Birgitta Kulling möter: Uppsala kvinnohistoriska förening

Publicerad 2024-07-02 – av Redaktionen

Det kanske inte är så många som känner till denna mycket angelägna förening - Föreningen för Kvinnors historia? Det finns mängder med kända och utomordentligt duktiga kvinnor som har levt och verkat i vår stad före oss, som vi kanske inte känner till.

Jag bjöd in föreningens ordförande, Vera Segraeus, för att ta reda på mer om föreningen. Vera, som är sociolog i botten, har tidigare arbetat som adjungerad professor på Stockholms Universitet för SoRAD (Centrum för socialvetenskaplig alkohol-och drogforskning). Vera berättar att föreningen bildades i Uppsala den 11 mars 1999, vilket innebär att man med råge har hunnit fira 20-års jubiléum.

– Med i föreningen första styrelse var namnkunniga kvinnor som Inger Ärleman, Ann-Christine Eriksson, Barbro Lindberg, Marta Ronne, Signe Mi Nyberg, Christina Wahlström och Gunilla Lindberg, säger Vera.

Enligt stadgarna är föreningens syfte att stimulera, initiera och stödja forskningen i kvinnors historia i kommuner och skolor, på universitet och inom folkbildningens organisationer. Envar som stöder föreningens syften kan bli medlem.

– Vi ska stimulera kunskapsutveckling - det är dåligt med kunskap om de framgångsrika kvinnor som gått före oss. Vi måste sprida kunskap om dessa kvinnor så att de inte bara försvinner, säger Vera.

Vera berättar vidare om Betty Pettersson (1838 – 1885), som var den första kvinnan som tog studenten som privatist vid Nya elementarskolan i Stockholm år 1871. – Det fanns ingen möjlighet att ta studenten på ett statligt läroverk - det var endast för pojkar. Betty var 33 år när hon tog den s.k. mogenhetsexamen, säger Vera.

Den 27 februari 1872 skrev Betty in sig vid Uppsala universitet och vid Gotlands nation. Hon hade fått begära kunglig dispens för att som första kvinna kunna studera till filosofie kandidatexamen. Hon tog sin examen 1875. Betty blev efter sina studier den första kvinna som anställdes vid ett statligt svenskt pojkläroverk hösten 1877 efter ett års provtjänstgöring. Hon förblev ogift och bodde ihop med sin syster Hedvig. (Flickor fick inte tillträde till de statligt finansierade läroverken förrän 1927.)

Ã…r 2010 startade föreningens skrivarstuga. Hittills har åtta böcker kommit till under samlingsrubriken Uppsalakvinnor berättar: Förmödrar, Uppväxter, Ekon av dramatiska händelser, Livstycken, Frimodiga kvinnor fångade i tiden, Resor genom tid och rum, Kvinnors tårar och styrka samt Att åldras och minnas.

Vera berättar att ett annat stort arbete som föreningen har utfört är Vi sätter kvinnorna på kartan.

– Nu kan man gå en historisk promenad i kända kvinnors spår i Uppsala, säger hon. Verktyget är digitalt, vilket gör att det går att ändra och utvidga. Urvalet av kvinnor till kartan består i huvudsak av avlidna kvinnor födda 1815 och framåt och som bott och verkat i Uppsala.

Du hittar Kvinnokartan på uppsalakvinnorshistoria.se och markera menyvalet ”Kvinnokartan” (högst upp på sidan under raden av kvinnoporträtt). Kulturnämnden har lämnat bidrag till projektet.

Mycket händer inför hösten i föreningen

  • Uppsalakvinnor berättar: Den 30/8 klockan 14:00 är det release på Stadsarkivet av en ny bok.
  • Den 10/9 klockan 18:00 är det ett program om ”Vi sätter kvinnorna på kartan”. Även det på Stadsarkivet. 

