. Ungefär 50 familjer i Uppsala kommun får den här hjälpen och de bestämmer själva hur de vill använda tiden då de får avlastning. Ibland räcker det att få möjlighet att gå en promenad, ibland krävs det avlastning en längre period.

– Många har svårt för att lämna den man stöttar, men vi försöker uppmuntrar alla att ibland också tänka på sig själv.

Om det visar sig att den som är anhörig behöver samtal med en psykolog eller har behov av medicinsk vård hänvisas de till regionen och får hjälp med kontakter där. De som arbetar på Anhörigcentrum har i de flesta fall en bakgrund inom vården, men det är inte deras uppdrag att behandla.

– Det handlar om stödsamtal, säger Anna-Karin. Ofta mest om att lyssna och ge råd. Många säger att de inte vill belasta sina närmaste utan behöver någon annan som lyssnar på dem.

Att vårda en nära anhörig påverkar ofta ens ekonomi. Kanske måste man gå ner i tjänst eller helt sluta sitt arbete för att ta hand om en nära som blivit sjuk. Anna-Karin tycker att samhället är dåligt på att kompensera människor i en sådan situation.

– Det finns förslag om ett system som liknar det när en förälder vabbar, men jag tror inget parti har nappat på det.

I Uppsala finns det många människor från olika kulturer och med olika språk och den som behöver en tolk för att ha behållning av de stödjande samtalen hos Anhörigcentrum kan få det.

Till bilden: Anhörigdagarna i Uppsala arrangeras den 6 och 8 oktober 2026. Under dessa två dagar erbjuds föredrag och aktiviteter för dig som stöttar eller vårdar någon i din närhet: Tisdag 6 oktober (kl. 18.00–20.00): Föreläsning med körsång av Sönerna (från Södermanland-Nerikes nation) och tips på att finna balans och energi i livets utmaningar. Torsdag 8 oktober (kl. 18.00–20.00): Föreläsningar på temat att leva nära någon som är sjuk eller och om livets utmaningar som anhörig. Plats: Humanistiska teatern, Thunbergsvägen 3G. Kostnad: Alla aktiviteter är helt gratis, men du behöver anmäla dig i förväg. Anmälan: Ring 018-727 92 00 eller mejla till anhorigcentrum@uppsala.se.

(Samarbete)

Stefan Hanna föddes statslös, har arbetat i näringslivet med världen som arbetsfält och har varit kommunalråd sedan 2010. Erfarenheterna gav honom en övertygelse: politiken behöver mindre blocktänkande och mer samarbete. Det blev grunden för Utvecklingspartiet demokraterna.

När Stefan Hanna föddes i Falköping 1964 blev han statslös. Hans pappa George var en palestinier som kommit till Sverige från Jerusalem på ett utbildningsstipendium. Först som åttaåring blev Stefan svensk medborgare.
– Jag vet vad det innebär när en människas tillhörighet avgörs av byråkrati och andras synsätt, säger Stefan som idag är partiledare för Utvecklingspartiet demokraterna.

Hans farfar Michael var kristen palestinier och hans farmor Rose var armenier. Stefan är utbildad civilekonom och kom i sitt arbete på Ericsson och IBM att arbeta över hela världen. 
– I näringslivet lärde jag mig värdet av lagarbete och att följa upp resultat. Det offentliga kan också lära sig av hur företag är organiserade. Vi måste våga lita mer på människor och skapa fler självstyrande team istället för dagens många chefsnivåer. De som arbetar på golvet vet bäst hur verksamheten ska styras.

Viljan att påverka förde honom in i politiken. År 2010 blev han kommunalråd för Centerpartiet i Uppsala, men blev alltmer kritisk till blockpolitik och de nationella partiernas styrning. 2019 var han istället med och bildade Utvecklingspartiet demokraterna. 
– Vi ville skapa ett lokalt parti som är lojalt med Uppsalaborna, inte med en partiledning i Stockholm. Vi är varken höger eller vänster. När S och M låser sig i var sitt hörn behövs en kraft som bygger broar. UP vill vara den kraften.

Sedan valet 2022 har partiet med sina två mandat i kommunfullmäktige fått igenom över 50 reformer för ökade insatser i skolan, fler i arbete, en ökad lokaldemokrati och en bättre äldreomsorg. Samtidigt har UP fortsatt säga nej till spårvägen.
– Tillsammans är ett arbetssätt. Man kan vara tydlig med vad man inte delar och ändå samarbeta om det man är överens om. Uppsalaborna vinner inget på att politiker tävlar om att bråka mest.

För Stefan är partiets värdegrund viktig. Stefan reagerar mot att människor med helt olika erfarenheter klumpas ihop under etiketten invandrare.
– Hur länge ska en människa behöva vara invandrare? Om någon har bott här i 20 år, lärt sig svenska, arbetat och betalat skatt – varför ska hon fortfarande behöva bevisa att hon hör hemma här? Människor ska bedömas efter sina handlingar, inte efter namn, hudfärg eller födelseland.

