Vildfåglar – om drömmar, vänskap och framtidstro

Publicerad 2026-08-16 – av Redaktionen

Vildfåglar – om drömmar, vänskap och framtidstro

– Jag tror att många idag längtar efter en annan värld. Eller en annan tid. När framtiden inte kändes så hopplös.

Det är fredag och framför mig på Café Ofvandahls sitter en av Uppsalas mest framstående författare just nu. Vi har träffats tidigare, Ellinor Skagegård och jag, men det är tre år sedan – när hennes förra bok, Quelquune, kom ut. Den handlar om stjärnreportern Märta Lindqvists liv under tidigt 1900-tal. 2019 gav Ellinor ut För dig ska musiken bara vara ett smycke, som beskriver den tyska tonsättaren Fanny Mendelssohns gärningar. De båda berättelserna är till allra största delen autentiska, där dagböcker och sanna historieskildringar ligger till grund. Den nya boken, som är anledningen till dagens möte, är uppbyggd på ett annat sätt.

Vildfåglar är min första roman. Jag har gjort mycket historisk research, allt från läsning i arkiv till att titta på gamla fotografier och boken är baserad på några verkliga händelser, men min huvudperson är helt fiktiv.

Ellinor, som är från Uppsala, har skrivit i hela sitt liv. Hon har arbetat – och arbetar – som journalist på olika stora tidningar och hon har alltid varit intresserad av sin omvärld och av historia. Att vara nyhetsreporter var dock inte Ellinors grej. Hon ler.

– Nog det värsta jag varit med om! Stressigt och kortsiktigt och passade mig inte alls.

Istället älskar hon att grotta ner sig i stora projekt. Att ha tid till research, gärna bakåt i tiden och få berätta en historia på djupet. Och hennes berättelser, såväl inom journalistiken som när hon skriver böcker, ska ha en mening. Ellinor betraktar omvärlden, den dåtida eller nutida, och reflekterar över det som sker. Tiden runt det förra sekelskiftet samt det tidiga 1900-talet har alltid särskilt fascinerat henne.

– Det är en period som inte är så omskriven. Från tiden runt och efter de båda världskrigen finns mycket skildrat, men perioden före är inte lika förekommande i kulturen.

I Sverige var kvinnor på universitetet om inte vanligt förekommande, så ändå inte unika under tidigt 1900-tal. Ellinor kallar de studentskor som hon skriver om i Vildfåglar för den andra generationen kvinnliga studenter i Sverige. Den första generationen, i slutet av 1800-talet, var rebeller och forcerade många hinder. Den andra, där huvudpersonen Lottie Jung och hennes vänner ingår, hamnade i lite av ett vakuum. Vad gör vi nu med den frihet vi fått? Med alla möjligheter den gett oss.

– De mötte på ett sätt en ny verklighet, men var också tvungna att förhålla sig till den gamla. Oskrivna regler om ansvar, familjeliv och äktenskap, yrkesval och politik fanns överallt.

Vildfåglar handlar om fyra nära vänner, som alla studerar vid universitetet i Uppsala. Lottie kommer från landsbygden runt Gävle, men hennes vänner är från Stockholm och vana vid ett annat liv. Deras vänskap blir djup och kan sägas vara grunden i berättelsen, samtidigt som de drömmer om den stora kärleken och hoppas möta en man och få bilda familj.

– Drömmar som krossas, säger Ellinor. Vildfåglar är ingen feelgoodhistoria, utan många gånger det motsatta.

Ett av bokens mysterium, som Ellinor uttrycker det, är ett självmord som sker bland vännerna och anledningen till den berättelsen är tre verkliga självmord som Ellinor fick vetskap om under reseracharbetet till sin förra bok. Livet för många unga kvinnor i början på 1900-talet var inte enkelt.

– Jag blev nyfiken på hur det kunde gå så långt som till självmord. Ramarna som kvinnorna levde efter var svåra och snäva.

Ändå är den värld som Vildfåglar bjuder in till full av framtidstro och en kamp för att kvinnor skulle få det bättre. Det hoppas Ellinor att hon lyckats förmedla och att hennes läsare ska uppskatta.

