Gamla Värmecentralen blir kulturhus

Den gamla Värmecentralen i Ulleråker har stått öde länge, men nu förvandlas byggnaden och platsen till ett levande kulturhus. Under hösten bjuds det in till evenemang, konstutställningar och aktiviteter vid Värmecentralen.

I slutet av en grusväg i södra Ulleråker, som inte ser ut att leda någonstans, finns det nyligen uppbyggda kulturhuset Värmecentralen. Det är kulturbyrån Kollektivet livet som har fått i uppdrag av Uppsala kommun att utforska hur platsen kan användas på lång sikt för olika kulturevenemang och konst. I våras lät Uppsala kommun olika aktörer pitcha sina idéer för platsen, och Kollektivet livet fick förtroendet att ta sig an arbetet.

– Vi går ju igång lite på såna här ställen, som är lite udda och som ligger lite bortglömda, säger Johanna Carlberg, kommunikatör på Kollektivet livet.

Värmecentralen uppfördes omkring 1940 och genererade värme till Ulleråkers sjukhusområde. Värmeproduktionen drevs med kol och tidigare transporterades kolen på Fyrisån. Från ån fraktades kolen upp och in i byggnaden med hjälp av en linbana, som man fortfarande kan se spåren från i området idag. Byggnadens historia har lämnat kvar en speciell industriell karaktär som passar bra för kulturevenemang.

Nu har Värmecentralens område gjorts i ordning. En portal in på gårdsplanen och möbler av lastpallar målade i klara färger har byggts upp, och väggar och murar har utsmyckats med konstverk. Bland träden och buskarna runt den asfalterade gårdsplanen rafsar koltrastar i de torra löven.

Genom att platsen kommer att vara under prövning under hösten blir det en sorts levande laboratoriemiljö för konst och kultur. Utomhusmiljön är alltid öppen att besöka och utforska. Lördagen den 29 augusti klockan 12 till 18 bjuds allmänheten in till öppet hus för aktiviteter, samtal och visning.

– Vi kommer in som möjliggörare för att göra platsen levande. Vi har en del idéer men vi vill veta vad grannar, folk runt om i Uppsala och lokala aktörer vill se för evenemang och aktiviteter på Värmecentralen. Så kom hit och berätta för oss, säger Johanna.

Men platsen har också sina utmaningar. Bland annat finns i dagsläget inget vatten och elsystemet i byggnaden är gammalt och behöver på sikt bytas ut. Dessutom ligger platsen lite avsides och utanför centrala Uppsala. Genom samverkan med andra intressanta besöksmål i området, som Bolueråker och Ulleråker gård vill Kollektivet livet locka fler till Ulleråker och bidra till att göra  området till ett besöksmål. Under hösten testar Kollektivet livet olika evenemang på platsen.

– Vårt uppdrag är att analysera platsen och se vad det finns för möjligheter och utmaningar. Förhoppningen är ju att Uppsala kommun vill att arbetet ska fortsätta och att Värmecentralen får bli ett permanent kulturhus.

I höst kommer Värmecentralen att ha öppet i samband med skördemarknad och julmarknad i Ulleråker. Du kan tycka till om vad som ska hända på Värmecentralen när du besöker något av evenemangen i höst, eller fylla i ett webbformulär. Mer information om höstens program och formuläret hittar du på Kollektivet livets webbsida, studiokl.se, under fliken Värmecentralen.

/Emma Tapper

– De flesta som kommer för ett samtal med oss brukar uppskatta den ventil det innebär. Att det finns någon annan än de allra närmaste som lyssnar.

I början av oktober anordnas de så kallade Anhörigdagarna i Uppsala. Anna-Karin Olsson, som arbetar som anhörigkonsulent på Anhörigcentrum i Uppsala kommun, berättar att anledningen till arrangemanget är att göra människor uppmärksamma på det stöd som finns för anhöriga till någon som är långvarigt sjuk.

