Att starta ett företag precis före en global kris är en utmaning som kräver både uthållighet och anpassningsförmåga. För Johan Sten blev detta verklighet när han slog upp dörrarna till sin klinik i november 2019, efter att ha avslutat sin utbildning på Axelsons institut. Lyckan över den nya verksamheten blev dock kortvarig då pandemin slog till bara månader efter öppningen. Den kollega som initialt var anställd valde att återgå till sitt tidigare arbete, vilket lämnade Johan ensam att navigera genom restriktioner och låsta dörrar. Under flera år drev han kliniken på egen hand med strikta rutiner där endast en kund i taget fick vistas i lokalen. Trots att bokningslistorna var fyllda beskriver han perioden som socialt utmanande och isolerad. 

– Det är jättetråkigt att jobba ensam, berättar Johan. 

Vändpunkten kom under 2022 när restriktionerna hävdes och samhället öppnade igen. Det var då Tina Lindh klev in i handlingen. Med en bakgrund som undersköterska och erfarenhet av att ha drivit mobil fotvård mot både privata kunder och boenden, tillförde hon en värdefull kompetens till företaget. Efter en tid som samarbetspartner valde hon att gå in som delägare, och idag driver de Uppsala fot som partners. Deras olika yrkesbakgrunder inom finans respektive vård har visat sig vara en styrka som gör att de kompletterar varandra väl i den gemensamma driften av kliniken. 

För sitt långsiktiga och kvalitetsdrivna arbete har Johan och Tina tilldelats utmärkelsen ”Kvalitetsentreprenör 2025”. Tidigare i företagets historia fanns en omfattande verksamhet riktad mot vård- och omsorgsboenden med flera anställda. Kollegorna insåg dock efter hand att de mobila tjänsterna krävde oproportionerligt mycket energi i förhållande till vad de gav ekonomiskt. För ungefär ett och ett halvt år sedan fattades beslutet att avveckla det affärsområdet för att istället lägga all kraft på den fysiska kliniken.  

– Vi tyckte att det tog väldigt mycket kraft och gav rätt så lite tillbaka, för att vara ärlig, säger Johan. 

Den medicinska fotvården som erbjuds på kliniken är en reglerad verksamhet som kräver specifik utbildning och godkännande från myndigheter som socialstyrelsen och miljöförvaltningen. Eftersom de arbetar med stickande och skärande instrument är kraven på sterilisering, ventilation och allmän renlighet mycket höga. Johan och Tina poängterar att detta skiljer deras arbete markant från den kosmetiska fotvård man kan finna på skönhetssalonger. Deras expertis omfattar allt från behandling av diabetiker och nageltrång till förebyggande vård för friska fötter. 

Kundkretsen på Uppsala fot är bred och varierad. Genom att vara anslutna till digitala friskvårdsportaler som Benify och Epassi når de även en yngre målgrupp som väljer att prioritera sin fothälsa via sina arbetsgivare. De ser allt från idrottsungdomar med akuta besvär till äldre som besöker kliniken regelbundet. En oväntad effekt av det ökade hemarbetet i samhället är att kunderna numera har lättare att boka tider under dagtid, vilket gör att de båda företagarna kan hålla normala arbetstider utan behov av sena kvällspass. 

Klinikens centrala placering, bara ett stenkast från Uppsalas centralstation, gör den lättillgänglig för både lokala invånare och de som reser in med tåg eller färdtjänst. Fokus ligger på att förbli Uppsalas främsta val för medicinsk fotvård genom att kombinera gedigen kunskap med ett professionellt bemötande och en trygg miljö. 

/Robin Hjertqvist

På torsdagskvällar är det fullsatt i flera av Uppsalas brädspelscaféer. Bord bokas i förväg, kaffekoppar fylls på och över spelplanerna hörs skratt blandat med koncentrerad tystnad. Det som för några år sedan var en nischad hobby har blivit en självklar del av stadens vardagsliv.

Utvecklingen är inte unik för Uppsala, men staden har goda förutsättningar för att den ska ta fart just här. Ett stort studentliv, ett aktivt föreningsliv och en tät stadskärna gör det enkelt att samla folk kring ett bord. Frågan är vad som egentligen ligger bakom uppsvinget – och vad det säger om hur uppsalaborna vill spendera sin fritid.

