Möt påsken – och våren – på Landsberga gård

Uppdaterad 2026-03-25, Publicerad 2026-03-25 – av Redaktionen
4 min läsning

Det närmar sig påsk och på Landsberga gård mittemellan Uppsala och Enköping är man redo. Med påsken brukar våren komma och säsongen ta fart på riktigt. David Sandqvist, son till Per, som tillsammans med sin bror Joakim brukar Landsberga gård, ler.

– Det är jättehärligt! Vi har redan satt ut möbler och börjat förbereda påskhelgen – där vi bjuder på konstutställning på Kvarnloftet och en massa extra gott på menyn, som vi bakat och lagat själva.

Hela staden Uppsala har skrivit om Landsberga gård tidigare, så de flesta vet nog att förutom den storslagna äggproduktionen – 45 000 hönor som värper ägg varje dag – finns en mysig gårdsbutik med servering och möjlighet att handla närproducerat hantverk och livsmedel. Fikat bakar personalen i köket på gården och det mesta annat som säljs produceras i närheten. David, som arbetat på Landsberga sedan han slutade skolan, är stolt över det som familjen och personalen åstadkommit.

– Det kommer fler och fler gäster hit hela tiden, också vintertid, men särskilt nu när våren närmar sig. De lokalproducerade inredningsprylarna och matvarorna säljer bra och folk verkar ha upptäckt Landsberga gård ordentligt.

Ett roligt inslag till påsk är den goda påskmusten med apelsinsmak från Roslagens brygghus, det vackra påskpyntet, påskgodiset, påskkakan och förstås alla nyvärpta ägg. De säljs alltid i stora mängder, men ännu mer till påsk. Särskilt populära är de lite mindre äggen berättar David. De värps av de unga hönorna och brukar till exempel vara populära att måla på i påsk.

– Man kan handla med sig hem eller man kan äta äggmackor eller något annat gott i solskenet på uteserveringen varje dag under påsk, säger David. Vill man ta ett glas vitt vin till lunchen gör man det. Vi serverar både vin och lokalproducerad öl.

Sedan många år passar keramiker och konstnär Annika Söderberg, som bor i Biskopskulla, på att ställa ut sina verk på det gamla Kvarnloftet på andra sidan vägen på Landsberga. Hon berättar att påskhelgen är den roligaste helgen av alla under året och att det brukar komma mycket folk för att titta, prata bort en stund eller handla av henne. Annika tycker mycket om påskarrangemanget vid Landsberga och säger att hon får fin feedback på sin konst de dagarna.

– Det roligaste är alla samtal med gästerna. Såklart blir jag glad om de köper av mig, men allra roligast är att prata med folk.

Hennes keramik, muggar, tallrikar och andra bruksföremål, säljs under hela året inne i butiken, så för att ”inte konkurrera med sig själv” presenterar hon en annan sida av sin konst på Kvarnloftet under påsk.

– Det är en del akvarellmålningar och keramik av annat slag än det vanliga, säger hon. Jag har med mig skulpturer som föreställer hundar, grisar och andra djur, men också fat och skålar.

Om det blir riktigt många som vill fika brukar personalen duka upp serveringen också inne på Kvarnloftet, så Annika ser fram emot att träffa riktigt mycket folk i påsk. Det gör David också. Båda laddar för fullt just nu och hälsar alla som är nyfikna på miljön, de goda bakverken, äggen eller konsten välkomna ut i påsk.

– En lagom lång utflykt, som är särskilt trevlig i påsk när våren anländer och människor är på gott humör, säger David. Vi hoppas på full rulle de dagarna.

David Sandqvist är formellt ”packeriansvarig”, men berättar att han jobbar med stort och smått på Landsberga gård, som drivs av hans pappa och farbror. ”Vi kan diskutera stort och smått, men brukar komma överens”, skrattar han. ”Jag stortrivs med att jobba här.”

Keramiker och konstnär Annika Söderberg ställer ut sina verk på Kvarnloftet på Landsberga gård under påskhelgen. Hon har deltagit i många år och ser mycket fram emot att träffa alla glada gäster. ”Det roligaste jag vet är att få feedback och prata med de som kommit för att fika eller handla på Landsberga precis når våren gör entré”, säger Annika.

