Sankt Eriks torg bär ett av Uppsalas memorialnamn 

Publicerad 2026-02-04 – av öfre slotts media
3 min läsning

Uppsala är en av Sveriges stora städer och växer undan för undan. Det innebär att nya stadsdelar, gator, vägar och torg växer fram och ska namnges. Arbetet med detta har pågått i vårt land sedan 1643, och i början av 1920-talet tillkom den officiella Gatunamnskommittén. Den senaste förteckningen med namn på gator, vägar och torg i hela Uppsala kommun gjordes 2025. Lantmäteriet och kommunerna bestämmer över namnen inom sitt område men kan också låta Institutet för språk och folkminnen tycka till om förslagen. 

Vissa gator i Uppsala har så kallade memorialnamn, det vill säga ortnamn som ges för att hedra en avliden person som haft betydelse för platsen i fråga. Detta bör ske tidigast 3 till 5 år efter dödsfallet. Exempel på memorialnamn i Uppsala är Dag Hammarskjölds väg, uppkallad efter diplomaten och FN-chefen Dag Hammarskjöld. Ett annat är Ingmar Bergmansgatan, uppkallad efter regissören Ingmar Bergman, som var född i Uppsala. Botanikern Carl von Linné hedras med Linnés trädgårdar, Linnégatan och flera kaféer. Olof Palme har fått sin plats i närheten av Uppsala centralstation. Uppsala domkyrkas skyddshelgon Erik den helige har gett upphov till S:t Eriks torg, och von Kraemers allé är uppkallad efter familjen von Kraemer, som har kopplingar till både litteratur och akademien. Ã…r 1897 fick Robert von Kraemer Svenska akademiens Karl Johans pris, som delades ut första gången 1836. 

Av dessa fem känner de flesta till Dag Hammarskjöld, Ingmar Bergman och Carl von Linné, medan det krävs lite mera ljus på Erik den helige och Robert von Kraemer. 

När det gäller Erik den helige får vi gå långt tillbaka i tiden. Han föddes omkring 1125 och dog den 18 maj 1160, och han anses ha varit kung i Sverige de fyra sista åren av sitt liv. De mirakel som skedde i samband med hans död gjorde att han blev Sveriges särskilda skyddshelgon och kallas Erik den helige eller Sankt Erik. Enligt legenden rann det upp en källa på den plats där han dödades – den öppna platsen söder om domkyrkan i Uppsala, som nu bär namnet Sankt Eriks torg. 

Enligt legenden var Erik en god kung och troende kristen. Det finns uppgifter om att Erik for till Finland tillsammans med biskop Henrik för att omvända finnarna till kristendomen, men historiker som exempelvis Dick Harrison betvivlar detta korståg. Troligtvis genomfördes det vid denna tid militära expeditioner från svenskt håll, vilka så småningom ledde till att Egentliga Finland inlemmades i det svenska riket. 

Torget i Uppsala, som i dag har memorialnamnet S:t Eriks torg, fick sitt namn 1828 på förslag av landshövdingen i Uppsala län Berndt Wilhelm Fock, som för resten var företrädare till Robert von Kraemer, som nämndes tidigare.  

S:t Eriks torg ligger i stadsdelen Fjärdingen nedanför domkyrkan och är omgivet av Konsistoriehuset, Saluhallen, Kyrkans hus, Vetenskaps-Socitetens hus och Akademikvarnen. Tidigare kallades torget Oxtorget på grund av den kreaturshandel som ibland pågick där, och det namnet levde kvar i dagligt tal ända in på 1940-talet. 

/Birgitta Markendahl

Kåbo – många arkitekters verk

Publicerad 2026-06-18 – av öfre slotts media
4 min läsning

Uppsala är i dag en stor stad indelad i mer än 80 områden och stadsdelar. En av dem är Kåbo, som tidigare hette Kåbo gärde och var en by i Bondkyrka socken. Dagens uppsalabor säger att man bor ”på Kåbo”. Ja, ett gärde bor man ju ”på”. Kåbo gärde tillhörde ursprungligen Uppsala slott, men domprosten, ärkebiskopen och ärkedjäknen disponerade också vissa delar av det.