Höstens föredrag är under utarbetande - men så långt kan sägas att vi får möta:

  • Marie Sariotok. Det handlar om keramikern & konstnärinnan Marie Simuelsson.
  • Hedvig Berko, som berättar om sin uppväxt i Budapest på 1950 talet.
  • Anna Williams, litteraturprofessor, som ska tala om Lotten von Kraemer.

Om du tycker att det låter intressant och vill komma i kontakt med ordföranden Vera Segraeus, maila henne på verasegraeus@gmail.com.

En gömd skatt på Fyrisåns vatten

Publicerad 2026-08-06 – av Redaktionen

Vid Hamnplan nedanför Islandsfallet i Fyrisån guppar en gömd skatt i vattnet. M/S Enköping är världens äldsta passagerarfartyg som fortfarande är i trafik. Idag tar hon passagerare på bland annat turer från Uppsala till Skoklosters slott.

Det är förmiddag och M/S Enköping ligger förtöjd vid Hamnplan nedanför Islandsfallet. Christer Ahlberg och Marjo Hansson är två av de som jobbar ombord i sommar. Under åtta sommarveckor går passagerarfartyget enligt tidtabell torsdag till söndag från Hamnplan i Fyrisån. Under dagarna styr skutan mot Skoklosters slott och på kvällarna blir det räkkryssning.

Christer och Marjo har ansvar för serveringen, baren och ser till att passagerarna har det bra ombord. Christer gör sin femte säsong på M/S Enköping, är dessutom utbildad däcksman och assisterar kaptenen vid avfärd och förtöjning.

M/S Enköping byggdes 1868 och är det äldsta fartyget i världen som fortfarande går i reguljär trafik. För Christer, Marjo och den övriga besättningen blir det långa och intensiva dagar, men arbetsmiljön ombord klagar de inte på. Jämfört med andra jobb är de överens om att M/S Enköping slår det mesta.

– Det är en fantastisk båt och en helt underbar miljö att jobba i, säger Christer.

Precis som passagerarna uppskattar de möjligheten att få se djurlivet både på Fyrisån och i Ekoln under turerna. Bäver, häger, kungsfiskare, iller och vattensnok är några djur de fått se ombord i sommar.

Turerna till Skokloster går till och med 16 augusti och räkkryssningen till och med den 15 augusti i år. Resten av året ligger M/S Enköping hemmavid i Stockholms Nybrokajen och kör charterbokningar, där de som bokar själv bestämmer turen. Fartyget kan bokas till allt från företagsfester till examensfirande och bröllop. Motorn går varm mellan april och december, men även enstaka turer förekommer under vintermånaderna.

– Men veckorna nu på sommaren när vi kör enligt tabell är något extra. Det är helt fantastiskt, säger Marjo, som får medhåll från Christer.

Idag är båten k-märkt och inredd enligt 1920-talsstil. Båten rymmer två matsalar och två utedäck. Med sina 158 år har M/S Enköping varit med om en hel del. Christer berättar i mån av tid mer än gärna om båtens historia, turerna och namnen som hon haft genom åren. Båten har dessutom råkat ut för incidenter som bränder, grundstötningar och även sjunkit på grunt vatten. Lika många gånger har hon reparerats, och restaurerades 1989-1990 när Strömma AB köpte båten och tog tillbaka det ursprungliga namnet Enköping.

Sommarturerna är populära både bland turister som vill se fartyget och upptäcka Skoklosters slott, semesterfirare och en del sällskap som återvänder år efter år. Många passagerare imponeras av den vackra båten och barn framförallt vill gärna se förarhytten, vilket de gärna får göra när tillfälle ges.

– Alla som kommer ombord är här för att de verkligen vill vara här. De är glada, uppskattar det vackra fartyget och att få komma ut på vattnet, säger Christer.

Mer information om bokningar och biljetter hittar du på stromma.com

/Emma Tapper

”Jag kommer aldrig sluta kämpa för mina barn, även om det tar allt jag har.”

