– bakom disken i Ulva kvarns diversehandel

– Det går i vågor, säger antikhandlare och butiksägare Mats Engström. Ibland är antika varor mest populärt, ibland är retro det som folk uppskattar och ibland är det mer loppissaker som gäller.

Det är en måndag i mitten av februari och Mats och jag är ganska ensamma vid Ulva kvarn. Det råder lågsäsong och Diversehandeln på ovanplan i den vackra kvarnbyggnaden från 1700-talet,  precis vid forsen, är egentligen stängd. Så här års åker inte många på utflykt utanför stan, men Mats klagar inte på det.

– Jag har att göra ändå och från mars drar det igång igen. Då har vi öppet torsdag till söndag och från juni är det endast stängt på måndagar. 

Lokalen han har är 230 kvadratmeter stor och fylld med saker. Från golv till tak kan man se böcker, tavlor, lampor, porslin, glas, prydnadssaker och inredningsprylar. Att sätta en stämpel på det som säljs är svårt, så Mats tycker beteckningen diversehandel är bra. Det rymmer det mesta.

– Unika saker kan man kanske säga. Inget slit och släng, utan äkta, vackra – ibland ovanliga – prylar av olika slag. Är de äldre än hundra år kallas de antika och kommer de från 50-talet och framåt är de retro. 

Allt på hyllorna är inte gammalt och mycket är oanvänt. Mats säger att han alltid haft en känsla för saker som är värdefulla, både i pengar och i andra människors ögon, och att intresset föddes ur ”fattigdom”.

– Jag upptäckte den här möjligheten när barnen var små och man hade det lite knapert.

Det var många år sedan och numera är han etablerad antikhandlare. När lokalen på Ulva kvarn blev ledig bestämde sig Mats och hans fru för att driva butik där. Sommartid kommer det mycket folk – båda långväga och uppsalabor – och under vår och höst brukar butiken också fyllas med kunder. Ibland dyker riktigt antikintresserade människor upp, kanske på jakt efter något särskilt, studenter som just flyttat till Uppsala, ibland är det unga vuxna som har köpt ett hus – eller äldre som vill komplettera en kaffeservis.

– Det är ganska vanligt att man letar efter en särskild tallrik eller liknande för att det fattas i den specifika porslinsserie man ärvt. 

Det finns olika sätt att införskaffa sakerna som finns i diversehandeln. Vanligt är att Mats får uppdraget att tömma en lägenhet eller ett hus när någon gått bort eller flyttat till ett äldreboende. Ibland åker han på auktioner som arrangeras i området – och ibland köper han saker av människor som kommer förbi.

– Det händer ofta att någon kommer hit med lådor och vi går igenom dem. Ibland köper jag sakerna, ibland inte.

Ibland anlitas Mats som värderare och för att ge råd till människor som ärvt eller kommit över saker på annat sätt. Med sin långa erfarenhet brukar han kunna säga hur man bäst går vidare och vet han inte själv kontaktar han kollegor i branschen. Att sluta jobba när han blir ”ålderspensionär” har han inte en tanke på.

– Jag har världens bästa jobb, avslutar han med ett leende. Min förebild bland antikhandlare är snart 100 år, så jag har lång tid kvar.

/Anna Löfving

Uppsala fotografiska sällskap är en ideell förening som grundades 1941 för fotografer i Uppsala. I nuläget har föreningen över 200 medlemmar. Lokalen ligger på Övre Slottsgatan och där finns ett mörkrum för analog verksamhet och en studio för digital verksamhet.

Fotografen Jaan Koort har arbetat som handledare i drygt 15 år och nuförtiden arbetar han bara i studion. Han berättar att studiofotografering skiljer sig från till exempel naturfotografering genom att man själv behöver vara mer aktiv i framställningen av bilderna. I en studio finns ingenting från början, utan blixtar ska plockas fram och ljuset ska ställas in.

– Även om man är naturfotograf eller observerande fotograf tycker jag att det ingår i allmänbildningen att se hur en studio fungerar, säger Jaan.

Första söndagen varje månad, med uppehåll i juli och augusti, hålls evenemanget Öppet ljus i studion. Då kan medlemmarna i föreningen prova på studiofotografering och Jaan introducerar hur studion och utrustningen fungerar. Det behövs också modeller till fotograferingen, men de behöver inte vara medlemmar i föreningen. Alla som vill kan ställa upp som modell.