Första gången området omtalas i skrift är 1278, då domprosten i Uppsala Andreas And fick en jordlott i det som nu heter Kåbo. And var en betydelsefull person som under några år i början av 1300-talet bland annat var riksråd, det vill säga kungens rågivare. I Uppsala lever hans minne kvar genom äldreboendet Stiftelsen Andreas Ands minne på Luthagen: ”Det familjära äldreboendet med den goda maten”. Det har funnits här ända sedan 1925.

Ortnamnsforskaren Mats Wahlberg skriver i sin bok om Uppsala gatunamn att Kåbo, som 1316 hette de Kaby och senare Koby, på 1500-talet fick namnet Kåbo gärde. Han funderar på om ”Ka” kan ha något med ordet kaja att göra. De många kajorna fanns förmodligen på gärdena här redan då, men han hittar inget belägg för detta.

Wahlberg skriver att Kåbo år 1548 låg ”väster om Kungsgärdet och 1556 hart under slottet”. På en karta från 1699 över Uppsala stads åkrar var Kåbo Gärdet ett område innanför nuvarande Norbyvägen, Kåbovägen, Döbelnsgatan och Dag Hammarskjölds väg. Wahlberg skriver också: ”I senare tid har man med Kåbo gärde avsett området för nuvarande Kåbo villastad.” Nu bor där omkring 3 000 personer – i stora villor ritade av olika arkitekter. Några få hus är från 1800-talet men de allra flesta ritades under 1900-talet av olika namnkunniga arkitekter. Eftersom villorna ofta går i arv i generationer är det sällan några till salu, men de som bjuds ut är dyra.

På 1910-talet började Kåbo bebyggas och den första arkitekten var Per Hallman, som också var Stockholms förste stadsplanedirektör. Han var  specialist på stadsplaner och ivrade för moderna och sunda idéer på detta område. Stadsdelen ligger mellan olika universitetsområden, och de första som bodde där var professorer och universitetslärare men också militära tjänstemän.

Viktor Holmgren var en annan för Uppsala och Kåbo betydelsefull arkitekt som levde mellan 1882 och 1957. Han hade varit lärling hos den välkände arkitekten Ture Stenberg, som omnämnts i dessa spalter i många olika sammanhang. När Stenberg gått bort övertog Holmgren rörelsen, och år 1909 ritade Holmgren Zoologen i Uppsala och under 1920-talet flera villor i Kåbo.

Arkitekten Gunnar Leche ligger bakom ett flertal stora villor i Kåbo och gjorde flera tillbyggnader på villor i det området. Radhusen på Slöjdgatan ligger han också bakom. För fyra år sedan såldes en trevåningsvilla i Kåbo från 30-talet, ritad av honom. Utropspriset var 14 800 000 kronor.

En annan känd arkitekt var Albin Brag som levde mellan 1878 och 1937. Han har genom de hus han ritade satt spår i många städer i Sverige och i Uppsalas Kåbo. För några år sedan såldes en 320 kvadratmeter stor, röd nio-rumsvilla på Södra Rudbecksgatan med ett utgångspris på 21 miljoner kronor där. Huset är ett av de första som byggdes på gatan och enligt mäklaren är det ovanligt att sådana villor lämnar släkten.

Sten Hummel-Gummælius var stadsarkitekt ett antal år i både Enköping och Sala och drev samtidigt en egen arkitektverksamhet i Uppsala från 1939. Han ritade bland annat Uplands och Smålands nationer, Salabackekyrkan,  Eriksbergskyrkan och Domprostgården. Det välkända Bror Hjorts hus i Kåbo ritade han i början av 1940-talet i samråd med familjen Hjort.

Bengt Edman & Lennart Holm är arkitektduon som bland annat ritat Villa Göth på Döbelnsgatan i Kåbo, 1950. Det var från början Pharmaciachefen Elis Göths bostad och är klassat som byggnadsminne. Huset har gett upphov till beteckningen brutalism, en stil som uppkom i England i början av 1950-talet. Den kännetecknas av rå, oputsad betong, synliga konstruktioner och monumentala former.

/Birgitta Markendahl

Här hålls Uppsalastudenternas hälsa i trim

Uppdaterad 2026-05-28, Publicerad 2026-05-26 – av öfre slotts media
2 min läsning

För några veckor sedan skrev Hela staden på den här sidan om Exercitiehuset i Uppsala. Det uppfördes på 1600-talet och låg ungefär på den plats där dagens universitetshus ligger. Universitets- och rikskansler Axel Oxenstierna ansåg att unga adelsmän som studerade vid universitetet också skulle utbildas i  idrotter som fäktning och ridning samt inom dans. De skulle kunna föra sig vid utländska hov. För dessa unga män ordnades alltså en övningsbana här, men något hus att gymnastisera i fanns inte då.

