Alla har rätt till idrott

Publicerad 2024-10-05 – av öfre slotts media
3 min läsning

Det är en av sensommarens absolut varmaste dagar och på Uppsala friidrottsarena i Gränby springs, hoppas, kastas, spelas, dansas – och svettas det ordentligt. Maria Grip från RFSISU Uppland och Oskar Eriksson, aktivitetssamordnare på Uppsala kommun skrattar.

– Vi är så glada över att vi nått ut till riktigt många personer med vår inbjudan, säger Maria.

– Och att ungefär 175 dykt upp i värmen, fortsätter Oskar.

Det är första gången som kommunen och RFSISU samarbetar kring en idrottsdag av det här slaget och poängen är att uppsalabor med en funktionsvariation och ett beslut om ett LSS-boende gratis ska få prova olika sorters parasporter. Maria säger att initiativet togs gemensamt sedan man insett att behovet av att prova nya idrotter i den här gruppen är stort.

– Det ska vara lätt att idrotta och få kontakt med sportföreningar och idrottsklubbar, säger Maria. Också om du har en funktionsnedsättning.

Dagen har hittills fyllts av ”blindfotboll”, där själva fotbollen är en skallra som hörs, boccia, bowling, arm-cykling, rullstolsrugby, badminton och bangolf. För att nämna några sporter. Alla får prova allt och Oskar säger att när man fått ihop en lagom stor grupp kör man. Många sportföreningar i Uppsala har ställt upp idag och de ledare som är med har ofta gått en särskild utbildning. Att erbjuda möjligheter för människor med funktionsvariationer innebär ett särskilt ansvar. Ibland sker idrottsutövandet på ett integrerat sätt, ibland körs träningen individuellt. Det beror på vilka möjligheter som finns i den enskilda klubben.  

En som älskar parasport är Titti Haqoue, som provat på olika idrotter idag. Titti är dessutom arrangemangets särskilda maskot och har ägnat stor del av dagen åt att hälsa på de andra, kramas, dansa och skoja – i en tigerdräkt. Titti skrattar.

– Man måste vara på, då blir det jätteroligt!

Simon Fredriksson, som kommit fram till Titti, säger samma sak. Den här dagen är jätterolig och särskilt kul har han haft som ”flygande reporter” för Radio Fyris. Han har intervjuat de andra deltagarna, samtidigt som han provat på en hel del sporter själv.

– Tennis till exempel, säger Simon. Och golf.

En som gärna låter sig fotograferas och stolt berättar om dagens insats är uppsalabon Sira Rehn. Han har tillsammans med bland andra kompisen Mattias Rembrink underhållit med sitt musikband idag och båda är väldigt nöjda.

– Det gick jättebra, säger Sira. Både att spela och att sjunga för alla de andra.

Förhoppningen är att idrottsdagen kommer att upprepas också nästa år och både Maria och Oskar avslutar med att hälsa alla dem som inte var med idag välkomna vid nästa tillfälle.

– Vi är jättenöjda med dagen hittills och hoppas att de som varit med har hittat nya idrotter att engagera sig i, säger Maria.

– Och nästa år kommer vi att försöka samverka på samma sätt igen, säger Oskar.

RF-SISU Uppland är en av Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas 19 regionala organisationer. Deras uppdrag är att stödja, leda, företräda, utveckla, bilda och utbilda idrottsföreningar och specialidrottsdistriktsförbund.

”Parasport är idrott för personer med rörelsenedsättning, synnedsättning eller intellektuell funktionsnedsättning. Den kännetecknas av gemenskap, glädje och drömmar. Här finns något för alla.”

Ett LSS-boende är utformat för att erbjuda en trygg och anpassad boendemiljö för personer som på grund av sin funktionsnedsättning behöver stöd och service i vardagen.

Drömfinal i Lag-SM i badminton Lördagen den 23 maj klockan 16 möter Fyrsifjädern Täby på Fyrishov

Publicerad 2026-05-12 – av öfre slotts media
3 min läsning

I Uppsala är det många som gillar sporten badminton och nästa lördag – den 23 maj klockan 16.00 – vankas det en riktig högtidsstund för dem. Fyrisfjäderns sportchef Kim Knudsen ser nöjd ut.

– Det är dags för final i årets Lag-SM i badminton och i år möter Uppsalalaget ärkerivalerna från Täby. Det är två giganter i Badmintonsverige.

Att Fyrisfjädern går långt i SM och till och med vinner – det har hänt hela18 gånger – är inte ovanligt. Nu är det dock några år sedan och senaste vinsten var 2022. Täby har vunnit SM-bucklan tre gånger tidigare.

