– Vacker musik om hemska saker.

Det är slutet av april och i Katalins jazzbar börjar det fyllas på med folk. Hela staden har fått en pratstund med kvällens huvudperson – artisten, singer-songwritern och den allt mer välkända – Harriet Nauer från Trollhättan.

– Det är kanske 70 procent mörker och 30 procent ljus i min musik, berättar hon. Jag vill förmedla min egen fantasivärld.

Egentligen heter Harriet någonting annat och egentligen är hon utbildad lärare, men musiken har alltid funnits där. Liksom mystiken.

– Psykisk ohälsa och självmord är något som återkommer i mina texter. Jag har ett mörker i mig, men också alltid ett hopp.

Harriet växte upp i den lilla staden Trollhättan och planerade för ett liv som lärare. Med en pappa som spelade gitarr och en mamma som sjöng fanns musiken ständigt närvarande. I 20-årsåldern började hon skriva musik.

– Jag har alltid skrivit dagbok och bestämde mig för att ta dagboksskrivandet in i musiken.

Idag är hon en etablerad artist. Hennes debutalbum heter Vampyre country och handlar om spöken, hemsökelser, död, onda gudar och pirater. Men också om livet, som segrar. Harriet skrattar.

– Mörker krävs för att man ska se ljuset. Det vill jag förmedla.

Själva berättelsen är det viktigaste för Harriet. Hon tycker mycket om att skriva texter, där atmosfären byggs upp i det övernaturliga och livet efter döden är central. Texterna handlar ofta om mord – men ibland om att den mördade kommer tillbaka.

– Jag gillar det mystiska, som man inte riktigt greppar. Men ändå dras till.

Drömmen är att kunna jobba som artist på heltid. Sedan ett par år turnerar hon Sverige runt med sin egen musik och sina egna texter. Hon har nyss gett ut sin debutskiva och sommaren är full av spelningar.

– Vi kommer att dyka upp lite här och där i sommar, jag och fantastiskt band, berättar Harriet. De hänger med mig på de flesta spelningar framöver.

Det är inte första gången som gänget uppträder i Uppsala och även om inte Harriet själv har några särskilda bindningar till staden säger hon att Uppsala har mycket som lockar.

– Det vackra gamla slottet och en del annat här passar mig och min värld perfekt. Och publiken här är underbar.

/Anna Löfving

– Både mamma och pappa är professionella violinister och meningen var att jag skulle spela fiol, men så blev det inte.

Nils Hansson Meng, 27 år och en – både nationellt och internationellt – mycket framgångsrik pianist, skrattar.

– Redan som 6-åring bråkade jag så mycket med mamma när hon skulle lära mig spela fiol att jag var tvungen att byta instrument. Pianot som stod närmast i rummet blev valet.

Och på den vägen är det. Även om Nils har andra intressen, han är bland annat en duktig konstnär, så är pianot hans ständiga följeslagare. Under både grundskolan och gymnasiet valde han musikinriktningar och senare studerade han pianospel i Helsingfors och i Berlin – allt med sikte att bli professionell pianist.

– Lite dålig fantasi kanske, säger Nils, men jag har trivts med det instrumentet från start.

Som pianist är man aldrig en i mängden i en orkester utan någon som sticker ut. Det kan vara både roligt och jobbigt. Under många framträdanden som Nils gör är han ensam på scenen, eller tillsammans med två andra musiker, till exempel en cellist och en violinist, så det som nu stundar är speciellt.

– Jag ska vara solist i Akademiska kapellet i Uppsala den 23 maj. Det känns väldigt fint, sällan som man får den chansen, men är också en stor press.

Att spela tillsammans med en stor orkester på det viset beskriver Nils som att ha huvudrollen i en pjäs. Medspelarna är viktiga, men finns i bakgrunden. Själv står man längst fram på scenen.

– Jag har gjort det här tidigare, det är väldigt speciellt.

Nils bor i Stockholm, men att komma till Uppsala och spela är inga problem. Här bor farmor och farfar och han är ofta och hälsar på.

– Det är lite mindre hetsigt i Uppsala än i Stockholm, så det känns skönt att åka dit.

Universitetsorkestern Akademiska kapellet är en lite ovanlig samarbetsorkester för Nils eftersom det är en amatörorkester, där finns en del yngre medlemmar, studenter, och Nils beskriver det som att nivån varierar en del.

– Det är en speciell utmaning som ska bli jättekul. Att man hittar rätt nivå i musiken.

Att det blir en stor publik i Universitetsaulan bekymrar inte Nils, som säger att antalet personer som lyssnar inte spelar så stor roll. Han vill göra ett lika bra framträdande oavsett hur många som är där.

– Jag är lite av en perfektionist, så det handlar alltid om avtrycket man gör. Hos varje person.