– Vi har fotograferat många ungdomar som ägnar sig åt cosplay, och just nu har vi ett gäng som håller på med lajv, säger Jaan.

Jaan berättar att rent tekniskt kan man få bilder med jättehög kvalitet inne i studion, men det är inte bara tekniken det hänger på för att lyckas med en bra bild, utan kontakten med modellen är också viktig. För att bli bra på att fotografera människor krävs övning.

– En duktig porträttfotograf är framför allt en bra människokännare.

Två gånger om året håller Jaan också kursen Ljuset och människan för föreningens medlemmar. Då går han igenom teorin bakom porträttfotografering och ljussättning. Människor är det vanligaste motivet folk fotograferar, och det han lär ut i kursen är inte bara till nytta i studion utan också när man till exempel fotograferar nära och kära i vardagen.

– Jag arbetar som handledare för att jag tycker att det är roligt att träffa människor, och det är kanske därför jag nästan bara fotograferar människor också.

Det är inte bara inne i lokalen det fotograferas, utan på Kulturnatten fotograferar de folk i ett tält utanför lokalen. Jaan berättar att för cirka fem år sedan kom en kille och frågade om de fotograferar hundar, vilket de då började göra.

– Det blev populärt, så varje kulturnatt därefter fotograferar vi hundar en timme. Det är kul, och det kommer hur många hundar som helst.

Under Kulturnatten håller Jaan också ett föredrag om att fotografera människor, och det är öppet för alla. De fyra viktigaste sakerna att tänka på när man ska fotografera människor är att prata med modellen, posering, kameran i ögonhöjd och djup i bilden, vilket skapas genom mer ljus från något håll.

En eller två gånger om året brukar föreningen också vara med och fotografera på skapa dans, som är en dans- och koreografitävling för ungdomar mellan 13 och 19 år. Framöver önskar Jaan att de kan fotografera oftare på Skapa dans eller på andra platser där människor uppträder, till exempel teater.

– Föreningen vill gärna vända sig till ungdomar och jag skulle gärna se att vi jobbar mera utåt och hittar folk som vill vara med på bild.

Alla är välkomna att bli medlemmar i Uppsala fotografiska sällskap. Som medlem kan man förutom Öppet ljus och kursen Ljuset och människan vara med på bland annat fotopromenader, tävlingar, månadsmöten och utflykter. Medlemmarna får vara kreativa och hitta på saker själva.

– Ibland har vi någon som är intresserad av dokumentärfotografi och då kan ett gäng hålla på med det. En sådan här förening blir vad medlemmarna gör den till, avslutar Jaan.

/Lina-Maria Hjortell

I det växande matlandskapet i Svartbäcken har en ny doft av nygräddad pizza och grillat slagit rot, i form av satsningen Ibbes grill. Bakom disken står Gabriel, en veteran i branschen som burit med sig sina recept och sin passion för matlagning ändå sedan starten 1996.

Resan till den nuvarande lokalen har dock inte varit spikrak. Den tog sin början långt tidigare när Gabriel köpte fastigheten för ett och ett halvt år sedan. Under en period huserade en indisk restaurang i lokalerna, men när hyreskontraktet löpte ut i november förra året påbörjades en omfattande förvandling av platsen. Gabriel beskriver hur de har gått igenom hela fastigheten, från att byta ut golv och väggar till att fräscha upp köket för att skapa en modern och välkomnande miljö för gästerna. Namnet på grillen bär på en personlig historia och en framtidsdröm om att bygga något bestående för nästa generation. Det är inte Gabriel själv som är ”Ibbe”, utan namnet tillhör hans son Ibrahim, och förhoppningen är att verksamheten ska växa till en stabil familjeangelägenhet.

– Det här tänker jag ha lång tid framöver, så det blir en sån här familjegrej och sonen får ta över framöver, berättar Gabriel.

