– Det är en hjärtefråga för oss, säger Noel Frisk med ett leende. Att alla ska ha kul och känna sig duktiga. Det finns inget elittänk alls på våra läger.

Att spendera en vecka på badmintonläger har blivit lite av en tradition för många barn i familjer som är knutna till Fyrsifjädern i Uppsala. Men långt ifrån alla barn som deltar har föräldrar eller syskon i klubben.

– En del är vana vid badminton och har kanske familjemedlemmar som spelar, men meningen är att den som bara är nyfiken och aldrig hållit i ett rack också ska våga sig hit.

Det närmar sig skolavslutning och snart är sommarlovet här. Sedan ungefär 30 år finns möjligheten att spendera en vecka på badmintonläger – antingen i början av sommaren, vecka 25 och 26 eller i slutet, vecka 31. Noel säger att de tidigare hade fler veckor att välja mellan, men att det efter pandemin landat i tre.

– Vi märker att utbudet av sommaraktiviteter är väldigt stort, så kan vi fylla tre veckor med spelare är vi glada.

Liksom vid tidigare samtal med medlemmar i badmintonklubben märks den familjära inställningen också hos Noel. Upp till 13 års ålder spelade han mycket fotboll, men sedan bytte han sport.

– Jag spelade badminton med min faster hemma i trädgården … och hon slog mig. Det tände gnistan och jag började träna badminton på riktigt.

Och Noel blev en mycket duktig spelare. Han har tränat och tävlat på hög nivå även om han nu dragit ner lite och börjat plugga till ingenjör. Samtidigt arbetar han 50 procent som ungdomsansvarig och tränare i klubben. Han skrattar.

– Det blir lite mycket ibland, får se hur jag prioriterar framöver, men det är så kul här.

Badminton är en allsidig sport, där det viktiga är koordinationen, att ögat och handen fungerar ihop och rörelsemönstret hos spelaren.

– Därför kan det bli lite kämpigt under puberteten, särskilt hos killar, men sen brukar det lösa sig igen, säger Noel.

På sommarlägren, som man anmäler sig till via Fyrisfjäderns hemsida, ägnas första dagen åt att spelarna får lära känna varandra och en liten introduktion till badminton. Dag två delas de in i grupper beroende på ålder och erfarenhet. Eftersom spelarna kan vara mellan 4 och 17 år är det viktigt att man hamnar rätt. Noel säger att det aldrig läggs någon press på deltagarna eller att någon känner sig utanför eller dålig. Det viktiga är att är roligt och att alla trivs.

– Och alla blir faktiskt bättre på badminton under de fem dagar som lägret är, säger Noel. De som aldrig spelat förut förstås, men också de som redan tränar en del.

Eftersom de flesta som deltar kommer från närområdet bor de oftast hemma, men de som rest hit från andra städer har möjlighet att bo i någon av campingstugorna på området eller på vandrarhem.

– Ibland kommer någon familj med husvagn hit och kanske passar på att vara turister i Uppsala samtidigt som barnen är på läger.

Ganska vanligt är det att syskonpar medverkar, eller att vänner kommer tillsammans, men det går lika bra att komma ensam. Noel garanterar att alla får nya vänner och snabbt kommer in i gemenskapen.

– Det är meningen med alltihop. Att ha kul, få vänner och lära sig en del badminton. Det konceptet har fungerat i 30 år, så det ska nog kunna fortsätta så. Välkomna att anmäla er på vår hemsida!

Här anmäler du dig: www.fyrisfjadern.se

/Anna Löfving

Allt var inte bättre förr, men en del var faktiskt det. Barn rör sig mindre än tidigare och det vill Hanne Liljeholm, idrottsvetare och hälsopedagog, ändra på med hjälp av begreppet ”rörelserikedom” – physical literacy på engelska. Född i Uppsala men numera boende i Stockholm har Hanne – både genom utbildning, jobb och på fritiden – sysslat mycket med rörelsens betydelse för människan. Hon är övertygad om att barn som växer upp idag måste ges fler möjligheter att röra på sig.

– Barn idag rör på sig mindre än någonsin, säger Hanne. De är inte ute och leker som barn gjorde

tidigare. Framför allt sitter de, precis som vuxna, mycket vid sina skärmar och går de ut är ofta en vuxen med och styr, i alla fall bland de yngre.