Vildfåglar är första i trilogin Uppsalakransen. I de två återstående delarna kommer man att få följa Lottie och hennes värld, ungefär fram till 1920. Genom världskrig, kvinnliga vänskaper, arbete och förstås, drömmen om kärleken.

Ellinor Skagegårds tidigare böcker är För dig ska musiken bara vara ett smycke”, om tonsättaren Fanny Mendelssohn (Leopard 2019) och Quelqu’une, berättelsen om Märta Lindqvists otroliga liv” (Polaris 2023). Romanen Vildfåglar ges ut av bokförlaget Polaris.

”Hallå! Är det någon hemma här?” – Om fossiler som gömts i sanden på Biotopia

Publicerad 2026-08-11 – av Redaktionen

Det är lördag eftermiddag och sommaren närmar sig slutet. På Biotopia, ett av Uppsalas mest besökta museer, märks det ännu ingen nedgång i besöksantalet. Andreas Karlström, som sommarjobbar som informatör och guide, ler.

– Det är mycket folk här varje dag. Mest uppsalabor och turister från Sverige, men också ganska många utländska besökare.

En av Andreas uppgifter i sommar är att berätta för barn (och vuxna) om fossiler. Varje onsdag och lördag samlas intresserade inne i museet för en introduktion, där Anderas informerar om vad fossiler egentligen är, hur de kunnat bevaras under lång tid och varför de är intressanta att lära sig mer om idag. Han börjar med att fråga dagens besökare hur gamla de är?

– Jag är 4 år, säger Folke, som tillsammans med kompisen Lycke, som fyller 5 år imorgon, slagit sig ner på golvet. Jag är 77 år, säger Folkes morfar.

Andreas nickar.

– Och fossilerna vi ska prata om nu är ungefär 500 miljoner år gamla.

En fossil är en rest av ett förhistoriskt djur och kan bestå av ett skal, en skelettdel, en tand eller något annat som bevarats under till exempel ett djupt lager av sand.

– Hur dog djuren då, frågar Lycke och Andreas berömmer honom.

– En bra fråga, men det vet man ju inte riktigt. De blev kanske uppätna av andra djur, som inte åt av skelettet.

Folke knackar på snäckan framför sig.

– Hallå, är det någon hemma här?

Efter en stund beger sig den lilla gruppen ut i Vasaparken, där Andreas ber barnen gräva i en stor sandlåda, där flera fossiler finns gömda. Nästan genast hittar barnen delar av de förhistoriska djuren och Ario, som anslutit lite senare, och hans föräldrar gräver frenetiskt.

– Ni behöver inte gräva så djupt, säger Andreas. De flesta fossiler ligger ganska lättillgängligt till.

Många av de fossiler som hittats i Uppland är rester av djur som tidigare har levt i vatten, marina ryggradslösa djur med hårda skal eller skelett. Det är fiskar, musslor, snäckor, koraller och så kallade trilobiter.

– Det är ett slags leddjur, berättar Andreas, som var väldigt vanliga i haven för flera hundra miljoner år sedan.

Småpojkarna i den stora sandlådan utanför Biotopia frågar efter dinosaurier. Särskilt Folke är väldigt intresserad av dem.

– Jag älskar dinosaurier, finns det rester av dem här?

Att det fanns levande dinosaurier i Sverige för ungefär 100 miljoner år sedan vet man, men just i Uppland var de ovanliga. Här har det inte hittats några fossil efter dem, vilket beror på bergarter och jordlager som inte kunnat bevara resterna. I Skåne finns däremot mycket rester – fossiler – av dinosaurier bevarade.

– Men vi vet att de fanns här i Uppland också, säger Andreas.

Övriga dagar under sommaren (förutom måndag) kan den som är intresserad lyssna på Andreas och hans kolleger två gånger per dag. Kvart över elva och tre. Du ser på Biotopias hemsida vad ”föreläsningarna” handlar om de olika tiderna och var och när du ska vara på plats. Allting är kostnadsfritt och ingen anmälan krävs.

