Det är vårens allra första varma dag. Ännu bara slutet av april och Kent påminner om att det ett år snöade i mitten av maj, men ändå. Nu väntar årets bäst tid, när Uppsala – i allmänhet – och Stadsparken – i synnerhet – fylls av avslappnade, glassätande och glada människor. Uppsalaprofilen Kent Wennman ler.

– Så fort solen tittar fram kommer massor med människor hit.

Det är nio år sedan som han och Jimmy Bergwall, kompisen och affärspartnern sedan många år, tog över Gula villan i Stadsträdgården. Företaget bakom heter Tantens gröna parkcafé och anspelar på en annan verksamhet som herrarna hanterar, nämligen Tantens gröna skafferi i Hågadalen. Kent vill inte blanda ihop deras olika verksamheter, men en del likheter finns.

– Vi satsar på ekologiskt, vegetariskt, veganskt, lite stockholmsk hipsterkultur både här och i Hågadalen. Det är så den moderna människan vill ha det.

Trots att Gula villan egentligen bara smygöppnat är det mycket folk som slagit sig ner idag. I takt med att gästerna blir fler sätts bord och stolar ut och alla uppsalabor vet hur härlig en stund i trädgården, eller inne i huset om man föredrar det, kan bli. Om bara vädret är bra finns ingen anledning att inte trivas hos Kent, Jimmy och de andra i gänget på caféet.

– Vi har 100 olika sorters läsk, skrattar Jimmy. Och 150 olika sorters glass. Alla hittar det de vill ha.

Inte nog med att mat- och dryckglada gäster hittar sina favoriter, den som gillar sång och musik har också Gula villan som favorit. Under måndagskvällarna hela sommaren bjuds på livemusik av såväl lokala som nationella artister och exempel är hyllningar av Hank Williams, Tom Petty och Bruce Springsteen. Någon verkligt röd tråd i musikutbudet går kanske inte att hitta, men Kent säger att det alltid svänger, stämningen är avslappnad, gästerna i alla åldrar och entrébeloppet valfritt.

– Man betalar det man tycker är rimligt och slår sig ner i gräset. Det finns plats för alla som vill och vi brukar ha jättekul.

Kommer man till Gula villan dagtid finns det uppåt 20 olika luncher att välja bland och några av dem – bland annat lasagne – lagar Kent till själv. Han älskar att laga mat och berättar att det mesta går åt när hundratals hungriga cafégäster gör entré.

– Vi upplever att fler och fler hittar till oss och sedan kommer tillbaka. Det är uppsalabor och turister från både Sverige och andra länder.

Den vackra och centralt belägna Stadsträdgården har sedan slutet av 1800-talet varit ett andningshål för uppsalaborna, men sedan fina blomsterarrangemang, näckrosdammar och en stor lekpark för barn i olika åldrar tillkommit har besökarna kommit i ännu större skaror. Kent och Jimmy är säkra på att den gamla trädgårdsmästarbostaden, idag Gula villan med sitt stora caféutbud, har en fin framtid för sig. Det viktigaste är att människor trivs, känner sig hemma och hittar något gott att äta.

– Och vid utvalda tillfällen kunna lyssna till musik. God mat och härlig musik – i solsken – är oslagbart, avslutar Jimmy.

/Anna Löfving

Dewi Handayani har en spännande och ovanlig resa bakom sig. Innan hon flyttade till Sverige arbetade hon i världens högsta byggnad, Burj Khalifa i Dubai. Det var en miljö präglad av storslagen arkitektur och internationella projekt. Under sin tid där fick hon bland annat se hur stora filmproduktioner blir till, som när Mission impossible 4 spelades in på plats med Tom Cruise. Att på nära håll se hur professionella team skapar visuella berättelser gav henne en djup förståelse för hur kraftfullt det är att berätta med bilder och film.

Idag har hon bytt Dubais skyskrapor mot den svenska vardagen, där hon driver sitt eget företag Dewi photography Sweden. Hon arbetar som fotograf och filmare inom lifestyle, vilket innebär att hon fångar det äkta livet och människorna bakom olika varumärken. Hennes uppdrag varierar stort; ena dagen fotograferar hon känslosamma bröllop och nästa dag skapar hon proffsigt videomaterial till företag.