– Det kan handla om både fysisk och psykisk sjukdom eller demenssjukdom.

Stödet från kommunen till den anhörige inrättades för 20 år sedan och var från början inriktat på just demenssjukdomar. Numera innefattar det stöd till anhöriga som har barn, partners, föräldrar eller vänner med långvariga sjukdomar av olika slag, där stödbehovet ser olika ut för den som är sjuk.

– Alla som känner ett behov av stöd från oss har, enligt lagen, rätt att få det, säger Anna-Karin.

Man träffas i Anhörigcentrums lokaler i S:t Per gallerian, ibland bara den anhörige och personen från Anhörigcentrum, ibland samlas man i grupper.

– Många känner sig ensamma, så att träffa fler i liknande situation kan göra väldigt gott, säger Anna-Karin.

På Anhörigcentrum arbetar 15 anhörigkonsulenter med olika inriktningar och Anna-Karin uppskattar att de tillsammans träffar och samtalar med ca 500 anhöriga per månad. Behovet av stödsamtal är stort och de flesta kommer en gång i månaden för samtal. Hur lång perioden som man behöver stöd är varierar naturligtvis och för en del kan det handla om många år. Den förälder som till exempel stödjer ett barn med psykisk sjukdom kan behöva göra det hela sitt liv.

– Det är väldigt olika, säger Anna-Karin, men vi finns här så länge det behövs.

I uppdraget som Anhörigcentrum har ingår också att ibland avlasta den anhörige som kanske har svårt att lämna den som är sjuk själv hemma. Ungefär 50 familjer i Uppsala kommun får den här hjälpen och de bestämmer själva hur de vill använda tiden då de får avlastning. Ibland räcker det att få möjlighet att gå en promenad, ibland krävs det avlastning en längre period.

– Många har svårt för att lämna den man stöttar, men vi försöker uppmuntrar alla att ibland också tänka på sig själv.

Om det visar sig att den som är anhörig behöver samtal med en psykolog eller har behov av medicinsk vård hänvisas de till regionen och får hjälp med kontakter där. De som arbetar på Anhörigcentrum har i de flesta fall en bakgrund inom vården, men det är inte deras uppdrag att behandla.

– Det handlar om stödsamtal, säger Anna-Karin. Ofta mest om att lyssna och ge råd. Många säger att de inte vill belasta sina närmaste utan behöver någon annan som lyssnar på dem.

Att vårda en nära anhörig påverkar ofta ens ekonomi. Kanske måste man gå ner i tjänst eller helt sluta sitt arbete för att ta hand om en nära som blivit sjuk. Anna-Karin tycker att samhället är dåligt på att kompensera människor i en sådan situation.

– Det finns förslag om ett system som liknar det när en förälder vabbar, men jag tror inget parti har nappat på det.

I Uppsala finns det många människor från olika kulturer och med olika språk och den som behöver en tolk för att ha behållning av de stödjande samtalen hos Anhörigcentrum kan få det.

Till bilden: Anhörigdagarna i Uppsala arrangeras den 6 och 8 oktober 2026. Under dessa två dagar erbjuds föredrag och aktiviteter för dig som stöttar eller vårdar någon i din närhet: Tisdag 6 oktober (kl. 18.00–20.00): Föreläsning med körsång av Sönerna (från Södermanland-Nerikes nation) och tips på att finna balans och energi i livets utmaningar. Torsdag 8 oktober (kl. 18.00–20.00): Föreläsningar på temat att leva nära någon som är sjuk eller och om livets utmaningar som anhörig. Plats: Humanistiska teatern, Thunbergsvägen 3G. Kostnad: Alla aktiviteter är helt gratis, men du behöver anmäla dig i förväg. Anmälan: Ring 018-727 92 00 eller mejla till anhorigcentrum@uppsala.se.