I början av 1800-talet uppstod intresset för gymnastik på riktigt, och det berodde mycket på gymnastikpedagogen och skalden Per Henrik Ling, som levde mellan 1776 och 1839. Han har kallats ”den svenska gymnastikens fader”, och han grundade och var första föreståndare för Gymnastiska centralinstitutet, som nu heter Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH.

Vid Exercitiehuset Uppsala fanns alltså inget utrymme för gymnastik utan i  stället gjordes under 1800-talet ett rum i Gustavianum om till gymnastiksal.  Men studenterna i Uppsala blev fler och fler och i slutet av 1800-talet flyttade verksamheten över till Katedralskolans gymnastiksal och till olika lokaler i staden, som studenterna själva ordnat.

Mycket aktiv i frågan om gymnastiklokal – i första hand för studenterna – var professorn i fysiologi Frithiof Holmgren (1831-1897). Han bildade 1874 Uppsala studenters gymnastiska förening och var dess ordförande fram till sin död. Arkitekten Ture Stenberg anlitades och han ritade både ett gymnastikhus och en idrottsplats, nuvarande Studenternas IP. Den sistnämnda invigdes 1909 och året därpå var gymnastikhuset klart och kunde invigas den 3 mars. Det var då ett av Sveriges modernaste, byggt i jugendstil och öppet för alla. Att i samma byggnad kombinera gymnastiksal med simhall var något nytt.  Den nya ”Uppsala studenters idrottsförening” skötte idrottsplatsen.

Gymnastikhuset har under årens lopp byggts om invändigt flera gånger. Omklädningsrum för damer fanns inte från början men har tillkommit. På 1930-talet byggdes en tennishall, ritad av arkitekten Ture Wennerholm (1892–1957). Den invigdes 1937 under namnet ”Kårens tennishall”, men har också kallats ”Studenternas tennishall”. Den räknas som en av Uppsalas första funktionalistiska byggnader.

I tennishallen har det inte bara spelats tennis. Den 17 februari 1939 hölls där det så kallade bollhusmötet. Studenterna hade bjudit in lärare och universitetskansler ”för att diskutera och taga ställning till statsmakternas eventuella beviljande av inrese-, uppehålls- och arbetstillstånd i riket för viss utländsk, framförallt intellektuell arbetskraft”. Arbetskraften bestod av ett mindre antal tyska, judiska läkare.

Studenthälsans aktiviteter flyttade år 2009 till den nybyggda Campus 1477 vid Blåsenhus. Varför 1477? Svar: Uppsala universitet grundades år 1477.

/Birgitta Markendahl

Grillska gården – enda bevarade stadsgården i Uppsala

Publicerad 2026-05-06 – av öfre slotts media
2 min läsning

I den anrika staden Uppsala finns det mängder av hus med historisk tyngd. Domkyrkan, Slottet och Carolina Rediviva är några av dem. Men av så kallade stadsgårdar finns det en enda bevarad och det är Grillska gården. Den ligger längs med Trädgårdsgatan och Slottsgränd i kvarteret Munken i centrala Uppsala. En tomt med bostadshus och ekonomibyggnader, som ofta bildade en sluten fyrkant runt en innergård, kallas stadsgård.

Släkten Grill, som har gett namn till gården, härstammar från Tyskland och anfadern hette Andreas Grill. Släkten inflyttade till Sverige på 1600-talet. Sonsonen Anthoni Grill var guldsmed och blev chef för Rikets myntverk. Hans söner blev grosshandlare och räknas till den så kallade Skeppsbroadeln i Stockholm under 1700-talet. Namnet kommer av att många av dem hade sina kontor och bostäder samt lager och magasin vid Skeppsbron i Gamla stan.

Vem som lät bygga Grillska gården i Uppsala är inte helt klart, men flera källor uppger att Claes Grill, som levde mellan 1705 och 1767, startade bygget. Den nuvarande byggnaden stod färdig 1766. Bakom sådana ståndsmässiga bostäder stod ofta förmögna bruksägare, som skaffade sig bostäder att ha vid besöken inne i staden. Familjen Grill ägde bland annat Österby bruk. Vid resor mellan bruken och Stockholm kunde det också vara bra att ha ett hus i Uppsala att mellanlanda i. Många sådana hus har rivits och ersatts av moderna byggnader.