Hanne har själv alltid tyckt om att röra på sig. Hon testade många olika sporter under uppväxten men kände sig aldrig hemma i den organiserade idrotten utan älskade den fria leken, utforskandet av miljöer och att själv uppfinna egna lekar. Som vuxen boxades hon under många år och har åkt mycket snowboard och skateboard, rörelseformer som är friare än traditionella idrotter. Det gjorde att hon fick en helhetssyn på rörelse, något som hon tycker fattas för många idag.

– Nuförtiden ska det satsas tidigt på de som är allra bäst, elitsatsningar i nästan alla idrotter, vilket

gör att alla andra faller bort. De som vill hålla på bara för skojs skull för att det är kul, som kanske inte är jätteduktiga får inte plats.

Föräldrar är också med och styr barns idrottande på ett annat sätt än tidigare. Det är sällan som

barn går ut och spelar fotboll eller bandy eller sysslar med någon annan aktivitet utan att vuxna harorganiserat och är med och bestämmer. Inte mycket sker spontant, vilket Hanne tycker är ett

problem.

– Det blir inte roligt på samma sätt då för barnen. De ska alltid prestera och kan inte bara ha kul

när de idrottar eller utforskar rörelser.

Hanne påpekar också att barnens idrottande har blivit en klassfråga eftersom det ofta kostar stora

pengar att köpa utrustning, hyra banor och resa till träningar och tävlingar. Det gör att många barn

hamnar utanför idrottandet och stannar hemma vid en skärm i stället.

– Om du ägnar timmarna åt skärm och skrollande blir inte bara kroppen, fysiken och motoriken, lidande. Din kreativitet, din förmåga att utforska dina och andras gränser, din nyfikenhet för omgivningen och lusten att vara fysiskt aktiv med andra försvagas. Vi människor tappar kontakten med oss själva, varandra, naturen och vår omgivning om vi inte fysiskt använder den.

Hanne, som själv har en liten dotter, har nu skrivit en bok om det här ämnet. Den heter Kolla vad

jag kan! och handlar om hur roligt små barn kan ha när de tillåts att röra på sig i den takt och på

det sätt de vill. När inte föräldrar hela tiden bestämmer och förbjuder sådant de tror är farligt

eller onödigt. Boken riktar sig till barn mellan ett och tre år och har ett eget kapitel får den vuxne.

– Då kan man prata med sina barn om det här och samtidigt utmana sig själv som vuxen.

Hanne har både ritat bilderna och skrivit texten i boken och hon berättar att den blivit uppskattad

och att många köpt den för att själva läsa och att läsa för sina barn. Kanske har vi kommit till en

vändpunkt, då föräldrar och andra vuxna börjar förstå hur viktigt det är att barn själva får upptäcka hur viktigt det är att röra på sig och hur mycket man kan lära sig om livet och omvärlden om manbara ges tillåtelse att prova och upptäcka sin kropps förmågor.

– Familj och vänner har uppmuntrat mig att göra den här boken och jag tror att den är viktig,

avslutar Hanne. Det behövs en väckarklocka som får oss vuxna att uppmuntra barnens

rörelserikedom redan från början.

Du kan köpa boken på förlagets hemsida eller via Adlibris eller Bokus.

/Anna Löfving

Kanot- och kajaksäsongen är igång, och likaså Friluftsfrämjandets aktiviteter och uthyrning i Sunnersta. En solig vårkväll är det dags för säsongens första kvällspaddling med kajak, och ledare och deltagare förbereder sig för en tur ut på en spegelblank Ekoln.

Än är det kallt i vattnet, men solen har värmt luften den här vårdagen. Intill uthyrningsboden i Sunnerstabacken står Lars Kristian Stölen och Bo Pettersson som ska leda paddlingsturen ikväll. Även Daniel Johansson, som ansvarar för uthyrningen, står redo för att dela ut flytvästar och kapell.

Lars Kristian har varit kajakledare i nästan 20 år. Bo har också varit aktiv i många år, men främst inom Friluftsfrämjandets aktiviteter som riktar sig mot barn och ungdomar. Paddlingen och naturupplevelserna som hör till är något de fortsätter komma tillbaka till och njuta av.

– Det är fantastiskt att få komma ut på vattnet, det är en fin naturupplevelse, säger Lars Kristian, och får medhåll av Bo.

– Ja, naturintresset är gemensamt för många paddlare. Det är också en kul aktivitet som passar alla åldrar, säger Bo.

Ikväll väntas sju deltagare, och några börjar redan dyka upp och prickas av. Göran Elfverson har många år av paddling och engagemang i Friluftsfrämjandet bakom sig, men har inga uppdrag sedan några år. Nu är han redo att komma igång med kajakpaddlingen igen och ser fram emot säsongens första tur.

