Från en brokig samling av genrer och en vilja att skapa något unikt föddes Upptaget, ett band vars historia är präglad av både tung förlust och en outsinlig kärlek till musiken. Resan tog sin början redan 2015 när Tove, Piero och Peter började spela tillsammans, men det var först i början av 2021 som pusselbitarna föll på plats och bandet formades i sin nuvarande anda. Namnet Upptaget kom till under 2022 som en ironisk men träffsäker lösning när alla andra namnförslag visade sig vara upptagna, utom just det som beskrev situationen bäst.

Vägen framåt har dock inte varit utan utmaningar. Sommaren 2023 drabbades gruppen av en tragisk förlust när deras dåvarande sångerska gick bort, en händelse som satte djupa spår. Men musiken fick leva vidare när Johanna anslöt våren 2024, vilket gav bandet ny energi att fortsätta utvecklas. Idag består soundet av en organisk och spännande blandning av medlemmarnas bakgrunder inom allt från progg och punk till hårdrock, metal och klassisk körsång. Inspirationen hämtas från en bred palett där giganter som King Crimson och Nightwish möter Taylor Swift och Guns N’ Roses.

För Upptaget är det mötet med publiken och skaparglädjen som står i centrum. Trots att musikklimatet i hemstaden Uppsala beskrivs som kärvt och svårnavigerat när det gäller att boka spelningar, är drivkraften stark. Med engelska texter siktar de på att nå en bred publik, och strategin i studion är tydlig: välrepeterat grundarbete för att lämna plats åt spontana och improviserade pålägg av gitarr och sång. Just nu toppar den intensiva låten "Addictive Personality" deras lyssningsstatistik, men bandet blickar ständigt framåt mot nästa inspelning.

Inför det kommande året är ambitionerna höga. Med siktet inställt på att hitta en sista gitarrist för att fullända sättningen, planerar bandet att intensifiera sitt giggande under 2026. Utöver de tre singlar som släpps fram till sommaren hoppas de kunna presentera ytterligare material och musikvideor innan året är slut. För Upptaget handlar allt om att få musiken att höras och att äntligen få stå på scenen mer regelbundet, trots de vardagliga utmaningarna med att få allas scheman att gå ihop för de livsviktiga repen.

/Robin Hjertqvist

Tidigare i år stod Hotel Villa Anna värd för en stämningsfull bröllopsmässa som samlade blivande brudpar, leverantörer och kreatörer från Uppsala med omnejd.

Programmet började med en bröllopsvisning med catwalk mitt i dagen. Portarna öppnades direkt efteråt, och dagen avslutades med en stämningsfull bröllopskonsert i Helga Trefaldighets kyrka, bara några kullerstenar från Villa Anna.

Allt för ett dröm fest- och bröllop
Redan vid entrén möttes besökarna av en varm och inbjudande atmosfär i en mer avslappnad och festlig del. Levande ljus, blomsterarrangemang och omsorgsfullt stylade miljöer skapade en känsla av hur en färdig bröllopsdag kan upplevas, inte bara planeras. Det gav en tydlig helhetsbild där detaljer och helhet samspelade.

Under dagen förvandlades hotellets lokaler till en levande mötesplats där besökare fick ta del av idéer, tjänster och aktuella trender inom fest och bröllop. Florister, konditor- och bröllopstårtor, brudklänningar, herrmode, stylister, smink- och bruduppsättningar, fotografer, vigselringar- och smycken, musik, DJ & sångerska, partytält- och inredning, dekoration och koordinator- och event planerare samt flera till andra leverantörer fanns på plats för att inspirera och ge en inblick i hur en bröllopsdag kan utformas, från helhetskoncept till små, personliga detaljer.

Inspiration och personliga möten
Mässan riktade sig särskilt till par i början av sin planering. Genom personliga möten med leverantörer gavs möjlighet att ställa frågor, jämföra alternativ och hitta uttryck som speglar den egna visionen. Med musik, mingel och sociala inslag skapades en miljö där samtal och kontakter kunde fördjupas i ett mindre formellt sammanhang.

Kombinationen av mässa och fest speglar en samtida syn på bröllop, där planering och upplevelse går hand i hand och där helheten blir lika viktig som detaljerna.

Ett återkommande inslag
Bröllopsmässan på Villa Anna har etablerat sig som ett återkommande evenemang i Uppsala och lockar såväl lokala aktörer som besökare från närområdet. Med fokus på kvalitet, närhet och personliga möten fungerar den som en naturlig startpunkt inför den kommande bröllopssäsongen.

