Rörelserikedom är viktigt för alla barn (och vuxna)

Allt var inte bättre förr, men en del var faktiskt det. Barn rör sig mindre än tidigare och det vill Hanne Liljeholm, idrottsvetare och hälsopedagog, ändra på med hjälp av begreppet ”rörelserikedom” – physical literacy på engelska. Född i Uppsala men numera boende i Stockholm har Hanne – både genom utbildning, jobb och på fritiden – sysslat mycket med rörelsens betydelse för människan. Hon är övertygad om att barn som växer upp idag måste ges fler möjligheter att röra på sig.

– Barn idag rör på sig mindre än någonsin, säger Hanne. De är inte ute och leker som barn gjorde

tidigare. Framför allt sitter de, precis som vuxna, mycket vid sina skärmar och går de ut är ofta en vuxen med och styr, i alla fall bland de yngre.

Hanne har själv alltid tyckt om att röra på sig. Hon testade många olika sporter under uppväxten men kände sig aldrig hemma i den organiserade idrotten utan älskade den fria leken, utforskandet av miljöer och att själv uppfinna egna lekar. Som vuxen boxades hon under många år och har åkt mycket snowboard och skateboard, rörelseformer som är friare än traditionella idrotter. Det gjorde att hon fick en helhetssyn på rörelse, något som hon tycker fattas för många idag.

– Nuförtiden ska det satsas tidigt på de som är allra bäst, elitsatsningar i nästan alla idrotter, vilket

gör att alla andra faller bort. De som vill hålla på bara för skojs skull för att det är kul, som kanske inte är jätteduktiga får inte plats.

Föräldrar är också med och styr barns idrottande på ett annat sätt än tidigare. Det är sällan som

barn går ut och spelar fotboll eller bandy eller sysslar med någon annan aktivitet utan att vuxna harorganiserat och är med och bestämmer. Inte mycket sker spontant, vilket Hanne tycker är ett

problem.

– Det blir inte roligt på samma sätt då för barnen. De ska alltid prestera och kan inte bara ha kul

när de idrottar eller utforskar rörelser.

Hanne påpekar också att barnens idrottande har blivit en klassfråga eftersom det ofta kostar stora

pengar att köpa utrustning, hyra banor och resa till träningar och tävlingar. Det gör att många barn

hamnar utanför idrottandet och stannar hemma vid en skärm i stället.

– Om du ägnar timmarna åt skärm och skrollande blir inte bara kroppen, fysiken och motoriken, lidande. Din kreativitet, din förmåga att utforska dina och andras gränser, din nyfikenhet för omgivningen och lusten att vara fysiskt aktiv med andra försvagas. Vi människor tappar kontakten med oss själva, varandra, naturen och vår omgivning om vi inte fysiskt använder den.

Hanne, som själv har en liten dotter, har nu skrivit en bok om det här ämnet. Den heter Kolla vad

jag kan! och handlar om hur roligt små barn kan ha när de tillåts att röra på sig i den takt och på

det sätt de vill. När inte föräldrar hela tiden bestämmer och förbjuder sådant de tror är farligt

eller onödigt. Boken riktar sig till barn mellan ett och tre år och har ett eget kapitel får den vuxne.

– Då kan man prata med sina barn om det här och samtidigt utmana sig själv som vuxen.

Hanne har både ritat bilderna och skrivit texten i boken och hon berättar att den blivit uppskattad

och att många köpt den för att själva läsa och att läsa för sina barn. Kanske har vi kommit till en

vändpunkt, då föräldrar och andra vuxna börjar förstå hur viktigt det är att barn själva får upptäcka hur viktigt det är att röra på sig och hur mycket man kan lära sig om livet och omvärlden om manbara ges tillåtelse att prova och upptäcka sin kropps förmågor.

– Familj och vänner har uppmuntrat mig att göra den här boken och jag tror att den är viktig,

avslutar Hanne. Det behövs en väckarklocka som får oss vuxna att uppmuntra barnens

rörelserikedom redan från början.

Du kan köpa boken på förlagets hemsida eller via Adlibris eller Bokus.

/Anna Löfving

Mia Allwin, som arbetar i Uppsala och bor i Stockholm, har sedan hon var liten tillbringat somrarna i den vackra orten Skian, strax utanför Östhammar. Det började med att hennes föräldrar hyrde ett hus där redan på 60-talet och när Mia blev äldre köpte hon och hennes man Patrik en egen tomt i området.

– Jag älskar Skian, säger Mia med ett leende. Det är vackert, lugnt, mysigt och med en härlig gemenskap grannarna emellan.

Det finns ungefär 150 hus i området och de allra flesta är sommargäster. Några bor där hela året, men skillnaden mellan vinter och sommar är stor. Mia tycker det är fint att komma dit även när det mörknar och blir kyligare, men allra bäst trivs hon och hennes man på somrarna. Så fort våren och värmen är på väg reser de dit.

