Det starkaste kulturhistoriska skydd en byggnad kan få är att vara ett byggnadsminne. I Uppsala finns drygt femtio sådana och man kan läsa om dem på nätet i bokstavsordning från Akademikvarnen till Ärkebiskopsgården. Akademikvarnen ligger på Kvarnholmen i Fyrisån mitt i Uppsala med adress S:t Eriks torg i kvarteret Fjärdingen.
Att Akademikvarnen blivit ett byggnadsminne beror enligt länsstyrelsen bland annat på att den tillsammans med omgivande stensatta kajer och Dombron utgör en av stadens mest välbekanta miljöer. Kvarnen är den enda byggnad som vittnar om Fyrisåns betydelse som kraftkälla och har haft stor betydelse för stadens försörjning från medeltiden fram till 1940-talet.
Redan på 1200-talet fanns det på samma plats en kvarn som ägdes av Uppsala domkyrka. När Gustav Vasa blivit kung i Sverige i början av 1500-talet ändrades en hel del i landet och mycket som varit Kyrkans blev nu i stället Kronans. Kvarnen blev en tullkvarn, vilket innebar att ägaren, det vill säga Kronan, tog en del av avgiften eller mälden som de som malde där fick betala.
När drottning Kristina kommit till makten beslöt hon 1657 att tullinkomsten i stället skulle tillfalla Uppsala universitet, som på så sätt fick monopol på kvarnverksamheten i området. Då fanns också ett vattendrivet sågverk vid kvarnen och en pump som försåg brunnen vid Uppsala slott med vatten.
På Fyrisåns västra sida bodde akademikerna och de krävde höga tullar av bönderna och borgarna på den östra sidan, vilket ledde till konflikt mellan grupperna. De på den östra sidan ville bygga en egen kvarn men hindrades från det, och universitetets kvarnmonopol bestod därför fram till slutet av 1700-talet.
Den kvarn som finns i dag byggdes i mitten på 1700-talet och var färdig 1768. Kvarnbron, Uppsalas äldsta bevarade bro, hade byggts 1759 och smedjan och magasinsbyggnaden kommit till och Fyrisåns kanter hade stensatts. I mitten av 1800-talet byggdes kvarnen om, då mera plats och större maskiner behövdes. Den fick en våning till och gavlarna på norra och södra gavlarna byggdes.
I augusti 1910 eldhärjades kvarnen och detta var en så uppseendeväckande händelse att flera vykort utgavs med motiv från branden. När kvarnen byggdes upp igen ersattes vattenhjulen med turbiner som drev kvarnstenarna. Driften fortsatte sedan fram till 1946, då kvarnens saga var all.
Ett decennium senare byggdes lokalerna om och Upplandsmuseet, som tvingats lämna Gustavianum, flyttade in och stannade där. Nu visas där utställningar om Upplands historia och om dagsaktuella frågor. En omfattande forsknings- och undersökningsverksamhet bedrivs också på museet.
Den populära Ingmar Bergmanfilmen Fanny och Alexander sågs av många när den kom i början av 1980-talet, men alla visste inte att stora delar var inspelade i Uppsala och att det var Akademikvarnens exteriör som användes som den fiktiva biskopsgården.
/Birgitta Markendahl





