”Här bor du granne med vackra Hågadalen och stadsskogen med många utflyktsplatser och vandringsstråk. Husen är byggda runt gröna gårdar som skapar trivsamma miljöer för lek, möten och umgänge.” Så skriver ”Uppsalahem.se” om Eriksberg på sin sida om olika stadsdelar i Uppsala. Från centrum är det ungefär tre kilometer till Eriksberg.

Stadsdelens äldsta bebyggelse är egnahemsområdet i Ekeby som byggdes på 1920-talet och kallades Ekeby egna hem. På 1940-talet tillkom  Lassebygärde där husen målades i olika färger och bakom detta stod den kände arkitekten Gunnar Leche. På Uppsalabloggen Scribo finns mycket att läsa om Lassebygärde och husen där. Författaren är anonym och säger att han valt att i sin blogg berätta om platser i Uppsala som inte är så kända som till exempel Slottet och Domkyrkan.

I bloggen får man veta att Lassebygärde var det första bostadsområdet som stiftelsen Uppsalahem uppförde och att det skall ha sitt ursprung från en försvunnen by. Det finns referenser från 1300-talet. Bloggen är försedd med bilder på husen i olika färger och eftersom Leche var hjärnan bakom detta förvånas ingen. Hans hus från andra delar av Uppsala är välkända. Bloggaren i fråga fascineras främst av det blå huset och efterlyser fler sådana.

Ett par veckor senare har bloggaren läst i boken Det gröna Uppsala och vet nu mer om det blå huset. Många hade blivit upprörda över den blå färgen och frågat Leche hur han hade kunnat välja den. Han svarade att han i barndomen haft en färglåda där den blåa färgen kommit bort och att han sedan älskat just den färgen. Ã…r 1920 ritade han ett personalbostadshus vid Östra station som fick namnet Blåkulla men det är rivet sedan länge.

En annan bloggare berättar att Uppsalahem har återgått till en blå färg i ett hus i kvarteret Mjölnaren i Kungsängen. En annan bloggare hänger på och berättar att han växte upp i området med de färgglada husen och att barnen använde färgen på husen för att geografiskt beskriva vart de skulle, var de varit eller var de bodde. Han påpekar också att Lasseby på den tiden var ett ”barnrikeområde”. Dammen som var 30 centimeter intill kanten dök de i men det gällde att inte komma under ytan.

På 1940-talet började man bygga höghus i Eriksberg. En talande skiss om hur bebyggelsen vuxit fram i området finns på nätet. Den visar att det under 1920-och 1930-talen var ”egnahemsbebyggelse”, under 1940-talet ”varsamt terränganpassad lamellhusbebyggelse” och under sent 1950- och tidigt 1960-tal ”modernistiska stadsplaneideal, ’hus i park’ samlat kring grannskapsenheter.” Det sistnämnda betyder ett flerbostadshus som ligger i en form av park eller allmänning vilken inte är inhägnad. 

Under 1950-och 1960-talen var det modernt att bygga flerbostadshus med ett centrum med torg och skolor runt om. Eriksberg har genom åren förtätats med flerbostadshus, äldreboenden och vårdcentral.

En del av Eriksberg heter Hammarparken och där sker förändringar. I en detaljplan från juni 2024 dominerar mjuka världen som naturen och grönskan, och ny förskola. Pulkabacken ska finnas kvar, lekparken rustas upp och grodorna ska trivas och få en egen tunnel.

/Birgitta Markendahl

I förra numret av Hela staden handlade historiesidan om S:t Eriks torg i Uppsala – det som tidigare kallades Oxtorget. Det stod också att torget omgavs av Saluhallen, Konsistoriehuset, Kyrkans hus, Vetenskaps-Socitetens hus och Akademikvarnen. I dag ska en av dem hamna i rampljuset en stund – saluhallen.

Uppsala saluhall ligger i hörnet S:t Eriks torg och Vattugränd. Den ritades av arkitekten Ture Stenberg år 1907 och invigdes två år senare. Stenberg var en välkänd arkitekt och kallades i lokaltidningar “det nyaste Uppsalas arkitekt”. Han utformade hallen som en basilika, det vill säga som en rektangulär kyrka indelad i längsgående skepp eller avdelningar med mittskeppet lite högre än de andra. Den halvrunda avslutningen mot öster är vänd mot Fyrisån. Bara några år senare byggdes saluhallen om och denna gång var det den andre store Uppsalaarkitekten Gunnar Leche som låg bakom.

På frågan vad en saluhall egentligen är svarar AI: ”En saluhall är en inomhusmarknad, ofta en vacker och historisk byggnad, där försäljare säljer kvalitetslivsmedel som kött, fisk, ost, frukt, grönt och delikatesser, kombinerat med restauranger, caféer och matställen, som en modern mötesplats för matälskare och en utveckling av den gamla torghandeln. De byggdes förr för att förbättra hygien och skydda mot skadedjur, men idag är de populära sociala och gastronomiska center med fokus på hantverk och lokala råvaror.”

I maj 2002 bröt det ut eld i Saluhallens tak, som var av trä och hela hallen förstördes men byggdes upp igen något år senare. Den ägs sedan 2013 av Svenssons krogar och lokalerna har fått genomgripande renoveringar. Flera välbesökta restauranger finns  där också. Under vår och sommar kan man äta lunch, middag eller ta en drink på restaurang Ã…kanten precis intill Fyrisån.

På det övre planet av Saluhallen ligger festvåningen Hyllan, där detaljer från Saluhallens ursprung finns kvar, kombinerade med modern teknik. Den går att hyra för fester av olika slag. Ibland är det nattklubb i lokalen och vissa helger skaldjursfrossa. Den som är rullstolsburen har inga problem med utrymme och på  gatan finns handikapparkering. Saluhallen lovar i sin reklam att vissa råvaror ”har färdats långt, andra har växt upp här, några är på tillfälligt besök”.

Den 18 april blir det ”en fantastisk dinner show” med Tommy Körberg på Hyllan. ”Under 90 oförglömliga minuter bjuder Tommy på ett noga urval ur sin långa musikaliska karriär, blandat med sin omisskännliga humor och spännande historier från hans liv.”

Och redan nu uppmanar Ã…kanten Uppsalaborna att boka bord vid restaurangens klassiska julbord.

/Birgitta Markendahl