Publicerad 2026-08-05 – av Redaktionen

Anna Nygren har arbetat med barn i behov av särskilt stöd sedan 1990-talet. I ett samtal med en anonym Uppsalamamma får hon svart på vitt hur bristfälligt arbetet är för barn med särskilda behov i skolan. Mamman har fått kämpa för varenda insats för sina barn som har språkstörningar, adhd och autism.”Det här är ett systemfel”, säger Anna Nygren som är ansvarig för utbildningspolitik hos Utvecklingspartiet demokraterna.

När mamman berättar om sina barns skolgång berättar hon ärligt och naket om en vardag fylld av kamp för sina fyra barn. Möten på möten, åtgärdsprogram, logopeder som inte finns och bristande anpassning.

Om barn som ligger gråtande på golvet. Om att gråta i duschen så ingen ser och för att orka.
– Jag har sprungit överallt. Till skolan, till vården, till möten på möten. Jag har försökt få alla att förstå vad mina barn behöver. Ska det vara så att allt bygger på att jag kämpar? Hur är det för barn vars föräldrar inte längre orkar, säger hon.

Systemfel när föräldrarna blir projektledare
Mitt emot henne sitter Anna Nygren, lärare och kandidat i kommunvalet för Utvecklingspartiet demokraterna.
– Det du beskriver är tyvärr precis det jag har sett under många år från skolor runt om i Sverige. Det handlar inte om att enskilda lärare inte bryr sig. Det handlar om ett system där stödet ofta kommer för sent eller uteblir för att det är för personberoende, där uppföljningen brister och där föräldrarna tvingas bli projektledare för sina barns skolgång, säger Anna.

Inget logopedstöd erbjuds nu
En av de frågor som berör mamman mest är barnens språkstörningar.
– För mitt äldsta barn fanns det mer hjälp, han fick tillgång till logoped. Med min yngsta som är 10 år nu så är logopedstödet borta. Vi försöker själva hemma, men det är inte så det ska vara.
– Barn med språkstörning behöver tidiga, regelbundna och professionella insatser. Språket påverkar nästan allt i skolan. Om vi missar språket tidigt missar vi många barns chans att lyckas i skolan och därmed i livet.

För första gången fick mitt barn hjälp
Mamman berättar också om när skolan verkligen kunnat hjälpa till då en speciallärare hållit ihop stödet.
– För första gången fick mitt barn rätt hjälp. Då ville barnet gå till skolan.
– Jag förstår det, när stödet fungerar förändras inte bara resultaten. Barnets självbild förändras. Skolan går från att vara en plats för misslyckanden till en plats där man kan lyckas.

UP kräver att speciallärare, logopeder och resurspedagoger ska finnas på plats i alla grundskolor.
– Det är precis de här yrkesrollerna som inte har funnits där i dina barns liv, säger Anna. Logopederna behövs i skolorna. Speciallärarna behövs nära eleverna. Resurspedagoger behövs för att stödet ska fungera i vardagen. Och trygghetsvärdar kan bidra till att miljön på skolan blir bättre för alla elever.

När samtalet sammanfattas är Anna Nygren tydlig.
– Det här är ett felbyggt system. Inte för att alla i skolan gör fel, utan för att ansvaret blir för otydligt, stödet för ojämnt och vårdnadshavarna blir för ensamma.

Mamman säger att hon hoppas att hennes berättelse kan göra skillnad för andra.
– Jag vet hur det är att kämpa. Men jag tänker på alla barn där ingen orkar kämpa. De måste också få hjälp.
– Skolan ska inte fungera bara för de barn som passar in i mallen. Och den ska inte fungera bara för de föräldrar som orkar ligga på. Den ska fungera för alla barn. Det är därför den här berättelsen måste tas på största allvar, säger Anna Nygren avslutningsvis.

Hur vill Utvecklingspartiet demokraterna förbättra skolan i Uppsala.
1. Säkerställ stöd till barn med särskilda behov redan från förskolan
2. Speciallärare, logopeder och resurs-pedagoger måste finnas på plats på alla skolor.
3. Ge barn till arbetslösa och föräldralediga rätt till 30 timmars förskolevecka.
4. Öka resurserna till förskolan och minska barngrupperna
5. Inför trygghetsvärdar på alla skolor.