/Anna Löfving

Hjärtat i verksamheten på Landsberga gård

Publicerad 2026-07-19 – av Redaktionen
4 min läsning

Det är mitt i sommaren och på Landsberga gård, en halvtimmes bilväg från Uppsala, högsäsong. Aldrig besöks det fina kaféet och gårdsbutiken – fylld av äkta hantverk, mat och bruksvaror med upplandsanknytning – av så många människor som nu. David Sandqvist, en av de ansvariga för verksamheten, ler.

– Nu är det fullt upp hos oss. Busslaster från när och fjärran och en massa enskilda besökare från närområdet kommer hit varenda dag.

Vid bordet bredvid Davids sitter Carl-Axel och Ingrid Palm från Stockholm. De har en sommarstuga lite söder om Enköping och åker varje sommar flera gånger till Landsberga gård. Dels tycker de om de vackra omgivningarna och det mysiga kaféet, dels passar de på att handla sådant som behövs till stugan.

– Vi brukar alltid köpa ägg, det är ju Landsbergas signum, och mjöl som de malt själva, säger Ingrid. Ofta blir det lite annat som hör till sommaren, som också får följa med hem.

Carl-Axel, som själv är företagare, påpekar vikten av att stödja entreprenörer som håller till på landsbygden och han tycker att Landsberga gård är särskilt intressant med tanke på att den drivits av samma familj i flera generationer.

– Drivkraften som finns i den här verksamheten tycker jag är fantastisk, säger han. Entreprenörskapet som går tillbaka till 1800-talet.

David, som jobbat hela sommaren och snart ska gå på semester, är nöjd med verksamheten så här långt in på sommaren. De flesta gäster som kommer till Landsberga gård tror han uppskattar att mat och dryck och varor som går att handla är äkta och typiska produkter från Uppland. Att äggen kommer från hönsen som finns på gården ger ett särskilt genuint intryck.

– Alla vet att våra hönor får vara ute så mycket de vill den här årstiden och det tycker folk om.

Även om besökarna inte får komma för tätt in på hönsen är det många som går en liten promenad över fältet för att titta på hur hönorna har det. När det är så varmt som det är idag brukar hönsen alltid vara ute och ”sandbada” berättar David.

– Det svalkar dem, så därför är det full rulle och ganska kul för våra besökare nere vid hönshuset nu.

Något som David förstått är uppskattat bland gästerna är hur man kan följa det som odlas på fälten, till exempel vete, korn, råg och raps, från sådd till skörd och vidare till att det blir mat på bordet för människor och djur. Att grödan som finns på fälten blir till mjöl, som blir till bröd som går att köpa med sig hem eller äta på kaféet är speciellt.

– Hjärtat i vår verksamhet kan man kanske kalla det, säger David. Att det mesta som finns att köpa här är odlat eller tillverkat av oss själva eller andra producenter i närområdet. Särskilt sommartid är det lätt att förstå kedjan.

I den vackra gamla träbyggnaden bredvid Gårdsbutiken finns det den här tiden på året en Sommarbutik och där går det att handla mattor, keramik, kläder, vattenkannor, trädgårdsredskap och annat som hör till sommar och semester. Butiken är obemannad, så när man bestämt vad man vill handla går man in i kaféet och betalar.

  • Folk uppskattar att själva kunna strosa runt och ta med sig det de vill köpa. Ingen stress eller något tvång utan man tar det man vill och går sen in till kassan.

Den som ännu inte besökt Landsberga gård sommartid bör absolut ta sig en tur med bil eller kanske cykel. Det har ganska nyss byggts nya cykelleder i området och David avslutar med att berätta att de märkt ett större intresse från de som gillar att cykla på semestern.

– Folk kommer med bilar, husbilar och bussar, på motorcyklar och numera även på cykel, skrattar han. Alla är förstås hjärtligt välkomna hit!

/Anna Löfving

Varför upplever Uppsalas spelkvällar en renässans just nu?

Publicerad 2026-07-15 – av Redaktionen
3 min läsning

På torsdagskvällar är det fullsatt i flera av Uppsalas brädspelscaféer. Bord bokas i förväg, kaffekoppar fylls på och över spelplanerna hörs skratt blandat med koncentrerad tystnad. Det som för några år sedan var en nischad hobby har blivit en självklar del av stadens vardagsliv.

