För Emelie Collins har träningen alltid varit en självklar del av livet. Efter att ha lagt fotbollsskorna på hyllan i 25-årsåldern fick löpningen en speciell plats i hjärtat.
- Det bästa med löpningen är att man kan göra det var som helst och när som helst. Det finns en frihet i det, säger Emelie.
2018 sprang hon sitt första halvmarathon och har sedan dess hunnit med Ã¥tta till. Bara i Ã¥r har hon tre lopp inbokade. För ungefär ett Ã¥r sedan tog hon steget längre genom att börja hjälpa andra att hitta glädje i träningen under namnet “springkompisâ€.
- Det jag drivs av är att fler ska komma i rörelse – att fler ska hitta ett välmående av att motionera.
För många är träning ihopkopplat med negativa tankemönster. Även om många som söker sig till Emelie redan tränar aktivt kämpar vissa med självbilden.
- NÃ¥gon kan säga att “jag är ingen löpareâ€, även om personen springer flera gÃ¥nger i veckan, säger Emelie.
Ett annat vanligt hinder är att man inte känner att man har tid.
- Fulla agendor och alla vardagspussel som ska läggas och så vidare. Det kan ju vara svårt att få till.
Emelie hjälper till att planera ett träningsupplägg med struktur och tydliga mål. Målen behöver inte vara kopplade till specifika lopp, tider eller distanser – utan kan lika gärna handla om andra saker, som hur man vill känna sig.
- Jag tycker att det är viktigt att jobba mot önskat läge eller känsla. Att man vill kunna springa utan att känna sig helt förstörd efterÃ¥t.Â
När hon själv började springa efter att ha fått sina två barn uppstod en ny drivkraft.
- Någonting som drev mig mycket då var att jag ville veta att jag kan klara av att springa en mil ifall någonting skulle hända mina barn, berättar Emelie.
Att träffa andra som vill ta nästa steg i sin träning har varit positivt, speciellt eftersom många blir peppade av att komma igång.
- Det finns en jäklar anamma hos de här tjejerna som jag har hjälpt.Â
I Bälinge, där hon bor, har Emelie startat en löpargrupp. När hon gjorde en enkät om vad man var intresserad av i en löpargrupp visade det sig att en av parametrarna var gemenskap.
- I den här löpargruppen är det fokus pÃ¥ att det ska vara inbjudande och prestigelöst. Det gÃ¥r inte fort och man pratar och har kul med dem man springer med.Â
Trots februaris vinterslask går det alldeles utmärkt att ta sig ut.
- När vi hade löpargrupp för några veckor sedan var det plaskblött. Men folk kom, sprang och alla var supernöjda, säger Emelie.
/Signe Strand





