Dekanhuset, den stora byggnaden mellan Uppsala domkyrka och Helga Trefaldighets kyrka, har gamla anor. Det ursprungliga huset frÃ¥n 1300-talet förstördes i en brand i mitten av 1400-talet och ersattes dÃ¥ av ett stenhus. I det nuvarande Dekanhuset finns stora delar av den byggnaden bevarade. Hela staden har i ett tidigare nummer berättat om huset, men i dag fÃ¥r en av hyresgästerna stÃ¥ i fokus, nämligen rasbiologen Herman Lundborg.

Alla dåvarande riksdagspartier från höger till vänster var i början av 1900-talet överens om behovet av ett rasbiologiskt institut, och även inom den akademiska världen fanns intresset. Läkaren Herman Lundborg var en av dem som skrev motionen till riksdagen, och han blev sedan institutets förste chef. Mellan 1922 och 1937 hade Statens institut för rasbiologi sina lokaler i Dekanhuset och bedrev vetenskaplig forskning på rasbiologiens område – främst det svenska folket och förhållandena inom Sverige. För övrigt bestod institutets personal av en statistiker, en genealog, en antropolog och några biträden.

Många visade intresse för denna forskning och en av dem var sexualupplysaren Elise Ottesen-Jensen. Hon skrev bland annat att ”rashygienikerna kämpa för att allt må göras, som göras kan, för att hindra undermåliga individer att skaffa avkomma”.

Herman Lundborg var född i Väse i Värmland, tog medicine examen vid Karolinska Institutet 1895 och doktorerade vid Uppsala universitet 1903. Hans avhandling omfattade mer än 700 sidor och vägde 6,5 kilo. Den erkändes allmänt som en framflyttning av den moderna medicinens gränser.

En tid tjänstgjorde Lundborg vid Uppsala asyl, bland annat tillsammans med Gustaf Frödings läkare Frey Svenson. 

Svenska sällskapet för rashygien hade bildats redan 1909 och i styrelsen satt bland andra Wilhelm Leche. För Uppsalaborna är Leche ett välkänt namn eftersom hans son Gunnar Leche var stadsarkitekt i Uppsala nÃ¥gra decennier under första halvan av 1900-talet. Han har till och med en park uppkallad efter sig vid järnvägsstationen. 

”Degenerationsfrågan” var aktuell i Sverige under 1920-talet och "förgiftandet av samhällskroppen" debatterades. Oron gällde att människor med "sämre" egenskaper fick fler barn än människor med rätt ekonomisk, social och kulturell bakgrund. På sikt skulle svenskarna få allt sämre anlag.

Lundborg, som anammade dessa idéer, hade 1916 fått ett anslag på 24 000 kronor för att slutföra de studier i samernas antropologi som han påbörjat 1913. Statens institut för rasbiologi, som började sin verksamhet nyåret 1922 med Lundborg som chef och med säte i Uppsala, var det första statsunderstödda institutet av sitt slag i världen.

Lundborg varnade för hotfull degeneration och rasblandning i norr och arbetade mycket där, vilket inte hindrade att han fick barn med en kvinna i Lappland. Han såg positivt på den nya nazistiska regimen i Tyskland på 1930-talet och 1934 tog han initiativet till agitationsskriften Västerlandet i fara.

Författaren Maja Hagerman kom 2016 ut med boken ”Käraste Herman” som enligt Svenska Dagbladet ger  â€â€¦ ett mycket inträngande och djupt fascinerande porträtt av Lundborg”. Hon berättar i boken om lappländska Maria som fÃ¥r följa med till Uppsala … ”bo pÃ¥ hans kontor och jobba där som städerska. När hon föder hans barn uppges att fadern är okänd. Pojken lämnas bort, men Maria lyckas faktiskt ändÃ¥ fÃ¥ tillbaka sitt barn”. Hagerman skriver att Lundborg hyllar Hitler och att han vill se ett Sverige med nästan bara nordiskt germanska blonda och blåögda människor i. Om Maja Hagermans bok skriver bland andra journalisten och författaren Henrik Arnstad: ” …framför allt anser jag bokens stora styrka vara att historisera den rasistiska myten om nordisk renhet, eftersom denna i dag upplever en triumfatorisk renässans”.

