Noggrann och teknisk – med bra syn och stadig hand

Publicerad 2025-10-06 – av öfre slotts media
4 min läsning

– där har du en bra urmakare

Det är en av sommarens sista varma dagar och i den vackra miljön vid Ulva kvarn hittar vi urmakare Robert Harlin. Tillsammans med sina anställda huserar han i ett av de röda trähusen från 1800-talet. På dörren står det Tidlösa ur. 

– Vi trivs väldigt bra här, berättar Robert. Hela området är mig väldigt kärt. 

Att vara urmakare är inte för vem som helst. Det krävs tålamod, precision, teknisk förståelse och, som Robert uttrycker det, en stadig hand och en bra syn. 

– Man kan lära sig mycket, men viss fallenhet är bra, säger Robert. Tålamod och försiktighet är viktigt.

I åtta år har han haft sitt företag och hållit till i verkstaden vid Ulva kvarn. Utbildningen till urmakare gick Robert i Borensberg och när sedan Sveriges enda urmakarskola flyttade till Motala stannade han kvar som lärare. Att flytta tillbaka till Uppsala, där han är uppvuxen, kändes efter några år rätt och han och hans familj trivs nu fint.

– Jag har ju kommit hem och har nära till familj och gamla vänner.

Att arbeta som urmakare innebär utmaningar. Det gäller att hitta balansen mellan perfektionism och vad kunden egentligen behöver. Robert säger att det roligaste är variationen i uppdragen de får. Ibland handlar det om stora antika golvur, ibland om små armbandsur som används som smycken. Vissa ur är mycket dyra medan andra är enkla och inte värda så mycket pengar. De flesta klockor som lämnas in för lagning är dock värdefulla för kunden.

– Det är kanske en present som någon fått för länge sedan eller ett arvegods som ska repareras.

Robert berättar gärna om urets historia, som han tycker är mycket intressant. Under 1800-talet var det inte så många som ägde ett eget ur eftersom de var dyra och ibland väldigt stora. Att ha ett fickur ansågs fint och inte förrän en bit in på 1900-talet blev det mer vanligt att bära en klocka. Under de båda världskrigen var det modernt med armbandsur, då de var praktiska att bära. Från 1970-talet kunde man köpa batteridrivna klockar och under 80- och 90-talen massproducerades klockar, som alla kunde köpa. Det blev lite som en slit- och slängvara, vilket Robert tycker talar emot det som ett ur egentligen ska vara.

– Det rimmar dåligt med vad en klocka är. Den ska ju visa tiden under hela livet och bör vara av god kvalitet.

Idag finns det så kallade smarta klockar, som inte bara visar tiden utan en hel del annat och som man bär runt handleden i vått och torrt. Samtidigt har det gamla värdefulla uret kommit tillbaka och Robert upplever att tiden vi lever i nu är en spännande period för den ur-intresserade. 

– Mekaniska armbandsur har börjat säljas i flera prisklasser idag, vilket är glädjande, säger han. Även de med mindre plånbok kan idag köpa en automat som håller livet ut om man är rädd om den. På Tidlösa ur är vi glada att laga både dyra och billigare klockor, det är kundernas kärlek till sina klockor som är viktigast.

Även om företaget till största delen lagar gamla klockor som lämnas in säljer de också en del nyproducerade ur. De finns i olika prisklasser och utföranden och Robert säger att de flesta brukar hitta en som passar.

– Det finns en klocka för alla, så det är bara att komma hit och titta sig runt.

Tidigare fanns det fler urmakare i Uppsala, men i dagsläget är Robert och hans kolleger de enda som är utbildade på en urmakarskola. Han öppnar dörren får att visa mig sin arbetsplats bakom disken i den charmiga butiken och verkstaden och berättar att gänget vid Ulva kvarn hjälper varandra när det behövs. En juvelerare, en silversmed och en glaskonstnär är bra kolleger till en urmakare. Och att sommaren närmar sig slutet är inte något problem.

– På hösten och vintern är det perfekt att arbeta här, säger Robert. Lugnt och rofyllt i en fantastisk miljö.

/Anna Löfving

Citroner, hundar och bästa vänner – Hos Rockeponken the community är temana många

Publicerad 2026-06-05 – av öfre slotts media
3 min läsning

– Jag vill att butiken ska vara mer än en butik. En mötesplats för alla som behöver en sådan. Dit man kan komma precis som man är.

Det är slutet av maj och Tora Stenbeck har, tillsammans med sin bästa vän Maria Back, slagit sig ner i solen vid ett av borden på restaurang Ilforno. Snett över gatan ligger hennes butik Rockeponken the community och både Tora och Maria är fulla av entusiasm. Under de fyra åren som Rockeponken funnits har det gått allt bättre.