Brädspelscaféer och föreningslivets nya våg

Efter pandemin har många sökt sig tillbaka till fysiska mötesplatser som är enkla att boka in och billiga att delta i. Spelkvällar passar perfekt in i det mönstret: ingen förberedelse krävs, ingen prestation förväntas, och man kan komma ensam eller i grupp. Caféer och nationslokaler i Uppsala har märkt av ett tydligt ökat intresse för återkommande speltillfällen.

Samma logik gäller delvis i den digitala sfären, där efterfrågan på lättillgänglig underhållning också har ökat. Streaming-tjänster låter användaren hoppa direkt in i innehåll utan planering. Digitala boktjänster erbjuder tusentals titlar tillgängliga inom sekunder. Kortspel och strategispel online lockar med snabba sessioner som passar alla tidsfönster. Spelplattformar bortom den svenska regleringen som casino utan svensk licens kombinerar enkel åtkomst med ett varierat spelutbud anpassat för olika preferenser. Det speglar samma grundbehov som brädspelskvällarna fyller fysiskt: tillgänglig, oplanerad avkoppling utan höga trösklar.

Generationsöverskridande gemenskap lockar fler uppsalabor

Det som sticker ut i Uppsala är bredden bland deltagarna. Studenter sitter vid samma bord som pensionärer, och nyinflyttade blandas med uppsalabor som bott i staden i decennier. Spelkvällarna fungerar som en social plattform där ålder och bakgrund spelar mindre roll än viljan att umgås.

Detta hänger samman med ett bredare samhällsintresse för sociala relationer och välbefinnande. Enligt Folkhälsomyndighetens arbete med social hälsa är regelbundna, lågtröskliga sociala sammanhang en viktig faktor för att motverka isolering i vardagen. Brädspelscaféerna fungerar därför inte bara som nöje, utan som en form av social infrastruktur mitt i stadsbilden.

Digitala alternativ speglar samma sug efter spänning

Parallellt med det fysiska spelandet har intresset för digital underhållning fortsatt att växa i hela landet. Statistik från Statistiska centralbyråns undersökningar av fritidsvanor visar att svenskar generellt lägger allt mer tid på interaktiva och sociala aktiviteter i vardagen, oavsett om de sker fysiskt eller online. Det tyder på att behovet av spänning och avkoppling inte är begränsat till en enda kanal.

Snarare verkar trenden handla om att människor letar efter flera sätt att fylla sin fritid med något meningsfullt. Brädspelskvällen på ett Uppsala-café och den digitala spelupplevelsen hemma i soffan kan alltså ses som två sidor av samma mynt: ett sökande efter underhållning som passar in i en ofta pressad vardag.

Vad trenden säger om uppsalabornas fritidsvanor

Uppsalas föreningsliv har länge varit en del av stadens identitet, och den nuvarande spelvågen bygger vidare på den traditionen snarare än att ersätta den. Enligt Uppsala kommuns information om föreningslivet finns det ett stort antal aktiva föreningar som erbjuder återkommande mötesplatser för invånare i olika åldrar. Brädspelscaféerna och spelkvällarna passar naturligt in i det ekosystemet.

Renässansen för spelkvällar handlar därför inte bara om nostalgi eller ett tillfälligt intresse. Den speglar ett djupare behov hos uppsalaborna: att hitta enkla, återkommande sätt att mötas i en tid när vardagen annars lätt blir fragmenterad. Så länge det behovet finns kvar, lär borden i stadens caféer fortsätta att fyllas varje vecka.

”Legitimation, tack”. Det är en enkel begäran vid kassan, ofta över på några sekunder, ibland med en suck från den som känner sig alldeles för gammal för att bli kollad. Bakom den korta frågan ligger ett helt regelverk som få tänker på när de köper snus, cigaretter eller en e-cigarett. I Uppsala, liksom i hela landet, gäller det i alla butiker

Tillstånd eller anmälan: Så kommer varorna ut i handeln

Innan en enda vara når hyllan har handlaren redan passerat en tröskel. Vill man sälja tobak måste man ansöka om tillstånd hos kommunen innan försäljningen inleds. Tobak är ett brett begrepp i sammanhanget. Hit räknas cigaretter och rulltobak, men också cigarrer, piptobak och snus. Det är ingen trivial formsak. Ansökan prövas först. Kravet gäller både den som driver butik och den som säljer tobak vidare i parti till andra handlare.