– Det är så viktigt att barn – och vuxna – lär sig mer om den förhistoriska tiden, avslutar Andreas. Man får en förståelse för tiden och livet på jorden för länge sedan, vilket ger en förståelse också för hur vi lever idag.

/Anna Löfving

Historiska dagar vid Ulva kvarn – i år större än någonsin tidigare

Publicerad 2026-08-05 – av Redaktionen

– i år större än någonsin tidigare

– Det finns många medeltida marknader i Sverige, men den här är speciell. Svår att beskriva – den måste upplevas.

Det har blivit augusti och snart dags för årets ”Historiska dagar vid Ulva kvarn”. Ansvarige Tim Krondahl från föreningen Ulls vikingar berättar att det i år är fler deltagare än någonsin.
– Sedan vi startade för sex år sedan har intresset från riddare, gycklare, knallar och andra gått lite upp och ner, men i år är anmälningarna på topp. Det känns väldigt roligt.

Tim, som varit engagerad i det som kallas ”historiskt återskapande” i många år, säger att det viktigaste med arrangemanget vid Ulva kvarn är att människor ska ha roligt. Det handlar om gemenskap, mat och dryck, underhållning – men också om att lära sig mer om den svenska historien.
– Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av forntiden, medeltiden, vikingarnas äventyr och hur de levde. Min pappa introducerade mig och nu vill jag visa mina barn.

Under de historiska dagarna vid Ulva kvarn kan man se riddarspel – om än i liten skala – handla sådant som fanns på marknader under medeltiden, skratta åt gycklarna, lyssna på sagoberättande och själv få prova på bågskytte och att klä sig som en viking.
– Vi har en pysselverkstad för barn, där man kan göra sina egna kläder och känna sig som en del av den historiska marknaden, säger Tim och fortsätter:.
– Vi som startade såväl Ulls vikingar som dessa dagar är historienördar. Det vi vill är att andra på ett trevligt sätt ska ta del av livet man levde på vikingatiden och framåt.

Även om det skildras en del strider, både till häst och på marken, intygar Tim att ingen kommer till skada på riktigt. Det hela är ett skådespel och till skillnad mot det som kallas lajv – ett rollspel där deltagarna är en karaktär – är historiskt återskapande mer ett skådespel där de involverade skapar en atmosfär som för tankarna till hur det faktiskt kan ha varit en gång i tiden.
– Vi tar på oss tidstypiska kläder och agerar som till exempel vikingarna gjorde då, men vi är fortfarande oss själva.

Eventet pågår lördag och söndag (15-16 augusti) mellan 10 och 18 (lördag) och 10 och 16 (söndag). Marknaden med knallar som säljer allt från kläder till mat och dryck hittar du på den övre delen av Ulva kvarn, där också hantverkarna som håller till vid Ulva kvarn till vardags håller öppet hela helgen. Riddarspelen och de andra aktiviteterna finns längre ner, vid kvarnen och Fyrisån. Tim avslutar med att hälsa alla välkomna i mitten av augusti.
– Det kommer att bli en fantastisk helg för alla som intresserade av underhållning, god mat och dryck, vacker miljö, rolig gemenskap – och vår svenska historia. Hoppas vi ses!

/Anna Löfving

Från teaterscen till digitala nöjen – därför lockar det oväntade i Uppsala

Publicerad 2026-07-31 – av Redaktionen

Det finns en särskild sorts förväntan i att göra något vars utgång inte är given. I Uppsala kan det handla om att gå på en föreställning där skådespelarna själva ännu inte vet vad som kommer att hända, prova en ny aktivitet i Stadsträdgården eller välja ett evenemang man vanligtvis hade gått förbi. Det oväntade bryter av mot vardagen och gör en vanlig kväll lättare att minnas.

Staden erbjuder många sådana möjligheter. Här möts ett anrikt kulturliv, ett stort studentliv och moderna former av underhållning på en förhållandevis liten yta. Gemensamt för upplevelserna är inte att de måste vara storslagna, utan att de väcker nyfikenhet och ger plats åt något som inte redan är planerat in i minsta detalj.

