Stöd till dig som stödjer – den 6 och 8 oktober anordnas Anhörigdagarna i Uppsala

Publicerad 2026-09-02 – av Anna Löfving

– De flesta som kommer för ett samtal med oss brukar uppskatta den ventil det innebär. Att det finns någon annan än de allra närmaste som lyssnar.

I början av oktober anordnas de så kallade Anhörigdagarna i Uppsala. Anna-Karin Olsson, som arbetar som anhörigkonsulent på Anhörigcentrum i Uppsala kommun, berättar att anledningen till arrangemanget är att göra människor uppmärksamma på det stöd som finns för anhöriga till någon som är långvarigt sjuk.

– Det kan handla om både fysisk och psykisk sjukdom eller demenssjukdom.

Stödet från kommunen till den anhörige inrättades för 20 år sedan och var från början inriktat på just demenssjukdomar. Numera innefattar det stöd till anhöriga som har barn, partners, föräldrar eller vänner med långvariga sjukdomar av olika slag, där stödbehovet ser olika ut för den som är sjuk.

– Alla som känner ett behov av stöd från oss har, enligt lagen, rätt att få det, säger Anna-Karin.

Man träffas i Anhörigcentrums lokaler i S:t Per gallerian, ibland bara den anhörige och personen från Anhörigcentrum, ibland samlas man i grupper.

– Många känner sig ensamma, så att träffa fler i liknande situation kan göra väldigt gott, säger Anna-Karin.

På Anhörigcentrum arbetar 15 anhörigkonsulenter med olika inriktningar och Anna-Karin uppskattar att de tillsammans träffar och samtalar med ca 500 anhöriga per månad. Behovet av stödsamtal är stort och de flesta kommer en gång i månaden för samtal. Hur lång perioden som man behöver stöd är varierar naturligtvis och för en del kan det handla om många år. Den förälder som till exempel stödjer ett barn med psykisk sjukdom kan behöva göra det hela sitt liv.

– Det är väldigt olika, säger Anna-Karin, men vi finns här så länge det behövs.

I uppdraget som Anhörigcentrum har ingår också att ibland avlasta den anhörige som kanske har svårt att lämna den som är sjuk själv hemma. Ungefär 50 familjer i Uppsala kommun får den här hjälpen och de bestämmer själva hur de vill använda tiden då de får avlastning. Ibland räcker det att få möjlighet att gå en promenad, ibland krävs det avlastning en längre period.

– Många har svårt för att lämna den man stöttar, men vi försöker uppmuntrar alla att ibland också tänka på sig själv.

Om det visar sig att den som är anhörig behöver samtal med en psykolog eller har behov av medicinsk vård hänvisas de till regionen och får hjälp med kontakter där. De som arbetar på Anhörigcentrum har i de flesta fall en bakgrund inom vården, men det är inte deras uppdrag att behandla.

– Det handlar om stödsamtal, säger Anna-Karin. Ofta mest om att lyssna och ge råd. Många säger att de inte vill belasta sina närmaste utan behöver någon annan som lyssnar på dem.

Att vårda en nära anhörig påverkar ofta ens ekonomi. Kanske måste man gå ner i tjänst eller helt sluta sitt arbete för att ta hand om en nära som blivit sjuk. Anna-Karin tycker att samhället är dåligt på att kompensera människor i en sådan situation.

– Det finns förslag om ett system som liknar det när en förälder vabbar, men jag tror inget parti har nappat på det.

I Uppsala finns det många människor från olika kulturer och med olika språk och den som behöver en tolk för att ha behållning av de stödjande samtalen hos Anhörigcentrum kan få det.