– Det är lugnt och tyst ute på vattnet, och det är bra träning för att hålla sig i form, säger han.

Flytväst är absolut obligatoriskt och ingår alltid när man hyr kajak eller kanot från Friluftsfrämjandet. Förutom kvällspaddlingen har Friluftsfrämjandet många andra aktiviteter, bland annat kurser för nybörjare. Är man ny och vill ge sig ut på egen hand så rekommenderar Daniel att man berättar det när man bokar.

– Nybörjare har vi alla varit någon gång. Säg det, så kan vi bättre anpassa vilka kajaker du får, säger Daniel.

Det har blivit dags, och truppen går samlad ner för Sunnerstabacken. Kajakerna lyfts ut från boden och görs i ordning. Torrdräkt och varma kläder ska på, trots det milda vårvädret. Även om det är sällan någon ramlar i, så är rekommendationen alltid att klä sig efter temperaturen i vattnet.

– En sån här dag kan det bli svettigt när solen ligger på, men i vattnet är det fortfarande bara tolv grader, säger Bo.

Annika Källse och Linnea Melin är två av deltagarna som ser fram emot att ge sig ut. För Annika är det tredje säsongen av kajakpaddling och hon har nyligen investerat i en torrdräkt för att kunna fortsätta intresset. Linnea har paddlat i flera år, men turerna blir av mer sällan.

– Kvällspaddlingen är perfekt för att ta sig ut en sväng efter jobbet. Det känns också tryggare att vara i sällskap med andra, säger hon.

Nu skiner solen, det är varmt i luften och förhoppningarna om en fin kväll på Ekoln är höga.

– Vi har nog chans på att få en jättefin solnedgång senare, säger Annika.

Slutligen läggs kajakerna ner i det lugna vattnet och nästan ljudlöst försvinner de ut.

/Emma Tapper

I stadsdelen Svartbäcken i Uppsala ligger badanläggningen och idrottsarenan Fyrishov, som har mer än 1,5 miljoner besökare varje år. Det är både en badplats och en idrottsarena. Fyrishov tillkom åren 1990-91, och Uppsala simsällskap hade länge Fyrishov som sin hemmaarena. Bassängen, som är den samma som förr hette Fyrisbadet, är 50x25 meter.

Men uppsalabornas intresse för bad och simning började många år tidigare än så. Ungefär där Fyrishov ligger i dag fanns det redan på 1700-talet en badplats vid Fyrisån kallad Lerviken. Under senare delen av 1700-talet bodde ungefär 4 000 personer i Uppsala, som förstås såg helt annorlunda ut än i dag. Badplatsen Lerviken låg ganska långt från staden.

Där gångbron Eddaspången ligger i dag byggdes år 1857 ett Kallbadhus vid östra stranden av Fyrisån. Adressen var Svartbäcksgatan 36. Anläggningen bestod av ett hus som stod på pålar och ett hopptorn där hoppen ledde direkt ner i ån. Det var här det så kallade Mollbergska hoppet år 1857 genomfördes för första gången i samband med magisterpromotioner – främst för herrar. Damerna hoppade också, men promoverades mindre spektakulärt.

Åskådarna satt på andra sidan ån. Simläraren Anders Fredrik Mollberg, som var verksam i Uppsala vid den här tiden, har fått ge namn till detta hopp. Han beskrivs som ”en excentrisk herre med långt svart helskägg som en gammaltestamentlig profet” och var en baddare att hoppa simhopp. Mollberg kunde slå ”hur många volter som helst, när som helst och var som helst, på land, i luften eller i vattnet”. Han lämnade Sverige 1880 och efter det vet ingen vad som hände honom.

Upsala simsällskap drev anläggningen under många år, men år 1924 revs badhuset. Redan nästa år byggdes ett nytt bad på pålar i Fyrisån och det kom att ligga där Fyrishov ligger idag och ansågs då vara Sveriges modernaste simstadion. Fyrisbadet ägdes av kommunen, men även det drevs av Upsala simsällskap. Simundervisning gavs i den djupa delen av bassängen som kallades djupsumpen, medan de icke simkunniga fick hålla till i grundsumpen. En läktare för 1 000 åskådare byggdes på motsatta stranden av Fyrisån, och de numrerade bänkarna var stadigt förankrade i marken. Badet var ursprungligen uppdelat med skilda avdelningar för damer och herrar, men fick senare en strand gemensam för båda könen.