I valet 2026 är Stefan Hanna förstanamn på UP:s regionlista. Förebyggande hälsovård, fler vårdplatser och en kollektivtrafik som fungerar i hela länet är viktiga frågor för partiet.
– Regionen måste arbeta mer förebyggande. UP vill erbjuda frivilliga hälsoundersökningar för alla som fyller 40, 50 och 60 år. Vi vill också införa en särskild äldreakut, en bättre förlossningsvård och mer resurser till BUP. För de äldres skull måste vården hänga ihop från sjukhuset till vårdcentralen, hemtjänsten och hemsjukvård.

För Stefan visar det varför mer samarbete behövs mellan regionen, kommunerna och alla vårdenheter.
– Patienten ska gå före politiken. I en konfliktfylld tid måste vi samarbeta mer och få saker gjorda. Det är tillsammans på riktigt.

UP:s viktigaste vallöften i regionvalet

1. Minska den centrala administrationen med 30 procent och lägg mer resurser på regionens kärnuppdrag.
2. Kommunalisera primärvården för bättre samarbete med hemtjänst och hemsjukvård. Inför en äldreakut och stärk förlossningsvården.
3. Förbättra remisshanteringen, kraftsamla kring BUP och öka antalet psykiatriambulanser från en till tre.
4. Erbjud frivilliga hälsoundersökningar till alla som fyller 40, 50 och 60 år för att förebygga bland annat hjärt- och kärlsjukdomar.
5. Etablera fler vårdcentraler i hela länet, inför fler busshållplatser, bygg ut den anropsstyrda busstrafik och halvera priset på alla UL-årskort.

(Betalt samarbete)

Den gamla Värmecentralen i Ulleråker har stått öde länge, men nu förvandlas byggnaden och platsen till ett levande kulturhus. Under hösten bjuds det in till evenemang, konstutställningar och aktiviteter vid Värmecentralen.

I slutet av en grusväg i södra Ulleråker, som inte ser ut att leda någonstans, finns det nyligen uppbyggda kulturhuset Värmecentralen. Det är kulturbyrån Kollektivet livet som har fått i uppdrag av Uppsala kommun att utforska hur platsen kan användas på lång sikt för olika kulturevenemang och konst. I våras lät Uppsala kommun olika aktörer pitcha sina idéer för platsen, och Kollektivet livet fick förtroendet att ta sig an arbetet.

– Vi går ju igång lite på såna här ställen, som är lite udda och som ligger lite bortglömda, säger Johanna Carlberg, kommunikatör på Kollektivet livet.

Värmecentralen uppfördes omkring 1940 och genererade värme till Ulleråkers sjukhusområde. Värmeproduktionen drevs med kol och tidigare transporterades kolen på Fyrisån. Från ån fraktades kolen upp och in i byggnaden med hjälp av en linbana, som man fortfarande kan se spåren från i området idag. Byggnadens historia har lämnat kvar en speciell industriell karaktär som passar bra för kulturevenemang.

Nu har Värmecentralens område gjorts i ordning. En portal in på gårdsplanen och möbler av lastpallar målade i klara färger har byggts upp, och väggar och murar har utsmyckats med konstverk. Bland träden och buskarna runt den asfalterade gårdsplanen rafsar koltrastar i de torra löven.

Genom att platsen kommer att vara under prövning under hösten blir det en sorts levande laboratoriemiljö för konst och kultur. Utomhusmiljön är alltid öppen att besöka och utforska. Lördagen den 29 augusti klockan 12 till 18 bjuds allmänheten in till öppet hus för aktiviteter, samtal och visning.

– Vi kommer in som möjliggörare för att göra platsen levande. Vi har en del idéer men vi vill veta vad grannar, folk runt om i Uppsala och lokala aktörer vill se för evenemang och aktiviteter på Värmecentralen. Så kom hit och berätta för oss, säger Johanna.

Men platsen har också sina utmaningar. Bland annat finns i dagsläget inget vatten och elsystemet i byggnaden är gammalt och behöver på sikt bytas ut. Dessutom ligger platsen lite avsides och utanför centrala Uppsala. Genom samverkan med andra intressanta besöksmål i området, som Bolueråker och Ulleråker gård vill Kollektivet livet locka fler till Ulleråker och bidra till att göra  området till ett besöksmål. Under hösten testar Kollektivet livet olika evenemang på platsen.

– Vårt uppdrag är att analysera platsen och se vad det finns för möjligheter och utmaningar. Förhoppningen är ju att Uppsala kommun vill att arbetet ska fortsätta och att Värmecentralen får bli ett permanent kulturhus.

I höst kommer Värmecentralen att ha öppet i samband med skördemarknad och julmarknad i Ulleråker. Du kan tycka till om vad som ska hända på Värmecentralen när du besöker något av evenemangen i höst, eller fylla i ett webbformulär. Mer information om höstens program och formuläret hittar du på Kollektivet livets webbsida, studiokl.se, under fliken Värmecentralen.

/Emma Tapper