Uppsala har nyligen fått ett eget biopalats kallat Filmstaden med 13 salonger. En massa filmer kan förstås ses här men trots detta finns några gamla biografpärlor kvar där kvalitetsfilmer kan avnjutas. En sådan pärla är Fyrisbiografen i det så kallade Skandalhuset på Sankt Olofsgatan 10B.

Den pampiga byggnaden, som fick namnet Skandalhuset på grund av att det blev lika högt som det intilliggande universitetshuset, uppfördes av grosshandlare Beskow mellan 1906 och 1910. Året därpå startade biografen Fyris på bottenvåningen i en del av huset. På den tiden hette gatan Järnbrogatan, men när bron togs bort 1960 ändrades namnet till Sankt Olofsgatan.

Initiativtagare till Fyrisbiografen hette Hugo Plengiér och i Filmbladet nummer 30 den 18 december 1916 berättade signaturen Gbr. om honom, som också startade Sveriges biografägares förbund: ”Vid denna tidpunkt hade knappast biograftanken trängt igenom bland de bildade klasserna, åtminstone inte i den lärda staden vid Fyris.” Hugo Plengiér, som tidigt hade ett brinnande intresse för biografer, tillhörde en gammal Upplandsläkt och föddes i Vaksala 1869. Han tog studenten och fortsatte sedan att läsa juridik, men nästan färdig med sin hovrättsexamen avbröt han de studierna och blev i stället försäkringsman inom bolaget Thule. Några år senare lämnade han den sysslan för att helhjärtat ägna sig åt biografverksamheten.

I början drabbades Fyrisbiografen under några få veckor av upprepade eldsvådor men det avskräckte inte Plengiér som tappart kämpade vidare. Hans paroll var ”Svårigheter är till för att övervinnas.” Plengiér hade flera biografer i Uppsala. Ovan nämnda Filmbladet från 1916 skrev ”Troligen skall man få leta länge i vår svenska landsort efter så mönstergillt och efter konstnärliga principer skötta biografer som hans.”

Plengiérs stora intresse för konsten visar sig bland annat genom att Fyrisbiografens väggar genom åren varit prydda av tavlor av yngre och äldre konstnärer.

Trots att mÃ¥nga i början skakade pÃ¥ huvudet och inte trodde att biografen skulle ha en framtid, fortsatte Plengiér sin gärning och med facit i hand vet vi nu mer än hundra Ã¥r senare hur det har gÃ¥tt. Hans biograf Fyris lever vidare trots att den lades ner under en kort tid när han gÃ¥tt bort 1930. Sedan 1931 drivs biografen av familjen Anell, som frÃ¥n början inriktade sig pÃ¥ att visa europeiska filmer av hög kvalitet, vilket var ett lyckokast. 

Ã…r 1981 tilldelade Landstinget Torsten Annell Ã¥rets kulturstipendium för ”lÃ¥ngvarig, medveten satsning pÃ¥ kvalitetsfilm”. TvÃ¥ Ã¥r senare fick han ett hedersstipendium av Uppsala kommuns kulturnämnd ”för att pÃ¥ ett övertygande sätt visat att det gÃ¥r att utan bidrag driva en biograf med höga kvalitetskrav som riktmärke”. 1995 fick biografen ett stipendium av Filminstitutet för att som privatägd bio lyckats hÃ¥lla en konstnärligt hög standard. Fyris 2 tillkom 1991, dÃ¥ antalet platser utökades nÃ¥got.

Göran Annell blev den siste i familjen som drev Fyrisbiografen. År 2012 gick den över till Folkets bio, som har 17 biografer runt om i landet och är Sveriges största kvalitetsfilmsdistributör.

Birgitta Markendahl

I förra numret av Hela staden handlade historiesidan om S:t Eriks torg i Uppsala – det som tidigare kallades Oxtorget. Det stod också att torget omgavs av Saluhallen, Konsistoriehuset, Kyrkans hus, Vetenskaps-Socitetens hus och Akademikvarnen. I dag ska en av dem hamna i rampljuset en stund – saluhallen.

Uppsala saluhall ligger i hörnet S:t Eriks torg och Vattugränd. Den ritades av arkitekten Ture Stenberg år 1907 och invigdes två år senare. Stenberg var en välkänd arkitekt och kallades i lokaltidningar “det nyaste Uppsalas arkitekt”. Han utformade hallen som en basilika, det vill säga som en rektangulär kyrka indelad i längsgående skepp eller avdelningar med mittskeppet lite högre än de andra. Den halvrunda avslutningen mot öster är vänd mot Fyrisån. Bara några år senare byggdes saluhallen om och denna gång var det den andre store Uppsalaarkitekten Gunnar Leche som låg bakom.

PÃ¥ frÃ¥gan vad en saluhall egentligen är svarar AI: ”En saluhall är en inomhusmarknad, ofta en vacker och historisk byggnad, där försäljare säljer kvalitetslivsmedel som kött, fisk, ost, frukt, grönt och delikatesser, kombinerat med restauranger, caféer och matställen, som en modern mötesplats för matälskare och en utveckling av den gamla torghandeln. De byggdes förr för att förbättra hygien och skydda mot skadedjur, men idag är de populära sociala och gastronomiska center med fokus pÃ¥ hantverk och lokala rÃ¥varor.”

I maj 2002 bröt det ut eld i Saluhallens tak, som var av trä och hela hallen förstördes men byggdes upp igen nÃ¥got Ã¥r senare. Den ägs sedan 2013 av Svenssons krogar och lokalerna har fÃ¥tt genomgripande renoveringar. Flera välbesökta restauranger finns  där ocksÃ¥. Under vÃ¥r och sommar kan man äta lunch, middag eller ta en drink pÃ¥ restaurang Ã…kanten precis intill FyrisÃ¥n.

PÃ¥ det övre planet av Saluhallen ligger festvÃ¥ningen Hyllan, där detaljer frÃ¥n Saluhallens ursprung finns kvar, kombinerade med modern teknik. Den gÃ¥r att hyra för fester av olika slag. Ibland är det nattklubb i lokalen och vissa helger skaldjursfrossa. Den som är rullstolsburen har inga problem med utrymme och pÃ¥  gatan finns handikapparkering. Saluhallen lovar i sin reklam att vissa rÃ¥varor ”har färdats lÃ¥ngt, andra har växt upp här, nÃ¥gra är pÃ¥ tillfälligt besök”.

Den 18 april blir det ”en fantastisk dinner show” med Tommy Körberg på Hyllan. ”Under 90 oförglömliga minuter bjuder Tommy på ett noga urval ur sin långa musikaliska karriär, blandat med sin omisskännliga humor och spännande historier från hans liv.”

Och redan nu uppmanar Ã…kanten Uppsalaborna att boka bord vid restaurangens klassiska julbord.

/Birgitta Markendahl