– Man kopplar av på ett annat sätt än hemma i stan, samtidigt som det alltid finns att göra.

För att alla ska känna sig hemma i Skian och få chans att lära känna varandra började paret, tillsammans med några andra familjer, för några år sedan att arrangera särskilda sommarfester. Eftersom en hel del nya människor hade flyttat in kändes det angeläget att ses under glada och avslappnade former för att lära känna varandra. I år är det femårsjubileum för sommarfesterna och Mia berättar om upplägget.

– Vi håller till hos en familj, som har sin stuga precis vid havet och där många får plats. I år var vi ungefär 120 gäster stycken som deltog.

Planerandet har pågått sedan i vintras och eftersom arrangörerna bor på olika ställen i landet har man mest setts genom teamsmöten. Också det är ett sätt att hålla kontakten och bygga gemenskap bland sommargästerna i Skian.

– Det är ganska mycket arbete med att få ihop allting, men väldigt roligt, säger Mia. Särskilt eftersom responsen från alla är stor.

Ett viktigt inslag i arrangemanget är att hitta sponsorer, främst företagare i Östhammar- och Öregrundsområdet, som kan bidra med vinster och annat som behöver köpas in. Mia säger att samarbetet med företagare också är ett sätt att lyfta fram eldsjälar i trakterna runt Skian.

– Nästa år ska vi bjuda in alla som sponsrar vår fest, så att de själva får berätta om sin verksamhet.

Festen ägde i år rum lördagen den 9 juli och turligt nog var vädret väldigt bra. Under hela dagen deltog grannarna i olika lekar, tävlingar och samarbeten och framåt kvällen blev det dans. Den här sommarens fest blev lite extra speciell.

– Lekar och dans fick samsas med Norges stora match i fotbolls-VM, vilken ju många vill titta på.  Ralf och Emma hade fixat en stor bildskärm i båthuset, dit de som var intresserade begav sig.

Aktiviteter som erbjuds var til exempel pil- och stövelkastning, gissningslekar och diktskrivande. Maten som intogs hade deltagarna själva med sig, men det bjöds också på hemgjord sockerkaka och glass till efterrätt. Även om just den här festen är exklusiv för de som bor i Skian avslutar Mia med att hälsa alla välkomna till en av Roslagens verkliga pärlor. Här kombineras vacker natur, enskilda platser med sköna dopp från bryggor och klippor med sång, musik, fest och gemenskap och en sammanhållning – iallafall i det område som Mia känner väl till – som knappt går att hitta någon annanstans.

– Vi är så glada över att få tillbringa våra somrar här och välkomnar alla hit vilken vacker sommardag som helst!

/Anna Löfving

Torsdagen den 28 maj samlades över tvåhundra taggade barn i den soliga Årstaparken för att delta i Hugoloppet, loppet där alla kan vara med. Loppet arrangerades i Uppsala för femte året, och fem anpassade skolor var med och rullade, sprang eller gick i mål.

I Årstaparken står en klunga av lärare, en ninja turtle och en Superman. De stämmer av det sista förberedelserna, och snart börjar elever och personal från de anpassade skolorna i Årsta, Johannesbäck, Östra Stenhagen, Berga och Gottsunda anlända för att delta i Hugoloppet. Under Supermandräkten finns Maria Nordmark, verksamhetsledare för Hugolppet. Över tvåhundra elever har anlänt och väntar i klungor på att något ska hända, när Maria ställer sig framför dem och greppar en megafon. Det har blivit dags för uppvärmning.

– Är ni redo? ropar hon mot havet av elever och får ett jublande “JAA” till svar.

Anna Brandberg, lärare på Gottsunda anpassad skola och Lotta Gradin, lärare på Gottsunda och Johannesbäck anpassade skolor, leder uppvärmningen. De skruvar upp volymen på högtalaren och visar rörelserna i takt till musiken, vända mot havet av elever.

Hugoloppet arrangeras av Glädjeruset, ett lopp där alla kan vara med, oavsett om man springer, rullar eller går. Hugoloppet riktar sig specifikt till anpassade grund- och gymnasieskolor med målet att skapa rörelse och sänka tröskeln till fysisk aktivitet, oavsett förutsättningar.

Några av eleverna som deltar i loppet är Valter, Adam, Tilda och Asmau. De är alla taggade på att köra igång och tycker det är roligt att träffa så många andra barn.

– Det har blivit en jätterolig tradition som både eleverna och vi lärare ser fram emot, säger Anna.

För många elever är det stort att få genomföra loppet och få en fin medalj, och att få träffa elever från andra skolor. Att det är så många skolor och barn som deltar gör också att det skapas en festlig stämning.

