“Karin, kan inte du komma och prata lite om motivation? Och berätta om allt det där du har gjort? Du vet.” 

Den frÃ¥gan fick jag av Charlotte, chef pÃ¥ Uppsalas Ronald McDonald-hus, i höstas. Hon skulle fÃ¥ hit alla sina chefskollegor frÃ¥n Sverige och temat pÃ¥ deras konferens skulle vara just motivation. Jag tackade förstÃ¥s ja. Som jag alltid gör när det dyker upp roliga saker. Sedan lade jag orimligt mycket tid pÃ¥ att fundera kring ämnet och förbereda mig. Som jag ocksÃ¥ alltid gör när jag väl har tackat ja till nÃ¥got jag aldrig har gjort. Jag vankar av och an, vänder och vrider, googlar och diskuterar innan det ramlar ut en liten destillerad idédroppe, som ur professor Balthazars universalmaskin.  

Att koppla drivkraft och motivation till min brokiga resa visade sig vara en terapeutisk och ganska jobbig process. Jag tvingades nagelfara alla mina beslut om tvära kast, förändringar och vägval, se pÃ¥ dem med andras ögon och sedan försöka förmedla vad i hela friden jag har hÃ¥llit pÃ¥ med. PÃ¥ ett sätt som känns inspirerande, inte galet. I hela mitt vuxna liv har jag bytt bana, flyttat, gÃ¥tt i och ur relationer, dragit igÃ¥ng och avslutat projekt, tackat ja till saker och lärt mig vartefter. Föreläsningen, Balthazars droppe, har fÃ¥tt heta “Lyftkraft - om driv, motivation och vägval”. Det blev en ganska personlig berättelse, förankrad i en egenpÃ¥hittad teoretisk motivationsmodell med flygkoppling. 

Jag hävdar, i min modell, att vi pÃ¥verkas av fyra krafter; drivkraft, motivation, belastning och motgÃ¥ngar. Tricket är att hitta sina verktyg för att balansera dem, sÃ¥ att man tar sig framÃ¥t. Utan att störta och utan att överstegra - för att använda nÃ¥gra flygmetaforer. Alla behöver vi hantera nÃ¥gon av dessa krafter lite extra omsorgsfullt.  

För mig är utmaningen att inte maxa belastningen hela tiden. De eländiga pandemiÃ¥ren lärde mig nÃ¥got viktigt där. De forcerade nämligen fram ett stillestÃ¥nd, ett tomrum där man liksom blev tvungen att stanna upp och reflektera. Mest för att det plötsligt inte fanns nÃ¥got annat att göra. Man kunde spela padel, bunkra toalettpapper – och reflektera. Jag insÃ¥g poängen. Det behövs mellanlandningar ibland för att ladda om.  

Under det här jullovet skapade jag mitt eget stillestÃ¥nd, inte i tvÃ¥ pandemiska Ã¥r men gott och väl i ett par veckor. När julledigheten kom kändes det som att jag hade överlevt ett ultralopp. Uttorkad, tilltufsad och med skavsÃ¥r släpade jag mig över mÃ¥llinjen. Loppet hade pÃ¥gÃ¥tt under ett och ett halvt Ã¥r, där mÃ¥nga av livets fartgupp rÃ¥kat sammanfalla. Julen tillbringades i mitt älskade Järvsö, med skidor i soluppgÃ¥ng och hundpromenader i snötäckt skog. I mellandagarna gav jag mig själv förbud att göra nÃ¥got alls, förutom att träna, sova, se filmer och läsa böcker, äta bra och dricka vatten. PÃ¥ nyÃ¥rsdagen vaknade jag och kände mig nykläckt. SkavsÃ¥ren var borta och lägre belastning gav ny energi. Ni vet vad det betyder. Nu sjuder jag av iver att hitta pÃ¥ nytt, avsluta gammalt, kasta mig framÃ¥t igen. Universalmaskinen varvar upp.  