Spelare som möts på lördag känner varandra väl eftersom flera av dem tränar varje dag på det välkända nationella centret i Uppsala – Badminton Sweden Elite Center. Kim är ändå säker att de kommer att kämpa hårt för att ta hem vinsten.

– Även om de är vänner privat kommer det att bli stenhårt och de kommer att göra allt för att ta hem SM-guldet. Den här matchen vill ingen förlora!

Han berättar att hemmalaget Fyrisfjädern besegrade Påvelund utanför Göteborg i semifinalserien efter två mycket spännande matcher och att Täby, efter en dramatisk semifinalserie, vann den tredje och helt avgörande matchen mot Trollhättan.

– Det är verkligen de två bästa lagen i Sverige som möts på Fyrishov i SM-finalen nu.

Det spelas både herr- och dam-singlar, liksom herr-, dam- och mixeddubbel. Varje lag består av ett större antal spelare än de som tas ut till finalen och ofta avgör dagsformen och taktiska dispositioner vem som får spela. Idag är Tilda Sjöö och Oscar Reuterhäll från Fyrisfjädern och Max Svensson och Sofia Strömvall från Täby i hallen för att träna. De hoppas alla på att bli uttagna nästa lördag.

– Det vore jätteroligt, säger Sofia. Man vill alltid tävla och speciellt i en SM-final.

Sofia Strömvall är 19 år och en av de yngsta deltagarna i årets lagfinal. De andra är några år äldre och Fyrisfjäderns Tilda Sjöö, som själv började spela när hon var 3 år, berättar att badmintonspelare ofta är som bäst i 30-årsåldern.

– Så det är bra att vi är ganska unga, då har vi tid på oss att utvecklas.

Alla fyra berättar att de började spela badminton tidigt. Täbys dubbelspelare Max Svensson var sex år när han första gången stod med sin pappa bredvid en badmintonplan och tittade på sina syskon. Oscar från Fyrisfjädern säger att han sysslade med andra sporter också, men att han nu satsar helt på badminton.

– Jag är från Sandviken, så bandy kom naturligt. Sen kom jag in på badmintongymnasiet här och blev kvar i sporten.

De tycker alla mycket om att spela badminton och Sofia säger att en anledning är att sporten är så allsidig.

– Det krävs bollsinne, kondition, smidighet och att man är snabb.

Kategorien mixeddubbel är unik för badmintonsporten, där killar och tjejer både tränar och tävlar tillsammans. Det vanliga i mixeddubbel är att killen är längst bak eftersom han är starkare och kan slå längre och hårdare medan tjejen tar hand om spelet vid nätet. Tilda ler.

– Och längst fram gäller det för oss tjejer att vara snabb med racket och att ha kontroll på bollen.

Badminton är en jämställd och jämlik sport. Det tilltalar alla fyra, som säger att de trivs med att träna tillsammans. Det blir roligare och mer spännande på olika sätt.

– Och färre konflikter och intriger, säger Tilda. När man blandar killar och tjejer.

Även om de fyra spelarna som träffats idag känner varandra väl och alla är med i det svenska landslaget känner de av rivaliteten som råder inför Lag SM-finalen. Lördag den 23 maj är det kampen om att bli bästa badmintonlaget i Sverige som är det viktiga och Oscar är säker på sin sak.

– Vi kommer att ge allt för att vinna den här SM-bucklan. Den är superviktig!

/Anna Löfving

Från skrot till hoj

Publicerad 2026-04-28 – av öfre slotts media
3 min läsning

Varje lördag och söndag ställs hundratals cyklar upp utanför cykelverkstaden i Gottsunda. De begagnade cyklarna kommer från cykelrensningar i och omkring Uppsala, och får genom Uppsala returcyklar ett nytt liv.

– Det är viktigt utifrån vårt hållbarhetstänk att allt som går att använda från cyklarna sparas och används på nytt, säger Hamza Alasaad, som driver Uppsala returcyklar tillsammans med Josefin Haraldsson.

Det soliga vädret den här lördagen har lockat ut många som är redo att slå till på en ny cykel. Josefin, Hamza och resten av personalen välkomnar nya kunder och delar ut prislistor.

Och här finns många dugliga cyklar i varierat skick och pris att välja mellan. Varje helg ställs omkring trehundra barn-, dam-, herr- och elcyklar upp utanför verkstaden på Bröderna Berwalds väg i Gottsunda. Det finns även nya cyklar och elcyklar.

– Denna vill jag köpa, säger en kund som fått provcykla och bestämt sig för en fin hoj.

Plingklockan fungerade dock inte så bra, påpekar kunden, och Hamza hjälper till att byta till en ny och justera sadeln.