Till bilden: Anhörigdagarna i Uppsala arrangeras den 6 och 8 oktober 2026. Under dessa två dagar erbjuds föredrag och aktiviteter för dig som stöttar eller vårdar någon i din närhet: Tisdag 6 oktober (kl. 18.00–20.00): Föreläsning med körsång av Sönerna (från Södermanland-Nerikes nation) och tips på att finna balans och energi i livets utmaningar. Torsdag 8 oktober (kl. 18.00–20.00): Föreläsningar på temat att leva nära någon som är sjuk eller och om livets utmaningar som anhörig. Plats: Humanistiska teatern, Thunbergsvägen 3G. Kostnad: Alla aktiviteter är helt gratis, men du behöver anmäla dig i förväg. Anmälan: Ring 018-727 92 00 eller mejla till anhorigcentrum@uppsala.se.

(Samarbete)

”När alla är konstiga är ingen konstig”

Publicerad Idag 10:03 – av Anna Löfving

– Jag skulle tro att det behövs en förening lik Rockeponken game community i varenda stad i Sverige.

Det har blivit slutet av oktober och Adam Straarup, som grundat spelföreningen Rockeponken game community, lutar sig tillbaka. Han har varit förkyld ett tag, men är nu tillbaka till att driva den ideella föreningen. Och han har mycket att göra.

– Sedan vi flyttade in i det här lilla fina huset mitt i stan och började marknadsföra oss mer har det gått väldigt bra för vår förening. Det kommer nya medlemmar hela tiden och än har jag bara sett nöjda miner.

Det startade egentligen får många år sedan, när Adam var 12 år och höll sitt första sommarläger för sällskapsspel på Bergsbrunna gård tillsammans med en brädspelsbutik i Uppsala.

Sommarlägren ledde till att de bildade en förening som träffades varje månad för att spela spel tillsammans.

– Det ställs inga krav, inget tvång av att behöva prestera i föreningen. Det är en av fördelarna med sällskapsspelen. Det enda man måste är att delta.

I Sverige idag finns det tusentals så kallade hemmasittare, som av olika anledningar inte går till skolan. En del går dit, men trivs inte och kommer efter i skolarbetet, andra dyker inte upp alls. Det är dem som Adam och föreningen vill hjälpa. Att erbjuda en trygg plats att umgås, utan krav och utan press, och skapa en kompisgrupp som kan utvecklas utanför föreningen.

– Det är viktigt under uppväxttiden att man träffar andra och känner att man duger som man är, säger Adam. Att man inte är för konstig för att accepteras.

Idag har Rockeponken game community ett 50-tal medlemmar som dyker upp på spelkvällarna i olika stor utsträckning. Några är alltid först på plats och med varenda kväll, andra deltar någon gång per månad. Man betalar en låg medlemsavgift och bidrar sedan med en slant vid varje tillfälle, alternativt en terminsavgift. Antalet spel att välja mellan är stort och ökar hela tiden. Adam ler och pekar mot hyllorna i det mysiga spelrummet.

– Vi brukar alltid kunna samsas om vilket spel vi ska ägna oss åt och ofta delar vi upp oss i olika grupper och sätter oss i olika rum för att spela. Alla är otroligt engagerade och skratten brukar eka mellan vägarna.

I takt med att Adam har fått kontakt med föreningar och organisationer i Uppsala som sysslar med utanförskap och stöd till barn och unga av olika slag har han känt att behovet är stort för en samlingsplats som den här. Han är säker på att Rockeponken i framtiden kommer att växa och att han kan utöka öppettiderna, skaffa in ännu fler spel och kanske anställa någon som hjälper honom att organisera. Han har haft kontakt med människor i andra kommuner som berättat om behovet hos dem.

– Det finns ett behov av ett Rockeponken game community på många andra platser också, avslutar Adam. Där alla är förstående och ingen känner sig konstig. Där ungdomarna trivs, känner sig välkomna och kan växa på riktigt.

/Samarbete

Myrorna mitt i stan

Publicerad 2026-10-24 – av Anna Löfving

– Alla borde ta en runda här inne innan de handlar någon annanstans!