(Samarbete)

Stefan Hanna föddes statslös, har arbetat i näringslivet med världen som arbetsfält och har varit kommunalråd sedan 2010. Erfarenheterna gav honom en övertygelse: politiken behöver mindre blocktänkande och mer samarbete. Det blev grunden för Utvecklingspartiet demokraterna.

När Stefan Hanna föddes i Falköping 1964 blev han statslös. Hans pappa George var en palestinier som kommit till Sverige från Jerusalem på ett utbildningsstipendium. Först som åttaåring blev Stefan svensk medborgare.
– Jag vet vad det innebär när en människas tillhörighet avgörs av byråkrati och andras synsätt, säger Stefan som idag är partiledare för Utvecklingspartiet demokraterna.

Hans farfar Michael var kristen palestinier och hans farmor Rose var armenier. Stefan är utbildad civilekonom och kom i sitt arbete på Ericsson och IBM att arbeta över hela världen. 
– I näringslivet lärde jag mig värdet av lagarbete och att följa upp resultat. Det offentliga kan också lära sig av hur företag är organiserade. Vi måste våga lita mer på människor och skapa fler självstyrande team istället för dagens många chefsnivåer. De som arbetar på golvet vet bäst hur verksamheten ska styras.

Viljan att påverka förde honom in i politiken. År 2010 blev han kommunalråd för Centerpartiet i Uppsala, men blev alltmer kritisk till blockpolitik och de nationella partiernas styrning. 2019 var han istället med och bildade Utvecklingspartiet demokraterna. 
– Vi ville skapa ett lokalt parti som är lojalt med Uppsalaborna, inte med en partiledning i Stockholm. Vi är varken höger eller vänster. När S och M låser sig i var sitt hörn behövs en kraft som bygger broar. UP vill vara den kraften.

Sedan valet 2022 har partiet med sina två mandat i kommunfullmäktige fått igenom över 50 reformer för ökade insatser i skolan, fler i arbete, en ökad lokaldemokrati och en bättre äldreomsorg. Samtidigt har UP fortsatt säga nej till spårvägen.
– Tillsammans är ett arbetssätt. Man kan vara tydlig med vad man inte delar och ändå samarbeta om det man är överens om. Uppsalaborna vinner inget på att politiker tävlar om att bråka mest.

För Stefan är partiets värdegrund viktig. Stefan reagerar mot att människor med helt olika erfarenheter klumpas ihop under etiketten invandrare.
– Hur länge ska en människa behöva vara invandrare? Om någon har bott här i 20 år, lärt sig svenska, arbetat och betalat skatt – varför ska hon fortfarande behöva bevisa att hon hör hemma här? Människor ska bedömas efter sina handlingar, inte efter namn, hudfärg eller födelseland.

I valet 2026 är Stefan Hanna förstanamn på UP:s regionlista. Förebyggande hälsovård, fler vårdplatser och en kollektivtrafik som fungerar i hela länet är viktiga frågor för partiet.
– Regionen måste arbeta mer förebyggande. UP vill erbjuda frivilliga hälsoundersökningar för alla som fyller 40, 50 och 60 år. Vi vill också införa en särskild äldreakut, en bättre förlossningsvård och mer resurser till BUP. För de äldres skull måste vården hänga ihop från sjukhuset till vårdcentralen, hemtjänsten och hemsjukvård.

För Stefan visar det varför mer samarbete behövs mellan regionen, kommunerna och alla vårdenheter.
– Patienten ska gå före politiken. I en konfliktfylld tid måste vi samarbeta mer och få saker gjorda. Det är tillsammans på riktigt.

UP:s viktigaste vallöften i regionvalet

1. Minska den centrala administrationen med 30 procent och lägg mer resurser på regionens kärnuppdrag.
2. Kommunalisera primärvården för bättre samarbete med hemtjänst och hemsjukvård. Inför en äldreakut och stärk förlossningsvården.
3. Förbättra remisshanteringen, kraftsamla kring BUP och öka antalet psykiatriambulanser från en till tre.
4. Erbjud frivilliga hälsoundersökningar till alla som fyller 40, 50 och 60 år för att förebygga bland annat hjärt- och kärlsjukdomar.
5. Etablera fler vårdcentraler i hela länet, inför fler busshållplatser, bygg ut den anropsstyrda busstrafik och halvera priset på alla UL-årskort.

