Torsdagen den 28 maj samlades över tvåhundra taggade barn i den soliga Årstaparken för att delta i Hugoloppet, loppet där alla kan vara med. Loppet arrangerades i Uppsala för femte året, och fem anpassade skolor var med och rullade, sprang eller gick i mål.

I Årstaparken står en klunga av lärare, en ninja turtle och en Superman. De stämmer av det sista förberedelserna, och snart börjar elever och personal från de anpassade skolorna i Årsta, Johannesbäck, Östra Stenhagen, Berga och Gottsunda anlända för att delta i Hugoloppet. Under Supermandräkten finns Maria Nordmark, verksamhetsledare för Hugolppet. Över tvåhundra elever har anlänt och väntar i klungor på att något ska hända, när Maria ställer sig framför dem och greppar en megafon. Det har blivit dags för uppvärmning.

– Är ni redo? ropar hon mot havet av elever och får ett jublande “JAA” till svar.

Anna Brandberg, lärare på Gottsunda anpassad skola och Lotta Gradin, lärare på Gottsunda och Johannesbäck anpassade skolor, leder uppvärmningen. De skruvar upp volymen på högtalaren och visar rörelserna i takt till musiken, vända mot havet av elever.

Hugoloppet arrangeras av Glädjeruset, ett lopp där alla kan vara med, oavsett om man springer, rullar eller går. Hugoloppet riktar sig specifikt till anpassade grund- och gymnasieskolor med målet att skapa rörelse och sänka tröskeln till fysisk aktivitet, oavsett förutsättningar.

Några av eleverna som deltar i loppet är Valter, Adam, Tilda och Asmau. De är alla taggade på att köra igång och tycker det är roligt att träffa så många andra barn.

– Det har blivit en jätterolig tradition som både eleverna och vi lärare ser fram emot, säger Anna.

För många elever är det stort att få genomföra loppet och få en fin medalj, och att få träffa elever från andra skolor. Att det är så många skolor och barn som deltar gör också att det skapas en festlig stämning.

– Det betyder jättemycket för barnen och de känner sig stolta att få delta i ett riktigt proffsigt arrangerat lopp, säger Lotta.

Uppvärmda och redo har det blivit dags att röra sig mot startlinjen. Starten går på Annas signal i megafonen, och med ett ståhej beger sig alla iväg, påhejade av varandra. Snabbt sticker de mest taggade iväg, tätt följda av ytterligare tvåhundra elever som tar sig runt banan i sin egen takt.

Maria berättar att Hugoloppet arrangeras årligen på omkring 10-15 orter i lite större skala, där loppet i Uppsala är det som blivit störst hittills. Många skolor, hela 120 stycken förra året, arrangerar också Hugoloppet på egen hand med stöd från arrangörerna.

– Det är fantastiskt roligt att göra detta, och för många barn blir det något återkommande att se fram emot. Det är också väldigt enkelt arrangerat och helt kostnadsfritt för skolorna, säger Maria.

I målgången möts eleverna av applåder och jubel, och får en medalj runt halsen. Några elever har inte fått nog – de kör ett varv till.

/Emma Tapper

Petra Holmgren Reichler sitter i styrelsen för Föreningen trädgårdsveckan i Uppland, vilket är en ideell förening med syftet att lyfta den gröna näringen i Uppland, hållbar odling, lokala besöksmål och grön turism. Årets trädgårdsvecka äger rum den 27 juni – 5 juli.

Idén till trädgårdsveckan väcktes i samband med att de, tillsammans med Destination Uppsala, arrangerade ett riksmöte för trädgårdsföreningen Sällskapet trädgårdsamatörerna 2023. Destination Uppsala frågade om de kunde göra någonting mer för uppsalaborna, vilket ledde till att de började inventera det gröna Uppland. De är nu inne på sitt fjärde år.

– Det finns allt från plantskolor och gröna hantverkare till trädgårdscaféer och blomsterodlare, berättar Petra. Det finns hur mycket som helst, och man behöver inte resa så långt bort, utan man kan hemestra och köra i vilket väderstreck som helst så hittar man massa trevliga ställen.

Föreningen trädgårdsveckan vill få entreprenörer att bygga nätverk och samverka med varandra, men också att allmänheten ska bli medveten om vilka småföretag som finns i Uppland. På deras hemsida finns ett kalendarium med kommande evenemang. Genom sociala medier delar de olika aktörers evenemang samt bjuder in till nätverksträffar för att diskutera vad man kan göra tillsammans.

– Det är så himla roligt och jag tycker det är fantastiskt vilka stjärnor det finns, säger Petra.