/Samarbete

Refugee Support Uppsala hjälper ukrainska familjer i hela Sverige

Uppdaterad 2026-08-03, Publicerad 2026-07-30 – av Redaktionen

På Norrtäljegatan i Uppsala är volontärer i full gång med att bära in livsmedel och sortera det i matkassar. Strax efter Ukrainakrigets början startade den ideella föreningen Refugee support Uppsala, vars syfte är att ge nödhjälp till flyktingar från Ukraina.

Magnus Mankan Torneus är en av volontärerna som har varit med nästan sedan starten. Han berättar att flyktingarna som kom till Sverige inte bemöttes särskilt väl när det gällde materiellt stöd och att systemet med bidrag inte riktigt fungerade, vilket ledde till att många inte fick tillgång till varken hygienartiklar eller mat.

– Vi tänkte att vi behövde göra någonting åt det, men vi trodde inte att vi skulle behövas länge.

I början riktade de sig främst till de flyktingar som kom till Uppsala, men nu för tiden kommer det människor från hela Sverige. Många kommuner har infört möjligheten för ukrainska flyktingar att åka gratis lokaltrafik om de uppvisar ett ukrainskt pass.

– Det kommer många fler familjer hit än vad vi hade förväntat oss, säger Mankan.

Refugee support Uppsala önskar ta emot donationer i form av livsmedel, hygienartiklar och husgeråd. På sociala medier lägger de ut listor över vad som behövs, till exempel bindor är det ofta ett stort behov av. De vill ta emot sådant som är lätt att fördela på många och som håller ett relativt bra näringsvärde.

För att ha rätt till nödhjälp behöver man visa upp ett LMA-kort som visar att man är flykting från Ukraina under massflyktsdirektivet. En gång i månaden får man ta emot nödhjälp från Refugee support Uppsala, och Mankan berättar att ungefär 1100 familjer besöker dem varje månad. De håller öppet tre dagar i veckan, onsdag, fredag och söndag. Ungefär 60–180 familjer besöker dem dagligen, vilket gör att det är en utmaning att få nödhjälpen att räcka till alla. Allt hänger på hur många donationer de får.

– Det är ett lotteri för dem att åka hit, det kan bli riktigt bra eller så kan det bli nästan katastrof, säger Mankan. Det är lite trögt att få företag att donera, men vi har några jättebra företag som har skänkt jättemycket. Även en del privatpersoner har skänkt jättemycket.

Behovet av nödhjälp har förändrats över tid och idag kommer det fler familjer till dem än tidigare, vilket Mankan tror beror på att det var en topp i januari då fler kom till Sverige. Men en del av dem som kom första året är inte i behov av nödhjälp längre eftersom de fått ett arbete eller åkt tillbaka till Ukraina.

– En del tycker att förhållandena här är för svåra och åker hellre tillbaka dit. Det har blivit bättre när de har fått personnummer, men det är jättemånga trösklar som är svåra att ta sig över.

Mankan skickar också sändningar till den ukrainska militären med saker de behöver. Han betalar mycket själv, men gör också insamlingar bland vänner och följare på sociala medier. De är bland annat i stort behov av bilar, och Mankan har skickat iväg både sin egen och grannens bil.

– Det är de som befinner sig vid fronten som kan få stopp på det här.

De som har besökt Refugee support Uppsala under åren är väldigt glada över att hjälpen finns, och många av besökarna arbetar också själva som volontärer där. Mankan konstaterar att det är mycket jobb men att de tillsammans lyfter varandra för att ta sig igenom ytterligare en dag, en dag i taget.

– Målet sedan starten har varit att inte behövas. Förhoppningsvis kommer en dag när vi inte behövs längre, avslutar Mankan.