Menyn på Ibbes grill är väl tilltagen och anpassad för att mätta allt från lunchsugna skolungdomar till familjer på jakt efter en snabb middag. Här samsas klassisk kebabpizza, gyros och kycklingkebab med ett brett urval av hamburgare, sallader och veganska alternativ. Gabriel betonar vikten av att ha en bred meny som kan locka många olika typer av kunder, särskilt med tanke på det strategiska läget i närheten av Fyrishov och de lokala skolorna. Han har noterat att när det är stora aktiviteter eller tävlingar i närheten, hittar besökarna snabbt vägen till grillen för att slippa de högre priserna inne på de stora anläggningarna. Trots att lokalen inomhus är intim, med plats för cirka åtta sittande gäster, är siktet inställt på en livlig sommarsäsong, vilket kommer att ge grillen en helt ny dimension som mötesplats i Svartbäcken.

För den som är osäker på vad man ska beställa finns det en tydlig rekommendation: den omtalade ”Ibbes special”. Pizzan kombinerar grunden i en Vesuvio med smakrik kebab och har tidigare gett Gabriel stor uppmärksamhet i både lokalpress och Sveriges radio. Gabriel, som parallellt även driver Kåbo restaurang och pizzeria i Uppsala, har märkt att ryktet om hans matlagning sprider sig snabbt och att kunderna i Svartbäcken redan har börjat visa sin uppskattning genom att återvända gång på gång. Att smygöppna verksamheten har gett teamet en chans att trimma in rutinerna och få igång hemsidan och samarbeten med leveranstjänster som Foodora. Med över 30 års erfarenhet i ryggen ser Gabriel ljust på framtiden och betonar att det viktigaste för honom är den personliga kontakten med gästerna och glädjen i att se dem nöjda. Det är den återkommande kundkretsen som är det yttersta kvittot på att hans satsning har landat rätt.

– Det börjar rulla på. Folk kommer och de som kommer, kommer tillbaka, så det är ett bra tecken, avslutar Gabriel.

/Robin Hjertqvist

Det började med en rad misslyckade affärsidéer och en gnagande känsla av att skolarbetet mest kändes motigt. Från slitstarka strumpbyxor till smarta anteckningsblock och AI-appar – inget tycktes lyfta för de fem gymnasieeleverna bakom UF-företaget Caforia. Men i motgången föddes en envishet som till slut skulle leda dem hela vägen till Slottet i Uppsala.

Vändningen kom oväntat över ett middagsbord. En familjevän berättade om ett kornkaffe han druckit i Polen, en blandning av rostat korn och traditionella kaffebönor. Gnistan tändes omedelbart. Gruppen insåg att konceptet, som är väletablerat i länder som Italien och Tyskland, saknades helt på den svenska marknaden. De gick direkt från ord till handling, köpte korngryn på Hemköp och började experimentera i köket.

– Vi började rosta hemma i mitt kök, det luktade mycket, det kom mycket rök och brandlarmet gick så väggarna doftade ingrott korn, berättar Samuel.

Genom kontakter med en av deltagarnas farfar som är gammal bonde fick de tag på lokalt korn, och snart hade de lyckats sluta ett samarbetsavtal med det anrika uppsalaföretaget Lindvalls kaffe. På bara en vecka ställde de om totalt. Från att ha stått stilla i månader till att ha en färdig produkt med en unik smakprofil bestående av hälften rostat korn och hälften kaffe.

Resan har dock inte varit utan logistiska utmaningar. I början var deras största flaskhals rostningen; de kunde bara producera 500 gram per halvtimme i en vanlig hushållsugn. Men efter ett möte med Uppsala handelsförening fick de tillgång till professionella produktionslokaler i Gottsunda, vilket ökade deras kapacitet med hela 3 000 procent.

Bakom Caforia finns en seriös tanke om hållbarhet. Kaffeindustrin står inför stora utmaningar med klimatförändringar som hotar världens odlingar. Genom att använda närproducerat korn från Upplands åkrar minskar de importberoendet och skapar ett mer klimatsmart alternativ. Trots en initial skepsis hos inbitna kaffedrickare har mottagandet varit överväldigande positivt när kunderna väl fått provsmaka.