Responsen från Trädgårdsveckans besökare har varit positiv och under åren har det ordnats en hel del spännande evenemang, bland annat har Lennakatten kört blomstertåg och Kröns handelsträdgård arrangerade en workshop om blomsterarrangemang tillsammans med blomsterkonstnären Gunnar Kaj. Årets tema är hållbarhet, och det finns mycket roligt att ta del av, till exempel föredrag om att skörda, förvara och lagra på Färsna gård, en workshop om sommarsticklingar, afternoon tea med rostema, trädgårdsfester och konstutställningar. Tanken är att det ska finnas något för alla.

– Att odla hållbart och beredskapsodla berör oss alla, det behöver alla kunna, säger Petra.

Petra anser att den gröna näringen i Uppland idag är stark.

– Jag tror att det är bra så länge vi är lojala med våra odlare, och kanske inte går på det som är billigast utan att vi går på det som är bra kvalitet.

Föreningen trädgårdsveckan försöker inspirera till hållbar odling genom att dela goda exempel, som Ulleråker gård, Forsbergs gris och Grönt med flera. I Storvreta och Bälinge finns också något som heter Tillsammans odling, vilket innebär att man odlar tillsammans på en större yta.

– Det blir så mycket enklare och det är så trevligt att odla tillsammans, säger Petra. Kommunen borde ta fram mer mark för människor att odla, och det tror jag är positivt ur ett integrationsperspektiv också eftersom vi har många invandrare som är fantastiskt duktiga på att odla.

Odling betyder allt för Petra och i nuläget odlar hon grönsaker tillsammans med sina kompisar i Storvreta. Hon vill uppmuntra till att alla kan göra någonting, även om det bara är en liten tomatplanta i fönstret.

– Det är en sådan tillfredsställelse att odla sin egen mat, man åker hem med sin korg full med skörd.

Hon är förväntansfull inför årets Trädgårdsvecka och det finns väldigt mycket att ta del av, så man får helt enkelt plocka russinen ur kakan och ta del av det man tycker står högst upp på listan.

– Förra året jobbade jag så mycket, i år ska jag bara njuta. Det ska bli jättetrevligt, avslutar Petra.

/Lina-Maria Hjortell

– Det är en hjärtefråga för oss, säger Noel Frisk med ett leende. Att alla ska ha kul och känna sig duktiga. Det finns inget elittänk alls på våra läger.

Att spendera en vecka på badmintonläger har blivit lite av en tradition för många barn i familjer som är knutna till Fyrsifjädern i Uppsala. Men långt ifrån alla barn som deltar har föräldrar eller syskon i klubben.

– En del är vana vid badminton och har kanske familjemedlemmar som spelar, men meningen är att den som bara är nyfiken och aldrig hållit i ett rack också ska våga sig hit.

Det närmar sig skolavslutning och snart är sommarlovet här. Sedan ungefär 30 år finns möjligheten att spendera en vecka på badmintonläger – antingen i början av sommaren, vecka 25 och 26 eller i slutet, vecka 31. Noel säger att de tidigare hade fler veckor att välja mellan, men att det efter pandemin landat i tre.

– Vi märker att utbudet av sommaraktiviteter är väldigt stort, så kan vi fylla tre veckor med spelare är vi glada.

Liksom vid tidigare samtal med medlemmar i badmintonklubben märks den familjära inställningen också hos Noel. Upp till 13 års ålder spelade han mycket fotboll, men sedan bytte han sport.

– Jag spelade badminton med min faster hemma i trädgården … och hon slog mig. Det tände gnistan och jag började träna badminton på riktigt.

Och Noel blev en mycket duktig spelare. Han har tränat och tävlat på hög nivå även om han nu dragit ner lite och börjat plugga till ingenjör. Samtidigt arbetar han 50 procent som ungdomsansvarig och tränare i klubben. Han skrattar.

– Det blir lite mycket ibland, får se hur jag prioriterar framöver, men det är så kul här.

Badminton är en allsidig sport, där det viktiga är koordinationen, att ögat och handen fungerar ihop och rörelsemönstret hos spelaren.

– Därför kan det bli lite kämpigt under puberteten, särskilt hos killar, men sen brukar det lösa sig igen, säger Noel.

På sommarlägren, som man anmäler sig till via Fyrisfjäderns hemsida, ägnas första dagen åt att spelarna får lära känna varandra och en liten introduktion till badminton. Dag två delas de in i grupper beroende på ålder och erfarenhet. Eftersom spelarna kan vara mellan 4 och 17 år är det viktigt att man hamnar rätt. Noel säger att det aldrig läggs någon press på deltagarna eller att någon känner sig utanför eller dålig. Det viktiga är att är roligt och att alla trivs.

– Och alla blir faktiskt bättre på badminton under de fem dagar som lägret är, säger Noel. De som aldrig spelat förut förstås, men också de som redan tränar en del.