SÃ¥ - här stÃ¥r jag i startblocken för nästa ultralopp, med en stark övertygelse om att 2026 blir ett kalasÃ¥r. Jag har lämnat mina skavsÃ¥r i 2025 och städat i min tillvaro, sÃ¥ att där finns utrymme igen. ArbetsÃ¥ret inleddes med att “Lyftkraft” fick stifta bekantskap med mina kollegor pÃ¥ UKK. Jag ska fylla jämnt i Ã¥r. Resa med min dotter. Ã…ka pÃ¥ rockfestival för första gÃ¥ngen i mitt liv. Jag ska med stor sannolikhet tacka ja till en rad saker jag aldrig har gjort, min vana trogen. Säkert dra igÃ¥ng nÃ¥gra nya projekt, skriva klart en bok – minst, författa krönikor. Och, icke att förglömma, jag ska andas och skapa stillestÃ¥nd lite dÃ¥ och dÃ¥.  

/Karin Modeen

Nu börjar året närma sitt slut. Under ledigheten har vi möjlighet att sakta ned, landa och vända blicken inåt. Det är nu vi kan ställa oss frågorna: Hur vill jag leva? Hur vill jag att 2026 ska se ut? Vilka mål och drömmar bär jag egentligen på?

Jag pratar inte om slentrianmässiga nyÃ¥rslöften som rinner av oss efter nÃ¥gra veckor. Jag syftar pÃ¥ verkliga drömmar, genuina visioner och mÃ¥l som betyder nÃ¥got pÃ¥ djupet. Vad är det som pÃ¥ riktigt är betydelsefullt för dig? Vad skulle ditt 100-Ã¥riga jag önska att du hade vÃ¥gat göra? 

Kanske handlar det om att spendera mer tid med barnen, att prioritera relationer som ger energi eller att skriva klart den där boken. Kanske vill du starta ett företag, byta yrkesbana eller kanske testa något nytt, t.ex. en danskurs, en utbildning eller ett äventyr.

Sätt en vision och ett mål grundat i det som verkligen betyder något för dig. För hjärnan fungerar faktiskt lite som en GPS. När du tydligt berättar om vart du vill, börjar du se skyltarna (riktningar, möjligheter och öppningar) som tidigare var osynliga. Möjligheterna fanns där hela tiden men de blir synliga först när du vet vart du är på väg.

På vägen kommer du behöva bli medveten om dina tankar och beteenden. Det handlar om att göra val som ligger i linje med dina drömmar, även när de känns obekväma. För obekvämt kommer det ibland att bli, allt som tar oss utanför autopiloten skaver lite. Just då är det avgörande att påminna sig om sitt ”varför”.
 Varför vill du detta?
 Varför är det viktigt?
 Vad skulle ditt äldre jag säga om du stod inför ett val och tvekade?

Till dig som kämpar med hälsan och känner att kroppen ibland bromsar dina drömmar vill jag säga: Även när det känns omöjligt finns det hopp. Små steg kan leda till stora förflyttningar. Våga drömma stort. Våga gå i riktningen mot det som känns meningsfullt, även om vägen inte är rak. Ingenting är omöjligt, inte ens det som just nu kan kännas långt borta. Våga vinn!

Jag vet redan nu vad jag vill göra mer av 2026.
Jag vill dansa och sjunga mer, även om jag inte är särskilt bra på det. Jag vill vara ännu mer närvarande med mina barn och med de människor jag älskar.

Och något som verkligen ligger mig varmt om hjärtat är att hjälpa människor till bättre hälsa, att ge hopp och skapa riktning. Jag vill dela med mig av kunskap och visa hur vi, med hjälp av funktionsmedicinen, kan förstå de bakomliggande orsakerna till kroppens obalanser. Att se signalerna bakom symtomen och förstå kroppen som en helhet.

Min ambition är att guida och stötta människor i deras läkningsprocess och i livsstilsförändringar som faktiskt gör skillnad, steg för steg. 

Jag vill också samla min kunskap i en kostguide med stärkande och läkande recept, kombinerat med vägledning kring hur man gör medvetna val bland livsmedel. För att det blir lättare att ge kroppen rätt förutsättningar, utan att det känns överväldigande.