När inget är helt förutbestämt

Improvisationsteater är ett tydligt exempel. Till skillnad från en traditionell pjäs byggs handlingen i stunden, ofta med hjälp av förslag från publiken. Skådespelarna måste lyssna på varandra, reagera snabbt och våga följa en idé utan att veta var den leder. För publiken uppstår en särskild närvaro: det som händer på scenen kommer bara att ske just där och just då.

Uppsala har goda förutsättningar för den sortens scenkonst. Reginateatern är en etablerad gästspelsscen där improvisationsteater återkommer i programmet, bland annat genom den internationella festivalen SWIMP. Även Uppsala stadsteater rymmer både klassiska uppsättningar och mer djärva, oprövade format. Det gör scenkonsten till en naturlig plats för den som vill lämna det förutsägbara en stund.

Spänning finns i många former

Samma dragning till det oväntade finns i andra delar av nöjeslivet. En jämn fotbollsmatch på Studenternas, ett nytt band på en mindre scen eller en berättelse med en oväntad vändning bygger alla på att resultatet inte är känt från början. Förväntan blir en del av själva upplevelsen.

I den digitala världen har utbudet vuxit på ett liknande sätt. Det finns strömmande kultur, interaktiva spel, direktsända evenemang och plattformar som samlar information om olika former av nätunderhållning. För vuxna som vill orientera sig utanför det svensklicensierade spelutbudet finns också jämförelser av casino utan svensk licens, där exempelvis spelutbud, betalningsmetoder och villkor kan skilja sig mellan olika aktörer. Just därför är det viktigt att själv granska licens, konsumentskydd, åldersgränser och verktyg för ansvarsfullt spelande innan man använder en tjänst.

En stad med plats för nya intryck

Det behövs inte alltid en biljett eller en skärm för att bryta ett invant mönster. Stadsträdgården ligger vid Fyrisån och rymmer både öppna gräsytor, danspaviljong och Parksnäckans sommarscen. På kort avstånd finns Studenternas, stadskärnans kulturscener och flera miljöer där människor samlas kring idrott, musik och andra gemensamma intressen.

Den blandningen passar Uppsala väl. Staden präglas både av lång historia och av människor som ständigt kommer hit med nya idéer. Studenter flyttar in, föreningar skapar mötesplatser och små verksamheter prövar koncept som snart kan bli en självklar del av stadsbilden. Den som vill göra något annorlunda behöver därför sällan leta särskilt långt.

Tur, arbete och det oväntade

Nyfikenhet betyder inte att allt ska lämnas åt slumpen. Många lyckade projekt börjar med en idé som känns osäker, men blir verklighet först genom tålamod och arbete. I en intervju med företagsprofilen Signhild Arnegård-Hansen sammanfattas det som att framgång kräver hårt arbete. Det oväntade kan öppna en dörr, men någon måste fortfarande ta steget igenom den.

Det gäller såväl den som står på en scen som den som startar en förening, arrangerar en kulturkväll eller öppnar en verksamhet. Resultatet går inte alltid att förutse, men förberedelser och omdöme gör det lättare att ta vara på möjligheten när den väl uppstår. Tur och arbete är därför inte motsatser, utan två olika delar av samma process.

Glädjen i att bara prova

Nyfikenhet behöver inte heller leda till en prestation. Ibland ligger värdet i att ha gjort något nytt, även om det inte blir en ny hobby eller en omvälvande erfarenhet. En kväll med improvisationsteater, en spontan promenad längs Fyrisån eller ett besök på en scen man aldrig tidigare sett kan räcka för att vardagen ska kännas lite större.

Glädje har till och med fått en egen internationell dag. Den 20 mars uppmärksammas en dag helt tillägnad glädje, instiftad av FN för att lyfta lyckans betydelse i människors liv. Tanken passar väl ihop med det lilla vardagsmodet: att ibland säga ja till en upplevelse utan att kräva att den ska ge ett visst resultat.

När nästa upplevelse inte behöver bli större

Samtidigt finns det skäl att hålla balansen. Den som ständigt söker starkare intryck riskerar att missa det som redan fungerar. Psykologisk forskning och reflektioner om välbefinnande påminner om att lycka är svårt att fånga när den blir ett mål som hela tiden ska överträffas. Nya upplevelser mår därför bäst av att vara ett komplement till vardagen, inte en flykt från den.