– Fler och fler hittar upp till oss och vi känner att vi fyller en plats i Uppsalas butiksutbud, säger Maria.

Det började med att Tora, som ofta besökte butiken som fanns på platsen före Rockeponken, förstod att lokalen var till salu. Hennes första tanke var att inreda ovanvåningen till studieplatser och källaren till spellokal - en av hennes söner driver en brädspelsförening - men hennes eget intresse för konst, färg, form och design tog över.

– Jag bestämde mig för att försöka kombinera en inredningsbutik med en mötesplats och i början även med plats för bräd- och sällskapsspel.

Så småningom fylldes lokalens två våningar med vackra saker – konsthantverk, främst från närområdet, designade kläder, smycken, skrivmaterial samt nytto- och inredningsprylar av olika slag. Den röda tråden är varor som är äkta, stilfulla, av hög kvalitet och som man inte hittar var som helst.

– Vi vill ha en bra kvalitet på det vi säljer, berättar Tora. Och gärna sådant som känns lite unikt.

Maria håller med. Även om hon till vardags arbetar med andra saker har hon följt med på Toras resa från start. Också hon älskar vackra saker och brinner för att människor ska mötas och må bra. Det är nämligen det andra benet i Toras livsprojekt. Kanske det viktigaste syftet med Rockeponken the community.

– Jag vet hur det känns att må dåligt och sakna ett sammanhang och jag vill gärna hjälpa människor att hitta rätt, säger Tora. Jag tror att Rockeponken har blivit det vi önskade.

Den senaste av alla idéer de haft och genomfört i butikens regi är ett ”Citronevent”, där Cornelia Lyshag, som är anställd av Tora, bjöd på bakverk med smak av citron och sålde hantverk på tema citron. Det hela blev mycket lyckat och tanken är att fler event av liknande slag ska genomföras. På olika teman, men med samma syfta.

– Att människor ska komma hit och träffas och ha trevligt. Inte främst för att handla, ler Tora. Det blir en bonus om de också vill det.

Om några veckor genomförs en annan dröm de haft ett tag. På Martin Luther Kings plan, som ligger precis vid Rockeponken, ska de anordna en agilitybana för hundar. Ett av Toras stora intressen är nämligen hundar och under åren har Rockeponken även blivit en mötesplats för Uppsalas många fyrbenta vänner. Maria skrattar.

– Vi kommer att bygga upp en bana som passar alla sorters hundar. De som är vana vid agility och de som aldrig provat förut.

Tora nickar.

– Alla får pris, oavsett insats. Vi har medaljer också för den som kommer sist!

Tidigare somrar har Rockeponken hållit semesterstängt, men i år är beslutet att hålla öppet också under juli och augusti. Med tanke på det intresse som den fina lilla inredningsbutiken i hörnet av Öfre slottsgatan och St Olofsgatan rönt är damerna övertygade om att kunder – i form av uppsalabor och tillresta – kommer att strömma till. Tora avslutar.

– Vi har laddat för en sommar med både nyheter och gamla godingar som vi vet efterfrågas. Välkomna hit och botanisera!

/Anna Löfving

Re:winspirera – en kreativ mötesplats för alla

Uppdaterad 2026-05-28, Publicerad 2026-05-26 – av öfre slotts media
3 min läsning

Ann-Sofie Olding har en lång bakgrund inom juridik och pedagogik, men hon har alltid haft ett intresse för det kreativa och haft många projekt på gång. Hon startade företaget Re:winspirera på en innergård vid S:t Olofsgatan i november 2025.

– Jag har känt att jag vill jobba helt och hållet utifrån mina värderingar.

Hon tycker att stadskärnan i Uppsala har blivit ganska enformig med liknande verksamheter och att det har saknats en plats där människor kan mötas och vara kreativa tillsammans. Alla som har en längtan efter att vara kreativa är välkomna till Re:winspirera. Den öppna ateljén har drop-in måndag till torsdag eftermiddag, och i lokalen finns material att skapa med, till exempel tyger, garn, lera och färg.

Många har visat ett stort intresse för att måla, och Ann-Sofie har hållit en kurs i meditativt måleri. Hon brinner för kopplingen mellan psykisk hälsa och kreativitet och har själv positiva erfarenheter av kravlöst målande i sin återhämtning från utmattning.

– Jag vill att andra ska få uppleva hur bra stresshantering det är att ägna sig åt något kreativt.

Det är viktigt att skapandet inte blir prestationsinriktat och för att undvika det jobbar Ann-Sofie mycket med tekniker där det inte går att styra allt. Dessutom har hon en regel om att man inte får kommentera varandras arbete, även om man tycker att det är superfint, just för att undvika att fokus hamnar på prestation.

