– Brännskadefonden i Uppsala har hjälpt tusentals barn och kvinnor
– Det är en bortglömd hälsorisk säger Lasse Tenerz med allvarlig röst. Som drabbar de fattigaste av de fattiga. I många delar av världen.
Det är november och år 2025 närmar sig sitt slut. Lasse och hans fru Helena har varit i Etiopien flera gånger och planerar redan nästa resa. Han berättar att sedan 2019, när han och några vänner, bland andra Morten Kildal, som är överläkare på Brännskadecentrum på Akademiska sjukhuset, startade Brännskadefonden har hans liv blivit mer meningsfullt.
– Att kunna hjälpa brännskadade barn och kvinnor i södra delen av Etiopien känns väldigt angeläget. Med ganska små insatser förändrar vi en människas liv totalt.
Det kan tyckas som en ”onödig företeelse", men faktum är att det fortfarande, en bra bit in på 2000-talet, dör och skadas en massa människor i eldsvådor som uppstår vid matlagning. I fattiga länder på jorden lagas mat över öppen eld och att skydda sig från att brännas är svårt. Små barn hamnar i vägen, mammor försöker rädda dem och svåra brännskador uppstår. Det drabbar mer än 10 miljoner varje år, över hela jordklotet, och möjligheterna att hjälpa dem är små. Att det blev Etiopien som Brännskadefonden i Uppsala valde att arbeta i är en slump.
– Min vän Morten är uppvuxen i det landet och det är även en norsk läkare som vi arbetar tillsammans med. De känner till människorna och området väl, vilket gör det lättare att verka där.
Det som började med ett samtal några vänner emellan har under några få år utvecklats till en omfattande verksamhet, där hundratals människor blir hjälpta varje år. Det finns ett utbyte mellan sjukhusen i staden Arba Minch i Etiopien och sjukhuset i Uppsala. Meningen är att läkare och sköterskor från Etiopien ska lära sig tekniken och själva kunna hjälpa sina landsmän.
– Vi kommer alltid att bistå, men det är viktigt att de själva får utbildning och kan utveckla arbetet vidare.
Det som tidigare tog tre till sex månader – med fruktansvärd smärta då sår lades om utan smärtlindring – tar idag fyra till sex veckor, utan smärta. Tekniken man använder är att transplantera hud från oskadade delar av kroppen till de delar som brännskadats. Detta sker under bedövning och patienten lider inte på samma sätt.
– I början när vi kom till deras klinik hördes det fruktansvärda skrik från patienter som fick sina sår omlagda. Nu är det annorlunda, nu skriker ingen längre.
Innan Brännskadefonden fanns på plats dog många av sina brännskador – det ansågs ofta inte vara någon idé att försöka rädda dem – medan det nu är färre som dör. Patienter kommer till kliniken från ett stort område, där de fattiga bor och där olyckor ofta sker. Lasse berättar om småbarn som ramlat in i öppna eldar och om barn som lekt eller hjälpt till med matlagning och hamnat i elden.
– Det är lätt hänt med många barn som rör sig runt elden och där skydd saknas.
Just nu håller ett nytt hus med bl.a. två nya operationssalar på att byggas, så att ännu fler patienter ska kunna tas emot. Eftersom man bygger för hand tar det tid, men Lasse säger att många hjälps åt och att det kommer att bli bra. En stor del av utrustning till kliniken har skänkts från sjukhus i Sverige och bland annat har Frälsningsarmén sällt upp med gratis material av olika slag.
– Ibland behövs små medel för att göra stor skillnad, berättar Lasse. Vi har många frivilliga som hjälper till.
Planen är att kunna sprida kunskapen vidare till andra delar av Etiopien och kanske andra delar av världen. Trots att världen har utvecklats mycket de senaste årtiondena lagar fortfarande 70 procent av till exempel Etiopiens folk mat över öppen eld. Om ström fanns att tillgå skulle den här typen av olyckor kunna undvikas.
– Man kan kalla det för helt onödiga olyckor, men många människor lider och får sina liv förstörda. Vi vill hjälpa så många som möjligt att bli läkta.
/Anna Löfving