Hamza berättar att familjeföretaget startades 2017 och har sedan dess bara vuxit. Idag har Uppsala returcyklar blivit en välkänd cykelhandlare i och runtom Uppsala. De begagnade cyklarna är återbrukade och kommer från cykelrensningar som Uppsala returcyklar utför åt ett hundratal bostadsrättsföreningar och fastighetsbolag i och omkring Uppsala. De erbjuder stöd i det juridiska kring cykelhanteringen och samlar in cyklarna kostnadsfritt. Trasiga eller övergivna cyklar som för någon är skrot, tas om hand och rustas upp till en fungerande cykel igen.

– Nu börjar högsäsongen för försäljningen, men vi har mycket jobb året om. Under resten av året samlar vi in och rustar upp så mycket cyklar som vi hinner, säger Josefin.

Omkring 75 procent av de cirka 2500 cyklar som samlas in varje år kan rustas upp och säljas. Mycket sparas som reservdelar som både används och säljs vidare till andra cykelhandlare, och resten återvinns.

– Uppsala är en bra cykelstad och folk vill ha en billig cykel som funkar, och det hittar man hos oss. Många studenter som flyttar hit hittar oss snabbt, och vissa som köper en cykel kommer tillbaka med den när de flyttar vidare efter studierna, säger Josefin.

Uppsala returcyklar är även ett socialt företag där flera av de idag fyra heltidsanställda tidigare stod långt från arbetsmarknaden och har lärts upp för att idag kunna bidra med sin kompetens.

– Hamza är född till entreprenör och står för mycket av den dagliga driften medan jag är mer projektledare och jobbar med administration och marknadsföring. Vi kompletterar varandra bra, berättar Josefin.

Även så här års arbetar några av personalen inne i verkstaden, med reparationer och cykelbygge. Bland cykeldelar och verktyg mekar Samuel och Ahmad med en cykel som ska göras i ordning för försäljning, som för tillfället står uppochnedvänd utan bakhjul. Även den är på väg att få ett nytt liv, snart hos någon ny som nöjt kan trampa den runt i Uppsala.

/Emma Tapper

De bytte scroll mot skog

Uppdaterad 2026-04-21, Publicerad 2026-04-19 – av öfre slotts media
3 min läsning

Hade du kunnat byta skrämtid mot tid i naturen? Precis det har Uppsalafamiljen Björk Örde gjort under fem månader i projektet Skärm mot skärm. I samband med smygpremiären av friskvårdsaktiviteten Hittaut hölls ett avslutningsevent för projektet på OK Linné i Norby i Uppsala.

Familjen Björk Örde valdes ut bland över 200 sökande att byta scroll mot skog - skärmtid mot mer tid i naturen.

– Skärmarna var en stor källa till konflikter i familjen. Det var för mycket skärmtid, vi föräldrar behövde säga nej och det blev mycket tjat och bråk. Vi visste vad vi skulle göra, och då dök det här projektet upp, berättar mamma Lisa.

Familjen sätter sig i backen bakom OK Linné, men snabbt försvinner barnen iväg åt olika håll med Jonas hack i häl medan Lisa fortsätter berätta.

Från december har familjen fått veckoutmaningar från Svenska orienteringsförbundet med fokus på rörelse och utevistelse; allt från hinderbanor till pulkastafett och mästarnas mästare.

– Vi behövde verkligen en nystart, och aktiviteterna gjorde allt lättare. Nu har det blivit en självklar del av vår vardag. Igår frågade barnen vad ska vi göra idag?”, säger Lisa.

Under projektet har familjen minskat skärmtiden drastiskt. Målet var inte att utesluta skärmar helt, utan att hitta en balans.

– Det finns ju jättemycket bra att hämta från skärmar också. Men fokus har varit på att skärmen inte ska inkräkta på annat.

Men det har också funnits utmaningar, även för föräldrarna.

– Det är ju smidigt med skärmar. Man låter barnen kolla lite så att det blir lugnt och för att få en stressig vardag att gå ihop.

Trots en del utmaningar så har projektet resulterat i mer tid tillsammans, bättre sammanhållning och mindre konflikter. En framgångsfaktor var ett omtag med reglerna kring skärmarna, vilket gjorde det tydligare för barnen vad som gäller. Upplägget att dra ut direkt efter jobb och skola, och att ta med maten ut har också varit ett vinnande koncept.

– Stormköket som vi investerade i har underlättat mycket. Annars blir maten lätt ett hinder för att ta sig ut, säger Lisa och får medhåll av Jonas som hittat tillbaka till slänten bakom OK Linné.

– Det största har varit att vi kommit ut i alla väder, inte bara när det varit fint, säger han.

Lisa har också märkt av att barnen har blivit mer kreativa när det kommer till att underhålla sig själva.

