I förra numret av Hela staden fanns på den här sidan en artikel om Västgötaspången. Den bron fick år 1944 sitt namn efter Västgöta nation som ligger alldeles intill. När det gäller tillkomsten av det huset får vi gå mycket längre tillbaka i tiden.
De första studentnationerna i Uppsala grundades redan under 1600-talet och från 1667 var det obligatoriskt för studenterna att vara medlemmar i en nation, och så har det varit ända fram till 2010. Förslaget då om att avskaffa medlemskapet kom från högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg.
De första studenterna från Västergötland kom till Uppsala 1639 och anledningen var att de ville hedra vännen Andreas Andreae, som gått bort den 28 april det året. Samma år grundades Västgöta nation, som är en av de två äldsta nationerna i Uppsala. Men studenterna hade inget ställe att samlas på. Det hade nu bestämts att varje nation skulle ha en inspektor utvald bland universitetets professorer. Nationens kassakista förvarades hos honom och där hölls också landskapen, det vill säga de beslutande mötena.
Under de första decennierna var nationerna inte erkända av universitetets konsistorium, det vill säga universitetsstyrelsen, men år 1663 blev de det. De tretton nationerna är indelade ungefär som Svenska kyrkans stift.
Vid den här tiden regerade drottning Kristina i Sverige. Uppsala universitet hade fått en stor donation, vilket gjorde att det kunde övergå från att vara en utbildningsanstalt för präster till att bli en bredare högskola. Men de unga männen som kom från Västergötland till Uppsala hade för avsikt att studera till präster och efter sin utbildning återvända till hembygden.
Under ett par hundra år var det bara män vid universiteten men från 1870-talet började kvinnorna komma. Anna Von Hall hette den första kvinnan som skrevs in på Västgöta nation – den 4 maj 1885. Den första kvinnliga sexmästaren (ansvarig för fester på nationen) hette Jane Lundblad och hon valdes till detta ämbete år 1928. Nationens första kvinnliga kurator var Märta Smedmark och hon tjänstgjorde som Förste kurator 1960-61.
Redan på 1600-talet kom behovet av ett eget hus för varje nation och under 1900-talet kom studentbostäderna. Västgöta nationshus, som av många anses vara det allra vackraste av Uppsalas nationshus, är troligen byggt 1604 – men inte som nationshus. Mellan åren 1648 och 1651 ägde fältmarskalk Lennart Torstensson det. Han hade år 1648 utnämnts till generaldirektör över bland annat Västergötland. Några år senare gick huset över i professor Martin Brunnerus ägo. Han lät reparera det och bygga huvudbyggnaden. På gaveln mot Fyrisån finns fortfarande årtalet 1666. Husets källarvalv är ännu äldre än det övriga huset. Vid den katastrofala branden i Uppsala år 1702 var detta en av de byggnader som överlevde.
År 1825 köpte Västgöta nation huset och sju år senare togs det i bruk. Under årens lopp har det byggts om då och då. Sitt nuvarande utseende fick det genom en ombyggnad år 1900 efter ritningar av arkitekt Gustaf Lindgren. År 1901 tillkom tornet och väggmålningarna i stora salen. De föreställer västgötska städer, slott och kyrkor efter förebilder ur Erik Dahlberghs Suecia Antiqua från 1730-talet.
I mitten av 1940-talet skedde stora förändringar då bland annat kök och tambur tillkom. Samtidigt flyttades ingången till den plats den har i dag. Då inreddes också det så kallade Kinnekullerummet. Vid upprustningen 1981 fick huset den tegelröda färg det har i dag.
För närvarande har Västgöta nation ungefär 1 200 medlemmar och nationens inspektor heter Bertil Wiman – professor i finansrätt vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet.
/Birgitta Markendahl