– En kursdeltagare sa att det är så ovanligt, men skönt, att vara i sin process utan bedömningar.

Förutom kurser finns också möjlighet att delta i olika workshops på kvällarna. Varje veckodag har olika teman, till exempel mindful måndag och flödande-akryl tisdag. Dessutom ordnas olika event på Re:winspirera och hittills har det varit olika arbetslag, möhippegäng, barnkalas och ung cancer där som har skapat tillsammans.

– Jag frågar vad de vill göra och skräddarsyr efter varje grupp, säger Ann-Sofie. Arbetslaget målade tillsammans på en stor duk som de sedan hängde upp i personalrummet.

I nuläget har Ann-Sofie en tjej som är där tre dagar i veckan på social träning, och tanken är att fortsätta ta in fler framöver. Tillsammans prövar de nya tekniker inför kurser, jobbar med hemsidan och sociala medier.

– Hon har prövat andra insatser, men hon sa att detta är första gången hon längtar till en arbetsplats.

Syftet med Re:winspirera är inte bara att vara hälsofrämjande, utan det finns också ett hållbarhetstänk i verksamheten. Ann-Sofie jobbar mycket med återbruk, syr om kläder och försöker få människor att tänka nytt.

– Här kan människor prova på material och om de hittar något som de gillar kan de köpa för att ha det hemma.

Responsen från människor som besökt Re:winspirera har varit positiv. De tycker att det är en skön stämning i lokalen och många vill komma tillbaka. Det har varit många fina samtal mellan de som skapat tillsammans, och över åldersgränser. Den yngsta var 13 år och den äldsta 70 år.

– Jag tror att de samtal och möten som sker när man är kreativ är väldigt värdefulla, säger Ann-Sofie.

Framöver planerar hon för fler kurser och AW på fredagar. Människor är också välkomna att ställa ut sina konstverk i lokalen, och i nuläget hänger det några lampor i fönstret som en tjej designat. Det finns också en våning i lokalen som hon hoppas kunna hyra ut till fler kreativa personer.

– Jag drömmer om att skapa gemenskap och samarbeta med andra. Det blir ett bredare utbud och jag får arbetskompisar, avslutar Ann-Sofie.

/Lina-Maria Hjortell

Alla hönor heter Agda – Nu är det full fart – utomhus – hos hönsen på Landsberga gård

Publicerad 2026-05-26 – av öfre slotts media
4 min läsning

– Det märks på kacklet att hönsen är glada nu!

Det har blivit försommar och på Landsberga gård, en halvtimmes bilväg från Uppsala, är det som alltid mycket folk. De handlar i den lilla Sommarbutiken, fikar i caféet och strosar i de vackra omgivningarna. Solen skiner, folk trivs och alla är glada. David Sandqvist, en av de ansvariga på Landsberga, ler.

– Men allra gladast är nog hönsen!

De 45 000 hönorna som lever sina liv på Landsberga är nog nöjda året runt. De bor i ett stort stall med egna reden och pinnar att sitta på och de får mat och vatten och värper i snitt ett ägg om dagen. De har till och med sällskap av några tuppar.

– Tupparna gör hönsen lugnare, så de får vara med trots att det enbart är värphöns som bor här. Vi föder inte upp kycklingar utan köper unghönsen färdiga.

Från mitten av hösten, när det börjar bli kallt, bor hönorna inomhus, men när värmen kommit öppnas dörrarna till det fria. Eller iallafall till den stora hagen som de kan springa fritt i. När tidningen är på besök håller de sig fortfarande helst nära väggen, men i takt att med att de blir modigare, beger de sig längre ut i hagen. David berättar att de har det väldigt bra och är trygga där de befinner sig. Det är sällan att någon rovfågel eller annat djur tar sig in till dem.

– Det har hänt och det är inte roligt, men det sker väldigt sällan.

Hönorna kan när som helst gå inomhus om de känner för det och nattetid stängs dörrarna automatiskt. De lär sig snabbt vilken tid på kvällen det händer och har inga problem med att ta sig in i god tid. Samma sak på morgonen, dörrarna öppnas automatiskt och då är de snabba att ta sig ut. De fortsätter att värpa ägg hela sommaren, varav de flesta äggen läggs i redena inomhus.

– De som hamnar utomhus har vi svårt att ta hand om, säger David, men de brukar nästan alltid gå in i redet för att värpa.

Davis är ansvarig för verksamheten, men har hjälp av fler anställda som alla turas om att titta till hönorna. De är noga med att de mår bra och att inget händer.

– Inte att man direkt känner varje höna, men man lär sig tycka om dem. De är sällskapliga och trevliga djur, men heter alla Agda.

