Urban sketchers är en rörelse som finns över hela världen. I grunden är konceptet enkelt – gå ut i din omgivning och rita det du ser. Alexandra Elofsson föll för det redan första gången hon testade.

• Jag har alltid varit ganska konstnärlig och gillat att måla, göra collage, jobba med lera och sådana saker, berättar Alexandra.

Alexandra är ursprungligen från Rumänien men bor i Sverige tillsammans med sin man. Förra året gick hon med i en onlinegrupp för urban sketching via Rumänien. Där fick deltagarna i uppgift att gå ut, sätta sig på ett café och rita det de såg.

• Jag gick ut själv och gjorde det – och tyckte att det var riktigt kul. 

En av uppgifterna gick ut på att rita av bilder från olika städer. Till hennes förvåning var en av bilderna från Uppsala. 

• Jag tror att läraren ville ge mig en liten överraskning.

Att rita Uppsala var en utmaning – med alla olika arkitekturstilar, former och domkyrkan i centrum.

• Och det finns mycket färg. Uppsala har väldigt många färgglada byggnader, vilket inspirerade mig. Det är en fantastisk stad att rita.

Från en podcast om urban sketching fick hon idén att starta en egen grupp i Uppsala.

• Poddtjejen sa: "Om det finns en grupp i din stad, gå med i den. Finns det ingen? Starta en själv.” Så jag tänkte: varför inte?

I augusti förra året hölls den första träffen. Tanken från början var att träffas utomhus och ta inspiration av byggnader och miljöer. Men det svenska vädret tvingade dem att hitta andra lösningar.

• Det är många månader då man helst inte vill vara ute, säger Alexandra.

Istället har gruppen samlats på caféer och museer runt om i stan, alltid med skissblocken i högsta hugg.

• Folk har varit väldigt välkomnande och hjälpsamma, säger Alexandra. 

Hittills har det blivit 12 träffar. Ett av hennes favoritställen de har besökt är Carolina Rediviva.

• Det blev en väldigt fin session. Eftersom biblioteket är så stort finns det många bra platser att rita på.

Framåt våren ser Alexandra fram emot att kunna ses utomhus igen. 

• Inomhus måste jag begränsa antalet deltagare till max 10–15 personer, eftersom vi inte vill störa på museerna. Men när vi är ute kan hur många som helst vara med, förklarar Alexandra.

Oavsett erfarenhet är man välkommen att vara med och rita. Det enda som behövs är att man har med sig eget material.

• Ibland blir man nöjd, ibland inte. Det gör inget. Jag tvingar ingen att visa sina teckningar efteråt, även om de flesta brukar vilja göra det. 

Att rita är i grunden en ganska ensam aktivitet, men något händer när man gör det tillsammans med andra.

• Man blir en del av en grupp utan att behöva interagera. Man kan bara vara sig själv och fokusera på sitt skapande, och ändå känna en gemenskap.

Hon menar att det också kan ta bort den sociala pressen som kan finnas vid event.

• Man behöver inte vara charmig eller prestera socialt – vi är alla där för att rita. Men ingen har hittills tackat nej till en fika efteråt, säger Alexandra.

/Signe Strand

Hos dansföreningen Swingkatten kan både nybörjare och erfarna dansare ta en svängom i bland annat lindy hop, boogie woogie och autentisk jazz. I år firar Uppsalaföreningen 25-årsjubileum och de ser fram emot att fortsätta sprida gemenskap och dansglädje i Uppsala. 

– Musiken, glädjen och mötet med andra är en viktig del av dansen, säger Siri Fjellman som är vice ordförande i Swingkatten och undervisar i dansstilen lindy hop. Hon får medhåll från Frauke Augstein som är ordförande och lärare i blues.  

– Det är en speciell sorts möte och kommunikation som uppstår i en dans, säger hon. 

De båda har haft dans som intresse i större delen av livet. Swingkatten dansförening har funnits sedan 2001, i år 25 år. De har omkring 500 medlemmar, erbjuder kurser i en rad olika dansstilar och anordnar olika evenemang. 

De flesta dansstilar, som lindy hop, balboa, blues och boogie woogie är pardanser, medan jazz och step dansas solo. Stilarna skiljer sig lite i bland annat tempo och musik, men gemensamt är anknytningen till musiken och ursprunget i swing, som uppstod i Harlem, New York på 1920-talet, influerat av afroamerikansk danstradition. 

Frauke och Siri tycker att dans är både en utmärkt träningsform och ett sätt att vara kreativ, ha roligt och träffa andra.  

– När man möter en annan person i en dans behövs inga ord. Man hittar ett eget språk i dansen vilket är väldigt spännande och kreativt, säger Frauke.  

Dansintresset bjuder in till gemenskap, både i Uppsala och på andra platser i världen. Både Frauke och Siri har, när de varit på resande fot, letat upp en lokal dansförening att tillbringa en kväll med. På samma sätt hittar även människor som befinner sig tillfälligt i Uppsala, som turister och utbytesstudenter, till Swingkattens evenemang. För övrigt finns en stor spridning bland föreningens medlemmar, både när det kommer till kön, ålder, bakgrund och erfarenhet.  

– Vid något tillfälle var åldersspridningen så stor som mellan 16 och 80 år. Hos oss är verkligen alla välkomna, oavsett vem man är, säger Siri. 

Förutom kurser i de olika dansstilarna är socialdans en viktig del av Swingkattens verksamhet. Evenemangen avser ofta en bestämd dansstil, och man kan dyka upp med eller utan danspartner. Några gånger per år har de liveband, vilket bidrar till en extra festlig stämning på dansgolvet. På evenemangen gäller föreningens uppförandekoder, som bland annat innebär att man alltid kan tacka nej, och att man själv också ska vara okej med att få ett nej på frågan om en dans.  

– Vi upplever att alla är införstådda med vårt gemensamma förhållningssätt. Det skapar trygghet, inte minst för de som kanske är lite nya och osäkra.  

Till den som är nyfiken på dans, men kanske är lite osäker, vill Frauke och Siri uppmuntra till att våga prova. 

– Och ge inte upp! Vill man, kan man gå en nybörjarkurs flera gånger - till slut sätter det sig. Det viktiga är att man tycker att det är kul.  

/Emma Tapper