Sandra Friman är ansvarig för den centralt belägna secondhandbutiken Myrorna och mycket nöjd med hur affärerna går. För två år sedan fanns butiken på Kungsängsgatan, en liten bit bort från centrum, men sedan flytten till Vaksalagatan – precis mitt i stan – går verksamheten som på räls.

– Jag började jobba här i samband med flytten, berättar Sandra, och under de här två åren har det gått väldigt bra för butiken.

Bakom Myrorna finns trossamfundet Frälsningsarmén. Rörelsen, som är gammal och etablerad i hela världen, är känd för sitt sociala engagemang. Förutom kyrklig verksamhet sysslar man med ”välgörenhet” av olika slag och Sandra berättar att butiken i Uppsala drar in pengar till människor i utsatthet av olika slag. Det kan handla om hemlöshet, våldsutsatta och barnfamiljer med ekonomiska problem .

– Vi har inga speciella ställen som vi finansierar utan pengarna går till hjälpverksamhet i Sverige.

Liksom de andra secondhandbutikerna tar Myrorna emot kläder, skor, prylar, leksaker, husgeråd, glas, porslin och annat som går att sälja vidare. Ingenting får vara smutsigt eller trasigt och Sandra säger att personalen fått ett lättare jobb sedan förbudet att slänga trasiga textilier i soporna togs bort.

– Numera är det som lämnas in hit sällan trasigt, säger Sandra. Det är en stor skillnad mot tidigare när en hel del som inte fick slängas istället lämnades in hit.

Eftersom ytan som Myrorna har inte är lika stor som tidigare tar man inte längre emot möbler. Inredningsprylar går bra, men eftersom platsen är begränsad måste personalen dra en gräns. Personalen kan inte heller hämta saker hemma hos människor, men om den som vill lämna prylar har svårt för att parkera utanför kan man ta emot dem på baksidan av butiken. Då behöver man ringa i förväg och meddela att man kommer.

– Vi har störst bemanning på eftermiddagarna, så då tar vi gärna emot saker. De flesta lämnar dock sina saker i en vagn som finns bredvid kassan i butiken hela dagen.

Många kunder i butiken är sådana som kommer ganska ofta, lite av stammisar, men en del är också människor som kommer in spontant. Sedan flytten till Vaksalagatan har den sortens besökare ökat och Sandra tycker det är roligt.

– Alla kunder är lika välkomna, men det här läget gör ju att många nya kunder hittat hit.

När de inlämnade sakerna kontrollerats i butiken skickas de till en uppsamlingsplats i Stockholm där de sorteras och skickas till olika butiker runt om i landet. Ibland händer det att de sakerna som lämnats in i Uppsala kommer tillbaka till butiken här, men ofta får man saker från helt andra platser i Sverige. Det beror på vad man önskat att få och variationen är stor.

– Vi har en bra mix av varor här, avslutar Sandra, och vi är tacksamma för varenda sak som lämnas in. Den bidrar, förutom till en bättre miljö, till att människor i utsatthet får det bättre.

Öppettider hos Myrorna i Uppsala är 10-19 på vardagar, 10-17 lördagar och 12-16 på söndagar.  Adressen är Vaksalagatan 7 och telefonnumret 018 - 60 14 16.

Här sätter bara fantasin gränser för skapandet

Publicerad 2026-10-24 – av Emma Tapper

I Ekeby bruk ligger Uppsala makerspace, en mötesplats för skapande och kreativitet som samlar människor i alla åldrar och med olika bakgrunder. Gemensamt är intresset att skapa saker, och bland en uppsjö av verktyg, maskiner och material är det bara fantasin som sätter gränser för vad man kan skapa här.

– Vi vill göra startsträckan för att komma igång med ett projekt så kort som möjligt, och det ska vara okej att misslyckas och försöka igen, säger Matthias Palmér, medgrundare till Uppsala makerspace och ledamot i föreningens styrelse.