(Betalt samarbete)

Att gå en kurs och lära sig något nytt kan vara spännande, roligt och socialt. Kanske är det i höst dags att fräscha upp franskan, gå en konstkurs eller gå med i en bokklubb. Eller varför inte äntligen börja skriva på den där romanen?  Folkuniversitetet har många öppna kurser och studiecirklar i höst, för den som vill lära sig något nytt.

– Att få lära sig nya saker är både härligt och utvecklande, säger Martina Wallin, utbildningsledare på Folkuniversitetet i Uppsala.

Hon jobbade under många år som lärare på högstadiet, och började sedan själv som kursledare i svenska på Folkuniversitetet. Hon slogs av skillnaden i engagemang och lust till lärande bland deltagarna i Folkuniversitetets kurser.

– Våra kurser är öppna för alla att anmäla sig till. Våra ledord är fritt och frivilligt, vilket verkligen stämmer eftersom alla som kommer hit själva sökt upp en kurs för att de faktiskt vill gå och lära sig något. Det föder ofta ett stort engagemang och ett gemensamt lärande i våra klassrum, säger hon.

I sin nuvarande roll som utbildningsledare på Folkuniversitetet jobbar Martina med folkbildning, ett brett arbete som både innefattar kurser och att erbjuda stöd till studiecirklar. En studiecirkel med fokus på en speciell aktivitet eller intresse kan vem som helst starta i samarbete med Folkuniversitetet., Någon i gruppen lär då ut eller alla lär sig tillsammans.

Folkuniversitetet har en bredd av kurser inom olika områden, allt från språkkurser där man träffas mer frekvent, till enstaka kurstillfällen i exempelvis konst eller skrivande.

– Folkbildning kan ses som ett komplement till ordinarie utbildning och det är viktigt att det finns möjlighet för den som vill lära sig något nytt. Det är en del av vår demokrati att utbildning ska vara tillgängligt för alla, säger Martina.

Gemensamt för alla kurser är att det inte sätts några betyg, något som ofta både kursledare och deltagare upplever som skönt. Det minskar pressen att prestera och fokus blir istället på nyfikenhet att lära sig mer. Något som Martina ser som positivt är att många deltagare i olika åldrar hittar till kurserna, även äldre.

– Alla kan lära sig nya saker. Det är roligt och kanske speciellt för äldre väldigt nyttigt att fortsätta göra det.

För många som går kurser hos Folkuniversitetet blir kursen också ett socialt sammanhang och en viktig möjlighet att träffa andra med ett gemensamt intresse. Martina vet många som hittat goda vänner genom en kurs, och berättar om språkkurser där deltagarna på eget initiativ gjort språkresor eller träffas utanför kurstillfällena för att umgås.

– För vissa klasser, där många deltagare fortsätter påbyggnadskurserna, träffas de regelbundet i flera år. Det blir en möjlighet att mötas och få en gemenskap med andra också.

I höst finns det närmare ett hundratal kurser att utforska på Folkuniversitetet i Uppsala, samt över ettusen kurser på distans. Mer information hittar du på Folkuniversitetets webbplats.

/Emma Tapper

Eva Salomon och Johan Rylander arbetar båda i vården och ser följderna när patienter faller mellan kommunens och regionens ansvar. De vill flytta resurser från administration till patientnära vård och ge personalen större möjlighet att påverka arbetet.

Den äldre personen skrivs ut från sjukhuset. Hemma måste läkemedel, hemsjukvård, hemtjänst och uppföljning fungera från första dagen. Samtidigt undrar anhöriga vem som har ansvaret och personalen försöker få tiden att räcka till.