För e cigg och påfyllningsbehållare ser det annorlunda ut. Där räcker det med en anmälan till kommunen, inget tillstånd krävs. Skillnaden är värd att tänka igenom. Samma disk, samma kund, men olika trösklar beroende på vad som ligger i förpackningen. Även här måste dock anmälan göras innan försäljningen påbörjas, inte i efterhand när kassan redan surrat i gång. Detsamma gäller de tobaksfria nikotinpåsarna.

En sak till förenar alla som säljer, oavsett produkt. Var och en måste ta fram sitt eget program för egenkontroll, en intern rutin för hur försäljningen ska skötas och åldersgränsen hållas. Programmet ska följa med ens anmälan eller ansökan till kommunen. Ändras rutinen senare ska även ändringen anmälas. Det är där ansvaret börjar, långt innan en kund ens klivit innanför dörren.

18-årsgränsen och kontrollen i kassan

Så till det de flesta känner igen. Bara den som fyllt 18 får köpa tobak, nikotinprodukter eller e-cigaretter. Ansvaret för detta ligger inte hos köparen utan hos den som säljer. Det är alltså säljaren som är skyldig att kontrollera åldern, vanligen genom att be om legitimation.

Ibland blir det obekvämt. En kund som ser ung ut, en kö bakom som ger stress, en expedit som ändå måste fråga. Regeln lämnar inget tolkningsutrymme. Kan kunden inte visa att hen fyllt 18 får produkten varken säljas eller lämnas ut. Kontrollen avgör om köpet över huvud taget blir av.

Det finns ett fall där även en vuxen kund kan nekas. Misstänker säljaren att varan är tänkt att föras vidare till någon under 18, alltså langning, får den inte säljas alls. Då spelar åldern på personen vid disken ingen roll.

Ingen ska heller behöva gissa vilken åldersgräns som gäller. Kravet på ett synligt och tydligt meddelande om att produkterna inte får säljas till den som är under 18, såväl i butik som i e-handel, slås fast av Folkhälsomyndigheten. En dekal vid kassan, en tydlig ruta i kassaflödet på nätet, med samma syfte. Gränsen ska synas, inte bara kontrolleras i det tysta.

När köpet sker på skärmen

Handeln har flyttat, åtminstone till en del. Mycket av snuset, nikotinpåsarna och e-cigaretterna beställs på skärmen och då infinner sig en rimlig fråga. Hur kontrollerar man en ålder via en datorskärm? I lagen är svaret enkelt i princip, men klurigare i praktiken.

Ålderskontrollen gäller all försäljning, även via automat eller på nätet. Ingen kanal är undantagen, den fysiska butiken och webbutiken lyder under samma krav. Även en försäljningsautomat måste ordnas så att ingen under 18 kan handla ur den, till exempel genom att personalen håller den under uppsikt.

Det knepiga är sista biten, den där varan byter händer. Här är regeln tydlig. Säljaren ansvarar för att mottagarens ålder kontrolleras genom hela distributionskedjan, även när ett annat företag sköter transporten. Lämnar ett bud ut paketet vid dörren är det fortfarande säljaren, inte budet, som bär ansvaret för att rätt person står där.

Poängen är vem kontrollen riktas mot. Den ska ske gentemot den som tar emot produkten, inte den som klickade hem den åt någon annan. Regelverket har följt med när kassan hamnade på en webbsida.

Kommunens roll: Prövning och löpande tillsyn

Kvar står frågan om vem som vakar över allt det här. Svaret är kommunen och arbetet börjar redan med ansökan. När en handlare vill sälja tobak gör kommunen en lämplighetsprövning av den som söker. Inget godkännande delas ut på rutin.

Prövningen tittar bland annat på ekonomisk skötsamhet och eventuell tidigare brottslighet. För att få en fullständig bild kan kommunen också hämta uppgifter från andra myndigheter, som Polisen, Skatteverket och Kronofogden. Den som sökt tillstånd blir alltså genomlyst från flera håll innan första paketet snus får byta ägare.

Men prövningen är bara början. Kommunen bedriver också löpande tillsyn av försäljningsställena, en fortlöpande koll på att reglerna hålls även efter att tillståndet getts. För den kontrollen tar kommunen ut en årlig avgift. Så länge tillståndet gäller finns alltså en återkommande koppling mellan handlare och myndighet. Tillsynen är med andra ord ingen engångsgranskning som kan bockas av och glömmas.

För den som handlar i Uppsala och andra svenska städer betyder det hela något ganska odramatiskt, men värt att veta. Bakom disken, i butiken och på skärmen vilar handeln med tobak och nikotinprodukter på prövning och kontroll.