Matthias Palmér möter upp i hallen på Uppsala makerspace i Ekeby bruk och visar in till ett stort rum med fönster som vetter ut mot parkeringen. Här finns flera bord med stolar, ett kök och självbetjäningskiosk och datorer längs med en vägg. Än är det inte så många medlemmar på plats men fler brukar droppa in efter 18-tiden berättar Matthias när vi börjar rundvandringen.

– Vi startade med ett gäng som träffades på fik för att skapa tillsammans. Sen hyrde vi en liten gemensam lokal och idag äger föreningen lokalerna här på 800 kvadratmeter och har 950 medlemmar, säger Matthias.

Konceptet makerspace, dit privatpersoner kan komma och skapa, låna verktyg och maskiner och upptäcka olika hantverk finns i många städer i Sverige. Något som Matthias och de andra grundarna har hållit fast vid är att Uppsala makerspace ska vara för alla, oavsett förkunskaper och ambitioner. Det är också viktigt att Uppsala makerspace ska fungera som en social mötesplats.

I rummen fördelat på två våningar finns verkstäder i metall, elektronik, textil, keramik, trä och 3D-printning, och i varje rum finns en mängd olika maskiner och verktyg. För de allra flesta maskiner finns guider för hur de ska användas, för några krävs också kunskapstest och introduktion för att få använda dem på egen hand.

– Säkerheten är såklart jätteviktig, men sen är det viktigt att vår utrustning används på ett bra sätt, så att de håller och kan användas av många.

Utbudet av maskiner, verktyg och material ger en möjlighet att testa på att skapa med en mängd olika material och tekniker.

– Vi är för den som är nyfiken och vill skapa, men inte själv vill, har plats eller råd att själv skaffa den utrustning som behövs. Det ska vara okej att testa sig fram, säger Matthias.

Sedan flera år tillbaka anordnas även kurser varje lördag för ungdomar. Nu erbjuds kurser i matlagning, 3D-modellering, elektronik och programmering.

– Det har blivit väldigt populärt och nyligen hade vi 50 ungdomar på plats. Det är en fantastisk verksamhet som gör skillnad, säger Matthias.

Matthias Palmér har varit med sedan starten 2014 och var ordförande i föreningens styrelse i nio år innan han lämnade posten för att fokusera mer på andra saker inom föreningen. Det är mycket jobb med allt från att ta hand om lokalerna och hålla ordning bland maskiner, verktyg och material till att välkomna och lära upp nya medlemmar. När Hela staden tittar förbi är Matthias i full färd med att fixa med låssystemet på en dörr – sånt som också behöver göras ibland. Men mest arbetar han med att utveckla och effektivisera föreningens app. Föreningen har växt från omkring 300 medlemmar till 950 medlemmar på två år, och eftersom allt sköts ideellt är det viktigt att hitta sätt för att automatisera saker som introduktionen av nya medlemmar och effektivisera så att allt flyter på smidigt för de medlemmar som vill anordna en kurs eller större projekt.

Matthias har själv alltid haft ett behov av att skapa med händerna, och som barn hade han ett eget makerspace, hemma hos sin farfar. Där fanns idéer, verktyg och svarvar och alla möjliga material att skapa med.

– Det var nästan helt perfekt. Det enda problemet var att det var lite ensamt, säger han.

Att skapa med händerna är ett behov som Matthias tror finns hos väldigt många. Samtidigt behövs mötesplatser där människor kan träffa andra och finna gemenskap. Att kombinera dessa i Uppsala makerspace har onekligen funkat bra.

– Jag tror att det behöver finnas såna här kreativa mötesplatser i en stad. Det är så många människor som saknar det.

Med ett vanligt medlemsskap får man ta del av lokaler, utrustning och material när Makerspace håller öppet en gång i veckan, men för den som är redo att betala lite mer finns labbmedlemskapet, där man har egen tillgång till lokalerna, material och förvaring.