– För mig handlar fotografi och video om storytelling. Jag vill inte bara skapa snygga bilder - jag vill berätta något om personen, företaget eller stunden, berättar Dewi.

För att ta sitt företagande och sitt konstnärliga uttryck till nästa nivå har Dewi utbildat sig genom Fotoakademien Sveriges coachprogram. Det har gett henne verktygen att utveckla både sitt unika bildspråk och sin affärsverksamhet. Hennes hårda arbete har snabbt gett resultat och hennes bilder har publicerats internationellt i tidningen Docu magazine. Hon har också fått flera fina utmärkelser för sitt arbete. År 2025 blev hon utsedd till en av de bästa fotograferna av Uppsala fotografiska sällskap, och nyligen tog hon emot det ärofyllda priset för årets nystartade företag 2026 från Star business awards. Hennes kundlista växer stadigt och inkluderar lokala profilföretag som Hotel villa Anna, Nybynäs gård och Bröllopskollegor.

Just nu lägger Dewi mycket av sin tid och energi på ett speciellt projekt som ligger henne varmt om hjärtat: "Kvinnor i egen miljö – kvinnliga företagare". Målet är att fotografera och filma 50 olika kvinnor som driver egna företag. Genom projektet vill hon ta bort det stela och formella och istället visa hur deras arbetsvardag ser ut på riktigt. Hon besöker dem där de faktiskt arbetar, där de skapar sina idéer och bygger sina bolag. Tanken är att detta ska resultera i en dokumentär porträttserie som kan visas upp i form av en utställning eller en publicering för att inspirera andra.

– Mitt projekt Kvinnor i egen miljö handlar om att visa kvinnligt entreprenörskap på riktigt, berättar Dewi.

Uppsala är en stad full av kreativa människor, och varje vecka möter Dewi nya personer som vill berätta sin historia genom hennes lins. Hon ser fotografi som ett samarbete och en plattform där kvinnligt företagande får ta plats och synas på ett ärligt och inspirerande sätt. För henne är det allra viktigaste att de som blir fotograferade känner igen sig själva och känner en genuin stolthet över sin egen resa.

Genom att kombinera känsla och storytelling ser hon sitt arbete som ett sätt att ge andra kraft och bättre självförtroende. Hon vet att hon har lyckats med sitt uppdrag när en kund känner sig starkare och mer inspirerad efter en fotografering. Hennes stora mål är att fortsätta skapa bilder och filmer som betyder något på riktigt, både för personerna i bilderna och för samhället i stort, genom att lyfta fram de berättelser som annars riskerar att inte synas.

/Robin Hjertqvist

Uppsala fotografiska sällskap är en ideell förening som grundades 1941 för fotografer i Uppsala. I nuläget har föreningen över 200 medlemmar. Lokalen ligger på Övre Slottsgatan och där finns ett mörkrum för analog verksamhet och en studio för digital verksamhet.

Fotografen Jaan Koort har arbetat som handledare i drygt 15 år och nuförtiden arbetar han bara i studion. Han berättar att studiofotografering skiljer sig från till exempel naturfotografering genom att man själv behöver vara mer aktiv i framställningen av bilderna. I en studio finns ingenting från början, utan blixtar ska plockas fram och ljuset ska ställas in.

– Även om man är naturfotograf eller observerande fotograf tycker jag att det ingår i allmänbildningen att se hur en studio fungerar, säger Jaan.

Första söndagen varje månad, med uppehåll i juli och augusti, hålls evenemanget Öppet ljus i studion. Då kan medlemmarna i föreningen prova på studiofotografering och Jaan introducerar hur studion och utrustningen fungerar. Det behövs också modeller till fotograferingen, men de behöver inte vara medlemmar i föreningen. Alla som vill kan ställa upp som modell.

– Vi har fotograferat många ungdomar som ägnar sig åt cosplay, och just nu har vi ett gäng som håller på med lajv, säger Jaan.

Jaan berättar att rent tekniskt kan man få bilder med jättehög kvalitet inne i studion, men det är inte bara tekniken det hänger på för att lyckas med en bra bild, utan kontakten med modellen är också viktig. För att bli bra på att fotografera människor krävs övning.

– En duktig porträttfotograf är framför allt en bra människokännare.

