Utställningen Queens lyfter två drottningar som gjort avtryck  

Publicerad 2026-02-04 – av Redaktionen

– Det handlar om kvinnohistoria, om Europa och länderna runt Östersjön, om konst, makt, mod och kärlek, säger Tina Landgren som är projektledare för Uppsala slotts båda museers stora utställning det här året.  

– Speglat genom två renässansdrottningar och deras levnadsöden. 

Utställningen Queens, som invigs den 14 februari, finns att se på Uppsala slottshistoriska och Uppsala konstmuseum – båda belägna på Uppsala slott. Man löser entré till utställningen och kan sedan besöka båda delarna av utställningen. 

– Det är ett unikt samarbete mellan museerna, säger Tina, där vi lyfter både historia och konst. 

De två drottningarna från renässansens dramatiska 1500-tal är Katarina Jagellonica (1526-1583) och Barbara Radziwill (1520-1551). Katarina föddes i Polen och kom till Sverige genom sitt giftermål med Johan III. Tillsammans med sin man satt hon fängslad i Gripsholms slott under fyra år. Katarina kröntes till drottning i Uppsala domkyrka och hon ligger begravd här. Hon var under sin levnad en viktig länk mellan Sverige och övriga Europa och introducerade ny musik, konst, arkitektur och ett modernt klädmode i vårt land. Hon var också religiöst och politiskt intresserad och är känd för sitt mod och sin kunskap. 

– En intressant kvinna, som är värd mer uppmärksamhet, säger Tina. 

Barbara Radziwill var en litauisk adelskvinna som gifte sig – av kärlek – med den polske kungen Sigismund II. På den tiden var äktenskap baserat på kärlek ovanligt och deras förhållande ansågs skandalöst. Barbra var välutbildad och kunde läsa och skriva, vilket var ovanligt, och ansågs dessutom som en av Europas vackraste kvinnor. 1550 kröntes hon till drottning i Polen. Hon avled tidigt och det sägs att hon förgiftades av sin svärmor.  

– Barbaras levnadsöde och mytbildning är otroligt intressant och det är roligt att kunna lyfta henne även i Sverige, säger Tina 

Utställningen Queens producerades i Vilnius i Litauen och Tina berättar att anledningen till att den nu, med en del kompletterande och samtida konstverk, visas i Sverige är det ständiga samarbetet – också kulturellt – som försiggår mellan länderna runt Östersjön.  

– Ett arbete som blir alltmer viktigt med tanke på den politiska situationen i världen. 

De båda drottningarna levde ungefär samtidigt, men på olika sidor av Östersjön och de verkade på olika sätt. De är dock båda symboler för sådant som idag är mycket aktuellt – makt, identitet, lojalitet, motstånd, frihet – och kvinnors viktiga roll i utvecklingen. Tina är glad över möjligheten att få visa delar av deras liv och hur de påverkade sin samtid – och framtid. 

– Båda drottningarna är viktiga i Europas historia och särskilt Katarina har ju en lokal anknytning för oss.   

Barbara Radziwiłł betraktas numera av många som en frihetssymbol och i de baltiska länderna och under tiden för Sovjets ockupation bannlystes berättelsen om henne. 

Utställningen som går att se fram till slutet av augusti i år innehåller även konstverk och tillägg av annat slag för att visa drottningarnas liv. På Uppsala slottshistoriska är utställningen lite mer lekfull och vänder sig även till barn. Hela familjen är välkommen till båda museerna och det kommer att finnas guidade visningar att följa. Under sportlovet finns det Speciella aktiviteter för barnfamiljer, med kronverkstad och familjevisningar. Utställningen är intressant både för den historieintresserade och för den som är intresserad av samtidskonst. Dessutom är den vacker, berättar Tina. 

– Den som tycker om konst och design har stor behållning, liksom den historiskt och politiskt intresserade. Välkomna hit alla uppsalabor!  

Exempel på föremål från renässansen som också visas på utställningen: Bordsföremål – utsökta italienska silver- och kristallföremål. De visar hur måltiden på 1500-talet blev en scen för maktspel, prakt och diplomati. Mynt och medaljer – porträtt av Katarina Jagellonica, Johan III och Sigismund. Smycken – praktfulla 1500-talssmycken från Litauen samt en bröllopskrona som sägs vara Katarina Jagellonicas 

Rita Jokiranta – presenterar ett nyproducerat videoverk. 

