I dag är Uppsala Sveriges fjärde största stad med nästan 250 000 invånare. På 1960-talet var den sjunde största med ungefär 73 000, men under det årtiondet skedde mycket - främst i stadens nordostliga delar, där Norra Kvarngärdet ligger.
I två omgångar under slutet av 1950- och början av 1960-talet ritades planer för byggnation på Norra Kvarngärdet, som vid den tiden var så gott som obebyggt. Arkitekt Stig Ancker, 1908-1992, ritade hus som sedan Uppsalahem lät bygga där – de första på våren 1961. Dåliga grundförhållanden gjorde att inga höghus byggdes utan uteslutande tvåvåningshus. Den typ av hus hade Byggnadsstyrelsen tidigare ansett vara oekonomiskt att bygga, men då man här slapp dyra kostnader för djup pålning gick förslaget igenom.
Fil. dr Anna Vikstrand skrev i augusti 2009 i ”En arkitekturhistorisk analys och värdering av ett bostadsområde statt i förändring”, att Norra Kvarngärdet med största sannolikhet är Sveriges första större område som bebyggdes med tätt liggande, låga flerfamiljshus. Området anses så viktigt att det har klassats som riksintresse, det vill säga skyddat och viktigt ur nationell synvinkel.
Vid institutionen för arkitektur vid KTH lade Mats Edblom och Christina Engdahl 1966 fram en licentiatavhandling om hur de boende uppfattar trafik- och insynsproblem samt inköpsmöjligheter i tätbebyggda områden med tvåvåningshus. De hade velat höra sig för i olika bostadsområden med tät bebyggelse, men det gick inte eftersom det vid tiden knappt fanns ”några dylika utförda i Sverige utom ett, nämligen Norra Kvarngärdet i Uppsala”.
Norra Kvarngärdet är naturligtvis genomkorsat av gator namngivna utifrån olika aspekter, och om inte namnet Kvarngärdet skulle färga av sig i några gatunamnen vore det konstigt. Vad Liggargatan och Lurgatan har med kvarnar att göra kanske inte alla känner till. Men Mats Wahlberg vet. Han är docent i nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning, och före detta forskningschef vid Namnarkivet. Hans forskning är inriktad på uppländska ortnamn och han har delat med sig av sin forskning, bland annat i boken Uppsalas gatunamn.
Liggargatan fick – som alla andra ”kvarnnamn” – sitt namn 1960. Den har fått det efter den undre av de två kvarnstenarna – den som ligger fast.
Att Hjulgatan har med kvarnar att göra förstår alla. Förr placerades vattenhjul i strömmande vatten för att driva kvarnen. Vattenkraften fick hjulet att rotera, och via axlar och kugghjul överfördes den till kvarnstenarna.
När det gäller betydelsen av Kvarnhästgatan skriver Wahlberg att ordet kvarnhäst är flertydigt. Det hade olika betydelser beroende på var i landet det brukades. En enkel förklaring är att det helt enkelt var en häst som drev kvarnen.
Varifrån Kvarnskogatan har fått sitt namn är svårt att gissa. Men Wahlberg hjälper oss: ”En kvarnsko är en skakande ränna, som leder det som skall malas från kvarntratten ned i den övre kvarnstenens öga.”
De två kvarnstenarna går igen också i gatunamnet Löpargatan. Här är det den övre, rörliga av de två kvarnstenarna som gett namn till gatan.
Lurgatan har ingenting med verbet lura att göra. I västra Sverige, Norrland och Norge är en kvarnlur kvarnstenarnas infattning och underlag.
Namnet Trattgatan är enkelt att förklara. Den tratt som säden hälldes genom när den skulle malas kallades kvarntratt.
”Uppsalahem” skriver på sin hemsida: ”Kvarngärdet har under åren 2008-2014 genomgått en omfattande förnyelse såväl invändigt i lägenheterna som utvändigt, med fina upprustade gårdsmiljöer. Målet är att efter ombyggnaden kunna erbjuda moderna, funktionella och energieffektiva lägenheter.”
Men gatornas namn har inte ändrats.
/Birgitta Markendahl