Och framför allt vill jag stå vid din sida, så att du aldrig ska känna att du måste göra allt själv. Jag vill hjälpa dig att uppleva trygghet i att du är på rätt väg och ge dig styrka att följa dina drömmar.

Månadens hälsosteg
 Fundera över vad som är viktigt pÃ¥ riktigt för dig.  Vad vill du göra mer av 2026?

Jag älskar att höra om dina upplevelser, sÃ¥ skicka gärna ett DM pÃ¥ Instagram eller ett mejl via min hemsida och berätta om dina drömmar 2026, 

MÃ¥nadens eftertanke
När du vågar drömma, öppnar livet dörrar du inte visste fanns.

/Sandra Gustafsson

Vi går nu mot jultider. En period som för vissa är årets mest uppskattade och efterlängtade, men för andra den mest påfrestande och tunga.
Julen beskrivs ofta som en tid för glädje, ljus och gemenskap, men för många väcker den också stress, ensamhet och krav.

Visst är kost och rörelse avgörande för vår hälsa, men de är långt ifrån allt. En minst lika viktig del handlar om närvaro och gemenskap. Forskning visar att känslan av ensamhet kan vara lika skadlig för vår hälsa som rökning.

Ändå är det många som ofta låter julstressen ta över. Vi springer mellan butiker, bakar, pyntar och planerar. Vi försöker hinna med allt, samtidigt som vi riskerar att tappa bort det viktigaste, vad julen egentligen handlar om.

För vad vill vi egentligen att våra barn och barnbarn ska minnas? Är det antalet paket under granen, eller känslan av kärlek och gemenskap?

Julen infaller under Ã¥rets mörkaste tid. Den handlar om hopp och pÃ¥minner oss om att även när det känns som mörkast sÃ¥ vänder det. Det gäller bÃ¥de i naturen och i livet. Ljuset övervinner alltid mörkret. Även det minsta ljus kan tända hopp och lyser upp i mörkret. Det Ã¥terspeglas i ljusstakar, stjärnor och levande ljus som tänds i vÃ¥ra hem. 

För vi får inte glömma att det viktigaste vi har är varandra. Julen handlar om kärlek och gemenskap, om vikten av att ta hand om varandra, visa medkänsla och vara generösa. Glädjen i att ge snarare än att få. Då pratar jag inte om julklappar utan det allra viktigaste: att ge av sin tid, sin närvaro, sitt ljus och sitt hjärta. Tiden är den finaste gåva någon kan ge och att få ta emot. Julen är en tid för att stärka relationer med familj, vänner eller människor i utsatthet.

För i slutändan är det inte klapparna, kläderna eller dekorationerna vi minns. Det är människorna som funnits där för oss, de som berört våra hjärtan.

SÃ¥ vänner, dra ner pÃ¥ ambitionsnivÃ¥n. För det viktigaste är att du är där, med ditt ljus och din omtanke. Bjud in personen som du vet brukar sitta ensam pÃ¥ jul. Alla vill känna känslan av att vara behövd. VÃ¥ga frÃ¥ga om ni kan hjälpas Ã¥t med julmaten och julbaket. 

Till dig som känner dig ensam under jul, vÃ¥ga frÃ¥ga om du kan hjälpa till. VÃ¥ga ta steg att öppna upp till en relation. Du vet aldrig vad som finns bakom dörren om du inte först vÃ¥gar knacka pÃ¥. Vem vet, kanske finns det där en ny vänskap, en ny gemenskap, bakom just den dörren som du vÃ¥gar knacka pÃ¥. 

För julens budskap är enkelt, men stort: hopp, ljus, kärlek och gemenskap.

MÃ¥nadens hälsosteg: VÃ¥ga bjuda in och be om hjälp, eller vÃ¥ga ta steget att erbjud din hjälp. 

Jag älskar att höra om era upplevelser, sÃ¥ skicka gärna ett DM pÃ¥ Instagram eller ett mejl via min hemsida och berätta hur det kändes. 