Charlotte Gyllenhammar – deltar med flera verk där kropp, blick och utsatthet står i centrum. 

/Anna Löfving

Inget nytt under solen

Uppdaterad 2026-08-03, Publicerad 2026-07-29 – av Redaktionen

I Hela staden Uppsalas gömmor finns bland annat en bunt med studenttidningen Ergo från slutet av 1950- och början av 1960-talet. Det är intressant och stundtals nostalgisk läsning. Tidningen, som strålkastarljuset hamnar på idag, är från 1959, tryckt i svartvitt och består av 16 sidor. Det var först på 1970-talet som tidningar började komma ut  i färg i större utsträckning. Ergo trycktes på Wretmans boktryckeri och lösnummer kostade 75 öre. Enligt SCB:s prisomräknare motsvarar det ungefär 12 kronor i dag. Prenumeranter betalade 9 kronor per år eller 5 kronor per termin. Till och med 2019 utkom Ergo som papperstidning men är nu en webbtidning.

På första sidan i den tidning vi hittat finns en artikel med rubriken ”Lästeknik och textkritik gnuggas i studentklinik”, och i ingressen står det bland annat: ”Att lära studenter läsa – är inte det en överloppsgärning? Nej, svarar fil.lic. Åke W. Edfeldt vid Stockholms högskolas pedagogiska institut.” En läsklinik hade öppnats för att hjälpa studenterna att komma i gång med studierna. Ur föregående termins  recentiorsgrupp hade 40 stycken med ”markerade lässvårigheter” plockats ut och fick undervisning av sju lärare. Studenterna var inte ordblinda men hade ”allmänt dålig läsförmåga”. Visst hörs samma tongångar i dag? ”Studenternas dåliga läsförmåga är ett samhällshot”. Citatet är hämtat ur Göteborgs-Posten, som lyfter hur problemen nu har förflyttats hela vägen från grundskola upp till universiteten där studenter har svårt att ta till sig kurslitteratur. Ja, ”inget nytt under solen”.

Den största rubriken på Ergos första sida är ”Carolinas skyddsrum dröjer”. Det är en lång artikel som fortsätter längre in i tidningen. Tydligen hade man begärt anslag till skyddsrum på Carolina i årets statsverksproposition men fått avslag. Till tillbyggnad av läsesalar hade dock beviljats 500 000 kronor. Artikelförfattaren tar också upp vikten av ett rökrum ”för Carolinas klientel”. Förkylningsfrekvensen var hög bland forskarna, som fick stå på trappan och ”njuta sitt nikotin”. Artikeln avslutas: ”Ett enda litet skjul med ’rökning tillåten’ ber de om, medan de styrande på Carolina arbetar för skyddsrum åt sina dyrgripar.” Med facit i hand vet vi nu att Carolina fick sitt skyddsrum 1965. Rökrummet kom till vid en ombyggnad 1970-71 och då installerades också kaffeautomater. I dag behövs som bekant bara de sistnämnda.

”Stockholms Högskola skall försvinna” kan man läsa på sidan 2. Ja, så blev det. Den 3 september 1960 var saken klar och Stockholms universitet var fött. Ergo skriver nu: ”Tillåt en 482-åring att uttrycka glada förhoppningar inför den stundande tilldragelsen.” Ja, Uppsalastudenterna kunde stolta skryta med att deras universitet grundats redan 1477.

Vid den här tiden hade Uppsalastudenterna Folke Bohlin som kårordförande. Han hade då hunnit bli filosofie kandidat och i vårt nummer av Ergo skrev han en ruta med titeln ”För de få och för de många.” Alltför mycket kultur erbjöds och det var svårt för studenterna att välja. Bolin uppmanar humanisterna att ta tag i detta och sedan ”dela med sig generöst”. Åren 1954 – 1964 var han sånganförare vid Norrlands nation och också dirigent för Norrlands nations manskör. Detta var bara början på Folke Bohlins lysande akademiska bana. I år fyller Folke Bohlin 95 år och är professor emeritus i musikvetenskap vid Lunds universitet.