Utvecklingen är inte unik för Uppsala, men staden har goda förutsättningar för att den ska ta fart just här. Ett stort studentliv, ett aktivt föreningsliv och en tät stadskärna gör det enkelt att samla folk kring ett bord. Frågan är vad som egentligen ligger bakom uppsvinget – och vad det säger om hur uppsalaborna vill spendera sin fritid.

Brädspelscaféer och föreningslivets nya våg

Efter pandemin har många sökt sig tillbaka till fysiska mötesplatser som är enkla att boka in och billiga att delta i. Spelkvällar passar perfekt in i det mönstret: ingen förberedelse krävs, ingen prestation förväntas, och man kan komma ensam eller i grupp. Caféer och nationslokaler i Uppsala har märkt av ett tydligt ökat intresse för återkommande speltillfällen.

Samma logik gäller delvis i den digitala sfären, där efterfrågan på lättillgänglig underhållning också har ökat. Streaming-tjänster låter användaren hoppa direkt in i innehåll utan planering. Digitala boktjänster erbjuder tusentals titlar tillgängliga inom sekunder. Kortspel och strategispel online lockar med snabba sessioner som passar alla tidsfönster. Spelplattformar bortom den svenska regleringen som casino utan svensk licens kombinerar enkel åtkomst med ett varierat spelutbud anpassat för olika preferenser. Det speglar samma grundbehov som brädspelskvällarna fyller fysiskt: tillgänglig, oplanerad avkoppling utan höga trösklar.

Generationsöverskridande gemenskap lockar fler uppsalabor

Det som sticker ut i Uppsala är bredden bland deltagarna. Studenter sitter vid samma bord som pensionärer, och nyinflyttade blandas med uppsalabor som bott i staden i decennier. Spelkvällarna fungerar som en social plattform där ålder och bakgrund spelar mindre roll än viljan att umgås.

Detta hänger samman med ett bredare samhällsintresse för sociala relationer och välbefinnande. Enligt Folkhälsomyndighetens arbete med social hälsa är regelbundna, lågtröskliga sociala sammanhang en viktig faktor för att motverka isolering i vardagen. Brädspelscaféerna fungerar därför inte bara som nöje, utan som en form av social infrastruktur mitt i stadsbilden.

Digitala alternativ speglar samma sug efter spänning

Parallellt med det fysiska spelandet har intresset för digital underhållning fortsatt att växa i hela landet. Statistik från Statistiska centralbyråns undersökningar av fritidsvanor visar att svenskar generellt lägger allt mer tid på interaktiva och sociala aktiviteter i vardagen, oavsett om de sker fysiskt eller online. Det tyder på att behovet av spänning och avkoppling inte är begränsat till en enda kanal.

Snarare verkar trenden handla om att människor letar efter flera sätt att fylla sin fritid med något meningsfullt. Brädspelskvällen på ett Uppsala-café och den digitala spelupplevelsen hemma i soffan kan alltså ses som två sidor av samma mynt: ett sökande efter underhållning som passar in i en ofta pressad vardag.

Vad trenden säger om uppsalabornas fritidsvanor

Uppsalas föreningsliv har länge varit en del av stadens identitet, och den nuvarande spelvågen bygger vidare på den traditionen snarare än att ersätta den. Enligt Uppsala kommuns information om föreningslivet finns det ett stort antal aktiva föreningar som erbjuder återkommande mötesplatser för invånare i olika åldrar. Brädspelscaféerna och spelkvällarna passar naturligt in i det ekosystemet.

Renässansen för spelkvällar handlar därför inte bara om nostalgi eller ett tillfälligt intresse. Den speglar ett djupare behov hos uppsalaborna: att hitta enkla, återkommande sätt att mötas i en tid när vardagen annars lätt blir fragmenterad. Så länge det behovet finns kvar, lär borden i stadens caféer fortsätta att fyllas varje vecka.

Nya trender och gamla traditioner – Med ny ägare på Basilico är varje detalj italiensk

Publicerad 2026-07-15 – av Redaktionen
3 min läsning

– Det finns flera restauranger med italienska namn i Uppsala, säger Ottavino Rizzo med ett leende, men vår är italiensk inifrån och ut.

Det har gått fyra månader sedan Otto, som han kallas, tog över restaurang Basilico på Svartbäcksgatan 24 – mitt i stan. Han kommer ursprungligen från södra Italien, men flyttade till London som ung, träffade en svensk tjej där – och på den vägen är det.