Att få möjlighet att möta publiken efter en konsert är viktigt. Nästan alltid är den positiv och visar uppskattning och för Nils betyder det mycket.

– De brukar tacka och kommentera uppträdandet, vilket känns fint.

Den 23 maj kan man lyssna till Nils Hansson Meng, som – tillsammans med Kungliga Akademiska kapellet i Universitetsaulan i Uppsala – uppträder under årets Vårkonsert. Dagen före, den 22 maj, sker en likadan konsert i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm.

/Anna Löfving

Med romanen Ljuset bortom bergen, utgiven av Sol förlag, debuterar Lisa Joof med en stark och berörande berättelse som sätter ljuset på ett av vår tids mest allvarliga, men ofta osynliggjorda, samhällsproblem: våld i nära relationer.

– Det betyder oerhört mycket för mig att få lyfta ett problem som så många lever med i det tysta, säger Lisa Joof.

Idén till boken växte fram efter många samtal med kvinnor som levt i våldsamma relationer, men också genom hennes arbete på ett av Migrationsverkets utreseboenden. Där mötte hon människor med olika bakgrunder, men med en gemensam längtan – att få leva ett värdigt liv i trygghet.

Genom både yrkesliv och privata möten har hon kommit i kontakt med kvinnor i olika åldrar och från skilda samhällsklasser. En gemensam nämnare har varit erfarenheter av övergrepp, oavsett etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet.

– Det är viktigt att betona att våldet finns överallt. Många vill tro att det sker långt borta, i andra miljöer. Men i verkligheten händer det varje dag, ofta bakom stängda dörrar.

I arbetet med boken har Lisa Joof gjort ett medvetet val: varje våldshandling som huvudkaraktären utsätts för bygger på verkliga berättelser. Samtidigt har materialet bearbetats så att ingen enskild persons historia ska kunna identifieras.

Romanen lyfter också fram att våld inte enbart är fysiskt. Psykisk nedbrytning, hot, ekonomisk kontroll och social isolering är former av våld som sällan lämnar synliga spår, men som kan få djupa och långvariga konsekvenser.

En fråga som ofta återkommer i diskussioner om våldsamma relationer är: ”Varför lämnar hon inte?” Enligt Lisa Joof speglar den frågan ofta en bristande förståelse för situationens komplexitet.

– Att lämna kan vara den farligaste fasen. Rädsla, hot, ekonomiskt beroende och ansvar för barn gör att situationen sällan är så enkel som den kan verka utifrån.

Trots sitt författarskap var vägen till skrivandet inte självklar.

– Till skillnad från många andra författare växte jag inte upp med en kärlek till böcker eller en dröm om att skriva. Som barn hade jag svårt att koncentrera mig när jag läste, tankarna vandrade ofta iväg till annat. Det var först i övre tonåren som läsningen fick en annan betydelse. Genom böcker baserade på verkliga händelser, som Inte utan min dotter, väcktes ett starkt intresse.

– De berättelserna grep tag i mig på ett helt annat sätt. I efterhand tror jag att det var där ett frö såddes, både till mitt skrivande och till mitt engagemang i frågor som rör mänskliga rättigheter.

Ljuset bortom bergen följer Laura, som bara är sexton år när hennes barndom abrupt tar slut. Hon tvingas in i ett äktenskap med en man med stort politiskt inflytande och förs in i ett liv präglat av kontroll, rädsla och övergrepp. När våldet även riktas mot barnen ställs hon inför ett avgörande val – ett beslut som kan kosta henne allt.

Läsaren får även följa Systerskapet, ett hemligt nätverk av kvinnor som vägrar låta sig tystas och som kämpar för att rädda andra i desperata situationer. Systerskapet är ett fiktivt namn, men symboliserar många hjälporganisationer och individer som tillägnar sitt liv till att rädda kvinnor och barn i nöd.

Berättelsen rör sig genom olika miljöer och skildrar verklighetsnära situationer – från livet i krigsdrabbade områden till komplexiteten i migrationsprocessen. Resultatet är en roman om mod, uthållighet och en moders ovillkorliga kärlek till sina barn.

– Jag hoppas att boken kan bidra till ökad förståelse, väcka känslor och skapa samtal kring de här frågorna.

Inspirationen till boken har hämtats från flera miljöer som Lisa vistats i under sitt liv, allt från länder i Mellanöstern till Grekland och svenska stadsmiljöer, tidningsartiklar och nyhetshändelser – men framför allt från de kvinnor som delat sina berättelser.

– Jag vill rikta ett särskilt tack till alla modiga kvinnor jag har mött, som vågat dela sina historier. Det är deras röster som bär den här berättelsen.

Ljuset bortom bergen släpps som tryckt bok den 10 maj. Ljudboken, inläst av Anja Lundqvist, planeras att ges ut i september.

Fotograf: David Lagerlöf