Fyrisån, Upplands största vattendrag, är 80 km lång. Den rinner från Rastsjön vid Österbybruk och mynnar ut i Ekoln. I hela Uppsala kommun finns det omkring 130 broar och ungefär 50 av dem går över Fyrisån. Några av dem finns inne i Uppsala, och i början var broarna till för att binda ihop den akademiska och kyrkliga världen på västra sidan av staden med den östra handels- och arbetardelen.
I boken Uppsalas gatunamn mellan 1400-talet och 1600-talet nämns en bro som hette Smäcken, men precis var den fanns eller var den låg står inte. Den som åker båt till och från Uppsala hamn i Fyrisån passerar fem öppningsbara broar: Hamnspången, Kungsängsbron, Flottsundsbron, Vindbron och Tullgarnsbron. Från den 15 april till den 15 oktober går det att få broöppning mellan klockan 08.00 och 23.00.
En av de välkända broarna inne i Uppsala heter Västgötaspången. Brons namn står inte utsatt på dagens turistkarta men den går över Fyrisån från Slottsgränd österut mot Bredgränd. Redan under tidig medeltid fanns en liten träbro kallad Lilla Munkbron ungefär på samma plats som dagens, och den är nämnd i ett brev år 1286 – det år som Uppsala räknar som sitt första år som stad. Hur länge den bron var i bruk är osäkert, men man vet att det fram till 1862 var färjetrafik över Fyrisån där dagens Västgötaspången finns. I boken Uppsalas gatunamn berättar Mats Wahlberg historien om Västgötaspången.
På kartor från 1882 och 1889 heter bron Malinsbron, uppkallad efter Malin Grönbeck. Hennes far spannmålshandlare Carl Eric Grönbeck hade donerat pengar till brobygget. Detta berodde på att Uppsalaborna blivit arga då det kom fram att han under en period av hungersnöd hade gömt spannmål för att använda till tillverkning av brännvin. Landshövding Robert von Kraemer räddade honom från att bli ihjälslagen av folkmassan och som tack donerade Grönbeck 4 000 riksdaler till byggandet av bron.
Bron har också hetat Gångbron eller Nya Gångbron, men år 1944 fick den namnet Västgötaspången efter Västgöta nation som ligger intill bron på Västra Ågatan 18. Det huset byggdes troligen redan i början av 1600-talet och behöver en egen spalt i tidningen.
/Birgitta Markendahl