För många blir dagen inte bara ett steg i planeringen, utan också en källa till inspiration- både visuellt och känslomässigt.

Text: Dewi Handayani?Foto: Dewi Photography Sweden

Se mer från reportaget och fler bröllopsbilder:
Hemsida: www.dewiphotographysweden.se/brollopsfotograf ?Instagram: @dewiphotographysweden

Illustratören och barnboksförfattaren Maria Nilsson Thore har varit verksam i 26 år och har skrivit egna böcker sedan 2004. Hon fick stor uppmärksamhet 2011, då hon blev Augustnominerad för boken Petras prick. Nuförtiden är hon mest känd för bokserien Alla tre, som handlar om förskolebarn. Hennes originalillustrationer från några av böckerna finns att ta del av på Bror

Hjorths hus fram till 31 maj.

Det som kännetecknar Marias illustrationer är att de målas i akvarell med en mild färgskala. Hon arbetar också ofta med ett nära perspektiv genom att zooma in mycket i bilden. Fokus på barnen är centralt, vilket betyder att barnet framställs stort medan den vuxne kan vara avskuren och endast en arm eller ben syns.

– Jag vill komma nära inpå barnet, och då är det svårt att få plats med en vuxen i samma bild, säger Maria. Det här sättet att komponera bilden gör verkligen att det blir barnperspektiv.

Hon får inspiration till sina böcker från vardagens händelser samt egna tankar och känslor. Karaktärerna i böckerna Alla tre är baserade på hennes egna barn. Arbetet börjar ofta med att hon skissar fritt och spånar kring karaktärer, för att sedan skriva en berättelse.

– Det är som när små barn ritar och du frågar vad det föreställer – det kommer alltid en historia, konstaterar Maria.

I utställningen finns illustrationer från åtta av hennes böcker och blandat från Alla tre-serien. Alla bilder från varje bok är inte med, utan ett urval har gjorts. Bilderna hänger i ordning, och tanken är att bevara känslan av berättelsen så att man nästan kan ana en historia. Vid sidan av illustrationerna finns en låda med tillhörande böcker, så att man kan läsa hela berättelserna. Det finns också en folder som sammanfattar vad böckerna handlar om.

Bror Hjorths hus har bilderboksutställningar en gång om året. Museilektorn Maria Malmberg Wallin, som är ansvarig för den konstpedagogiska verksamheten, har varit delaktig i urvalet av utställningen.

– Vi visar inte alla bilder från böckerna, eftersom vi då hade fått plats för färre böcker. Det känns roligare att visa fler historier, säger Maria.

Vidare berättar hon att Maria Nilsson Thore är en självklar utställare hos dem och att det är fint att se hantverket i originalet i en utställning. Det gör att man rent tekniskt kan se hur bilderna har framställts.

– Hon har ett tydligt bildberättande och en härlig färgskala, vilket är kul att visa upp, säger Maria.

– De på Bror Hjorths hus vill lyfta bilderbokskonstnärer som just konstnärer, och det tycker jag är väldigt fint, säger Maria Nilsson Thore.

Det har varit väldigt fin respons från besökare. Maria Nilsson Thore tycker att det är kul med publika evenemang eftersom hon oftast sitter ensam och jobbar. Hon trivs väldigt bra i barnboksvärlden och möts bara av värme.

– Jag kan träffa småbarn som kan recitera böckerna och då blir jag överlycklig.

Bror Hjorths Hus erbjuder också aktiviteter som är kopplade till utställningen, bland annat bildjakt och finn fem fel. Dessutom säljs Maria Nilsson Thores böcker.

– Jag hoppas att många hittar hit och upptäcker hennes böcker. De är fantastiska, avslutar Maria Malmberg Wallin.

/Lina-Maria Hjortell

– Vacker musik om hemska saker.

Det är slutet av april och i Katalins jazzbar börjar det fyllas på med folk. Hela staden har fått en pratstund med kvällens huvudperson – artisten, singer-songwritern och den allt mer välkända – Harriet Nauer från Trollhättan.

– Det är kanske 70 procent mörker och 30 procent ljus i min musik, berättar hon. Jag vill förmedla min egen fantasivärld.

Egentligen heter Harriet någonting annat och egentligen är hon utbildad lärare, men musiken har alltid funnits där. Liksom mystiken.

– Psykisk ohälsa och självmord är något som återkommer i mina texter. Jag har ett mörker i mig, men också alltid ett hopp.

