Den blomstertid nu kommer och nu ska vi bara njuta. Se fram emot ledigheter och grillkvällar, badutflykter och sommarstugor. Samtidigt är livet som en klassisk svensk midsommarafton. Ena sekunden skiner solen och vi vänder våra bleka ansikten mot den. I nästa vräker regnet ner och sommarsångerna tystnar. Kanske gör vi bäst i att försöka åka med i sommarens sinuskurva.
Det är fortfarande mitt första år utan pappa. Alla säger att sorgen är värst då, eftersom allt ska upplevas för första gången med saknaden som en hård knut i bröstet. Första julen. Första födelsedagen. Första skolavslutningen. Just den var extra tuff, eftersom min pappa älskade skolavslutningar så till den grad att han gick på dem även utan någon som helst anknytning till barnen i kyrkan. Den bästa delen enligt honom var Den blomstertid nu kommer och till den blundade han leende. Sjöng med lågt och mjukt.
När min dotters vänner sjöng Slipping through my fingers – eller ’mammas gråtlåt’ som dottern kallade den när hon var liten – snörvlade jag så högt där i kyrkan att en kvinna intill gav mig en rejäl packe näsdukar. Samtidigt som det skär i mig att pappa inte får vara med är jag också oerhört glad att jag får det. Det är ingen självklarhet, det kan man behöva påminna sig om ibland.
Det kan också kännas fel att njuta på det där odelade viset när krig rasar runtom i världen, cancerbesked duggar tätt bland vänner och bekanta och medierna matar oss med allt tänkbart elände. Nog vill man kavla upp ärmarna och lösa allt åt alla, och gärna på studs, vilket kan kasta en viss skugga över grilltallriken och rosévinsglaset.
Jag lyssnade på en klok föreläsare på mitt jobb i förra veckan och försöker ta med mig hennes ord.
â€Du mÃ¥ste lära dig att skilja pÃ¥ my business, your business och God’s businessâ€, sade hon.
Alltså, i klarspråk, vad som ligger inom min kontroll, någon annans kontroll eller utom allas vår kontroll. Det där är min akilleshäl, eftersom jag gärna gör allt i hela universum till my business. Det är oerhört tröttsamt. Så jag ska ge det här tänket en chans nu i sommar. Göra ett ärligt försök att acceptera sådant jag inte rår över och tillåta mig att njuta ändå. När sinuskurvan svänger nedåt ska jag också tillåta mig att vara ledsen. Det får man vara, oavsett vems business saker och ting är.
Detsamma gäller saker att glädjas åt. Där finns heller inga avgränsningar, utan det går utmärkt att glädja sig åt sådant som man inte har med att göra. Ju fler saker man kan hitta, desto bättre är det ju och glädjen tar inte slut. Bara för att jag går runt och småler över att mina vänners dotter har kommit in på en musikalutbildning eller att min bonusson får starta med Sirius A-lag, betyder det inte att inte alla andra också kan göra det.
Så jag går in i sommaren med siktet inställt på en blandning av det söta och det salta. Glädjen och sorgen. Solglimtarna och regnskurarna. Blundandes på en luftmadrass ska jag surfa mig uppför och nedför sinussvängningarna. Gör det ni också.
Glad – och när det behövs även ledsen – sommar!
/Karin Modeen