MÃ¥nadens eftertanke: Allt börjar med att sträcka ut sin hand. 

/Sandra Gustafsson

Mat är inte nÃ¥got vi bara äter utan det är information, signaler och byggstenar för kroppen. Den pÃ¥verkar hur vi mÃ¥r, tänker, sover, presterar och känner. Det finns ett citat som ofta tillskrivs Hippokrates läkekonstensfader 400 f.kr ”LÃ¥t maten vara din medicin och medicinen din mat”. 

De flesta av oss vet i grunden vad som är hälsosamt och vad som inte är det. Ändå äter många av oss mat som kroppen inte mår bra av. Vi blir förvånade när vi, våra barn eller någon annan vi känner drabbas av ohälsa men skulle vi bli lika förvånade om bilen slutade fungera om vi hällde bensin i en dieselmotor?

Som vuxna fÃ¥r vi själva ta ansvar för konsekvenserna av vÃ¥ra val. Men nu när jag pÃ¥ riktigt förstÃ¥tt betydelsen av rätt kost gör det ont i hjärtat att se barn fÃ¥ fel start i livet. 

Barn som får läsk, energidryck, kakor, godis och snabbmat som standard. Barn som redan nu är överviktiga fast de gillar att vara aktiva. Barn som kämpar med magen, huden, vikten, orken, känslorna eller koncentrationen och som inte får höra att maten faktiskt spelar roll.

Aldrig tidigare har barns matvanor varit sÃ¥ dÃ¥liga som nu. Till och med platser som ska främja barns hälsa, idrottshallar, simhallar och kulturhus säljs det mest läsk, godis, pommes frites och annan ultraprocessad mat. Det är inte bara jag som reagerar och ser detta som ett problem. Cancerfonden ser detta som ett allvarligt problem och vill att regeringen ska ge livsmedelsverket i uppdrag att ta fram riktlinjer för den mat som ska serveras i miljöer där barn vistas. 

Men vi behöver inte vänta pÃ¥ dem, vi kan börja redan nu. För nÃ¥gon helg sedan var det mina tvillingtjejers handbollslags tur att stÃ¥ i kiosken.  DÃ¥ sÃ¥g vi vÃ¥r chans att göra skillnad och ändra utbudet.  

Vi bytte ut läsk, godis, chips och pommes mot bland annat: 

• MatchHamburgare- svenskt nötkött och grönsaker 
• Morotsstavar med en superdipp - yoghurt och krydda
• Kastkladdkaka - kladdkaka sötad med dadlar istället för vitt socker
• Fullträffsplättar - plättar av banan och ägg
• Toppyogurt med granola och frukt 
• Energirussin 
• Time out popcorn 
• MÃ¥lgodis – Dave & Jones dadlar i olika smaker. Vi är sÃ¥ tacksamma över att de ville vara med och sponsra den nya kiosken för barns hälsa. 

Och blev det succé? 

Ja, faktiskt. MÃ¥nga tyckte det var roligt med en annan meny och fler föräldrar frÃ¥n andra föreningar önskade samma sak. Det var faktiskt ingen som frÃ¥gade efter varken godis eller läsk. 

Laget tjänade dessutom minst lika bra, kanske till och med lite bättre. För vem vill inte ge sina barn mat som ger energi på riktigt, så de kan växa och utvecklas på bästa sätt?

Det är vi vuxna som lägger grunden. Det handlar inte om att förbud, skam eller hälsohets, utan om att ge barnen en bra start i livet med sunda vanor. Det är sÃ¥ mycket lättare att förebygga ohälsa än att vända den. 

Vi alla kan göra små, medvetna val som i längden kommer göra stor skillnad.
Och tro mig, det känns riktigt bra i bÃ¥de hjärta och mage, att faktiskt göra skillnad. 

Om du vill veta mer hur maten och livsstilen påverkar din hälsa, energi och välmående är du varmt välkommen.

Hälsoskribent: Sandra Gustafsson
Välkommen till min hemsida: Heal4real.se