Eftersom de flesta som deltar kommer från närområdet bor de oftast hemma, men de som rest hit från andra städer har möjlighet att bo i någon av campingstugorna på området eller på vandrarhem.

– Ibland kommer någon familj med husvagn hit och kanske passar på att vara turister i Uppsala samtidigt som barnen är på läger.

Ganska vanligt är det att syskonpar medverkar, eller att vänner kommer tillsammans, men det går lika bra att komma ensam. Noel garanterar att alla får nya vänner och snabbt kommer in i gemenskapen.

– Det är meningen med alltihop. Att ha kul, få vänner och lära sig en del badminton. Det konceptet har fungerat i 30 år, så det ska nog kunna fortsätta så. Välkomna att anmäla er på vår hemsida!

Här anmäler du dig: www.fyrisfjadern.se

/Anna Löfving

Allt var inte bättre förr, men en del var faktiskt det. Barn rör sig mindre än tidigare och det vill Hanne Liljeholm, idrottsvetare och hälsopedagog, ändra på med hjälp av begreppet ”rörelserikedom” – physical literacy på engelska. Född i Uppsala men numera boende i Stockholm har Hanne – både genom utbildning, jobb och på fritiden – sysslat mycket med rörelsens betydelse för människan. Hon är övertygad om att barn som växer upp idag måste ges fler möjligheter att röra på sig.

– Barn idag rör på sig mindre än någonsin, säger Hanne. De är inte ute och leker som barn gjorde

tidigare. Framför allt sitter de, precis som vuxna, mycket vid sina skärmar och går de ut är ofta en vuxen med och styr, i alla fall bland de yngre.

Hanne har själv alltid tyckt om att röra på sig. Hon testade många olika sporter under uppväxten men kände sig aldrig hemma i den organiserade idrotten utan älskade den fria leken, utforskandet av miljöer och att själv uppfinna egna lekar. Som vuxen boxades hon under många år och har åkt mycket snowboard och skateboard, rörelseformer som är friare än traditionella idrotter. Det gjorde att hon fick en helhetssyn på rörelse, något som hon tycker fattas för många idag.

– Nuförtiden ska det satsas tidigt på de som är allra bäst, elitsatsningar i nästan alla idrotter, vilket

gör att alla andra faller bort. De som vill hålla på bara för skojs skull för att det är kul, som kanske inte är jätteduktiga får inte plats.

Föräldrar är också med och styr barns idrottande på ett annat sätt än tidigare. Det är sällan som

barn går ut och spelar fotboll eller bandy eller sysslar med någon annan aktivitet utan att vuxna harorganiserat och är med och bestämmer. Inte mycket sker spontant, vilket Hanne tycker är ett

problem.

– Det blir inte roligt på samma sätt då för barnen. De ska alltid prestera och kan inte bara ha kul

när de idrottar eller utforskar rörelser.

Hanne påpekar också att barnens idrottande har blivit en klassfråga eftersom det ofta kostar stora

pengar att köpa utrustning, hyra banor och resa till träningar och tävlingar. Det gör att många barn

hamnar utanför idrottandet och stannar hemma vid en skärm i stället.

– Om du ägnar timmarna åt skärm och skrollande blir inte bara kroppen, fysiken och motoriken, lidande. Din kreativitet, din förmåga att utforska dina och andras gränser, din nyfikenhet för omgivningen och lusten att vara fysiskt aktiv med andra försvagas. Vi människor tappar kontakten med oss själva, varandra, naturen och vår omgivning om vi inte fysiskt använder den.

Hanne, som själv har en liten dotter, har nu skrivit en bok om det här ämnet. Den heter Kolla vad

jag kan! och handlar om hur roligt små barn kan ha när de tillåts att röra på sig i den takt och på

det sätt de vill. När inte föräldrar hela tiden bestämmer och förbjuder sådant de tror är farligt

eller onödigt. Boken riktar sig till barn mellan ett och tre år och har ett eget kapitel får den vuxne.

– Då kan man prata med sina barn om det här och samtidigt utmana sig själv som vuxen.

Hanne har både ritat bilderna och skrivit texten i boken och hon berättar att den blivit uppskattad

och att många köpt den för att själva läsa och att läsa för sina barn. Kanske har vi kommit till en

vändpunkt, då föräldrar och andra vuxna börjar förstå hur viktigt det är att barn själva får upptäcka hur viktigt det är att röra på sig och hur mycket man kan lära sig om livet och omvärlden om manbara ges tillåtelse att prova och upptäcka sin kropps förmågor.

– Familj och vänner har uppmuntrat mig att göra den här boken och jag tror att den är viktig,

avslutar Hanne. Det behövs en väckarklocka som får oss vuxna att uppmuntra barnens

rörelserikedom redan från början.

Du kan köpa boken på förlagets hemsida eller via Adlibris eller Bokus.

/Anna Löfving