Annonserna är många i detta nummer av Ergo. På Drottninggatan 10 fanns ”Kajsas kafferum”, och i Kåhres matsalar vid Vaksala torg serverades ”Förstklassig råkost och vegetariska varmrätter” Kött och fisk fick beställas. ”Delmonico” på Sysslomansgatan 15 och ”Delfinen” på Drottninggatan 12 var ”bra matställen för studenter”. Domtrappkällaren, som funnits sedan 1939, lockade med ”GOD MAT & Gott KAFFE”. Korsett och behå fanns för damerna – ”oavsett figurtyp” – hos Sjöbergs på S:t Persgatan 6.

/Birgitta Markendahl

Villa Göth – arkitekten Lennart Holms första hus

Publicerad 2026-07-08 – av Redaktionen

I slutet av den senaste artikeln på den här sidan nämndes ”Villa Göth” och det är ett så intressant hus att det får vara med även den här veckan.

Under 1930-talet ritade Sveriges arkitekter hus som krävde dyrt material medan de under 1940-talet, påverkade av kriget, tvingades rita hus som krävde billigare material. Det blev en mjukare stil som kallades ”folkhemsarkitektur”. I början av 1940-talet grundade Ingvar Kamprad IKEA och alla vet vad som kännetecknar de möblerna.

I början av 1950-talet kom från England en ny arkitekturstil som i Sverige kallades ”The new brutalism”, och Villa Göth lär ha varit den byggnad för vilken begreppet myntades. Arkitekterna strävade efter att göra enkla och funktionella byggnader, vars former varken kunde ge associationer eller skapa känslor. Lennart Holm och Bengt Edman ritade 1950 huset till Holms morbror Elis Göth. Ny mark hade brutits inom arkitekturen och begreppet nybrutalism var myntat.

När Villa Göth för några år sedan var till salu sa mäklaren enligt UNT: ”Det är något för dem som vill kunna säga 'Det här har bara vi.’ ”

Karl Johan Eklund, länsantikvarie i Uppsala län, har skrivit om tillkomsten av Villa Göth och varför det blev ett byggnadsminne. Många har ifrågasatt att ett så nytt hus klassats som byggnadsminne, men Eklund hävdar att det inte finns några anvisningar om ett hus ålder, men huset i fråga ska ”vara synnerligen märkligt”.

Arkitekturhistorikern Eva Rudberg har också uttalat sig om Villa Göth och hävdar att det är en av de få byggnader som placerat Sverige på den internationella arkitekturhistoriens karta. ”Byggnaden har kommit att bli symbol för och är det första exemplet på den riktning inom arkitekturhistorien som kallas ’brutalism’. Begreppet står både för ett förhållningssätt och ett arkitektoniskt uttryck. Det innebär en klarhet och enkelhet i funktionalismens kompromisslösa anda, resursmedvetenhet och funktionsuppfyllande i planlösningar, materialval och konstruktioner.”

En originell lösning som tillämpats i Villa Göth är att ytterväggarna och de bärande innerväggarna är murade i halvstenstegel. Det betyder att man använder en halv tegelsten vid murning för att till exempel avsluta hörn eller skapa vackra mönster. En halv tegelsten kallas också koppsten. Innerväggarna ser ut som ett slags vertikalt blixtlås som bildas av tegelstenarnas kortsidor när de går ut i ytterfasaden. ”Det finns inget romantiskt eller insmickrande i denna praktiska och genomtänkta byggnad”, säger Eklund.

Omkring 1950, när villan byggdes, var Elis Göth vd för Pharmacia som nu hade lokaliserats till Uppsala, främst för att kunna samarbeta med forskare vid Uppsala universitet. Göth hade av Uppsala kommun blivit anvisad en tomt på Kåbo gärde och systersonen Lennart Holm, nybliven arkitekt, fick uppdraget att rita ett hus, vilket han alltså gjorde tillsammans med kollegan Bengt Edman. Göth önskade få en funktionell bostad för en sin familj men också rejäla utrymmen för representationen som krävdes av en Pharmaciachef. Under hösten 1950 byggdes villan under den välkände byggmästaren Nils Jorilds ledning, och vid årsskiftet 1951 var den inflyttningsklar.