Två gånger om året håller Jaan också kursen Ljuset och människan för föreningens medlemmar. Då går han igenom teorin bakom porträttfotografering och ljussättning. Människor är det vanligaste motivet folk fotograferar, och det han lär ut i kursen är inte bara till nytta i studion utan också när man till exempel fotograferar nära och kära i vardagen.

– Jag arbetar som handledare för att jag tycker att det är roligt att träffa människor, och det är kanske därför jag nästan bara fotograferar människor också.

Det är inte bara inne i lokalen det fotograferas, utan på Kulturnatten fotograferar de folk i ett tält utanför lokalen. Jaan berättar att för cirka fem år sedan kom en kille och frågade om de fotograferar hundar, vilket de då började göra.

– Det blev populärt, så varje kulturnatt därefter fotograferar vi hundar en timme. Det är kul, och det kommer hur många hundar som helst.

Under Kulturnatten håller Jaan också ett föredrag om att fotografera människor, och det är öppet för alla. De fyra viktigaste sakerna att tänka på när man ska fotografera människor är att prata med modellen, posering, kameran i ögonhöjd och djup i bilden, vilket skapas genom mer ljus från något håll.

En eller två gånger om året brukar föreningen också vara med och fotografera på skapa dans, som är en dans- och koreografitävling för ungdomar mellan 13 och 19 år. Framöver önskar Jaan att de kan fotografera oftare på Skapa dans eller på andra platser där människor uppträder, till exempel teater.

– Föreningen vill gärna vända sig till ungdomar och jag skulle gärna se att vi jobbar mera utåt och hittar folk som vill vara med på bild.

Alla är välkomna att bli medlemmar i Uppsala fotografiska sällskap. Som medlem kan man förutom Öppet ljus och kursen Ljuset och människan vara med på bland annat fotopromenader, tävlingar, månadsmöten och utflykter. Medlemmarna får vara kreativa och hitta på saker själva.

– Ibland har vi någon som är intresserad av dokumentärfotografi och då kan ett gäng hålla på med det. En sådan här förening blir vad medlemmarna gör den till, avslutar Jaan.

/Lina-Maria Hjortell

I det växande matlandskapet i Svartbäcken har en ny doft av nygräddad pizza och grillat slagit rot, i form av satsningen Ibbes grill. Bakom disken står Gabriel, en veteran i branschen som burit med sig sina recept och sin passion för matlagning ändå sedan starten 1996.

Resan till den nuvarande lokalen har dock inte varit spikrak. Den tog sin början långt tidigare när Gabriel köpte fastigheten för ett och ett halvt år sedan. Under en period huserade en indisk restaurang i lokalerna, men när hyreskontraktet löpte ut i november förra året påbörjades en omfattande förvandling av platsen. Gabriel beskriver hur de har gått igenom hela fastigheten, från att byta ut golv och väggar till att fräscha upp köket för att skapa en modern och välkomnande miljö för gästerna. Namnet på grillen bär på en personlig historia och en framtidsdröm om att bygga något bestående för nästa generation. Det är inte Gabriel själv som är ”Ibbe”, utan namnet tillhör hans son Ibrahim, och förhoppningen är att verksamheten ska växa till en stabil familjeangelägenhet.

– Det här tänker jag ha lång tid framöver, så det blir en sån här familjegrej och sonen får ta över framöver, berättar Gabriel.

Menyn på Ibbes grill är väl tilltagen och anpassad för att mätta allt från lunchsugna skolungdomar till familjer på jakt efter en snabb middag. Här samsas klassisk kebabpizza, gyros och kycklingkebab med ett brett urval av hamburgare, sallader och veganska alternativ. Gabriel betonar vikten av att ha en bred meny som kan locka många olika typer av kunder, särskilt med tanke på det strategiska läget i närheten av Fyrishov och de lokala skolorna. Han har noterat att när det är stora aktiviteter eller tävlingar i närheten, hittar besökarna snabbt vägen till grillen för att slippa de högre priserna inne på de stora anläggningarna. Trots att lokalen inomhus är intim, med plats för cirka åtta sittande gäster, är siktet inställt på en livlig sommarsäsong, vilket kommer att ge grillen en helt ny dimension som mötesplats i Svartbäcken.

