På Rundelsgränd 3 i centrala Uppsala ligger Bureus gård som också kallas Backmanska huset. Eftersom det ligger med ena gaveln mot gatan är det kanske inte så många som lägger märke till det – Uppsalas äldsta bevarade trähus, som har fått sitt namn efter Johannes Bureus.

Bureus gÃ¥rd är en del av Uppsala universitets historia och av Länsstyrelsen i Uppsala län klassad som byggnadsminne, bland annat med motiveringen att det är uppfört under perioden 1620 –1650, är en sÃ¥ kallad ämbetsmannabostad samt bidrar till stadsbildens mÃ¥ngfald. I det kvarteret finns byggnader i olika stilar frÃ¥n fyra sekel. 

Johannes Bureus föddes i Berga i Åkerby socken, där hans far var kyrkoherde. I meritförteckningen står det ”Johannes Thomae Agrivillensis Bureus”, en latiniserad namnform för "Johan Thomasson Bure från Åkerby”. Han blev så småningom ämbetsman vid akademien och har kallats ”vår förste riksantikvarie”, ett ämbete som inrättades av Gustav II Adolf 1630 för att ”bevara, använda och utveckla kulturarvet”. Bureus har också kallats ”Den svenska grammatikens fader”, eftersom han var den förste som vetenskapligt behandlade det svenska språket. Han hade flera titlar – bland annat fornforskare, språkman, mystiker, poet och vetenskapsman.

År 1601 flyttade Bureus till gården Vårdsätra i Helga Trefaldighets socken utanför Uppsala. Genom brev år 1613, 1617 och 1620 överlät Gustav II Adolf Vårdsätra till Johannes Bureus, som på det sättet lyckades utverka så kallad livstidsfrihet på gården. År 1630 fick Johannes Bureus huset på Rundelsgränd av kungen och blev dess förste ägare, men lämnade aldrig Vårdsätra.

Stugan, som från början bestod av rum och kök, förlängdes i mitten av 1700-talet mot öster och några decennier senare mot väster och blev då en så kallad ”framkammarstuga”, det vill säga en stuga med ett rum och så kallade framkamrar i stugans förlängning. Mellan 1850 och 1890 fick huset stående panel och en förstukvist mot gården med så kallad snickarglädje. Övervåningen ser ungefär ut som den på markplanet och det finns både källare och vind. Vid den stora branden i Uppsala 1809 var Johannes Bureus gård det enda bostadshuset i kvarteret som klarade sig.

Som andra ämbetsmannagårdar, till exempel Geijersgården och Ihregården på Öfre Slottsgatan, var Bureus gård gjord för att hysa tjänstemän vid universitetet som behövde representativa hus att ta emot gäster i. Vackra trädgårdar hörde också till konceptet.

Bureus dog 1652 och sedan bodde olika professorer med sina familjer i huset med hans namn ända fram till 1900-talet. Sedan 1956 är Södermanland-Nerikes nation dess ägare och i samma kvarter finns också nationshuset.

/Birgitta Markendahl

I förra numret av Hela staden handlade historiesidan om S:t Eriks torg i Uppsala – det som tidigare kallades Oxtorget. Det stod också att torget omgavs av Saluhallen, Konsistoriehuset, Kyrkans hus, Vetenskaps-Socitetens hus och Akademikvarnen. I dag ska en av dem hamna i rampljuset en stund – saluhallen.

Uppsala saluhall ligger i hörnet S:t Eriks torg och Vattugränd. Den ritades av arkitekten Ture Stenberg år 1907 och invigdes två år senare. Stenberg var en välkänd arkitekt och kallades i lokaltidningar “det nyaste Uppsalas arkitekt”. Han utformade hallen som en basilika, det vill säga som en rektangulär kyrka indelad i längsgående skepp eller avdelningar med mittskeppet lite högre än de andra. Den halvrunda avslutningen mot öster är vänd mot Fyrisån. Bara några år senare byggdes saluhallen om och denna gång var det den andre store Uppsalaarkitekten Gunnar Leche som låg bakom.

PÃ¥ frÃ¥gan vad en saluhall egentligen är svarar AI: ”En saluhall är en inomhusmarknad, ofta en vacker och historisk byggnad, där försäljare säljer kvalitetslivsmedel som kött, fisk, ost, frukt, grönt och delikatesser, kombinerat med restauranger, caféer och matställen, som en modern mötesplats för matälskare och en utveckling av den gamla torghandeln. De byggdes förr för att förbättra hygien och skydda mot skadedjur, men idag är de populära sociala och gastronomiska center med fokus pÃ¥ hantverk och lokala rÃ¥varor.”

I maj 2002 bröt det ut eld i Saluhallens tak, som var av trä och hela hallen förstördes men byggdes upp igen nÃ¥got Ã¥r senare. Den ägs sedan 2013 av Svenssons krogar och lokalerna har fÃ¥tt genomgripande renoveringar. Flera välbesökta restauranger finns  där ocksÃ¥. Under vÃ¥r och sommar kan man äta lunch, middag eller ta en drink pÃ¥ restaurang Ã…kanten precis intill FyrisÃ¥n.

PÃ¥ det övre planet av Saluhallen ligger festvÃ¥ningen Hyllan, där detaljer frÃ¥n Saluhallens ursprung finns kvar, kombinerade med modern teknik. Den gÃ¥r att hyra för fester av olika slag. Ibland är det nattklubb i lokalen och vissa helger skaldjursfrossa. Den som är rullstolsburen har inga problem med utrymme och pÃ¥  gatan finns handikapparkering. Saluhallen lovar i sin reklam att vissa rÃ¥varor ”har färdats lÃ¥ngt, andra har växt upp här, nÃ¥gra är pÃ¥ tillfälligt besök”.

Den 18 april blir det ”en fantastisk dinner show” med Tommy Körberg på Hyllan. ”Under 90 oförglömliga minuter bjuder Tommy på ett noga urval ur sin långa musikaliska karriär, blandat med sin omisskännliga humor och spännande historier från hans liv.”

Och redan nu uppmanar Ã…kanten Uppsalaborna att boka bord vid restaurangens klassiska julbord.

/Birgitta Markendahl