– Det räcker med att vi kommer ut, som nu bara, säger hon och nickar mot barnen, – så springs det och byggs kojor.

I och med dagens event, som sammanfaller med smygpremiären av Hittaut i Uppsala, så avslutas också projektet skärm mot skärm. Projektet har dokumenterats i sociala medier och finns att se på Svenska orienteringsförbundets Youtubekanal. Men resan med mindre skärmtid och mer utevistelse fortsätter för familjen – dock med lite lättade regler.

– Det har varit en fantastiskt givande resa, och vi kör på.

/Emma Tapper

Utan historia, ingen framtid – Följ med på en guidad visning på Medicinhistoriska museet

Publicerad 2026-04-16 – av öfre slotts media
3 min läsning

Många tar nog den sjukvård som finns tillgänglig i dag för given. Vi tänker att undersökningar, mediciner, operationer, bedövningar och annat vi får när vi blir sjuka alltid har funnits. Så är det förstås inte! Anna Stenkula är ansvarig för Medicinhistoriska museet i Ulleråker.

– Det är inte alls länge sedan som allt såg annorlunda ut. Människor dog av sådant som vi idag ganska enkelt kan bota.

Det är torsdagkväll i mitten av april och i entrén på museet har en liten grupp besökare samlats. De har kommit hit för att följa med på en av de två guidade visningarna som strax ska börja. Karin Norlén, som är pensionerad läkare, och Kerstin Rollman, före detta sjuksköterska, är kvällens guider.

– Utan historia ingen framtid, säger Kerstin. Jag vill gärna berätta om hur den moderna sjukvården vuxit fram. Det känns viktigt.

Karin håller med. Sedan hon avslutat sin anställning på Akademiska sjuhuset för några år sedan fick hon jobb som t.f. chef på Medicinhistoriska museet och blev väldigt intresserad.

– Jag arbetade inom psykiatrin i slutet av min karriär, så det känns särskilt bra att först arbeta här och sedan guida besökare.

Det vackra huset – som de flesta förknippar med psykiatrisk vård – mitt i Ulleråker, byggdes i början av 1900-talet. Länge fungerade ovanvåningen som överläkarbostad och på nedervåningen var det socioterapi för patienter. Sedan mitten av 1990-talet är huset ett museum.

– På ovanvåningen var det utställningar redan under 1980-talet, berättar Anna, så när Akademiska behövde mer plats för museiföremål blev det naturligt att använda hela det här huset.

Den välkände läkaren och professorn Lars Thorén samlade under 80- och 90-talen ihop en stor mängd föremål som använts på sjukhuset sedan det öppnade. När man letade utrymmen för förvaring av dessa beslöts att det storslagna huset i Ulleråker skulle användas.

– Museiföreningen som startats på 80-talet var förstås noga med att de ihopsamlade föremålen skulle förvaras säkert, berättar Anna. Och här fanns ju plats.

Idag är museet till största delen fyllt med saker som hör ihop med allmän sjukvård, men det finns också mycket intressant med inriktning på psykiatrisk vård. Innan guideturerna drar igång delas gruppen upp i två delar, där Karin tar hand om de som är mest intresserade av den allmänna medicinhistorien och Kerstin går upp på ovanvåningen för att berätta om psykiatrihistoria. Karin pekar ivrigt.

– De första redskapen man använde inom sjukvården var för att skapa balans mellan vätskor. Fram till 1800-talets slut sög man ut blod, slem och galla med hjälp av olika instrument för att bota sjukdomar.

Under rundturen får vi lära oss om gamla tiders sjukvård genom att titta på röntgenapparater, stetoskop, EKG-maskiner, kuvöser, konstgjorda hjärtklaffar och mycket annat som samlats i de olika rummen och korridorerna. Karin, som tillsammans med de andra guidevolontärerna, har tagit reda på mycket om sjukdomar förr och hur de botades genom att lyssna på föreläsningar, läsa i böcker och samtala med människor som var med eller har studerat historia. Hon tycker att de många intressanta föremålen ger en större förståelse för dagens sjuvård.

– Och en ödmjukhet inför den hjälp som finns att få idag. Man tar mycket för givet, som inte alls var självklart för bara några år sedan.

Avslutningsvis berättar Anna och de andra om en önskan att få utveckla Medicinhistoriska museet ytterligare och göra om den stora utställningen på nedervåning. De hoppas på medel för att göra den mer lättillgänglig, så att fler

uppsalabor och hitresta besökare ska lära känna vår svenska medicinhistoria.

– Den är så viktig, säger Anna. Historien ger oss perspektiv och en tro på framtiden.

/Anna Löfving