Harriet växte upp i den lilla staden Trollhättan och planerade för ett liv som lärare. Med en pappa som spelade gitarr och en mamma som sjöng fanns musiken ständigt närvarande. I 20-årsåldern började hon skriva musik.

– Jag har alltid skrivit dagbok och bestämde mig för att ta dagboksskrivandet in i musiken.

Idag är hon en etablerad artist. Hennes debutalbum heter Vampyre country och handlar om spöken, hemsökelser, död, onda gudar och pirater. Men också om livet, som segrar. Harriet skrattar.

– Mörker krävs för att man ska se ljuset. Det vill jag förmedla.

Själva berättelsen är det viktigaste för Harriet. Hon tycker mycket om att skriva texter, där atmosfären byggs upp i det övernaturliga och livet efter döden är central. Texterna handlar ofta om mord – men ibland om att den mördade kommer tillbaka.

– Jag gillar det mystiska, som man inte riktigt greppar. Men ändå dras till.

Drömmen är att kunna jobba som artist på heltid. Sedan ett par år turnerar hon Sverige runt med sin egen musik och sina egna texter. Hon har nyss gett ut sin debutskiva och sommaren är full av spelningar.

– Vi kommer att dyka upp lite här och där i sommar, jag och fantastiskt band, berättar Harriet. De hänger med mig på de flesta spelningar framöver.

Det är inte första gången som gänget uppträder i Uppsala och även om inte Harriet själv har några särskilda bindningar till staden säger hon att Uppsala har mycket som lockar.

– Det vackra gamla slottet och en del annat här passar mig och min värld perfekt. Och publiken här är underbar.

/Anna Löfving

– Både mamma och pappa är professionella violinister och meningen var att jag skulle spela fiol, men så blev det inte.

Nils Hansson Meng, 27 år och en – både nationellt och internationellt – mycket framgångsrik pianist, skrattar.

– Redan som 6-åring bråkade jag så mycket med mamma när hon skulle lära mig spela fiol att jag var tvungen att byta instrument. Pianot som stod närmast i rummet blev valet.

Och på den vägen är det. Även om Nils har andra intressen, han är bland annat en duktig konstnär, så är pianot hans ständiga följeslagare. Under både grundskolan och gymnasiet valde han musikinriktningar och senare studerade han pianospel i Helsingfors och i Berlin – allt med sikte att bli professionell pianist.

– Lite dålig fantasi kanske, säger Nils, men jag har trivts med det instrumentet från start.

Som pianist är man aldrig en i mängden i en orkester utan någon som sticker ut. Det kan vara både roligt och jobbigt. Under många framträdanden som Nils gör är han ensam på scenen, eller tillsammans med två andra musiker, till exempel en cellist och en violinist, så det som nu stundar är speciellt.

– Jag ska vara solist i Akademiska kapellet i Uppsala den 23 maj. Det känns väldigt fint, sällan som man får den chansen, men är också en stor press.

Att spela tillsammans med en stor orkester på det viset beskriver Nils som att ha huvudrollen i en pjäs. Medspelarna är viktiga, men finns i bakgrunden. Själv står man längst fram på scenen.

– Jag har gjort det här tidigare, det är väldigt speciellt.

Nils bor i Stockholm, men att komma till Uppsala och spela är inga problem. Här bor farmor och farfar och han är ofta och hälsar på.

– Det är lite mindre hetsigt i Uppsala än i Stockholm, så det känns skönt att åka dit.

Universitetsorkestern Akademiska kapellet är en lite ovanlig samarbetsorkester för Nils eftersom det är en amatörorkester, där finns en del yngre medlemmar, studenter, och Nils beskriver det som att nivån varierar en del.

– Det är en speciell utmaning som ska bli jättekul. Att man hittar rätt nivå i musiken.

Att det blir en stor publik i Universitetsaulan bekymrar inte Nils, som säger att antalet personer som lyssnar inte spelar så stor roll. Han vill göra ett lika bra framträdande oavsett hur många som är där.

– Jag är lite av en perfektionist, så det handlar alltid om avtrycket man gör. Hos varje person.

Att få möjlighet att möta publiken efter en konsert är viktigt. Nästan alltid är den positiv och visar uppskattning och för Nils betyder det mycket.

– De brukar tacka och kommentera uppträdandet, vilket känns fint.

Den 23 maj kan man lyssna till Nils Hansson Meng, som – tillsammans med Kungliga Akademiska kapellet i Universitetsaulan i Uppsala – uppträder under årets Vårkonsert. Dagen före, den 22 maj, sker en likadan konsert i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm.

/Anna Löfving