Parallellt med den fysiska platsen finns även digitala kanaler för medlemmarna för att dela med sig av sina projekt, be om tips och råd eller hitta andra som vill träffas och arbeta med liknande saker. Att kroka arm med andra för att genomföra sin idé är oftast lätt.

Läs mer om föreningen Uppsala makerspace och medlemskap på uppsalamakerspace.com

/Emma Tapper

Mötesplats Mikaelsgården – stöd till människor som lever i utsatthet

Publicerad 2026-10-22 – av Lina-Maria Hjortell

Mikaelsgården är en öppen mötesplats för människor som lever i hemlöshet och utsatthet. Verksamheten drevs tidigare av Samariterhemmet, men har varit en del av Uppsala stadsmissions verksamhet sedan föreningen grundades 2012.

Agneta Nilsson, som är direktor för Uppsala stadsmission, berättar att man kan komma till Mikaelsgården för att få ett mål mat, duscha eller vila en stund, men också för att uppleva gemenskap och få stöd och hjälp utifrån sina behov. Det kan till exempel handla om att hitta ett boende eller att få stöd i kontakten med myndigheter.

– Vårt viktigaste mål är att hjälpa människor att få kraften att ta sig vidare, säger Agneta.

Behovet av hjälp och stöd ser delvis likadant ut som när verksamheten startade, men på senare tid har det blivit allt vanligare med äldre besökare som söker sig till verksamheten på grund av ensamhet eller för att de inte har råd att köpa mat. Många upplever också att det blivit svårare att få kontakt med myndigheter eftersom det krävs telefoner med BankID, vilket många inte har. Uppsala kommuns senaste kartläggning visar också att den akuta hemlösheten har ökat i Uppsala. På Mikaelsgården arbetar de med Bostad först, vilket är en metod för att hjälpa människor i akut hemlöshet.

– Det behövs långsiktiga boendelösningar, säger Agneta. Ingen människa mår bra av att veta att de har det här boendet kanske en vecka eller två månader.

Det har också uppstått fler utmaningar i samband med regeländringar som gäller ekonomiskt bistånd och andra stöd. För att få ekonomiskt bistånd finns det ett aktivitetskrav.

– Vi vet inte hur många som på grund av det kommer få svårare att få stödet, säger Agneta.

Stadsmissionen har tidigare hyrt Mikaelsgården och Mikaelskyrkan av Svenska kyrkan. Mikaelsgården var dock sliten, och det fanns behov av en ny lokal. Agneta berättar att de länge har letat efter andra lokaler utan resultat, men tack vare att de fick kyrkan och fastigheten i gåva av Svenska kyrkan kunde de bygga ett nytt hus på samma plats.

– Vi ville att lokalen skulle vara någorlunda central för att de som besöker oss lätt ska kunna ta sig hit.

Förutom att det gamla huset var slitet är de också i behov av större utrymmen för sin verksamhet. Det behövs ett större kök och utrymmen där personalen kan gå undan och prata med besökare avskilt. Dessutom ger en större lokal bättre förutsättningar för kompetensutveckling för personalen.

Verksamheten bedrivs för närvarande i Mikaelskyrkan medan det nya huset byggs intill. Genom ett avtal med kommunen levereras mat från kommunens skolkök varje dag med mat för 100 personer. I nuläget besöker cirka 70–100 personer dem dagligen.

– Personalen är fantastiskt duktiga på att få människor att känna sig välkomna och inkluderade, berättar Agneta.

Den nya Mikaelsgården beräknas vara inflyttningsbar i slutet av maj eller början av juni. Då blir kyrkan ledig igen, och det finns eventuellt planer på att använda den till annan verksamhet, till exempel teatergrupper eller körer.

– Mina förhoppningar är att våra besökare ska känna sig välkomna till verksamheten när vi flyttar in i nya mötesplats Mikaelsgården, och att våra kloka medarbetare ska få en arbetsplats där de upplever att lokalen fungerar väl för verksamhetens ändamål, avslutar Agneta.

/Lina-Maria Hjortell