Per-Arne Wahlstedt har hunnit med mycket i sitt liv. Spelat fotboll på elitnivå, startat flera verksamheter och arbetat som KBT-terapeut. Som 78-åring debuterar han med novellsamlingen “Folk och rövare” – inspirerad av händelser under årens gång.
– Det är en kombination av fiction och reality, förklarar Per-Arne.
Som 15-åring flyttade han från Nynäshamn till Uppsala med sin pappa. Idrotten på Katedralskolan var ett favoritämne, och senare ledde talangen till att han började spela fotboll för Sirius.
– Jag spelade där i Allsvenskan till och med 1974. Då flyttade jag till Stockholm, gick på Gymnastik- och idrottshögskolan och spelade i AIK.
Efter några år i Stockholm flyttade Per-Arne tillbaka till Uppsala. Utöver idrottslärarjobbet startade han några egna verksamheter, bland annat Kraftverket, som låg vid Vaksala torg.
– Det var för ungdomar, vi hade skejthall och sådana saker. Men till slut räckte inte pengarna till och vi fick sluta. Då kände jag mig väldigt besviken på Uppsala på något sätt, så jag flyttade till Stockholm igen.
Ã…ter i Stockholm tog livet en ny riktning, när Per-Arne utbildade sig och började arbeta som KBT-terapeut för missbruk.
– Men det var till slut lite svårt att skilja på saker och ting, kände jag. Jag började umgås med dem. Jag var en utåtriktad människa men tillslut visste jag inte var gränserna gick någonstans, berättar han.

Ungefär vid samma tid gick han en skrivarkurs och skrev noveller om det han såg och var med om. Läraren var uppmuntrande till texterna och sa att han var färdig för utgivning, så Per-Arne ringde ett förlag.
– Ofta brukar man bara inte få något svar. Men jag fick en långt svar. “Inte nu, kanske senare”, stod det.
Det blev ingen utgivning den gången.
– Och då tyckte jag, i mitt högmod, att då skiter vi i det här, säger Per-Arne.
Men han fortsatte skriva, och 20 år senare träffade han Stig Larsson och Cyril Hellman. Då fick de gamla novellerna liv igen.
– Jag tog upp mina gamla noveller och då sa Stig “Det här är ju fantastiskt, vem är det som har skrivit det här?” Han trodde inte det var jag. Jag var ju idrottsman, folk tror att man tänker med benen, säger Per-Arne.
Under tre månader varje lördag träffades Per-Arne, Stig och Cyril på kvarterskrogen Rosa Drömmar i Stockholm och gick igenom texterna. Tidigare i somras kom de ut som en novellsamling på förlaget Ars.
– Den här boken var en bra terapeutisk grej för mig. Det var det faktiskt, säger Per-Arne.
Han fortsätter.
– Jag har gjort lite galna grejer ibland, men man kan inte ångra det hela livet. Jag har släppt det.
Och han kommer att skriva mer. Sedan några år har han läst kurser på universitetet, vilket ger mycket inspiration till skrivandet.
– Det finns inga begränsningar i hur man kan skriva. Allt är möjligt. Det är det som är så härligt, säger Per-Arne.