– Jag har bott i Sverige sedan 2009. Först ett år i Stockholm, men sedan dess i Uppsala. Jag älskar den här staden!

Trots att han inte kommer från en restaurangfamilj visste han tidigt att det var den branschen han ville arbeta inom. Mat och dryck är hans stora intressen och efter utbildning och praktik i hemlandet har han jobbat på många olika restauranger. Han är kock till yrket, men på Basilico, dit han kom för fem år sedan, har han mest arbetat som servitör.

– Jag tycker om det också, säger Otto. Det är roligt att träffa gästerna, men jag gillar verkligen att vara i köket och laga mat.

Det mest typiska för det italienska köket säger han är ”långkoket”. Det betyder att rätterna tillagas – kokas, bakas, puttrar och fräser – i timmar innan de är färdiga. För att alla smaker ska komma fram behövs tid och att snabbt slänga ihop något till kvällens meny kommer inte på tal.

– Det viktigaste är smakerna, kryddorna och att mat och dryck passar ihop, säger han. Och det tar tid.

De flesta i personalen är kvar sedan tidigare och Otto säger att de är ett bra gäng. De hjälps åt och turas om med sysslorna. Så här sommartid finns viss extrapersonal, men annars är man en liten skara som känner varandra väl.

– Det betyder mycket, säger Otto. Att stämningen är god här.

Förutom att allt på menyn numera är italienskt i varje detalj är den mest synliga förändringen sedan ägarbytet att den stora glasverandan på trottoaren utanför är borttagen. Är det höst eller vinter vill gästerna ändå sitta inomhus och under sommaren trivs de flesta i solen. Basilico lever, liksom de flesta restauranger, upp under sommarmånaderna, men även vintertid har man gäster  varenda kväll. Öppettiderna är 16 till 22 alla vardagar och 12 till 22 på fredag och lördag. För att vara säker på ett ”bra bord”, kanske vid fönstret eller liknade är det bäst att boka i förväg, men drop in fungerar också. En del av gästerna är stamgäster, uppsalabor som känner till restaurangen, men ofta kommer långväga gäster från både Sverige och andra länder till dem.

– Så här mitt i sommaren är det mycket turister i Uppsala, berättar Otto. En del från länder väldigt långt borta.

Även om Otto älskar Sverige och Uppsala åker han ofta till Italien för att träffa familj och vänner och för att insupa det italienska köket på plats. Det finns alltid mer att lära sig och nya trender och gamla traditioner blandas när han tar med sig sina italienska erfarenheter till Basilico.

– Vi förnyar oss hela tiden, men håller också på det klassiska italienska köket, avslutar Otto och hälsar alla läsare välkomna till hans restaurang i hjärtat av Uppsala.

– Den enda i stan som är italiensk i varje detalj. Kom hit och prova vet ja!

/Anna Löfving

Reglerna bakom disken – så kontrolleras försäljningen av tobak och nikotinprodukter

Uppdaterad 2026-07-10, Publicerad 2026-07-08 – av Redaktionen
5 min läsning

Legitimation, tack”. Det är en enkel begäran vid kassan, ofta över på några sekunder, ibland med en suck från den som känner sig alldeles för gammal för att bli kollad. Bakom den korta frågan ligger ett helt regelverk som få tänker på när de köper snus, cigaretter eller en e-cigarett. I Uppsala, liksom i hela landet, gäller det i alla butiker

Tillstånd eller anmälan: Så kommer varorna ut i handeln

Innan en enda vara når hyllan har handlaren redan passerat en tröskel. Vill man sälja tobak måste man ansöka om tillstånd hos kommunen innan försäljningen inleds. Tobak är ett brett begrepp i sammanhanget. Hit räknas cigaretter och rulltobak, men också cigarrer, piptobak och snus. Det är ingen trivial formsak. Ansökan prövas först. Kravet gäller både den som driver butik och den som säljer tobak vidare i parti till andra handlare.

För e cigg och påfyllningsbehållare ser det annorlunda ut. Där räcker det med en anmälan till kommunen, inget tillstånd krävs. Skillnaden är värd att tänka igenom. Samma disk, samma kund, men olika trösklar beroende på vad som ligger i förpackningen. Även här måste dock anmälan göras innan försäljningen påbörjas, inte i efterhand när kassan redan surrat i gång. Detsamma gäller de tobaksfria nikotinpåsarna.