– Det betyder jättemycket för barnen och de känner sig stolta att få delta i ett riktigt proffsigt arrangerat lopp, säger Lotta.

Uppvärmda och redo har det blivit dags att röra sig mot startlinjen. Starten går på Annas signal i megafonen, och med ett ståhej beger sig alla iväg, påhejade av varandra. Snabbt sticker de mest taggade iväg, tätt följda av ytterligare tvåhundra elever som tar sig runt banan i sin egen takt.

Maria berättar att Hugoloppet arrangeras årligen på omkring 10-15 orter i lite större skala, där loppet i Uppsala är det som blivit störst hittills. Många skolor, hela 120 stycken förra året, arrangerar också Hugoloppet på egen hand med stöd från arrangörerna.

– Det är fantastiskt roligt att göra detta, och för många barn blir det något återkommande att se fram emot. Det är också väldigt enkelt arrangerat och helt kostnadsfritt för skolorna, säger Maria.

I målgången möts eleverna av applåder och jubel, och får en medalj runt halsen. Några elever har inte fått nog – de kör ett varv till.

/Emma Tapper

Petra Holmgren Reichler sitter i styrelsen för Föreningen trädgårdsveckan i Uppland, vilket är en ideell förening med syftet att lyfta den gröna näringen i Uppland, hållbar odling, lokala besöksmål och grön turism. Årets trädgårdsvecka äger rum den 27 juni – 5 juli.

Idén till trädgårdsveckan väcktes i samband med att de, tillsammans med Destination Uppsala, arrangerade ett riksmöte för trädgårdsföreningen Sällskapet trädgårdsamatörerna 2023. Destination Uppsala frågade om de kunde göra någonting mer för uppsalaborna, vilket ledde till att de började inventera det gröna Uppland. De är nu inne på sitt fjärde år.

– Det finns allt från plantskolor och gröna hantverkare till trädgårdscaféer och blomsterodlare, berättar Petra. Det finns hur mycket som helst, och man behöver inte resa så långt bort, utan man kan hemestra och köra i vilket väderstreck som helst så hittar man massa trevliga ställen.

Föreningen trädgårdsveckan vill få entreprenörer att bygga nätverk och samverka med varandra, men också att allmänheten ska bli medveten om vilka småföretag som finns i Uppland. På deras hemsida finns ett kalendarium med kommande evenemang. Genom sociala medier delar de olika aktörers evenemang samt bjuder in till nätverksträffar för att diskutera vad man kan göra tillsammans.

– Det är så himla roligt och jag tycker det är fantastiskt vilka stjärnor det finns, säger Petra.

Responsen från Trädgårdsveckans besökare har varit positiv och under åren har det ordnats en hel del spännande evenemang, bland annat har Lennakatten kört blomstertåg och Kröns handelsträdgård arrangerade en workshop om blomsterarrangemang tillsammans med blomsterkonstnären Gunnar Kaj. Årets tema är hållbarhet, och det finns mycket roligt att ta del av, till exempel föredrag om att skörda, förvara och lagra på Färsna gård, en workshop om sommarsticklingar, afternoon tea med rostema, trädgårdsfester och konstutställningar. Tanken är att det ska finnas något för alla.

– Att odla hållbart och beredskapsodla berör oss alla, det behöver alla kunna, säger Petra.

Petra anser att den gröna näringen i Uppland idag är stark.

– Jag tror att det är bra så länge vi är lojala med våra odlare, och kanske inte går på det som är billigast utan att vi går på det som är bra kvalitet.

Föreningen trädgårdsveckan försöker inspirera till hållbar odling genom att dela goda exempel, som Ulleråker gård, Forsbergs gris och Grönt med flera. I Storvreta och Bälinge finns också något som heter Tillsammans odling, vilket innebär att man odlar tillsammans på en större yta.

– Det blir så mycket enklare och det är så trevligt att odla tillsammans, säger Petra. Kommunen borde ta fram mer mark för människor att odla, och det tror jag är positivt ur ett integrationsperspektiv också eftersom vi har många invandrare som är fantastiskt duktiga på att odla.

Odling betyder allt för Petra och i nuläget odlar hon grönsaker tillsammans med sina kompisar i Storvreta. Hon vill uppmuntra till att alla kan göra någonting, även om det bara är en liten tomatplanta i fönstret.

– Det är en sådan tillfredsställelse att odla sin egen mat, man åker hem med sin korg full med skörd.

Hon är förväntansfull inför årets Trädgårdsvecka och det finns väldigt mycket att ta del av, så man får helt enkelt plocka russinen ur kakan och ta del av det man tycker står högst upp på listan.

– Förra året jobbade jag så mycket, i år ska jag bara njuta. Det ska bli jättetrevligt, avslutar Petra.

/Lina-Maria Hjortell