Den dominerande arkitekten i Uppsala hade under många år varit Gunnar Leche, vars hus inte alls såg ut som detta nya i Kåbo. När han fick se ritningarna i samband med bygglovsansökan, lär han ha sagt: "Det är tur att det finns träd.” Folk i allmänhet var också lite undrande inför detta nya hus, som i folkmun kom att kallas ”transformatorstationen”.

Hur länge Villa Göth sedan var i familjen Göths ägo finns inga uppgifter om, men att den senaste ägaren övertog den 2018 finns belägg för.

/Birgitta Markendahl

Kåbo – många arkitekters verk

Publicerad 2026-06-18 – av Redaktionen

Uppsala är i dag en stor stad indelad i mer än 80 områden och stadsdelar. En av dem är Kåbo, som tidigare hette Kåbo gärde och var en by i Bondkyrka socken. Dagens uppsalabor säger att man bor ”på Kåbo”. Ja, ett gärde bor man ju ”på”. Kåbo gärde tillhörde ursprungligen Uppsala slott, men domprosten, ärkebiskopen och ärkedjäknen disponerade också vissa delar av det.

Första gången området omtalas i skrift är 1278, då domprosten i Uppsala Andreas And fick en jordlott i det som nu heter Kåbo. And var en betydelsefull person som under några år i början av 1300-talet bland annat var riksråd, det vill säga kungens rågivare. I Uppsala lever hans minne kvar genom äldreboendet Stiftelsen Andreas Ands minne på Luthagen: ”Det familjära äldreboendet med den goda maten”. Det har funnits här ända sedan 1925.

Ortnamnsforskaren Mats Wahlberg skriver i sin bok om Uppsala gatunamn att Kåbo, som 1316 hette de Kaby och senare Koby, på 1500-talet fick namnet Kåbo gärde. Han funderar på om ”Ka” kan ha något med ordet kaja att göra. De många kajorna fanns förmodligen på gärdena här redan då, men han hittar inget belägg för detta.

Wahlberg skriver att Kåbo år 1548 låg ”väster om Kungsgärdet och 1556 hart under slottet”. På en karta från 1699 över Uppsala stads åkrar var Kåbo Gärdet ett område innanför nuvarande Norbyvägen, Kåbovägen, Döbelnsgatan och Dag Hammarskjölds väg. Wahlberg skriver också: ”I senare tid har man med Kåbo gärde avsett området för nuvarande Kåbo villastad.” Nu bor där omkring 3 000 personer – i stora villor ritade av olika arkitekter. Några få hus är från 1800-talet men de allra flesta ritades under 1900-talet av olika namnkunniga arkitekter. Eftersom villorna ofta går i arv i generationer är det sällan några till salu, men de som bjuds ut är dyra.

På 1910-talet började Kåbo bebyggas och den första arkitekten var Per Hallman, som också var Stockholms förste stadsplanedirektör. Han var  specialist på stadsplaner och ivrade för moderna och sunda idéer på detta område. Stadsdelen ligger mellan olika universitetsområden, och de första som bodde där var professorer och universitetslärare men också militära tjänstemän.

Viktor Holmgren var en annan för Uppsala och Kåbo betydelsefull arkitekt som levde mellan 1882 och 1957. Han hade varit lärling hos den välkände arkitekten Ture Stenberg, som omnämnts i dessa spalter i många olika sammanhang. När Stenberg gått bort övertog Holmgren rörelsen, och år 1909 ritade Holmgren Zoologen i Uppsala och under 1920-talet flera villor i Kåbo.

Arkitekten Gunnar Leche ligger bakom ett flertal stora villor i Kåbo och gjorde flera tillbyggnader på villor i det området. Radhusen på Slöjdgatan ligger han också bakom. För fyra år sedan såldes en trevåningsvilla i Kåbo från 30-talet, ritad av honom. Utropspriset var 14 800 000 kronor.

En annan känd arkitekt var Albin Brag som levde mellan 1878 och 1937. Han har genom de hus han ritade satt spår i många städer i Sverige och i Uppsalas Kåbo. För några år sedan såldes en 320 kvadratmeter stor, röd nio-rumsvilla på Södra Rudbecksgatan med ett utgångspris på 21 miljoner kronor där. Huset är ett av de första som byggdes på gatan och enligt mäklaren är det ovanligt att sådana villor lämnar släkten.

