Den 8 mars är det premiär för Ragnarök nu, Kompani ad hocs tredje produktion. Även denna gång är det nyskriven dramatik med en historisk vinkel som står på menyn. 

Något som redan från början varit centralt i Ad hocs vision är lokalt förankrad teater som utifrån starka samarbeten knyter ihop delar av Uppsalas kulturliv med varandra. Storsatsningen Ragnarök nu är inget undantag. 

• Utifrån de ekonomiska förutsättningarna är det en otroligt stor uppsättning, säger Dennis Sandin, som är regissör. 

Det utlovas totalteater och ett storslaget allkonstverk med operasolisten Maja Frydén tillsammans med tre skådespelare, åtta dansare, tio orkestermusiker och Uppsala Kammarkör. Under veckan intar hela gänget Västmanlands-Dala nation där föreställningen ska spelas två helger i rad. På scenen möts erfarna proffs med amatörer av hög nivå och tillsammans tar de sig an den fornnordiska myten om världens undergång.

Precis som andra ungdergångshistorier är myten om Ragnarök både motsägelsefull och mystisk med mängder av detaljer som vi idag har svårt att förstå innebörden av. Texten är en av de äldsta i norden och finns bevarad i poetiska Eddan, den fornnordiska diktsamlingen som nedtecknades på 1200-talet utifrån äldre förlagor. 

• Det är helt obegripligt när man försöker läsa den, säger Dennis med ett skratt. 

Han fortsätter och förklarar att det kanske är just därför den passar så bra till just scenkonst. Med existentiella frågor om liv, död och återfödelse, som i sin komplexitet är för överväldigande för oss att förstå, kan konsten erbjuda en mer intuitiv förståelse och en stund för reflektion, menar han. 

Dennis tar upp världsläget, klimathotet och den överhängande känslan av en eskalerande undergång som många delar med honom. Temat i Ragnarök är ständigt aktuellt men kanske extra mycket just nu. Genom stora gemensamma insatser tar ensemblen sig an vår samtid, genom historien. 

I myten, berättad av en allvetande spåkvinna, frågar hon gång på gång om människorna vet tillräckligt nu. Även textutdrag från boken Att lära sig dö i antropocen finns med i föreställningen, en bok där författaren Roy Scranton reflekterar kring nya levnadssätt för människan under klimatförändringarnas tid. Tillsammans, till specialskriven musik av Erik Gedeon, påminner de om att förfall även innebär pånyttfödelse och att människans framtid hänger på hur vi tar oss an den. 

Dennis lägger vikt i att betona hur viktigt det är att både frågorna och resan mot svaren upplevs tillsammans. 

• Styrkan i just teater och scenkonst ligger i att vi samlas, säger han. 

Han berättar att en av svårigheterna som ibland uppstår med korta spelperioder är att publik knappt hinner registrera att något ska spelas förrän spelperioden redan tagit slut. Trots det hoppas han och hela teamet på en fullsatt salong. Tillsammans bjuder de publiken på ett undergångsspektakel som blir svårt att glömma, och vart det landar - det får bara den som närvarar svar på. 

/Line Jonsdotter

Hos dansföreningen Swingkatten kan både nybörjare och erfarna dansare ta en svängom i bland annat lindy hop, boogie woogie och autentisk jazz. I år firar Uppsalaföreningen 25-årsjubileum och de ser fram emot att fortsätta sprida gemenskap och dansglädje i Uppsala. 

– Musiken, glädjen och mötet med andra är en viktig del av dansen, säger Siri Fjellman som är vice ordförande i Swingkatten och undervisar i dansstilen lindy hop. Hon får medhåll från Frauke Augstein som är ordförande och lärare i blues.  

– Det är en speciell sorts möte och kommunikation som uppstår i en dans, säger hon. 

De båda har haft dans som intresse i större delen av livet. Swingkatten dansförening har funnits sedan 2001, i år 25 år. De har omkring 500 medlemmar, erbjuder kurser i en rad olika dansstilar och anordnar olika evenemang. 

De flesta dansstilar, som lindy hop, balboa, blues och boogie woogie är pardanser, medan jazz och step dansas solo. Stilarna skiljer sig lite i bland annat tempo och musik, men gemensamt är anknytningen till musiken och ursprunget i swing, som uppstod i Harlem, New York på 1920-talet, influerat av afroamerikansk danstradition. 

Frauke och Siri tycker att dans är både en utmärkt träningsform och ett sätt att vara kreativ, ha roligt och träffa andra.  

– När man möter en annan person i en dans behövs inga ord. Man hittar ett eget språk i dansen vilket är väldigt spännande och kreativt, säger Frauke.  

Dansintresset bjuder in till gemenskap, både i Uppsala och på andra platser i världen. Både Frauke och Siri har, när de varit på resande fot, letat upp en lokal dansförening att tillbringa en kväll med. På samma sätt hittar även människor som befinner sig tillfälligt i Uppsala, som turister och utbytesstudenter, till Swingkattens evenemang. För övrigt finns en stor spridning bland föreningens medlemmar, både när det kommer till kön, ålder, bakgrund och erfarenhet.  

– Vid något tillfälle var åldersspridningen så stor som mellan 16 och 80 år. Hos oss är verkligen alla välkomna, oavsett vem man är, säger Siri. 

Förutom kurser i de olika dansstilarna är socialdans en viktig del av Swingkattens verksamhet. Evenemangen avser ofta en bestämd dansstil, och man kan dyka upp med eller utan danspartner. Några gånger per år har de liveband, vilket bidrar till en extra festlig stämning på dansgolvet. På evenemangen gäller föreningens uppförandekoder, som bland annat innebär att man alltid kan tacka nej, och att man själv också ska vara okej med att få ett nej på frågan om en dans.  

– Vi upplever att alla är införstådda med vårt gemensamma förhållningssätt. Det skapar trygghet, inte minst för de som kanske är lite nya och osäkra.  

Till den som är nyfiken på dans, men kanske är lite osäker, vill Frauke och Siri uppmuntra till att våga prova. 

– Och ge inte upp! Vill man, kan man gå en nybörjarkurs flera gånger - till slut sätter det sig. Det viktiga är att man tycker att det är kul.  

/Emma Tapper