På de stora markerna runt Landsberga odlas grödor som sedan används som foder till hönsen. Just nu är vårbruket avslutat och David berättar att det är en lättnad. Det har varit en tuff vinter det här året, kallt och inte mycket snö, vilket har lett till stor utvintring av det höstsådda vetet. Ändå tror han att det räcker som foder till hönsen nästa sommar. Den här sommarens foder skördades förra året.

– Det mesta vi odlar går till hönsen. Det är raps, vete och havre. Vi brukar bevara hela korn och kärnor eftersom hönsen mår bra av att själva picka och sortera fodret.

En del av skörden mals ner och blir till det egna mjölet som produceras på Landsberga och sedan säljs i Gårdsbutiken, i återförsäljande butiker eller används för att baka bröd till caféet. Glassen som säljs på gården är tillverkad av ägg från de egna hönsen.

– Det känns roligt att erbjuda sådant som tillverkats på råvaror härifrån.

Den som vill få en guidad tur runt ägorna, höra gårdens historia, kan beställa en sådan. Då får du lära dig mer om det som hänt och händer på Landsberga, men att komma nära hönorna får man inte. David säger att fågelinfluensan är ett ständigt hot mot hönsen, så besökarna måste hålla sig på behörigt avstånd. När han och de andra i personalen går in bland hönsen bär de skyddskläder så att ingen smitta ska överföras.

– Det är väldigt viktigt att hålla på den regeln. Ibland vill barnen komma nära hönorna, men det är absolut förbjudet.

Istället kan man kika på kor och hästar och allt det andra som finns att njuta av på Landsberga gård. Du hittar dit genom att åka mot Enköping, svänga mot Nysätra och titta efter skylten Äggbod. David avslutar.

– Välkomna hit i sommar. Vi har öppet varje dag och erbjuder fika, lunch, massa fina inredningsprylar från uppländska hantverkare och sist, men inte minst, färska ägg från våra glada hönor.

/Anna Löfving

Josefine och Olivia tar globala matcha-trenden till Uppsala

Uppdaterad 2026-05-08, Publicerad 2026-05-06 – av öfre slotts media
2 min läsning

Drömmen om att skapa en egen matchabar har funnits med länge, driven av en passion för det japanska gröna teet. Det är vännerna och de tidigare arbetskollegorna Josefine Ekström och Olivia Knochenhauer som nu gör verklighet av idén. Efter en resa genom Asien, där de testade sig igenom otaliga varianter av drycken, stod det klart att det fanns ett tomrum att fylla på hemmaplan. Nu är den globala matcha-hajpen ett faktum även i Sverige, och grundarna känner att timingen är perfekt.

– Vi åkte till Asien och testade allt möjligt och insåg att det inte finns här, särskilt inte i Uppsala, berättar Josefine.

Matcha är ett finmalet grönt te från Japan som skuggodlas före skörd för att maximera näringsinnehållet. Det beskrivs ofta som en av de nyttigaste dryckerna man kan få i sig tack vare sin rikedom på antioxidanter. Till skillnad från många kaféer som använder färdiga extrakt med tillsatt socker, satsar Josefine och Olivia på hundra procent ren matcha. För att säkerställa den högsta nivån samarbetar de med Wow Matcha som importerar teet direkt från Japan. Menyn kommer även att erbjuda dessertliknande alternativ med olika smaksättningar och ett unikt "cold foam" på toppen – ett krämigt, smaksatt skum som hittills har saknats i Uppsalas utbud.

– Vi märkte tidigare när vi var på kaféer att det enda vi ville göra var att experimentera med nya drycker och ta med saker hemifrån, berättar Olivia.

Josefine och Olivia har valt att starta verksamheten som ett aktiebolag för att bygga upp stället ordentligt från grunden. Lokalen, som tidigare inhyste baren Bakfickan, genomgår nu en förvandling för att spegla deras personliga stil under namnet Next door. Ambitionen är att skapa en mötesplats centralt vid ån där gästerna kan hänga från tidig morgon till sen kväll. Tanken är att atmosfären ska skifta från en lugn studieplats under dagen till en festlig barstämning på kvällen.

En central del i konceptet är att hålla priserna på en nivå som fungerar för studenter, trots det centrala läget. Menyn innehåller smårätter som minipizzor och minihamburgare för under sextio kronor. Strategin är att man ska kunna äta en lunch för under hundra kronor eller dela på rätter i ett kompisgäng utan att det gräver djupa hål i plånboken. Responsen på sociala medier har redan varit överväldigande positiv och inför öppningen den tredje april pågår de sista förberedelserna. Med genuin expertis och ett genomtänkt prisläge hoppas Josefine och Olivia att Next door ska bli den nya naturliga samlingspunkten i hjärtat av Uppsala.

/Robin Hjertqvist