Eva Salomon är specialistsjuksköterska och en av Utvecklingspartiet demokraternas profiler i vård- och äldrefrågor.
– För den som är sjuk spelar det ingen roll om kommunen eller regionen är huvudman. Man vill få hjälp, känna trygghet och veta att någon ser till hela situationen.

Johan Rylander är sjukvårdsbiträde på ortopedavdelningen vid Akademiska sjukhuset och kandidat för UP i regionen.
– Regionen har för länge försökt administrera sig ur problem som i grunden handlar om bemanning, arbetsmiljö och bristande ansvarskedjor. När vårdpersonalen säger att systemet inte håller måste politiken lyssna.

Region Uppsala måste styras om från administration till mer patientnära vård.
– Vi måste sluta låtsas som att vårdkrisen kan lösas med fler styrdokument och administrativa projekt. Det som saknas är tid, kontinuitet, vårdplatser, fungerande vårdkedjor och tillit till professionerna, säger Eva.

Bristerna är särskilt tydliga när äldre skrivs ut från sjukhuset menar Eva.
– Hemgången från sjukhus är ofta en känslig punkt. En patient kan vara medicinskt färdigbehandlad, men ändå inte trygg hemma. Är hemtjänsten informerade? Är läkemedlen genomgångna? Förstår patienten planen? Har anhöriga fått information?

Johan lyfter också hur viktigt det är att patientens hela mående tas hänsyn till inom sjukvården.
– Vi borde införa omvårdnadsronder där vi inte bara frågar om prover och läkemedel, utan även om patienten sovit, förstår vårdplanen och om det finns någon oro inför hemgång.

UP vill införa en särskild akutmottagning för äldre i Uppsala län.
– Många äldre som kommer till akuten har flera olika besvär. De behöver ofta mer tid och annan kompetens än vad en hårt pressad akutmottagning alltid kan ge. Med en särskild akutmottagning för äldre kan vi avlasta den vanliga akuten och samtidigt ge äldre patienter ett bättre omhändertagande, säger Eva.

På Akademiska sjukhuset vill Eva och Johan flytta makten närmare sjukhusgolvet. Självstyrande team ska ge professionerna större ansvar och bättre möjlighet att utveckla arbetet. De vill också se tydligare språkkrav och mer språkutbildning.
– Svenska språket är inte en detalj i vården. Det är patientsäkerhet. Patienten måste förstå vad personalen säger och vad nästa steg i vården är.

För UP är det viktigt att politiken också genomförs. Här lyfter Eva Silveravtalet, som UP slöt med kommunstyret om äldreomsorgen. Avtalet har bland annat bidragit till minskad sjukfrånvaro, bättre uppföljning, ökat inflytande för pensionärsorganisationer och steg mot minskad minutstyrning i hemtjänsten. Eva pekar på att trygghet och värdighet ofta används i retoriken, men orden måste få praktisk betydelse.
– Värdig vård är att det finns personal. Att de har tid att utföra sitt arbete och att äldre inte lämnas ensamma med oro. Att vården hänger ihop. Och viktigast av allt att patienten blir sedd som människa.

Johan menar att det är detta som regionvalet ytterst handlar om. 
– Ska regionen fortsätta lägga kraft på byråkrati, dyra projekt och central styrning, eller ska resurserna flyttas till vården, personalen och patienterna?

Det här vill UP

• Ta bort minutstyrningen i hemtjänsten.
• Inrätta en särskild akutmottagning för äldre.
• Kraftigt stärka BUP, även med seriösa privata utförare för att kunna ge barn snabbare hjälp.
• Stärka förlossningsvården med fler barnmorskor, fler platser, bättre stöd vid förlossningsrädsla och stärkt eftervård.
• Införa omvårdnadsronder som tar hänsyn till patientens hela mående.
• Flytta resurser från administration till patientnära vård och införa självstyrande team.
• Ställa tydligare språkkrav och stärka stödet i yrkessvenska.

/I samarbete med Hela staden Uppsala