Sten Hummel-Gummælius var stadsarkitekt ett antal år i både Enköping och Sala och drev samtidigt en egen arkitektverksamhet i Uppsala från 1939. Han ritade bland annat Uplands och Smålands nationer, Salabackekyrkan,  Eriksbergskyrkan och Domprostgården. Det välkända Bror Hjorts hus i Kåbo ritade han i början av 1940-talet i samråd med familjen Hjort.

Bengt Edman & Lennart Holm är arkitektduon som bland annat ritat Villa Göth på Döbelnsgatan i Kåbo, 1950. Det var från början Pharmaciachefen Elis Göths bostad och är klassat som byggnadsminne. Huset har gett upphov till beteckningen brutalism, en stil som uppkom i England i början av 1950-talet. Den kännetecknas av rå, oputsad betong, synliga konstruktioner och monumentala former.

/Birgitta Markendahl

Här hålls Uppsalastudenternas hälsa i trim

Uppdaterad 2026-05-28, Publicerad 2026-05-26 – av Redaktionen

För några veckor sedan skrev Hela staden på den här sidan om Exercitiehuset i Uppsala. Det uppfördes på 1600-talet och låg ungefär på den plats där dagens universitetshus ligger. Universitets- och rikskansler Axel Oxenstierna ansåg att unga adelsmän som studerade vid universitetet också skulle utbildas i  idrotter som fäktning och ridning samt inom dans. De skulle kunna föra sig vid utländska hov. För dessa unga män ordnades alltså en övningsbana här, men något hus att gymnastisera i fanns inte då.

I början av 1800-talet uppstod intresset för gymnastik på riktigt, och det berodde mycket på gymnastikpedagogen och skalden Per Henrik Ling, som levde mellan 1776 och 1839. Han har kallats ”den svenska gymnastikens fader”, och han grundade och var första föreståndare för Gymnastiska centralinstitutet, som nu heter Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH.

Vid Exercitiehuset Uppsala fanns alltså inget utrymme för gymnastik utan i  stället gjordes under 1800-talet ett rum i Gustavianum om till gymnastiksal.  Men studenterna i Uppsala blev fler och fler och i slutet av 1800-talet flyttade verksamheten över till Katedralskolans gymnastiksal och till olika lokaler i staden, som studenterna själva ordnat.

Mycket aktiv i frågan om gymnastiklokal – i första hand för studenterna – var professorn i fysiologi Frithiof Holmgren (1831-1897). Han bildade 1874 Uppsala studenters gymnastiska förening och var dess ordförande fram till sin död. Arkitekten Ture Stenberg anlitades och han ritade både ett gymnastikhus och en idrottsplats, nuvarande Studenternas IP. Den sistnämnda invigdes 1909 och året därpå var gymnastikhuset klart och kunde invigas den 3 mars. Det var då ett av Sveriges modernaste, byggt i jugendstil och öppet för alla. Att i samma byggnad kombinera gymnastiksal med simhall var något nytt.  Den nya ”Uppsala studenters idrottsförening” skötte idrottsplatsen.

Gymnastikhuset har under årens lopp byggts om invändigt flera gånger. Omklädningsrum för damer fanns inte från början men har tillkommit. På 1930-talet byggdes en tennishall, ritad av arkitekten Ture Wennerholm (1892–1957). Den invigdes 1937 under namnet ”Kårens tennishall”, men har också kallats ”Studenternas tennishall”. Den räknas som en av Uppsalas första funktionalistiska byggnader.

I tennishallen har det inte bara spelats tennis. Den 17 februari 1939 hölls där det så kallade bollhusmötet. Studenterna hade bjudit in lärare och universitetskansler ”för att diskutera och taga ställning till statsmakternas eventuella beviljande av inrese-, uppehålls- och arbetstillstånd i riket för viss utländsk, framförallt intellektuell arbetskraft”. Arbetskraften bestod av ett mindre antal tyska, judiska läkare.

Studenthälsans aktiviteter flyttade år 2009 till den nybyggda Campus 1477 vid Blåsenhus. Varför 1477? Svar: Uppsala universitet grundades år 1477.

/Birgitta Markendahl