Kanske är det just där det oväntade har sin bästa plats. Det behöver inte lova en vinst, en förändrad identitet eller en berättelse värd att återge för alla andra. Det kan räcka med att väcka uppmärksamheten, skapa ett samtal eller ge en ny bild av den egna staden. I Uppsala finns gott om sådana tillfällen – på scenen, längs ån, bland publiken och i de många små val som gör vardagen mindre förutsägbar.

Kvinnors berättelser – om det svåra och vackra – i ny utställning

Uppdaterad 2026-08-03, Publicerad 2026-07-30 – av Redaktionen

På Upplandsmuseet finns en ny utställning att upptäcka. Her Story - The Coat är en konstinstallation med vackra kappor, skinn och hår, som väver samman myten om skogsrået, mode och kvinnors erfarenheter både historisk och idag.

– Jag har mycket att säga, och det här är mitt sätt att göra det på, säger Maud Karlsson Lima de Faria, konstnären bakom utställningen.

Hon står i rummet två trappor upp på Upplandsmuseet med sina tygkreationer svävandes bland björkarna bakom henne. Idén till kapporna tar avstamp i en text av författaren Alice Lyttkens – om skogsrået. Skogsrået beskrivs enligt myten som en mystisk men vacker skogskvinna med en ihålig rygg och ibland svans. Samtidigt finns historien om hur kvinnor bestraffades för äktenskapsbrott för tusen år sedan. Kvinnans enda plagg slets sönder i ryggen och hon stöttes ut ensam i skogen. Maud har i sitt verk inspirerats av tesen att myterna kring skogsrået har sitt ursprung i de bestraffade kvinnorna.

– Jag kommer alltid tillbaka till att skapa utifrån kvinnors historia och perspektiv. Jag vill i min konst lyfta det svåra, men göra det svåra vackert, säger hon.

Kapporna som Maud skapat visar kvinnornas utsatthet, men symboliserar samtidigt den fria kvinnan som med stolthet bär plaggen. Revan i kappornas ryggar har en dragkedja – det är ett eget val om den ska vara öppen eller stängd.

Till utställningen hör också målningar, fotografier, skinn- och hårarbeten, text och video. Maud är i grunden dansare och performer, och uttrycker sig på de sätt som faller henne in. På senare tid har hon dragits alltmer till textilier, där konsten får bli bärbar. Hållbarhetsperspektivet är viktigt och Maud har använt återvunna material och sitt eget hår i konstverken.

– Jag använder material som jag blir nyfiken på och som förmedlar något. Hår är globalt väldigt laddat. En skönhetssymbol – eller något som på liv och död måste döljas.

Skinnkappan som sytts ihop med hårstrån är en hyllning till de kvinnor som dödas av närstående män, både historiskt och idag. Att våldet mot kvinnor fortfarande präglar vår samtid både starkt berör och förundrar Maud.

– Det gör mig sorgsen att kvinnor världen över fortfarande, år 2026, utsätts för så mycket våld. Jag tänker också på pojkarna som växer upp idag och påverkas av destruktiva mansförebilder. Det behöver adresseras, säger Maud.

Hon ser sig om på utställningen och besökarna som rör sig mellan konstverken. Med låga röster samtalar sällskap om det de läser och ser.

Hur känns det att se besökarna som är här?

– Det är fantastiskt. Jag hoppas att det väcker tankar, reflektioner och diskussioner, och jag vill ju egentligen vara en fluga på väggen och höra vad som sägs.

Utställningen har många lager att utforska. Maud berättar det hon vill säga genom konsten, och inspireras och ser upp till de som vågar skrika högre.

– Vi kan inte sluta prata om de här ämnena. Det är en del av vår demokrati att fortsätta samtalen om mänskliga rättigheter,  jämställdhet, samtycke, skadliga könsnormer och våld.

Utställningen finns på Upplandsmuseet till januari 2027.

/Emma Tapper