Under 1930-talet ändrade mÃ¥nga svenskar Ã¥sikt i rasfrÃ¥gan pÃ¥ grund av nazisternas frammarsch i Tyskland och Lundberg fick allt svÃ¥rare att finansiera sin verksamhet. Han slutade sin tjänst och läkaren och rasbiologen Gunnar Dahlberg tog över med en starkt kritisk syn pÃ¥ rasbiologi som vetenskap. Institutet fick en mer socialmedicinsk och mindre rasideologisk inriktning.

När Lundborg gÃ¥tt i  pension 1935 bröt han kontakten med sitt gamla institut och bosatte sig i Östhammar där han avled i maj 1943.

/Birgitta Markendahl

I förra numret av Hela staden handlade historiesidan om S:t Eriks torg i Uppsala – det som tidigare kallades Oxtorget. Det stod också att torget omgavs av Saluhallen, Konsistoriehuset, Kyrkans hus, Vetenskaps-Socitetens hus och Akademikvarnen. I dag ska en av dem hamna i rampljuset en stund – saluhallen.

Uppsala saluhall ligger i hörnet S:t Eriks torg och Vattugränd. Den ritades av arkitekten Ture Stenberg år 1907 och invigdes två år senare. Stenberg var en välkänd arkitekt och kallades i lokaltidningar “det nyaste Uppsalas arkitekt”. Han utformade hallen som en basilika, det vill säga som en rektangulär kyrka indelad i längsgående skepp eller avdelningar med mittskeppet lite högre än de andra. Den halvrunda avslutningen mot öster är vänd mot Fyrisån. Bara några år senare byggdes saluhallen om och denna gång var det den andre store Uppsalaarkitekten Gunnar Leche som låg bakom.

PÃ¥ frÃ¥gan vad en saluhall egentligen är svarar AI: ”En saluhall är en inomhusmarknad, ofta en vacker och historisk byggnad, där försäljare säljer kvalitetslivsmedel som kött, fisk, ost, frukt, grönt och delikatesser, kombinerat med restauranger, caféer och matställen, som en modern mötesplats för matälskare och en utveckling av den gamla torghandeln. De byggdes förr för att förbättra hygien och skydda mot skadedjur, men idag är de populära sociala och gastronomiska center med fokus pÃ¥ hantverk och lokala rÃ¥varor.”

I maj 2002 bröt det ut eld i Saluhallens tak, som var av trä och hela hallen förstördes men byggdes upp igen nÃ¥got Ã¥r senare. Den ägs sedan 2013 av Svenssons krogar och lokalerna har fÃ¥tt genomgripande renoveringar. Flera välbesökta restauranger finns  där ocksÃ¥. Under vÃ¥r och sommar kan man äta lunch, middag eller ta en drink pÃ¥ restaurang Ã…kanten precis intill FyrisÃ¥n.

PÃ¥ det övre planet av Saluhallen ligger festvÃ¥ningen Hyllan, där detaljer frÃ¥n Saluhallens ursprung finns kvar, kombinerade med modern teknik. Den gÃ¥r att hyra för fester av olika slag. Ibland är det nattklubb i lokalen och vissa helger skaldjursfrossa. Den som är rullstolsburen har inga problem med utrymme och pÃ¥  gatan finns handikapparkering. Saluhallen lovar i sin reklam att vissa rÃ¥varor ”har färdats lÃ¥ngt, andra har växt upp här, nÃ¥gra är pÃ¥ tillfälligt besök”.

Den 18 april blir det ”en fantastisk dinner show” med Tommy Körberg på Hyllan. ”Under 90 oförglömliga minuter bjuder Tommy på ett noga urval ur sin långa musikaliska karriär, blandat med sin omisskännliga humor och spännande historier från hans liv.”

Och redan nu uppmanar Ã…kanten Uppsalaborna att boka bord vid restaurangens klassiska julbord.

/Birgitta Markendahl