Det blåser kallt genom stan. Studenterna har lämnat nationerna, uteserveringarna gapar tomma och kullerstenen runt Fyrisån känns mer november än maj. Det är den där märkliga långhelgsstämningen då man räds att alla plötsligt dött.
Men bakom en låst dörr i centrala Uppsala pågår livet. Där sitter Ola Rapace, Ingvar Örner och uppsalabon Fredrik Lundkvist och återvänder till Doktor Glas.
Efter fyra föreställningar i Mariefred lever uppsättningen vidare - nu med sikte på Uppsala och Reginateatern i november.
Och trots att föreställningen redan spelats tidigare är de tillbaka för att skruva, ändra och pröva nytt.
- Vi har trimmat in två nya scener. Det kan gå, säger Ingvar Örner torrt.
- Ingvar måste du vara så jävla positiv? svarar Ola Rapace direkt.
Sedan skrattar alla tre.
Det är ungefär så repetitionerna verkar fungera.
På scenen delar Rapace och Örner på rollen som Doktor Glas - inte genom att spela olika personer, utan olika delar av samma människa. Förnuft mot känsla. Drift mot kontroll. Den som handlar mot den som betraktar.
Idén föddes när Fredrik Lundkvist sommaren 2024 såg en uppsättning av Doktor Glas i Norrköping där de två skådespelare delade på Allan Edvalls klassiska monologmanus.
- Jag kunde inte släppa det. Det fanns något där som inte var färdigt, säger han.
Resultatet blev ett helt nytt scenmanus, fortfarande tätt förankrat i Doktor Glas, men med doktorn bokstavligen delad i två.
- Den här vinkeln på Glas är så jäkla uppenbar egentligen. Den ligger i bokens essens, säger Lundkvist.
För Ola Rapace är det just den där splittringen som gör berättelsen tidlös.
- Alla känner igen kampen i sig själva. Det finns ett yttre liv där man försöker vara någon, bli sedd och bekräftad. Men där under finns något annat. Drifter, begär, saker som kanske inte tål ljuset riktigt.
Han lutar sig tillbaka.
- Det är nog därför folk fortfarande är besatta av Doktor Glas. Den släpper inte taget.
Och fascinationen verkar bara fortsätta genom generationerna. Romanen har blivit film, monolog, nytolkningar och parafraser. Bengt Ohlsson skrev både Gregorius och Helga ur bipersonernas perspektiv. Nyligen kom dessutom ännu en filmatisering.
- Isac Calmroth som skrev manus till nya filmen är ju typ 25 bast och helt fascinerad av den här berättelsen, säger Rapace. Den är tidlös.
För Ingvar Örner började relationen till romanen redan i gymnasiet.
- Jag blev tvingad att läsa den och blev helt tagen. Jag var väl i exakt rätt ålder för all den där existentiella ångesten, säger han.
Föreställningarna i Mariefred blev ett första kvitto på att Fredrik Lundkvists idé faktiskt bar: att dela upp Doktor Glas i två människor, två viljor, två sidor av samma medvetande.
- Vi slet som djur och sen var det över direkt. Luften gick ur lite efteråt. Därför känns det väldigt kul att vara tillbaka igen.
Utanför ligger Uppsala öde i kvällskylan. Men inne i repetitionslokalen står två Doktor Glas på scen och försöker förstå människan. Igen.