Framgångarna har inte låtit vänta på sig. Under den regionala UF-mässan kammade Caforia hem fyra tunga priser, däribland förstaplatsen som årets UF-företag i Uppsala kommun. Detta har öppnat dörrar till stadens näringsliv och en prestigefylld middag på slottet. Men för gruppen, som består av Verkställande direktör Samuel Levén, ekonomiansvarig Lukas Dellsand, Stella Dackefors produktionschef, Julia Staudenmann, marknadsförings chef och sist men inte minst Otto Bergström som är säljchef, är detta bara början. Visionen är att efter gymnasiet omvandla UF-företaget till ett aktiebolag och göra kornkaffe till en självklar del av varje svenskt hem.

– Målet är att kornkaffe ska finnas i alla svenskars hem, man ska kunna få tag på det uppe i Norrland men även nere i Skåne, berättar Lukas.

Med 20 återförsäljare och över ett halvt ton sålt kaffe har Caforia redan bevisat att deras "nya kapitel i svensk kaffehistoria" är här för att stanna. Det är en resa som gått från rökiga kök och tjutande brandlarm till en hållbar innovation som utmanar en av världens mest traditionella branscher.

/Robin Hjertqvist

Den klassiska garnbutiken Yllotyll i Uppsala har flyttat till en ny lokal, bara ett stenkast från den gamla på Bredgränd 7. Till skillnad från den förra lokalen ryms här en social yta för den som vill ta med stickningen och slå sig ner. Så småningom ska det arrangeras stickkurser och såklart finns det garn - massvis med garn.

Nytt och betydligt större och ljusare, men samtidigt samma ombonade känsla, är första intrycket när man kliver in genom dörrarna på Bredgränd 5. Många Uppsalabor minns nog den lilla butiken med garnnystan i alla färger upp till taket, och med en rullbar stege för att nå upp till de översta hyllplanen. Både stegen och känslan har fått följa med till den nya lokalen.

– Det var viktigt att få med just den väggen och stegen, som blivit lite av vårt signum, säger Frida Lindell, som driver Yllotyll med sin bror Felix Lindell.

Företaget grundades 1985 av syskonparet Annelie och Ylwa, och har funnits på Bredgränd 7 sedan 90-talet. Efter ett generationsskifte tog syskonparet Frida och Felix över från sin mamma och moster. Den gamla butiken var trångbodd sedan länge, menar Frida. Flytten hit till den betydligt större lokalen gick smidigare än de trott, med hela personalstyrkan på plats.

– Det var många nystan att flytta.

Invigningshelgen i mitten på mars var välbesökt, med bland annat speciellt inbjudna gäster och bageri Kroasang på plats med popup-cafe. Medan Frida berättar kommer flera kunder in genom dörrarna.

– Så fint det blivit! Jag var tvungen att svänga förbi och titta, utbrister en kund.

– En ganska vanlig reaktion, konstaterar Frida nöjt.

I den nya lokalen ryms, förutom större mängder garn, en social yta med bord och stolar. Frida uppmuntrar till att ta med sig en kaffe och slå sig ner här med sin stickning. Utrymmet möjliggör möten mellan kunder och att fler kan stanna lite längre i butiken.

– Stickning har ju blivit populärt igen, och över flera generationer. Det är fint att se både äldre och yngre mötas kring intresset och utbyta idéer och tips.

Under pandemin ökade stickning och handarbete i popularitet - en trend som bara fortsatt, speciellt bland unga. Frida tror att många uppskattar handarbete i kontrast till det digitala i samhället.

– Många dras till att göra mer saker själv. Speciellt bland unga tror jag att modebilden och slow fashion bidragit. Stickning är också väldigt lättillgängligt, det är lätt att ta med sig varsomhelst.

Hos Yllotyll är kvalitén och hållbarhet, både i framställning och användning, viktigt. Bra garn kostar lite mer än billiga syntetgarner, men i slutändan är det värt det - både för miljön och för slutprodukten, menar Frida.

– Det har ju blivit en materialsport, men vi hjälper gärna att hitta ett något billigare men bra alternativ. Och ofta behövs inte heller precis alla stickor och tillbehör.

På den stora ytan i mitten av butiken står utställningsbänkar med garn utplacerade. De har hjul för att de enkelt ska kunna göra plats för kurser.

– Det är något vi velat göra länge. Planen är att få igång lite kurser framöver med fokus på specifika tekniker eller projekt.

/Emma Tapper