En tisdagseftermiddag på Forumtorget i Uppsala är torget fyllt av rörelse. Människor går till och från Forumgallerian, andra slår sig ner på uteserveringar eller passerar mellan de olika kaféerna som ramar in platsen. Ljudet från samtal blandas med klirr från koppar och steg över stenplattorna. Mitt i denna vardagliga puls står några bord och stolar uppställda. Här erbjuds förbipasserande något oväntat – en chans att sätta sig ner och prata med någon som verkligen lyssnar.
Initiativet heter Sidewalk talk och är startat i Uppsala av Yasmine Fröbom. Idén kommer ursprungligen från USA, där projektet med samma namn har funnits en tid. Yasmine inspirerades av det arbetet och ville ta konceptet hit, för att göra det tillgängligt för människor i sin egen stad.
– Vår uppgift är enkel: att lyssna på dem som vill tala och ge dem känslan av att någon verkligen hör, säger Jesper Hult, en av de volontärerna som stöttar initiativet.
Premiären för Sidewalk talk i Uppsala ägde rum på Forumtorget. Platsen valdes med omsorg, inte bara för det centrala läget utan också för att torget redan är en etablerad samlingsplats.
– Forumtorget har olika aktiviteter varje tisdag och torsdag, som handlar om att förebygga den ofrivilliga ensamheten. Det ligger helt i linje med vad vi vill göra, förklarar Yasmine.
Att samtalen sker öppet, mitt i vardagen, är en viktig del av idén. I stället för att bjuda in till ett kontor eller en institution möter volontärerna människor där de redan rör sig.
– Om man är i ett kontor är det inte så lättillgängligt. Här ute blir folk mer nyfikna och vågar komma fram, säger Jesper.
På torget stannar vissa bara till en kort stund och lyssnar, andra slår sig ner och pratar längre. Just det lågtröskel-mötet, där ingen behöver boka tid eller förklara varför man vill prata, är centralt för projektet.
Förberedelserna inför premiären har varit praktiska snarare än teoretiska. Volontärerna har inte gått någon formell utbildning, men de har pratat ihop sig om bemötande och förhållningssätt.
– Vi har mest pratat om hur vi möter människor, men Yasmine har förberett det mesta, säger Jesper.
Forumtorget bistår med det praktiska – stolar, bord och fika. Kaffet, teet och kakorna bidrar till att skapa en miljö som upplevs som varm och tillgänglig, trots det öppna torgrummet.
– Det gör att vi kan skapa en miljö som känns mer välkomnande. Vi vill att besökarna ska känna sig sedda, hörda och mindre ensamma. Kanske till och med få vänner, säger Yasmine.
Allt arbete sker på ideell basis.
– Alla här gör det helt volontärt. Alla är eldsjälar, de vill bara få folk att känna sig mindre ensamma. Det är ingen annan som gör det här, säger Yasmine.
Hon ser också en tydlig koppling till de aktiviteter Forumtorget redan driver. Under deras så kallade Duodagar arrangeras olika insatser för att motverka ensamhet, och Sidewalk talk passar naturligt in.
För Yasmine är målet klart: detta ska inte stanna vid ett enstaka tillfälle.
– Jag hoppas att det här är någonting som vi kan fortsätta med, som blir stående. Jag märker att folk mår bra av det. Har man en sån här miljö, där man välkomnar alla, är det fler än man tror som kommer fram, säger hon.
Hon understryker samtidigt att projektet är sårbart. Eftersom allt sker volontärt är det beroende av enskilda personers tid och engagemang.
– Eftersom vi gör det här volontärt och det är väldigt personbundet, så är det viktigt att få med en organisation, så att det blir mer strukturerat, avlönat, säger Yasmine.
När skymningen faller tidigare och kylan smyger sig in över torget blir kontrasten tydlig. Samtalen, leendena och mötet mellan främlingar står som en motvikt till mörkret.
– Det börjar bli kallt, det börjar bli mörkt. Kanske är det dags att visa lite värme, säger Yasmine.
Sidewalk talk i Uppsala är ännu i sin linda, men redan under premiären på Forumtorget märktes att samtalen bär på en styrka i sin enkelhet. Någon sitter ner en kort stund, någon annan stannar längre. Oavsett längd är budskapet detsamma: ingen ska behöva känna sig ensam.
/Robin Hjertqvist
