”Jag umgås gärna med kossor”
– möt Kristin Halvarsson på Ekbolanda gård
Det är lördag eftermiddag och Kristin har satt sig ner vid ett av fikaborden på gården Ekbolanda. Den ligger halvvägs mellan Uppsala och Enköping och har haft Kristin som ägare i åtta år. Hon ler och frågar om hon kan bjuda på något.
– En hamburgare kanske, producerad här på gården. Eller ett bakverk, som jag gjort själv.
Kristin kommer egentligen från Västergötland. Hennes mamma och pappa har en gård mellan Hjo och Tidaholm, så någon nykomling bland åkrar, djur, traktorer och ladugårdar är hon inte. Gården Ekbolanda, som hon köpte när hon avslutat sina studier på Ultuna, påminner dock inte om den hon växte upp på.
– De har uppfödning av mellankalvar och av tjurar, det har inte jag. Mina kor får kalvar en gång om året och kallas för dikor.
I Fjärdhundraland, där Ekbolanda ingår, är gemenskapen stor. Det ligger flera gårdar av liknande slag i området och Kristin berättar om nya vänner och grannar som hjälper varandra och att hon aldrig känner sig ensam. Dessutom har hon gott om gäster och kunder på sin gård.
– Mitt café, där vi serverar hamburgare med tilltugg och fika av olika slag, är populärt. Sommartid är det ofta en hel del gäster här.
Den här sommaren har Kristin också arrangerat bröllop, svensexa, möhippa, 50-årskalas och en countryfest, där hennes stora lada fylldes med folk.
– Det var en fantastisk kväll, berättar hon. Musiken och människorna som kom passade jättebra in här. Det vill jag absolut göra om!
Även om huset där hon och katten Sixten bor, liksom övriga byggnader för gäster, djur och besökare, ser idylliska ut förstår man att det är mycket jobb som krävs för att hålla ordning på allt. Kristin är ensam ansvarig, men hon har folk som hjälper henne. Under högsäsong finns personal som jobbar i caféet och en del annat, men en sak lämnar hon inte över till någon annan.
– Bakar gör jag själv! Det är det roligaste jag vet och jag har många olika tårtor, bakelser, bullar och kakor för kunderna att välja bland.
Att Ekbolanda gård blivit ett uppskattat besöksmål tror Kristin beror på att den är så idyllisk. Vyn man möts av när man kommer körande på den gamla landsvägen från Uppsala är oslagbar. Röda stugor och kossor som betar, solrosor och andra blommor i massor, fåglar som sjunger och en liten butik där du kan köpa presenter och hembakat bröd. Dessutom har Kristin en loppis på tomten och – som sagt – en stor lada för fest.
– Det har tagit mig åtta år att komma hit, säger hon och tittar sig runt. Men verksamheten förändras och förbättras hela tiden.
Mycket av hennes tid går åt för att ta hand om de 30 korna och deras kalvar. Hon har också två tjurar på gården, som då och då släpps ihop med korna. Varje kväll kontrollerar hon att stängslet är helt, att djuren fått mat och vatten och att allt är lugnt i hagen. Hon pekar på de djur som står närmast.
– De är ute minst 80 procent av sin levnad. Jag tar in dem de kallaste vintermånaderna. Det är också då de får sina kalvar, men annars har de mycket mark att beta på.
Att leva som Kristin gör innebär en del uppoffringar. Det går inte att plötsligt ge sig av på resa eller vara sjuk några dagar. Ansvaret för gården och djuren är stort, men hon klagar inte.
– Jag älskar det här livet. Dessutom har jag vänner och familj som hjälper mig. Även om mamma och pappa bor långt borta kommer de ofta hit och hjälper till.
När hon och hennes medhjälpare får chansen att arrangera till exempel ett bröllop planerar de i detalj och slarvar inte med någon detalj. Maten består mest av kött från de egna djuren och efterrätten fixar Kristin galant. Hennes nästa stora projekt är att bygga ett nytt och mer praktiskt kök. Just nu tillagas all mat i köket i huset där hon bor och det blir lite opraktiskt.
– Jag ser fram emot att ha ett större och bättre kök att arbeta i.
/Anna Löfving
