”Ingen har någonsin varit en större botanist eller zoolog. Ingen har någonsin skrivit fler böcker, lika korrekt, lika metodiskt, från personlig erfarenhet. Ingen har mer komplett förändrat en hel vetenskap och skapat en ny epok.” Dessa ord lär Carl von Linné har sagt om sig själv och visst tyder det på gott självförtroende.
Vissa personer har genom seklen satt mera spår än andra på den ort eller i den stad de har levt. Så är det med Linné och Uppsala. Trots att det är snart 150 år sedan han dog finns påtagliga spår av honom kvar i staden.
Linnégatan är en av stadens stora gator och Linnéträdgården är Sveriges äldsta botaniska trädgård. Den grundades av medicinprofessor Olof Rudbeck den äldre men övertogs senare av Linné. Nu odlas där bara de växter som man säkert vet att Linné själv odlade på sin tid. På andra sidan gatan finns två kaféer som heter Café Linné. Den i Uppsala så välkända Botaniska trädgården anlades av Olof Rudbeck i slutet av 1600-talet, men det var Linné som gjorde den ur vetenskaplig synpunkt mest berömd över hela världen.
Carl von Linné, som 1741 utsågs till professor i medicin i Uppsala, är en av universitets mest berömda professorer genom tiderna. Han hade sin bostad i Akademiträdgården som idag heter Linnéträdgården och där undervisade han sina elever. I slutet av vårterminen tog han med sig studenterna på vandringar och undervisade dem under vägen. Stigarna gick från staden i sju riktningar och finns fortfarande kvar. Inspiration till dessa vandringar hade Linné fått under en resa till Paris där en professor vid namn Jussieu hade sådana vandringar med sina studenter.
Linné föreläste om växter, djur och stenar på dessa vandringar. För att undervisningen skulle fungera fanns det ett antal regler. Studenterna skulle ha lösa och lediga kläder som var bekväma. De skulle ta med floror och andra böcker, portörer för växterna och nålar för att montera insekterna. Man skulle samlas en viss tid på morgonen, och den som gick för långsamt under exkursionen och sinkade hela gruppen fick disciplinstraff, ett straff som främst har använts inom det militära området. Men vandringarna var populära och Linné kunde ha ett hundratal studenter på exkursionerna då hela universitetet hade 800-900 studenter.
Linné skrev på 1750-talet en avhandling, Herbationes Upsaliensis, där han beskrev sitt sätt att bedriva exkursioner. Ordet herba är latin och betyder växt eller ört.
Linnés popularitet väckte avundsjuka och han fick brev från andra professorer som påpekade det olämpliga i att undervisningen skedde på ett så ”uppsluppet sätt” och dessutom ”i lösa, slafsiga kläder”. Efter detta stramades undervisning åt något men herbationerna fortsatte och finns än i dag vid Uppsala universitet, numera i form av sommarkursen "Floristik och Faunistik” vid institutionen för biologisk grundutbildning. Samma platser som Linné en gång besökte är fortfarande målet för dagens exkursioner.
/Birgitta Markendahl