En sak till förenar alla som säljer, oavsett produkt. Var och en måste ta fram sitt eget program för egenkontroll, en intern rutin för hur försäljningen ska skötas och åldersgränsen hållas. Programmet ska följa med ens anmälan eller ansökan till kommunen. Ändras rutinen senare ska även ändringen anmälas. Det är där ansvaret börjar, långt innan en kund ens klivit innanför dörren.

18-årsgränsen och kontrollen i kassan

Så till det de flesta känner igen. Bara den som fyllt 18 får köpa tobak, nikotinprodukter eller e-cigaretter. Ansvaret för detta ligger inte hos köparen utan hos den som säljer. Det är alltså säljaren som är skyldig att kontrollera åldern, vanligen genom att be om legitimation.

Ibland blir det obekvämt. En kund som ser ung ut, en kö bakom som ger stress, en expedit som ändå måste fråga. Regeln lämnar inget tolkningsutrymme. Kan kunden inte visa att hen fyllt 18 får produkten varken säljas eller lämnas ut. Kontrollen avgör om köpet över huvud taget blir av.

Det finns ett fall där även en vuxen kund kan nekas. Misstänker säljaren att varan är tänkt att föras vidare till någon under 18, alltså langning, får den inte säljas alls. Då spelar åldern på personen vid disken ingen roll.

Ingen ska heller behöva gissa vilken åldersgräns som gäller. Kravet på ett synligt och tydligt meddelande om att produkterna inte får säljas till den som är under 18, såväl i butik som i e-handel, slås fast av Folkhälsomyndigheten. En dekal vid kassan, en tydlig ruta i kassaflödet på nätet, med samma syfte. Gränsen ska synas, inte bara kontrolleras i det tysta.

När köpet sker på skärmen

Handeln har flyttat, åtminstone till en del. Mycket av snuset, nikotinpåsarna och e-cigaretterna beställs på skärmen och då infinner sig en rimlig fråga. Hur kontrollerar man en ålder via en datorskärm? I lagen är svaret enkelt i princip, men klurigare i praktiken.

Ålderskontrollen gäller all försäljning, även via automat eller på nätet. Ingen kanal är undantagen, den fysiska butiken och webbutiken lyder under samma krav. Även en försäljningsautomat måste ordnas så att ingen under 18 kan handla ur den, till exempel genom att personalen håller den under uppsikt.

Det knepiga är sista biten, den där varan byter händer. Här är regeln tydlig. Säljaren ansvarar för att mottagarens ålder kontrolleras genom hela distributionskedjan, även när ett annat företag sköter transporten. Lämnar ett bud ut paketet vid dörren är det fortfarande säljaren, inte budet, som bär ansvaret för att rätt person står där.

Poängen är vem kontrollen riktas mot. Den ska ske gentemot den som tar emot produkten, inte den som klickade hem den åt någon annan. Regelverket har följt med när kassan hamnade på en webbsida.

Kommunens roll: Prövning och löpande tillsyn

Kvar står frågan om vem som vakar över allt det här. Svaret är kommunen och arbetet börjar redan med ansökan. När en handlare vill sälja tobak gör kommunen en lämplighetsprövning av den som söker. Inget godkännande delas ut på rutin.

Prövningen tittar bland annat på ekonomisk skötsamhet och eventuell tidigare brottslighet. För att få en fullständig bild kan kommunen också hämta uppgifter från andra myndigheter, som Polisen, Skatteverket och Kronofogden. Den som sökt tillstånd blir alltså genomlyst från flera håll innan första paketet snus får byta ägare.

Men prövningen är bara början. Kommunen bedriver också löpande tillsyn av försäljningsställena, en fortlöpande koll på att reglerna hålls även efter att tillståndet getts. För den kontrollen tar kommunen ut en årlig avgift. Så länge tillståndet gäller finns alltså en återkommande koppling mellan handlare och myndighet. Tillsynen är med andra ord ingen engångsgranskning som kan bockas av och glömmas.

För den som handlar i Uppsala och andra svenska städer betyder det hela något ganska odramatiskt, men värt att veta. Bakom disken, i butiken och på skärmen vilar handeln med tobak och nikotinprodukter på prövning och kontroll.