Fram till 1955 användes den första upplagan av Fyrisbadet, som revs året därpå. Fyra år senare, den 4 juni 1959, invigdes Nya fyrisbadet, som då var  Sveriges största simstadion med klorerat, uppvärmt vatten.  Redan första sommaren kom 100 000 besökare till Nya fyrisbadet. Det kostade 1 krona för vuxna och 50 öre för barn att komma in.

I början på januari 1991 byggdes Fyrishov samman med Fyrishallen, Idrottens hus, och det blev en komplett bad-, sport- och rekreationsanläggning.

Efter ny- och ombyggnad öppnade Fyrishov i augusti 2013 fyra stora multihallar som har gjort många aktiviteter möjliga där. I dag har Fyrishov i genomsnitt 1 500 besökare per dag enbart till badanläggningen och 10 000 totalt.

Men nu blåser nya vindar. Simsällskapet har nyligen flyttat sin verksamhet till den nybyggda Uppsala simarena, Edith Södergrans gata 12, och Uppsala kommun meddelar på sin hemsida: ”Nu ska bassängerna i Uppsala simarena fyllas med vatten.” De bassängerna finns i Gränby, men ”det är en annan historia”.

/Birgitta Markendahl

Johan Wahlfeldt och Jon Hedman har haft ett intresse för racketsport sedan barndomen, och under åtta år arbetade de tillsammans på Uppsala tennisklubb. Drömmen om att driva en egen anläggning blev verklighet i juli 2020 när de öppnade utomhusanläggningen City padel i Boländerna. Där finns åtta padelbanor, en tennisbana samt ett pingisbord.

– Vi har byggt anläggningen för att det ska vara en rolig plats där man fyller på med positiv energi, säger Johan. Vi vänder oss till alla åldrar, allt från barnfamiljer till seniorer är här.

Den sociala gemenskapen och servicen är det absolut viktigaste på City padel, och för att skapa en trivsam atmosfär är det alltid bemannat under öppettiderna, musik spelas i högtalarna och det finns en cafeteria samt 100 sittplatser på området. Johan berättar att tanken är att människor inte bara spelar, utan också att det skapas en social gemenskap efteråt.

– Spelarna har gett oss väldigt mycket glädje och energi. Vi tror och hoppas att spelarna som kommer känner ett varmt välkomnande oavsett om de är här första gången eller tionde gången.

Att de valt att ha sin anläggning utomhus har också en positiv inverkan på helhetsupplevelsen, med fågelkvitter och solens strålar som lyser upp banorna. Samtidigt kan det vara en utmaning vid sämre väder eftersom de flesta vill ha bra väder för att spela. Just att de är utomhus och har mycket fokus på att det ska vara en festlig stämning tror Johan är unikt för deras anläggning.

– Man firar midsommar utomhus och får ut det bästa av dagen, på samma sätt tycker vi att det är helt underbart att vara ute och aktivera sig.

När de öppnade 2020 var det coronatider, och väldigt många började spela padel då för att det var en sport som var tillgänglig under restriktionerna. Efter hypen pratades det om att padel kommer att dö ut, men intresset är fortfarande stort.

– Med tanke på hur många som är aktiva och spelar padel så är padeln här för att stanna, vilket vi är superglada över, konstaterar Johan.

City padel ordnar fyra större tävlingar per år. Matchaktiviteter är också väldigt populära, vilket betyder att man spelar kortare matcher mot många olika spelare. Aktiviteterna hålls i sommar på måndagar, tisdagar, torsdagar och söndagar. Det är på olika nivåer och riktar sig till alla åldrar. Johan berättar att de tar emot möhippor, svensexor och företag som har sina sommaravslutningar. Då finns möjligheten att kombinera aktivitet med mat, och de grillar hamburgare från O'learys.

– Responsen från besökarna är positiv och de tycker att det är trevligt här.

Det finns mycket tankar på att utveckla verksamheten framöver. Målet är att kunna ta emot ännu fler besökare och att anpassa anläggningen utifrån vad folk efterfrågar samt vad de själva tror på. Inför sommaren finns stora förhoppningar om att det ska bli fint väder.

– Vi har skojat lite om att när Sveriges fotbollslag är med i VM, då brukar det bli bra väder i Sverige, som sommaren 1994 och 2018. Så nu när de har kvalificerat sig är vi positiva till att det ska bli en kanonsommar i år, avslutar Johan med ett leende.

/Lina-Maria Hjortell