För många är det kanske inte så stor skillnad på en blåsorkester och en brassorkester, men ledaren Lars-Göran Carlsson och dirigenten Roland Östblom är överens.
– Vi älskar brassmusik. Den är tätare, mjukare och med en särskild klang. Och dessutom ligger trombonen på hela tiden.
Lars-Göran, som leder orkestern Österledsbrasset, ser nöjd ut. Han spelade trombon i ungdomen, men under ett långt yrkesliv inom universitet fanns för mycket annat att syssla med. Som nybliven pensionär började han att fundera på sin trombon igen.
– Vad gör man nu? tänkte jag. Ska jag ta upp musiken igen? Jag tyckte ju om att spela trombon.
Brassmusiken uppstod i England på 1800-talet. I takt med industrins framfart växte musiken som har bleckblåsinstrumenten i centrum fram. Det bildades orkestrar där kornetter, bastubor och tromboner stod i centrum. Marschmusik är vanligt, men ofta arrangeras även folkmusik, psalmer och klassiska visor för att passa brassbanden. Roland, som arbetar som organist inom svenska kyrkan, tycker att brassmusik passar bra i kyrkan.
– Musikstilen kom till Sverige på 30-talet, först via Frälsningsarmén, berättar han.
Österledskyrkan i Gamla Uppsala, där Österledsbrasset håller till, är i grunden en missionskyrka. Idag kallas den ”equmenisk”, där flera frikyrkor samlas. Lars-Göran berättar att man under 1980-talet startade en musikskola för blåsinstrument här och att det så småningom växte till en större orkester, där flöjter, trumpeter och andra traditionella instrument samsades. År 2010 startade en renodlad brassorkester, där den välkände Tryggve Palmquist var central. Lars-Göran berättar.
– Sen fick Tryggve i pension och man funderade på hur det skulle gå med orkestern. Jag tänkte att den var värd att försöka hålla liv i.
Även om Österledsbrasset har sin bas i Österledskyrkan i Gamla Uppsala uppträder de ofta i Lötenkyrkan. Strax före jul hade man konserter där och i Gottsundakyrkan och den senaste konserten, Vårkonserten med Ulf Johansson Werre, hölls även den i Lötenkyrkan.
– Den blev väldigt lyckad och det kom mycket folk för att lyssna, berättar Roland.
De flesta av de 25-talet medlemmar i Österledsbrasset är även medlemmar i andra orkestrar och tiden de har för brassbandet är kanske inte så stor. De träffas tre hela dagar per termin för att öva och uppträda. En gång per termin deltar de i en gudstjänst och en gång per termin arrangerar de en konsert. Lars-Göran tycker att engagemanget är på en lagom nivå.
– De flesta spelar i storband och blåsorkestrar av olika slag, men tycker om att träffas i vårt brassband, som bjuder på en speciell musikalisk gemenskap och en härlig stämning.
Roland avslutar.
– Jag är engagerad i många olika musikaliskas sammanhang i Uppsala, men fortsätter gärna här. Brassmusik är härligt och så länge öronen håller är jag med.
/Anna Löfving