För den som är osäker på vad man ska beställa finns det en tydlig rekommendation: den omtalade ”Ibbes special”. Pizzan kombinerar grunden i en Vesuvio med smakrik kebab och har tidigare gett Gabriel stor uppmärksamhet i både lokalpress och Sveriges radio. Gabriel, som parallellt även driver Kåbo restaurang och pizzeria i Uppsala, har märkt att ryktet om hans matlagning sprider sig snabbt och att kunderna i Svartbäcken redan har börjat visa sin uppskattning genom att återvända gång på gång. Att smygöppna verksamheten har gett teamet en chans att trimma in rutinerna och få igång hemsidan och samarbeten med leveranstjänster som Foodora. Med över 30 års erfarenhet i ryggen ser Gabriel ljust på framtiden och betonar att det viktigaste för honom är den personliga kontakten med gästerna och glädjen i att se dem nöjda. Det är den återkommande kundkretsen som är det yttersta kvittot på att hans satsning har landat rätt.

– Det börjar rulla på. Folk kommer och de som kommer, kommer tillbaka, så det är ett bra tecken, avslutar Gabriel.

/Robin Hjertqvist

Det började med en rad misslyckade affärsidéer och en gnagande känsla av att skolarbetet mest kändes motigt. Från slitstarka strumpbyxor till smarta anteckningsblock och AI-appar – inget tycktes lyfta för de fem gymnasieeleverna bakom UF-företaget Caforia. Men i motgången föddes en envishet som till slut skulle leda dem hela vägen till Slottet i Uppsala.

Vändningen kom oväntat över ett middagsbord. En familjevän berättade om ett kornkaffe han druckit i Polen, en blandning av rostat korn och traditionella kaffebönor. Gnistan tändes omedelbart. Gruppen insåg att konceptet, som är väletablerat i länder som Italien och Tyskland, saknades helt på den svenska marknaden. De gick direkt från ord till handling, köpte korngryn på Hemköp och började experimentera i köket.

– Vi började rosta hemma i mitt kök, det luktade mycket, det kom mycket rök och brandlarmet gick så väggarna doftade ingrott korn, berättar Samuel.

Genom kontakter med en av deltagarnas farfar som är gammal bonde fick de tag på lokalt korn, och snart hade de lyckats sluta ett samarbetsavtal med det anrika uppsalaföretaget Lindvalls kaffe. På bara en vecka ställde de om totalt. Från att ha stått stilla i månader till att ha en färdig produkt med en unik smakprofil bestående av hälften rostat korn och hälften kaffe.

Resan har dock inte varit utan logistiska utmaningar. I början var deras största flaskhals rostningen; de kunde bara producera 500 gram per halvtimme i en vanlig hushållsugn. Men efter ett möte med Uppsala handelsförening fick de tillgång till professionella produktionslokaler i Gottsunda, vilket ökade deras kapacitet med hela 3 000 procent.

Bakom Caforia finns en seriös tanke om hållbarhet. Kaffeindustrin står inför stora utmaningar med klimatförändringar som hotar världens odlingar. Genom att använda närproducerat korn från Upplands åkrar minskar de importberoendet och skapar ett mer klimatsmart alternativ. Trots en initial skepsis hos inbitna kaffedrickare har mottagandet varit överväldigande positivt när kunderna väl fått provsmaka.

Framgångarna har inte låtit vänta på sig. Under den regionala UF-mässan kammade Caforia hem fyra tunga priser, däribland förstaplatsen som årets UF-företag i Uppsala kommun. Detta har öppnat dörrar till stadens näringsliv och en prestigefylld middag på slottet. Men för gruppen, som består av Verkställande direktör Samuel Levén, ekonomiansvarig Lukas Dellsand, Stella Dackefors produktionschef, Julia Staudenmann, marknadsförings chef och sist men inte minst Otto Bergström som är säljchef, är detta bara början. Visionen är att efter gymnasiet omvandla UF-företaget till ett aktiebolag och göra kornkaffe till en självklar del av varje svenskt hem.

– Målet är att kornkaffe ska finnas i alla svenskars hem, man ska kunna få tag på det uppe i Norrland men även nere i Skåne, berättar Lukas.

Med 20 återförsäljare och över ett halvt ton sålt kaffe har Caforia redan bevisat att deras "nya kapitel i svensk kaffehistoria" är här för att stanna. Det är en resa som gått från rökiga kök och tjutande brandlarm till en hållbar innovation som utmanar en av världens mest traditionella branscher.

/Robin Hjertqvist