/Lina-Maria Hjortell

Nya detaljplaner utvecklar Gottsunda

Uppdaterad 2026-08-03, Publicerad 2026-07-24 – av Redaktionen

Under våren har tre nya detaljplaner för Gottsunda antagits. Planerna möjliggör nya bostäder, en ny simhall, fler verksamheter och nya mötesplatser. Sammantaget innebär det viktiga steg i utvecklingen av Gottsunda som stadsnod i södra Uppsala.

Nu tas ytterligare steg i utvecklingen av Gottsunda då kommunfullmäktige beslutat att anta detaljplanerna för ”Gottsunda stadsstråk etapp 2”, norr om Gottsunda centrum och ”Gottsunda Östra”. Tidigare i år har även ”Gottsunda stadsstråk etapp 1” antagits. Planerna ger tillsammans förutsättningar för en omfattande utveckling av området.

– Med tre detaljplaner på plats i centrala Gottsunda är vi redo för att komplettera Gottsunda med nya radhus, bostadsrätter, ett stadsdelstorg och ett nytt större bad för Uppsalas växande befolkning. Detaljplanerna är viktiga pusselbitar i arbetet med att utveckla Gottsunda till en ännu starkare stadsnod med fler bostäder, bättre service och tryggare stadsmiljöer. Fler människor i rörelse, fler verksamheter och bättre kopplingar mellan olika delar av stadsdelen och övriga Uppsala stärker stadslivet och tryggheten, säger Erik Pelling (S), kommunstyrelsens ordförande.

Detaljplanerna är en del av ett större sammanhang kring Gottsunda stadsstråk, där Gottsunda allé och Hugo Alfvéns väg ska utvecklas till en trädplanterad stadsgata med spårväg, biltrafik samt gång- och cykelvägar. Längs stråket planeras nya kvarter med bostäder – bland annat radhus – service, handel och offentliga platser som torg och parker. Området berörs av flera fastigheter med både kommunala och privata ägare.

– Detaljplanerna tillsammans utvecklar centrala Gottsunda enligt kommunens översiktsplan och planprogram. Fokus ligger på social hållbarhet, mötesplatser och ett mer varierat bostadsutbud, säger Andreas Melén, projektledare, Uppsala kommun.

I området finns i dag bland annat Gottsunda torg, en bussgata med hållplatser samt ytor för parkering och grönska. Platsen där Gottsunda allé, Musikvägen och Valthornsvägen möts kommer att göras om så att det blir utrymme för ett nytt torg och en ny simhall i ett centralt läge. Platsen kommer också bli en viktig knutpunkt för spårväg och buss.

Den planerade simhallen ska ersätta den befintliga i Gottsunda och rymma en undervisningsbassäng, barnpool och en 25-metersbassäng som är större än den nuvarande i Gottsunda. I bottenvåningen planeras lokaler för publika verksamheter som café, gym eller närservice, för att skapa liv och rörelse under större delen av dagen.

Utformningen av både byggnad och torg ställer höga krav på kvalitet och gestaltning. Simhallen ska ges en öppen karaktär med generösa glaspartier och hållbara fasadmaterial, och tillsammans med torget bidra till ökat stadsliv och en tryggare miljö i centrala Gottsunda.

Även barns rörelser har varit en viktig utgångspunkt i planeringen. Nya förbättrade gång- och cykelstråk skapar ett mer sammanhängande och trafiksäkert nät, vilket stärker möjligheten att röra sig tryggt till fots och med cykel i stadsdelen.

Tillsammans med utvecklingen i Gottsunda Östra – som omfattar bostäder, en ny förskola och aktivitetsytor – bidrar planerna till ett mer sammanhållet, levande och hållbart Gottsunda, där stadsliv, service och bostäder utvecklas sida vid sida.

Nästa steg i processen är markanvisningar och förberedelser för byggstarter.

Simhallen ska ges en öppen karaktär och tillsammans med torget bidra till ökat stadsliv och en tryggare miljö i centrala Gottsunda.