Grillska husets huvudbyggnad är det hus som ligger längs med Trädgårdsgatan. Det var ursprungligen i trä och rödmålat med den klassiska slamfärgen från Falu koppargruva. Putsen fick det vid en ombyggnad 1861.

Den andra stora byggnaden är ett stenhus som från början endast hade två våningar. Bottenvåningen innehöll gårdens stall och brygghus, och valvbågarna påminner om hur det kan ha sett ut då för länge sedan. Ett putsat envåningshus tillhör också gården. Flera gånger har grävskoporna varit farligt nära Grillska gården, men den har räddats för eftervärlden och är nu renoverad och i gott skick.

I dag ägs och förvaltas allt av bostadsrättsföreningen Grillska gården. Fram till 2013 ägdes Brygghuset av Röda korset som hade kontor där. Nu är Newmaninstitutet ägare av fastigheten. I stall- och fähuslängan har Röda korsets uppsalaförening kontor och här finns även deras mötesplats Träffpunkten för social verksamhet.

/Birgitta Markendahl

Visningar på Walmstedtska gården – som att tiden stått still

Publicerad 2026-05-03 – av öfre slotts media
3 min läsning

I de historiska kvarteren intill Fyrisån i hjärtat av Uppsala finns Kulturkvarteret Walmstedtska. Under våren anordnar Upplandsmuseet visningar av professor Herman Rydins våning en trappa upp, där tiden tycks ha stått still sedan slutet på 1800-talet.

– Det är rofyllt att kliva in i våningen. Man kommer bort från trafikljuden och det är en särskild stämning där inne, säger Stina Flink som är Museipedagog på Upplandsmuseet.

Professor Herman Rydin, hans fru Eleonora, de fyra barnen och två tjänstefolk bodde i våningen från 1860-talet. Tack vare fotografier, anteckningar och vittnesmål från levande släktingar till familjen kunde rummen rekonstrueras under 1970-talet, för att återfå sitt forna utseende.

En solig dag ligger ljuset fint i rummen över de gamla möblerna, men en mulen höstdag kan det kännas mörkt och skumt i hörnen. På 1800-talet använde man fotogenlampor i kvällsmörkret, och även om el finns i huset idag så håller man ljuskällorna på tidsenlig dunkel nivå.

– Vi vill visa vardagslivet såsom det var då, och så som det såg ut för familjen Rydin när de bodde här.

Även familjemedlemmarnas närvaro märks av. I köket har någon hastigt gått ut för att hämta något mitt i matlagningen och professorn har lämnat sitt skrivbord för att närsomhelst återgå till sin plats. För den som besöker hemmet tycks tiden ha stannat.

– Våra besökare tycker att det är roligt och intressant att få se vardagslivet under en annan tid. Vissa finner inredningen intressant, vissa intresserar sig för professorn och hans arbete vid universitetet medan andra fascineras över leksakerna som barnen lekte med, säger Stina.

Herman Ryding var professor i juridik vid Uppsala universitet under andra halvan av 1800-talet. Genom berättelser om familjen Rydin och deras vardag i våningen får besökare en inblick i livet, så som det såg ut för många uppsalabor under den här tiden. Mycket från idag är detsamma, men på andra sätt var det vardagliga livet också väldigt annorlunda.

– De hade ju inte badrum i hemmet, utan det var utedass och en tvättstation i sovrummen. Det var ett annat sätt, som för många idag känns svårt att föreställa sig.

Stina tror att historia, och att lära oss om dåtidens människors liv, i mångt och mycket kan hjälpa oss att förstå vår samtid.

– Vi kan också lära oss mycket av historien. Både att vi kan undvika att upprepa samma misstag, men även från sättet de levde på. Till exempel har vi mycket att lära från 1800-talet kring hållbarhet, som hur de använde allt och fick hushålla med maten.

Under våren håller Upplandsmuseet visningar i familjen Rydins våning varje helg 15.00. Visningen ingår i entrébiljetten och utgår från Upplandsmuseet ett stenkast bort.

/Emma Tapper

Foto: Upplandsmuseet